Att vakna av sig själv utan jäkt och stress. Går ner till stranden, sätter mig ner i skuggan av bananbladstaket som rivs och byggs upp varje säsång. Varje morgon är jag där ca 8.30….det är min tid. Ingen har bestämt den åt mig. Min kropps inre klocka har bestämmt det själv, att det är då jag vill ha en mysig, lugn frukost vid havet.

Beställer samma sak varje morgon, lika gott som fantasilöst. En ost & tonfisk toast, färskpressad apelsinjuice och en bananmilkshake med ett uns av nymald kardemumma.

Att sitta där med min frukost i skuggan, känna solen som börjar leta upp minsta droppe, som kan svalka den hetta som brinner i hennes intre. Känna stillheten. Se stranden sakta vakna till liv. Är så otroligt rogivande för mig och mitt inre. Känns lika tryggt och naturligt som hemma, fast med mer luft att andas.

Samma strand varje dag fast med lite olika händelser.

Se de Kvinnorna, de ”kommunalanställda”. Är klädda i sina vackra saris, kläder likt de vackraste festkläderna fast med en orange/gul väst över, så att de skall synas ordentligt. De går djupt böjda i en tillsynes mycket obekväm ställning och sopar stränderna varje morgon, med ihop knutna gräsknippen till borstar. De städar bort allt skräp som turisterna slänger omkring sig för att det skall vara fint och rent. när turisterna återkommer morgonen bär på. Ett evighets arbete.

Se de färgsprakande klungorna av kvinnorna som säljer seronger och smycken varje dag i den heta solen. Ofta har de sina barn med sig och många har stora magar med nya babisar i. De flesta säger att de har odugliga män som dricker och slår dem, men man undrar ju om det är ett försäljningsknep. Att man skulle handla mer för att de har det så svårt. De flesta har blivit bortgifta och får nöja sig med den man familjen har valt åt dem. Någon enstaka kvinna har faktiskt sagt att hon har en riktigt bra och snäll man.

Se de löspringande hundarna som undersöker ”sin” strandbit för att se om någon obehörig har varit på just deras revir under natten. När de är nöjda brukar de gräva ner sig under någon turists solstol och ligga och sova. Vilket förvånat mig mycket och som jag inte trodde existerade är att många hundar går ner och dricker havsvattnet för att släcka sin törst, kanske det är bättre än inget?

Se korna komma vandrandes för att se om de finner några godsaker. Turisterna köper frukter som kvinnorna bär i korgar på sina huvuden. En ko tackar sällan nej till lite god frukt. Passar även ibland på att kolla in turisternas väskor om det finns något gott där, så det är bäst att lägga sin väska under solstolarna. Om man är ko kan det vara skönt att lägga sig nära en turist också……om man har tur så vill turisten klappa och gosa lite, det är inte heller helt fel.

Se de välkammade barnen i stukna kläder fast de flesta är hemlösa och bor under presseningar, fixa med sina saker som de skall försöka att sälja under dagen till turisterna. De kan exempelvis rulla in några jordnötter i lite tidningspapper, en tvååring kan dansa framför en turist för att få en slant till mat. De kan ha en lite trasa för att putsa turistens solglasögon etc. Alla knep och alla åldrar är tillåtna.

Många drömmer om att gå i skolan men de tjänar mer på turismen. Vi ömkar dem och köper saker, mat och dryck till dem varje dag. De har det bättre hos oss än i skolan. Några skolor har börjat att undervisa endast på förmiddagarna och låter barnen vara ”lediga” på eftermiddagarna för att inte tappa barnen helt till arbete.

Om man bor i ett slumområde under en pressening och inte har mat för dagen, kanske inte ens en familj..Vad gör man då? Hur överlever man?

Det är då det är jävligt lätt för oss i västvärlden att sitta och säga:

JAG ÄR EMOT BARNARBETE!

Polisen slår alla barn om de kommer på dem med att sälja något. Det är nämligen förbjudet. Polisen tar deras saker och pengar och behåller dem själva. De andra vuxna människorna som säljer andra diverse saker på stranden måste betala hiskerliga summor för att få vara där och försöka göra affärer. Kan de inte betala den summan polisen vill ha så tar de alla deras pengar och saker också och behåller. Det är väldigt korrupt. Obehagligt och sorgligt att se och svårt för dem som drabbas.

