Vi bor i en modern lägenhet i Tianjin med ljudisolerade fönster vilka stänger ute det mesta av Tianjins buller. Nu när värmen är här på allvar och nästan smälter bort oss på dagarna så behövs det lite luftkonditionering för att inte somna på jobbet. Men på morgnar och kvällar vädrar vi och öppnar då samtliga fönster i lägenheten. Förutom luft så släpps då även alla ljud in, allt från alla enerverande biltutningar till hammarslag från ett av Tianjins många nybyggen samt diverse skrål. En sak som vi, märkligt nog, vant oss vid är de mänskliga ljud vi hör på morgnar och kvällar. Vet ni vad skrattyoga är för något? Man kan ju gå på kurs hemma i Helsingborg för att lära sig skratta och på så sätt sparka igång en massa endorfiner i kroppen som gör oss lyckliga. Här i Tianjin i Kina, och på tidiga morgnar, kan man höra folk som övar skrattyoga från parken mitt emot, det låter för festligt. Man kan riktigt höra hur tillgjorda skratten är att jag kan börja le vilket ju är en början för mig med att kanske gå med i denna grupp. Fast just skrattyoga skulle jag ha svårt att ta seriöst, om jag säger så. Jag vill nog helst att mina skratt ska komma naturligt. Sedan var det det där med handklappning, mången kines går runt runt i samma park och klappar sina händer samt klappar på sin kropp. Ibland använder de till och med ett slags träredskap som de slår sig på kroppen med. Bra för cirkulationen, tänker jag mig att det är. Men det ser givetvis också jättekul ut. På kvällen vet man när klockan är 20.57 för då är det minsann vaktavlösning nere på gården då det ropas och marcheras. Efter kl 21 samlas för tillfället några små sångfåglar i denna park. Dessa sångfåglar kommer i form av äldre damer som nog gärna hade satsat på en karriär i Pekinoperornas värld när de var unga. För dem låter detta säkert alldeles fantastiskt vackert, för mig är det mindre sång och mer pip och skrik och som jag inte finner någon större njutning av att lyssna på. Men jag måste säga att det är en av de saker som jag alltid kommer att minnas med Tianjins lokalbefolkning, alla dessa aktiviteter som de ägnar sig åt på  morgnar och kvällar. Allt från kortspel, majong och dans till skrattyoga, sång och handklappning. Hemma i Sverige hade man skämts lite å andras vägnar om en person stått på offentlig plats och ägnat sig åt att klappa sina händer, sin kropp och på det skratta rakt ut utan anledning, Men inte i Kina inte, här är allt sånt knasigt tillåtet…

