Idag är  jag svenskare än svensk, tjohoo och grattis till vårt vackra och fantastiska brudpar hemma i Sverige!

Jag har mycket lite inblick i vad som händer i skvaller-Sverige. Jag läser till exempel inte Aftonbladet/skvallerpress utan håller mig till dagspress med enbart nyheter som känns viktiga. Däremot har jag, via hovets hemsida, hållit mig uppdaterad med bröllopet igår. Vi hade turen att, från soffan hemma i Tianjin, se hela bröllopet från en dator via SVT Play. Det var en helt fantastisk känsla att vara svensk utomlands och få uppleva denna stora dag i Sverige, tack tack SVT Play! Jag tänker på brudnäbbarna som var så enkelt men fint klädda, alla vackra människor, Victoria i sin underbara klänning som passade denna jordnära och eleganta kvinna så bra och fina Daniel som verkade så lugn. Jag är stolt över att vi har så härliga kungligheter och satt mest och log hela tiden. Jag blev väldigt gripen också av att se alla människor, vinkandes och flaggviftandes, längs gatorna i Stockhom men också av all uppmärksamhet brudparet fick via vänner på Facebook. Detta par är uppenbarligen mycket populära hemma, och det rådde en enorm bröllopsyra hemma i Sverige men även här i vårt vardagsrum. Vi är nog många som förstår vilken marknadsföring detta är för Sverige. Man känner sig oerhört svensk till själ och hjärta när man ser vårt land på håll, ska ni veta. Jag kände också att det var så äkta och naturligt på något vis, trots allt ståhej och alla juveler. Att det även fälldes en och annan tår i samband med talen från Olle Westling och Prins Daniel ska erkännas. Det påminde mig lite om när Hakon höll tal till Mette-Marit för snart 10 år sedan i Norge. Min kollega uppmärksammade mig på det svenska bröllopet häromdagen när han berättade hur det hade presenterats i kinesisk media. Han sa att hon ju minsann skulle gifta sig med en man av folket och att det var lite av en sensation här i Kina. Victoria hade ju fått välja en man själv, tillade han. Han frågade mig varför och jag svarade att vi har ett modern kungahus där kronprinsessan fick lov att välja sin make själv. Självklart har prins Daniel haft en lång resa till själva vigseln och kommer för alltid att stå i skuggan av sin fru, tillade jag. Jag är själv inte säker på om jag hade klarat av att leva så och att konstant vara bevakad av media. Men Daniel verkar ha valt med hjärtat och Victoria med så jag kan bara önska detta fina brudpar all lycka till i livet, sa jag. I Kina är det fortfarande mycket vanligt med arrangemangsäktenskap eftersom själva kärleken inte anses så viktig som relationskonstellationen mellan familjerna. Min kinesiska kollega är skild och numera omgift med en kvinna han verkligen älskar. Inget som varit särskilt lätt för varken honom, henne eller deras familjer och övriga anhöriga men som, tack vare kärleken, verkar vara värt det ändå. Så han kan förstå att Victoria och Daniel har kämpat för att få vara tillsammans. Idag känner jag mig svenskare än svensk och är mäkta stolt över vårt land med dess traditioner. Det är faktiskt lätt att glömma bort att vi har traditioner som är ursvenska, mitt i vår mångkulturella samhälle. En australiensisk vän kommenterade bröllopet igår, med att han nog skulle försöka resa i Europa. Detta då det nog kommer att se mycket annorlunda ut om några år. Han menade på att så kallade urkulturer håller på att försvinna. Tänk att jag tänker faktiskt inte alls på det viset. Jag ser att vi har ett mångkulturellt samhälle i Sverige men att vi också är noga med att ta vara på våra traditioner, igår var ett bevis så gott som något. Jag tror till och med att våra gamla traditioner kommer att bli än mer uppmärksammade med tiden. Själv är jag med i svenska kyrkan men inte av någon större religiös anledning. Jag vill dock bevara vår kulturarv och det är den största anledningen att jag valt att stanna kvar. Jag anser annars att jag är mycket öppen för andra kulturer och alla resor är ju ett bevis så gott som något. Men jag är ju även ursvensk med allt vad det nu innebär. Jag älskar mat från alla världens hörn men uppskattar också den svenska husmanskostens enkelhet av hela mitt glupska hjärta. I mitt kära Helsingborg ser jag tecken på att vi försöker hålla liv i svenska traditioner. Ett exempel är ju de otaliga restauranger som serverar typisk svensk husmanskost a la köttbullar med potatismos och lingon, pannbiff med lök och fläsk med löksås. Nu sittandes i Kina tänker jag på alla urkinesiska retauranger jag besökt och hur trist det hade varit om det bara hade funnits Amerikanska kedjor i Kina. Ett tecken på att även kineser är patriotiska är att det nu återigen blivit populärt att gifta sig i traditionella kinesiska dräkter. Under många år har det varit populärt att, på ett mycket västerländskt sätt, gifta sig i vitt lång klänning a la Dallas 1985. Men nu verkar det alltså som om unga kinesiskor gärna får uppsytt sin egen typiska Kinaklänning (Chi Pao) när hon gifter sig. Jag tycker att det är jätteviktigt att hålla fast vid traditioner som dels blickar bakåt men som också kan följa med, och passa in, i framtiden. Självklart är det dessutom ett turist-lockbete att erbjuda något som har en historia att berätta. Så även om vi i Sverige uppskattar alla influenser utifrån så har vi också en värdefull historia att berätta i form av kungligheter, kyrkor, slott, kojor och allehanda svenska maträtter precis som kineser och andra nationaliteter har sin historia att berätta för oss. Vi ska vara stolta över att vi har en historia att berätta i Sverige och den hålls vid liv genom vår kungligheter!

Kylskåpsmagnet som fått pryda vår kinesiska kyl under senaste månaderna

Lite presenter hemifrån för att förgylla dagen igår. Tepåsar, fusktatueringar och disktrasor.