Efter någon timme eller två så går jag ut ur skuggan och lägger mig i solen, tar ett dopp i det arabiska havet. Kanske bjuder jag några barn på lunch……Ett antal törstiga människor köper jag dryck till varje dag. Ibland sätter jag mig vid datorn en stund, skriver en rad till de där hemma om hur bra jag har de. Jag njuter av denna del av världen fast så mycket borde vara annorlunda….fast vart borde endel saker inte vara annorlund?

Att sitta och betrakta, att delta men ändå inte. Att kunna välja hur mycket man vill var med, att ha den valmöjligheten är underbart.

Men en sak är säker… 

JAG ÄLSKAR MIN FRUKOST VID HAVET

Det skulle jag vilja uppleva varje dag!

Det skull vara livskvalitet!

KiniQ som saknar sin favorit frukost

Det känns så länge sedan men ändå så nyss. Det var denna dag han hände mig. Men det visste jag ju såklart inte innan. Att mitt liv skulle ta en annan vändning just denna dag….

Denna dag då allt började och han hände mig.

Strosar från stranden Bagabeach upp genom det lilla samhället på Titos raod. Denna torra gata med sitt röda damm….som färgar allt i sin färg, som de kommer åt. Titos road är en känd gata oavsätt sitt röda damm eller sina stora hål i hela gatan. Det skulle dröja tre år tills de asfalterade gatan igen och fyllde igen hålen. Ibland stängs gatan av pga al-Qaida hot. De gillar inte turisterna som flockas på denna gata.

Pablo räcker ut sin hand och hälsar på mig, vi utbyter några artighets fraser. Han liksom så många andra män ifrån norra Indiens Kaschmir söker sig hit till Goa varje år för att sälja sina lädervaror eller smycken under turistsäsången.

Pablo är vacker. Han skulle kunnat vara modell i väst om han varit en meter längre.Han verkar så snäll. Men jag vet bättre nu tyvärr.

Kvinnor faller som snöflingor och försvinner lika fort i värmen för honom.

Vi har talats vid förut några gånger. Denna morgon på stranden mötte jag en vacker zigenerska från Schweiz. Fantastisk kvinnlig kropp med ett enormt svart Katitzi hår, ett sådant man drömmer om. Hon berättar att hon skall gifta sig med en kaschmir kille. Hon visar ett kort på Pablo. Jag skrattar och säger att jag vet vem han är. Tycker genast att världen känns så liten. Hon ger mig en svart blick och innan hon lägger en förbannelse över mig så säger jag att vi bara har pratat utanför hans shop och att jag inte har något som helst intresse för honom. Jag är inte här för att involvera mig i något utan bara för att vila, njuta av livet i tre lugna veckor.

Hela tiden som jag och Pablo står och pratar, så står en man och kickar på mig blygt bakom hans rygg. Han har ett välskött svart hår, svart skäggstubb trotts att han säkert varit hos barberaren på morgonen. De gör så här, går till en barberare var och varannan dag. Han rakar dem med en lång rakbladsvass kniv med en beundransvärd skicklighet. Männen som går där måste verkligen känna tillit till honom när han drar den vassa kniven över deras blottade strupar.

Hans ögon är mörkbruna med en annorlunda form, inramade av täta svarta ögonfransar. De överskuggas något av hans ögonbryn, de är ihopväxta något man sällan ser i västvärlden.

Han har en liten prick på sin stora näsa, ett pyttelitet födelsemärke mitt på näsan….jag älskar den lilla pricken. Hen ler brett med kritvita tänder. När han pratar ivrigt med Pablo, på för mig ett främmande språk, så gör han det genom sitt leende. Han vill säga en massa saker till mig men hindras av sin brist på engelska. Han är i min egen längd, smal och benig. En hårt arbetande smutsig man. Svetten och dammet sveper in honom och håller ett hårt grepp om honom varje dag. Han tvättar sitt ansikte, händer och fötter minst fem gånger per dag pga sin tro. Hans kläder tvättar han för hand varje kväll för att de skall vara rena på morgonen igen. Han äger inte mycket men han har ett stort hjärta.