Jag måste hålla med en kund som sa; ”Det finns inga gråzoner i Kina så som det finns i våra hemländer…antingen är man jätteglad eller så är man skitförbannad och det kan växla flera gånger under samma dag”. Jag förstår precis hur han menar. Jag har hört det av andra och upplever det ofta själv. Man vaknar på morgonen. Väl ute på gatan möts man av leenden från allehanda härliga kineser, det stärker en och gör att man skuttar iväg glad som en speleman, och tänker att ”tänk om alla svenskar vore lika optimistiska på en mulen måndag”. Sedan gör man ett besök på posten för att posta ett paket och hela ens värld känns som om den rasar på några minuter. Saker som i Sverige skulle ordnas på en stund, det kan ta flera dagar och besök att ordna i Kina. Det är inte bara att ”slänga iväg det på postlådan”. En dag råkar jag komma in precis när postgubben satt sina ätpinnar i sin räklåda. Jag får helt enkelt finna mig i att vänta och blir erbjuden en räka att mumsa på medan jag väntar. Helt normalt i Kina, tänker jag nu men fick en smärre skratt-chock i början när vi bodde här. Nu kan jag bli lite trött, irriterad alternativt låter det ta sin tid. Inte så mycket att göra då han knappast lär hjälpa mig alls om jag tar ut min ilska på honom och hans räkor. Gäster från Sverige som delat dessa upplevelser på polisstationen vid registrering eller på posten har knappt trott sina ögon. Poliser som suttit och sorterat dill och beundrat kollegans nyinköta gräshoppa och postgubbar som vill att våra gäster ska kunna skriva Sverige med kinesiska tecken själva. Men så kan det alltså se ut i vardagen ute på arbetsplatser i Kina. De pratas och skojas, spelas kort, äts lunch och slabbas te och kunder får lov att vänta. I början, och som turist, är ju detta bara otroligt charmigt och kulturellt intressant. Många är historierna som florerar in den utländska kommunityn. Alla, oavsett utländsk bakgrund, tycker att Kina är det mest annorlunda de upplevt. Men sen då när man som vi arbetar och lever mitt i detta dag efter dag? Så kallade lugna dagar tar man inte åt sig men när saker behöver ordnas snabbt så nog fasen är det just denna dag ett rent helvete att få den hjälp man behöver. Just därför kan också humöret växla från jätteglad till skitförbannad på några minuter, upp å ner och upp å ner. Det växlar också mycket mellan var och vad man gör. Jag åker till exempel till det mycket moderna Cybermart  för att köpa bläck till skrivaren. Där säljs det allt inom datorer och skrivare och där har de förstått vikten av konkurrens och att samhället idag går snabbt och att vi är beroende av snabb service. Därifrån går man oftast bara glad och lugn eftersom där finns det ju folk som vill tjäna pengar här och nu. Jag har ju trots allt levt i det moderna samhället i många år redan och är van vid en viss hastighet på saker och ting. Men så hamnar man på posten, banken eller annan myndighet i Kina där ingen verkar ha bråttom alls och där tiden stannade ca 1870, enligt mig. En känsla av Karl-Oskar och Kristina i Småland på 1800-talet. Jag försöker tänka om jag någonsin sett någon posttant i Sverige stå och ”skrapa en trisslott” eller tryckt i sig en köttbulle medan hon bett mig vänta när jag kommit in, nej det har jag nog inte upplevt någon gång. Nog för att jag klagat i Sverige också men folk hemma skulle bara se vår vardag här ibland. Tänk dig in i att behöva gå tillbaka till posten flera gånger bara för att betala telefonräkningen. Detta för att dag 1 fungerar inte Internet, dag 2 finns det ingen som kan hjälpa dig och dag 3 ska de stänga kontoret om 15  minuter och har redan släckt ner sina datorer. Då kan man bli gråhårig för mindre och det är just detta många stångas med när de  kommer till Kina  och som många har svårast att ta till sig. Dessa kulturella skillnader i kundservice, så otroligt många människor som jobbar men mycket få som verkligen kan hjälpa dig…glad…arg…glad…arg…glad…arg…

