Jag ska erkänna att det är med blandade känslor, men mest glädje, jag nu intagit svensk mark igen. Vi har haft två otrolig bra och händelserika år i Kina som vi alltid kommer att bära med oss i våra hjärtan. Vi har haft det trevligt, spännande, utvecklande och jobbigt under våra två år. En del av mig ville stannat lite längre men en del ville resa hem. På så sätt har vi tillsammans kommit fram till att det är lagom att stanna två år i en stad som Tianjin. Som jag nämnt tidigare så finns det saker som är bättre i Kina och saker som är bättre i Sverige. Punkt. Det som vi saknat mest är trots allt den rena luften i Sverige och naturen runt hörnet. Det gör att vi tycker att det är lagom såhär. Man kan ju alltid resa iväg igen, eller hur!? Men det är inte bara på gott som man flyttar till och lämnar ett land man levt i under lång tid. Jag avskyr avsked och vill helst bara säga ”vi ses!”, alldeles särskilt när man inte har en aning om när och om man kommer att ses igen. Det vet man ju aldrig säkert faktiskt. Ungefär samma känsla som när man flyttar från Sverige, det hinner hända mycket på några år i Sverige också. En svenska som är bosatt i Australien sa en gång ”Once you lived in a foreign country, you´re fucked up for life! You will never be the same person again and you will always have more than one home”. Det innebär att när man en gång bott i ett annat land under en längre tid så skapar man sig ”hemmavanor” som man sedan saknar när man lämnar. Man blir aldrig samma person igen och kommer nog alltid att undra vad som egentligen är hemma. En väninna från Sydafrika har även hon intygat att så är det. Sydafrika är ju hennes hemland, där hon är född och har sin närmaste familj och vänner, men nu när hon är gift och bor och arbetar i Sverige så är det hem för henne också. Är hem Sverige eller att alltid vara på resande fot? Rotlös som så många kallar det när man vill se världen fler gånger än under tonåren. Sista veckan i Tianjin har vi ätit på flera restauranger och njutit av sällskapet av våra vänner från Kina och andra länder. Jag är väldigt nöjd med att nu bo i Sverige även om jag kommer att sakna människor, maten och alla upplevelser vi fått längs vägen.

Chang Hong muslim food street i Tianjin. Underbart lamm som serveras vid bordet. Här spenderar vi en kväll med mina kollegor.

Detta är mycket populärt hos Tianjinborna, att äta ute såhär.

En mycket vanlig syn en varm kväll i Tianjin. Som en kollega uttryckte det ”ja, kineser är mer praktiska när det gäller kläder”…därför har de också tre par långkalsonger på vintern som sticker ut överallt, tillade min man, haha.

Green Era, en enorm restaurang byggd som en regnskog. En oerhörd kontrast till gaturestaurangerna. Mat från hela åtta kinesiska kök, de mest kända i Kina.

Luften var otroligt härlig inne i denna jättestora restaurang. Rum i regnskogen. Personalen åkte rullskridskor när de serverade då ytorna var enorma.

Fisk & skaldjur

Så fantastiskt mycket gott att välja bland, svåårt för en sån som jag…

Så vackert upplagt Det är ingen buffé utan man pekar och väljer och så serverar de vid bordet.

Fisk så klart

Vem var först, svenskarna eller kineserna? Ruskigt lik mimosa-sallad.

Jordnötter i söt chili

Sötad potatismos, kanske det minst goda på bordet. Men smakar man inte så vet man inte, brukar jag säga.

Tofu, det vill säga vegetariskt. Jag har aldrig gillat svensk tofu men ändrade helt inställning i Kina då de har så många sätt att tillreda just tofu på. Mycket proteinrikt och alltså ett jättebra alternativ till kött.

Samma bröd som till Pekinganka men här bacon och en god kladdig röra med vitlök. Tacos a la Kina

Denna rätt är en av mina absoluta favoriter. Kyckling med chili, sesamfrön och jordnötter. Kan vara mycket starkt ibland. Vill man inte ha det för starkt (ryka ur öronen) så säger amn bara ”bu yao tai la” = jag vill inte ha det för starkt!

Vi var ju tvungna att ta en sista shoppingtur till Beijing. Här jeanstjejen som vi handlat hos många gånger. När man vant sig vid den hets som pågår på dessa marknader så är det bara kul. Tjejerna känner igen en och minns ens storlek och smak, otroligt nog. Ärlighet kan man väl säga att de präglas av. Kommentarer av typen ”Om du går ner ett par kilo så sitter de perfekt” är inget ovanligt och att ropa ”vi har stoora storlekar” till Amerikaner är heller inget ovanligt…haha.

Vi hade även en liten avslutningsfest i vårt kinesiska hem. Vi beställde hem mat från vår muslimska favoritrestaurang Mu Ka Mu. Lamm, kyckling, bröd och olika såser.

Vi gjorde även ett besök på Tianjins Zoo där vi aldrig varit. Det var lite kul att se tigrar, noshörningar, apor och hur kul kineserna tyckte att det var.

Även bambi fanns på plats.

Mannen och jag tog åter en dag till att traska längs den fantastiska kinesiska muren tillsammans. Huang Ya Guang heter den delen som ligger närmt Tianjin. Det går inte att jämföra Beijingdelen av den kinesiska muren med detta. Här i Tianjin är det lugnt och behagligt och mycket sällan mycket folk. En stark rekommendation till er om ni ska till Kina. Det tar ca 1,5- 2 timmar att köra dit från Beijing city.

Vacker fjäril

Bästa tiden att besöka naturen kring Beijing/Tianjin är april/maj och september/oktober. Vi höll på att smälta bort på muren denna 30-gradiga dag i början av september. En Kinahatt är mycket bra mot hettan, kul och bra.

Så nu är man tillbaka i Sverige igen med allt vad det innebär.

Jag återkommer med reflektioner senare när jag känner att något intressant om Kina tas upp i media eller om det skett något intressant i vår andra hemstad Tianjin

Zai jian! (vi ses!)

Louise