En gång delade vi en kaka, vi tjafsade lite om vem som skulle ha den sista biten…det var en liten bit, inte större än ett par sockerbitar. Ingen av oss ville ha den. Han visslade till sig en kille på gatan och frågade om han ville ha den? Killen blev glad och tackade så mycket och gick mumsandes där ifrån. Sånt skulle aldrig hända hemma i stockholm. En kollega kom från burgerking och går förbi en uteliggare. Hon böjer sig ner och ger honom sin pomfritt. Han kastar den efter henne och skriker att han minsan inte äter sån skit!!!! Hon blev lite chockad men menade ju inget illa. Stackars henne.

Det är svårt att vara coolt sval i den stekande solen även för den vane. Men han ser mig och jag ser honom. Han hände mig på Titos Raod… För så länge sedan fast alldeles nyss.

KiniQ längtar hem till Baga

Idag var jag i Vällingby på läkarbesök. Nu har de mätt mina nervinpulser med små ”elchocker”, inte det skönaste jag varit med om, men hoppas ju förståss att de kan hitta på något för att minska mina domningar i armar och händer.

Att åka tunnelbana över hela stan bjuder ju på endel olika människomöten. Jag sitter och pratar i telefon när plötsligt en kvinna på andra sidan frågar -Vad är det för datum idag? Jag svarar att det är den 23. Jag blev förvånad över att jag visste datummet utan att först kolla, men jag förvånades mest över att bli avbruten av en främling när jag är ”upptagen”. Sedan när vagnen är ganska så full av folk. Ringer en kille till Doktorn och försöker beställa en tid. Han säger att håller på att flippa ur och behöver hjälp. Hans egen läkare han hade ”sist” han flippade för 3 år sedan har blivit av med sin licens pga missbruk av recept. De kan inte hjälpa honom…..Efter mycket ”tjat” från den trasiga mannen så får han en tid nästa vecka den 30/9. Snabbt får jag upp en penna och langar över till honom så han kan skriva ner sin läkar tid.

Min tanke är så här….Hur många gånger har vi inte läst om människor som sökt hjälp men blivit nekade, sedan har det hänt riktigt svåra hemska saker. Ska det var sååååååååååå svårt att få hjälp när man mår så dåligt. Att ens säga det högt till någon och även så att andra hör, då måste det ju vara ganska så illa. Men jag hoppas att han kan hålla sig ifrån att ”flippa” till den 30.

T-bane KiniQ

Ikväll var jag på middag sedan hamnade vi på Big Ben på Folkungagatan. Vi drack några drinkar och lyssnade på ett coverband som kallar sig Plagiat. Herre min Låda vilka människor det finns…. Har jag glömt hur det var att vara ute i svängen eller är allt förändrat? Jag går ju väldigt sällan ut…..så det är ju lätt att känna sig lite malplacerad. Det kändes som att vara på finlandfärjan, shit va fulla människor!

En brud flippade på sprit och någon drog. Hon stod och grät och slog på vakten. Han skall absolut ha den största elogen för sitt oerhört trevliga, lugna och proffesionella sätt, har aldrig sätt något liknande. Jag sa -mmmm ytterligare en underbar dag på jobbet och tittade på honom, han skrattade och log……-ja så är det. När jag gick där ifrån så frågade jag honom om jag också kunde få gråta ut och slå på honom lite…-Det går bra svarade han. Vilken cool vakt!

Lite flörtiga och trevliga filurer mötte jag ikväll. En man som jag satt och pratade lite med, kom efter mig när jag gick. Han räckte över sitt visitkort och sa gör vad du vill med det…..du kan slänga det om du vill. Sedan håller han ut sina händer och säger: jag är inte gift eller någon ting;). Jag kramade om honom och sa -Vad söt du e. Tycker du ?!, säger han på ett sårbart sätt. Vi blir avbrutna och jag vänder mig om och vandrar hemmåt. Det var en fin avslutning på kvällen. Jag har satt upp en dedline i mitt liv angåeende relationer för min del. Om jag inte träffar någon innan den 14 november så lägger jag ner männen här i Sverige. Kanske skulle jag ta och ringa upp den mannen?

PartyTrollet KiniQ

 Hur skulle man någonsin kunna glömma denna man som har givit oss något av den mest romatiska vissioner i filmhistorien.

En underbar skådespelare har lämnat oss allt för tidigt. Det var med sorg jag läste om att han förlorat sin långa kamp mot cansern.

Tack Patrick Swayze för allt du givit oss.

Vila i frid.