En sak har jag lärt mig på mina resor och det är att ta reda på fakta själv eller att fråga någon som inte varit för länge på stället. Särskilt här i Kina märker jag att de som varit här för länge ofta sitter på gammal information medan de som varit här max ett par år sitter på ny och värdefull information om det som gäller här och nu. Jag märker också hur media, men även bekanta, kan påverka ens uppfattning om saker och ting innan man ens satt sin fot i ett annat land. Många verkar redan ha bilden klar över hur saker fungerar i olika länder och så blir de väldigt förvånade över hur annorlunda det kan vara väl på plats. Man har olika förväntingar och dessa förväntningar och sedermera upplevelser lämnar man över till nästa person som man vill ska få ut det bästa eller för att undvika mindre bra situationer. Alla upplevelser, bra och dåliga, beror också mycket på hur man själv är som person. Hur öppen är du för att prova nya saker? En dag besöker vi en pizzeria i Beijing vilket är något vi mycket sällan gör. Dels för att vi verkligen gillar Kinamaten men också för att det finns få restauranger som är bra på västerländsk mat, enligt oss. Denna dag sitter det ett gäng amerikanska män kring de fyrtio och som, i samma stund som vi kliver över tröskeln, säger att maten på denna restaurang är jättebra och vi måste bara prova deras pommes frites som enligt dessa herrar är bland de godaste de ätit. Det låter ju jättebra men innan vi beställer hinner vi fråga om de är turister eller om de bor i Kina. De är turister och har under hela sin vistelse enbart ätit på Kentucky Fried Chicken och MC Donald´s och nu denna lokala pizzeria. Jag måste ju bara fråga varför de inte ätit av den lokala maten. Svaret? Jo, för att de inte hittat några lokala restauranger. Jag blir inte bara förvånad, eftersom Beijing kryllar av lokala hak, små och stora restauranger som serverar massor av lokal mat, jag blir även en smula arg. Ska dessa herrar tillbaka till USA sedan och säga ”Ja, Kina var kul men maten var ingen höjdare”. Men tyvärr är nog detta inte helt ovanligt oavsett var man kommer ifrån. Vi har haft och har för tillfället svenska gäster som alla är överförtjusta i alla restauranger och lokala hak som vi tar med de till. De har även de hört att maten i Kina inte är särskilt god och är därför förvånade över allt gott de smakat på i Tianjin och Beijing. Det är inte alls så som de hade tänkt sig att det skulle vara i Kina när det gäller både livsstilar eller vad man äter. Det gäller att öppna sina sinnen för det okända, fråga lokalbor och de evetuella landsmän som bor i landet under en tid för att hitta de bästa ställena. Nöj aldrig dig med att gå på de traditionella västerländska ställena bara för att du inte vågar fråga eller är för lat. Jag tycker att man missar hela upplevelsen med att bo eller turista i ett annat land om man inte provar på det lokala. Precis som vi vill att turister och utländska besökare i Sverige ska prova på vår mat och våra traditioner så bör vi också prova på gästlandets meny, även i Kina finns det till exempel traditionella maträtter såsom ”Gong Bao Ji Ding” (Kycklinggryta) som kan jämföras med det svenskaste av allt nämligen köttbullar med sås och lingon…så nästa gång du ska resa någonstans, ta reda på vad som är typiskt för just det landet. Lyssna inte för mycket på de som besökte landet 97 och inte heller de som sällan provar på saker, kolla istället hemsidor, bloggar och prata med  människor som fortfarande är i nyfikenhetsfasen…då får man ut mesta möjliga av sin vistelse, tror jag i alla fall…

Tycker du att Kina är ett fritt land, frågar en kinesisk bekant. Fritt? Ja, vi känner oss fria i vårt liv i Kina, säger vi. Fast vi kommer från ett land där en del grundliga saker tas för givet, till exempel att vi får lov att kritisera styret öppet utan att få problem. Vi ställer samma fråga till vår kinesiska bekant. Han svarar att när han bodde USA tyckte han inte alls att han hade samma frihet som i Kina. Han tyckte att till exempel bilkörning hade många begränsningar och mycket annat var så strikt hållet. Man fick inte stanna, vända eller köra bil som man ville i USA utan att få böter för minsta lilla. Samma sak var det även med kösystemet, man var tvungen att behålla sin plats i kön och att trängas var uteslutet. Han tyckte att USA var ett mycket kontrolllerande land trots att han innan trott att i ”USA – the land of Freedom” ja där skulle man kunna få bete sig lite som man ville. Men icke. Han tyckte att han hade mycket mer frihet i Kina än i USA. Intressant, tyckte vi. Det som vi ser som frihet ser någon annan som något helt annat. Jag tänker ofta på hur lika vi människor är när det rör sig om basala ting som överlevnad och annat. Men om man går djupare in i nyanserna som skiljer nationaliteter åt så blir jag upplyst varje dag över hur olika vi ser på saker och ting. Det är väldigt lätt att vi tänker att det ska vara självklart och positivt att ha ett samhälle där alla får komma till tals. Men är det sådär fritt i Sverige som vi verkar tro? Får alla verkligen komma till tals eller blir en del människor med avvikande åsikter nedtystade? Jag tycker det. Jag ser debattprogram på TV i Kina och måste säga att sådär snälla och tysta kan man inte anklaga kineserna för att vara ändå. Visst har de en strikt lagstiftning men ibland undrar jag om den inte bara är för att avskräcka från att begå brott. Jag är medveten om orättvisor här och i andra länder men tänker ändå på det där med frihet och vad det egentligen innebär. Vi tror oss sitta med facit på vad som är lagom, rätt eller fel i samhället utan att tänka på att andra kanske inte alls delar våra åsikter så självklart. Jag har nämnt det förr när några muslimska kvinnor i burka tyckte synd om oss kvinnor i väst som var tvungna att se så snygga ut hela tiden. De verkade tycka att de hade ett enkelt liv under sina skynken. Själv har jag alltid haft svårt för slöja och anser trots allt att den inte främjar jämställdhet så som jag definierar det. Men vill man bo i ett land som är mycket annorlunda sitt eget så måste man försöka förstå lokalbefolkningen. Självklart måste man kunna ha tankar om saker som man anser är fel och annorlunda, konstigt vore det annars. Men jag tror föga på att klassa in länder i fria och ofria utan att först be de som är födda där definiera vad som till exempel är frihet för dem. För vem vet, kanske just nu sitter de en arab eller kines och kritiserar Sverige för något som vi anser är bra…

Vi skrattar ganska ofta åt kinesers sätt att skriva engelska skyltar och menyer. Så kallad Chinglish kan vara hur underhållande som helst. På kinesiska muren utanför Tianjin står det följande på en skylt: ”Slip and fall carefully” vilket rätt översatt skulle betyda ”trilla försiktigt”. På motorvägen in till Beijing kan vi också le åt skyltar som säger ”Do not try fatigue driving” (och med en tecknad gubbe sovandes vid ratten) vilket betyder ”försök dig inte på utmattad körning”. Mycket kul och skrattas åt varje gång…

Min man lyckades få in en riktig fullträff på Chinglish när han åt lunch med några kollegor nu i veckan. För vad sägs om dessa underbara beskrivningar av rätterna på denna restaurang:

Det står ”fågel, fisk, insekt” på denna skylt. Med Mc Donald´s underbara skylt i bakgrunden skulle det kanske kunna bli:

Mc Chicken, Mc Fish, BUG Mac!?

Tasty is allowed? Smak är tillåtet? Så det är alltså ok om maten smakar bra?

Independence rapid flow of fish = självständig snabb ström av fisk…skulle kanske kunna betyda många små fiskar?

Cloud ears?? Molnöron?? Vad i hela friden är det för något, kan man ju undra…

Fiskhuvud någon?? Bara tanken att slafsa i sig ett fiskhuvud…

Stuffed family portrait? Fyllt familjeporträtt?? Jag kan inte i min vildaste fantasi komma på en bra översättning på det. Någon sorts gryta är det i alla fall och möjligen räcker denna middag till hela familjen, kanske var det så det var tänkt.

Stuffed chicken juice law = fylld kyckling med laglig juice? Antagligen skulle det vara att denna kyckling är extra saftig…

Sauerkraut demolition Osteosarcouma = Tysk surkål som har blivit nedbruten av skelettcancer. Det är nämligen betydelsen men nog inte meningen att det ska stå så. Ibland blir det otroligt dumt och roligt när kineser översätter via Google Translate översättningsprogram. De verkar välja de ord som ser svårast och mest raffinerade ut, alltid…

Underbart! Oxgroda…

Har dessa champinjoner blivit våldtagna??

Denna kommande vecka blir lugn i bloggen då jag har besök från Sverige och ska försöka mig på att kombinera det med mitt arbete.

Trevlig helg och kommande vecka!

Service är ett vida begrepp som är väldigt svårt att definiera och utvärdera. Hemma i Sverige klagas det inte sällan på att personal innehar dålig serviceförmåga och borde fokusera mer på kunders önskemål, väl och ve. Jag som arbetat inom servicerelaterade yrken sedan jag var 13 år kan säga att det är omöjligt att tillfredställa alla kunders behov. Nu när jag arbetar i Kina kan jag bara säga att tankar om den perfekta servicen gjort sig än mer tydlig när jag nu har att göra med alla världens nationaliteter som alla har olika tankar om vad som är bra service. Som Louise (jag vill inte säga svensk då även vi är olika) så vill jag gärna bli sedd när jag traskar in i en butik eller vänder mig till ett företag för hjälp med något. Däremot vill jag inte att personalen jagar mig genom halva butiken i tron att jag uppskattar sådan påträngande service. Men se, det kan mycket väl en annan nationalitet eller person tycka om. Ja, eller även en annan svensk för den delen. Är det något jag har lärt mig är att allt det vi upplever i livet också skapar förväntningar på olika sätt. En del som flyttar från ett land till ett annat hoppas på att få uppleva något annorlunda än hemma medan andra helst skulle se att de kunde flytta med allt det de är vana vid från hemmakvarteret. Jag jobbar med människor som helst vill att allt ska fungera exakt som i deras hemland. Sedan finns det sådana som oss som inte hade några direkta förväntningar utan tog det för var det var. Vi var bara så nöjda med att slippa bo i en dragig hutong, enkelt uttryckt. Sedan finns det sådana som våra vänner är som valde att bo i ett hus som har många lokala, kinesiska, detaljer och som verkligen tagit seden dit de kommit. Vi är alla olika och när någon säger att de vill bo ”modernt”, ”mysigt” eller ”bekvämt” så är det mycket subjektivt det de säger. Vill man jobba med kunder och service så måste man definiera allt kunderna säger, det vill säga ta reda på vad just den kunden menar med det. När jag tänker modernt så tänker jag på ett ganska avskalat hem med få detaljer, ljust och enkelt. Men modernt kan vara annorlunda för en annan person. Vad är mysigt och bekvämt för dig?

Vi har varit på långhelg i Tokyo i Japan. Jag har ända sedan jag var liten och hade brevvänner i Japan velat åka dit. Alla tankar jag haft om Tokyo stämde, enligt mig. Trots att Japan ligger nära Kina är det ett mycket annorlunda land. Det första som slår mig är renheten, tystnaden och japanernas artighet. Gatorna nästan glänser av renhet, inga mobiltelefoner ringer högt och folk tar en enorm hänsyn till sina medmänniskor. Fast de ler inte lika mycket som kineserna, kan jag tycka. Tokyo är också det mest teknologiska jag någonsin upplevt. Från elektroniska menyer på restauranger där man bara klickar sig till sin maträtt till toaletter med värme i sitsen, bidéfuntion och ljud som dämpar det naturliga ljudet vid ett toalettbesök. Vi bodde på Chisun Inn i Asakusa, det gamla området i Tokyo. Rummet var, precis som förväntat, extremt litet. 10 kvadratmeter max och allt i rummet är i miniformat, papperskorg, toalett och säng. Men vill man inte vara på rummet mer än för dusch och sömn samt vill bo mitt i stan och inte betala en förmögenhet så är detta att rekommendera. Tokyo är, också som förväntat, dyrt. En flaska vatten som i Kina kostar 1 krona, kostar 12 kronor i Tokyo och en frukost på stan 150-200 svenska kronor. Det kryllar av människor men ändå känns Tokyo lugnt i jämförelse med Tianjin eller Beijing i Kina. Tokyo är den mest moderna, och mest genomtänkta, stad jag någonsin upplevt. Japaner pratar inte högt i telefon och det finns tydliga skyltar om just detta på tunnelbanor och annat som folk faktiskt följer. Det tas stor hänsyn och folk är på något sätt mycket diskreta i sina rörelser och sitt sätt att prata och vara nära andra människor. Det bugas och bockas precis så som jag tänkt mig att det skulle göras. Vi mötte upp ett annat svenskt par som nu reser runt i Japan. Detta par hade en japansk väninna, en riktig Tokyobo, som blev vår guide under denna vistelse. Det var fantastiskt roligt att bli invigd i den japanska kulturen och hon tog med oss på alla de platser man ska ha sett och upplevt när man lämnar Tokyo. Några mycket intensiva dagar med mycket kul att se och mycket gott att äta. Behöver jag säga att jag nu har ätit, enligt mig, världens godaste sushi!?

Tokyo Tower med utsikt över hela Tokyo!

Så vacker stad och ren luft till trots.

Människor eller myror??

Det är ett enormt tunnelbanenät i Tokyo. Långt ifrån alla skyltar är på engelska och inte särskilt många vi mötte kunde prata engelska. Men det är trots allt det bästa alternativet att åka tunnelbana i Tokyo. Om man stannar några dagar kan man köpa 1-dagskort för ca 100 kr, enkelt och bra.

En kul kontrast mellan nu och då, en ung tjej och en äldre kvinna klädd i traditionsenlig Kimono.

Överallt finns det caféer och restauranger som erbjuder alla möjliga nationaliteters mat.

Fantastiska bakverk

Här mitt i ett varuhus fanns det en butik som erbjöd matlagningskurser

Gatorna var befriade från fimpar och istället fick rökare ta sig en tur in hit.

Manga-figurer är otroligt populära i Japan. Vi såg till och med unga tjejer som färgat håret och var sminkade precis som dessa figurer. 

Man kan ta en båttur genom Tokyo. De erbjuder tyvärr ingen guidning på engelska men det kan vara trevligt att se Tokyo från vattnet.

Det japanska ölmärket Asahi

Tokyo påminner om New York då även denna stad har större och mindre parker mitt i stan.

En liten paus i denna park var underbar. Vi har ju inga parker i Tianjin där man får lov att ha med sig picknick, sparka av sig skorna och ligga på gräset så för oss var detta extra välkommet.

Mellan skyskraporna finns det en del låga hus och trevliga små gränder att traska runt i.

Marknadsgata i Asakusa

Här bakas det kakor med fyllning av röda bönor. Just detta älskar verkligen japaner och kineser, röda bönor i mången mat och bakverk.

Precis så som jag tänkte mig en kväll i Tokyo

Ett måste i Tokyo är att gå upp tidigt en morgon och bege sig till Fiskmarknaden. Här kan man även äta sushi-frukost, färskare kan det inte bli. För en sushi-frälst som jag kan det knappast bli bättre.

För den som vill köpa fina fiskknivar är utbudet stort.

Den ökända blåsfisken

Äkta Wasabi

2000 = ca 170 kr

En av många sushirätter

Tamago = en slags omelett som japanerna tycker mycket om (finns även på ris till sushi)

Hur kan då en typisk sushifrukost se ut? Denna rätt består av olika sorters fisk, rom och ris.

Först äter man lite ris och fisken helt rå utan något till, detta för att först bara smaka fiskens egen färska smak…fantastiskt!

Sedan blandas resten ihop till en slags risotto och så äter man lite av det också…

Och till sist häller man på kokande vatten och vips har man en fisk- och rissoppa på resten.

En dag åkte vi till NIKKO, ca 2 timmars tågresa från Tokyo.

Shinkyo-bron, helt underbart fint!

Här såg vi Rinnoji-templet, Nikkos viktigaste. För er som minns serien Shogun så fick man precis de känslan när man trädde in i denna miljö. Hela området andades Shogun, Japanska seder och rökelse.

Inte särskilt många japaner kunde prata engelska, förvånansvärt tyckte jag. Dessa barn befann sig på lämpligt ställe för att öva sin engelska genom att ha frågestund med turister som oss.

Först tvättar man vänster hand och sedan höger innan man går in barfota i templet.

Saké, japanskt risvin, i långa banor.

I närheten traskade vi in i en botanisk trädgård.

Vattnet var kristallklart och fullt drickbart

Det var verkligen som en tavla att gå här.

Vi fick uppleva shoppingstaden Tokyo med alla människor och prylar men fick också spenderat en dag ute i Nikko. Det var en bra mix, tycker jag.

Min spontana känsla av Tokyo är att jag nog skulle trivas bra med att bo där. Jag bor redan i en stor stad men Tokyo känns ändå betydligt lugnare och renare. Däremot skulle nog lönen behöva höjas och det med råge…

För er som är intresserade av mer information om Tokyo (hotell, platser etc) kan emaila mig.

Tips: Om du reser i Japan, stanna 4 dagar i Tokyo som vi gjorde. Då hinner man med det man ska ha sett men ändå inte bränner hela reskassan på bara Tokyo. Om du däremot reser endast till Tokyo, stanna en vecka. Då hinner man både storstadsliv, olika restauranger, sumobrottning, en tur till Nikko och andra närliggande städer. 

 

Nu är äntligen våren och värmen här i Tianjin. Det är vinter, lång och kall vinter. Sedan kommer våren och stannar i 2 veckor. Sedan är sommaren här, stekhett och klibbigt och sedan kommer den korta hösten. Lång vinter respektive lång sommar kan man nog sammanfatta Tianjins årstider.

Gubbarna har med största sannolikhet lagt av i alla fall ett par långkalsonger. Här sitter några och spelar kort i solen.

Frukten fryser inte längre

Här bor vi, så trist och grått på vintern men nu när våren är här så är det fint

Frukt- och grönsaksmarknaden

De som samlar papper, plast och dylikt kan få en liten slant hos återvinningsföretaget

De som bor på gatuplan betalar mer hyra av förklarliga skäl, då kan man ju nämligen även driva butik

Dessa barn tjöt av skratt. Trots väldigt lite materiella leksaker och att de bor mitt i röran så hade de livskvalitet.

Några som  njuter av att våren äntligen är här

People´s Park i Tianjin, en oas mitt i denna stora och bullriga stad

Pagod

Kineserna tar med sig lunch och sitter och myser i parken

Tianjins styre har förstått vikten av parker, flera stycken är nyrenoverade och nyöppnade.

En del brukar kommentera min blogg att den egentligen borde heta matbloggen. Jag har ett stort intresse för mat och att prova olika länders mat. Kina erbjuder så många sorters smaker och Tianjin så många restauranger så även om jag skull besöka en ny varje dag så skulle jag knappast hinna med alla innan jag flyttar hem igen. Det öppnar nya restauaranger varje dag i Tianjin, från väst och öst. Djungeltelegrafen går varm mellan alla oss utlänningar…Men medan maten är så fantastisk så är desserter, choklad och godis desto sämre. Personligen har jag aldrig ätit en kinesisk kaka, efterrätt eller kinesiskt godis som smakat gott. Det kan dofta ganska gott från alla de små bagerier som återfinns längs Tianjins gator. Men trots det så smakar deras bakverk nästan ingenting alls. Samma sak gäller tårtor. De kan se fantastiska ut och man tänker att den måste ju vara god, chokladtårta och allt. Och så smakar den heller inget alls. Den choklad som kineserna verkligen gillar är Dove och Dove säljs överallt. Lika trist som det låter faktiskt, även om den inte smakar duvskit så smakar den varken choklad eller sött. Godiset ska vi inte prata om, lösgodisexpert som jag är. Jag som kommer från lösgodislandet i norr ser ju en jättemarknad för lösgodis. Eller gör jag det egentligen?? Kineserna älskar ju att knapra på rökta kycklingfötter, algblad, fröer och torkade räkor, inte så mycket godis så som vi ser på godis kanske. Så är det något vi väljer att äta från andra länder så är det kakor, godis och glass. Kakor köper vi hos den lokale japanen i huset och som verkligen har förstånd på att baka de mest fantastiska kakor, bröd och bakelser. Godis har vi haft förmånen att, sådär lagom till varje besök hemifrån, få frossa i salt lakris och diverse europeisk choklad. Glass säljs via Amerikanska kedjor som Cold Stone och som, enligt mig, är en riktig magnet när vi är på stan på helgerna. Riktig gräddglass och med diverse fyllningar.

Om man väljer en glass från Cold Stone så behöver man knappt middag på kvällen…denna är min favorit; chokladglass, oreokakor, jordnötssmör, nötter och chokladsås…dessa bakas ihop och läggs i en nygräddad våffla…behöver jag kommentera ytterligare!?

Mitt vardagen Tianjin måste vi acceptera och hantera de mest basala saker på ett mycket annorlunda sätt än hemma. Det är, om tidigare nämnt, inte bara att gå på posten och betala en räkning eller skicka ett paket så som man gör hemma i Sverige. Det är mycket kludd innan allt är klart och man blir ofta knasig för mindre. Men så ibland (ganska ofta) slås vi av hur bra vi har det och hur bortskämda vi är. I Sverige har vi levt i det moderna samhället så länge att alla basala saker tas för givet. De flesta svenskar lever gott och vet hyfsat de moderna sociala regler om gäller. Vi har helt enkelt vant oss vid att leva i det moderna samhället. Nu slås vi mer mot fetma och för höga huslån vi tog när det begav sig. Självklart finns det mjölk på hyllorna och självklart har just du råd att köpa den där mjölken. I Sverige handlar det ju trots allt om prioriteringar. Men här, där vi bor då? Vi bor i en jättefin lägenhet mitt i Tianjin city och har allt vi kan önska oss. Precis utanför dörren möts vi dock av en mycket annorlunda värld. Kineser som lever för några futtiga kronor om dagen. Kineser som säljer vatten på flaska för en krona. Kineser som trots allt ler stort mot oss trots våra, som de garanterat förstår, inkomstskillnader. Men det värsta är när man ibland ser gästarbetare eller andra icke-lokalbor som har det mycket tufft. De kommer i sina mycket slitna kläder och jag tänker att de kläderna måste vara tillverkade 1967. Senaste tiden har det märkts tydligt att fler och fler gästarbetare tagit sig in till Tianjin för att arbeta, möjligen kan det vara så att Tianjin ska rustas upp extra nu inför Shanghai Expo. Trots att jag ser att dessa människor har mycket mindre än vad jag har så lever jag ju trots allt på i min vardag. Vi jobbar, lever, reser och unnar oss. Vi tycker ju synd om uteliggarna hemma i Sverige också men vem vill egentligen att de ska komma hem till just oss och bo? Vi tycker ju att samhället ska ta hand om dem så att jag slipper. Men samhället är ju faktiskt vi. Detta är laddade saker att tala om både i Sverige och här. Även här i Tianjin blundas det, bland välbeställda kineser, för de som har det sämre. Och här kan vi verkligen tala om klasskillnader. Även om det införts minimilöner så är det fortfarande inte i närheten av vad gemene man skulle behöva för att leva ett drägligare liv. En dag när jag är promenerandes på väg hem så ser jag en ung kille. Han kan kanske vara 18 år och jag möter hans blick. Att han tillhör gruppen gästarbetare är mycket tydlig. Han kommer från landet och är nu i stan för att tjäna en slant. Han ser mycket förvirrad ut men ler mot mig mitt i sitt nervösa sätt. När jag ser vad han har på sig så baxnar jag fullständigt. Han har ett par bruna smutsiga byxor med ett rep som skärp och till det ett par gamla Croc´s plastskor som knappt håller ihop. Han har inte duschar på mycket länge och han har säkert inte heller lyxat till det på någon av kvarterets många restauranger. Man förstår snabbt att hans byxor är det enda klädesplagg han har på sig, inga underkläder där inte och ingenting på överkroppen. Visserligen har det blivit lite varmare senaste dagarna men långt ifrån väder för en bar överkropp dygnet runt. Att kineser runt omkring, på gatan mitt i stan, tycker att situationen är lite komisk är mycket uppenbar, det skrattas och fnissas på håll åt denna kille. Jag känner hur ilskan stiger inom mig, hur kan man som människa inte bry sig, tänker jag. Här står de och skrattar åt en människa som uppenbarligen har det mycket svårt. Han ser ut som en typisk gästarbetare och har antagligen förlorat både jobb och sina tillhörigheter. Vad har han att göra? Tiggde gjorde han inte heller. Jag blir så otroligt ledsen och det gör så ont i hela mig. Jag vill bara gråta, plocka upp honom, ta med honom hem, hjälpa honom, ge honom mat, en dusch, nya och hela kläder…men vad gör jag? Jo, jag går hem med tårar i ögonen som göms under mina nya solbrillor. Jag skäms för att jag kommer från en annan värld än honom och jag önskar att han, i likhet med andra, kunde höra vad jag tänker. Jag kan inte släppa denna killens blick på resten av kvällen och resten av veckan. Jag tänker på att han inte fryser nu på dagen när det är behagliga 20 grader ute, men när kvällen kommer då? Vad blir han då av, stackaren? När jag kryper upp i vår rena och goa soffa. Men vad kan jag göra, tänker jag? Jag vet att om jag hjälper honom kan jag får problem här men det känns bara så hopplöst. Jag vill inte bara hjälpa genom de saker vi donerar pengar till. Man skulle så gärna vilja hjälpa direkt, inga mellanhänder liksom. Som sagt, vad skulle DU ha gjort? Sedan var det någon som tyckte att Kina som nu verkar ha en enorm buffert, ska inte detta land kunna ta hand om de sina!? Det kan man tycka.