 En KiniQ i sorg

Jag blir galen!!!! Tv 4 började sända överlevarna förra veckan. Serien skulle vara i 6 delar och lördagen skulle avslutas med ett avslutande dubbelavsnitt. Tv hallåan påannonserar programmet med att vi skall få se den avslutande, spännande upplösningen. Men se på f-n!             Det avslutas med värsta cliffhangern;(

Jag följer inte speciellt mycket på tv…. men jag får ett psykbryt på att serien avslutades på detta sätt. Det kändes så lagom med en serie i 6 delar som kördes under en vecka. 

Trösten skall vara att det pågår inspelningar av en fortsättning ;(        Jag tröstas inte alls av detta. Jag är skitsur!

I somras kördes en serie i typ 12 delar under 2 veckor. Det är ju kanon! Man hinner inte tappa intresset eller minnet och den var avslutande.

Jag vet inte om jag överlever utan en snar fortsättning av Överlevarna.

En lite kommentar till…..Herregud vad trist med en Dubbad kommesarien vid havet! Jag har läst förklaringen på tv4 men jag tror inte jag tittar mer på de filmerna….Irriterar mer än underhåller.

Nä denna gnällapa får nog hyra sig en film istället….. I och för sig så såg jag en film på bio igår: The Ugly Truth, en charmig varm film;)

En obotligt kär KiniQ i Gerard Butler….Hur träffar man honom?

Nu är strax klockan två och jag sitter fortfarande och letar låtar;) Har fått ihop över hundra favoriter i min mapp;)Känner en sådan nyförälskelse. Var som sagt hos mina vänner igår, fick då lära mig hur man man använder Spotiyfe….men sen var de elaka och sa att jag aldrig mer fick önska låtar på deras Spotiy för att jag har så dålig musiksmak;)

Men det är ju inte sant, har ju kalasbra musiksmak. Så det var första gången jag upptäckte att de är 2 lögnare;)

Hur som havar, så är det gör skoj som vi säger i Göteborg.

KiniQ Musikälskare….Vad tyst det skulle vara utan musik….& tråkigt.

Var hos mina vänner i helgen. Vi sitter i solen på uteplatsen och njuter när deras son Neo kommer ut och säger -Nellie äter kattmat!

Va???? säger vi alla i kör. Pappan som är colast och säger -Det är ju inget farligt, men ropar till Nellie -Ät inte kattmaten! -Okej, svara hon & accepterar tillsägelsen;)

Hon älskar katter & hundar, till middagen kvällen innan så slickade hon i sig maten från tallriken så som hundar gör, då blev det också en tillsägelse.

Inte lätt att vilja vara ett gulligt litet djur när man ”bara” är en supergullig liten tjej med en otroligt skön stil;)

Tack för en UNDERBAR helg kära vänner!

Ps. Hörde om en utbytes student i från Korea som satt i matsalen på en skola i Kalmar & åt kattmat. Hans klasskamrater frågar honom varför han åt kattnat.- Va!! Kattmat ??? säger Koreanen -Jag trodde det var katt! Det är ju en katt på burken! Vilka missuppfattningar det kan bli.  Ds.

En njutande KiniQ

Ikväll fick jag ett samtal med okänt nummer. En kille säger -Hej! Hur mår du? Hör du vem det är? Ja, svarar jag. Han verkar förvånad över att jag direkt visste vem han var.

Vi träffades 2004 och våren 2005….runt midsommar fick allt ett märkligt, obehagligt och omoget slut. Till jul 2005 försökte han ta kontakt igen men jag ville inte ha med honom att göra för han betedde sig så illa.

Så ringer människan idag för att be om ursäkt för sitt beteende. En bra sak, eftersom det var uppenbart efter vårt samtal att det fått fått honom att må dåligt i så många år. Han ville gärna träffa mig igen men jag tackade nej men mottog hans ursäkt.

Strångt att ringa efter 4 år och säga – jag är ledsen över hur jag beteede mig emot dig, jag blev rädd och agerade på ett dumt sätt.

Tack Magnus för att du vuxit som människa, det behövdes.

Man slutar aldrig att förvånas tydligen;)

En förvånad KiniQ

Denna underbara kommentar fällde min kollega under lunchen igår;) Hon är hitkommen till Sverige som 2 åring och är kurd. Hon är närmare 30 och har en egen dotter. Hon älskar sin familj men tycker sättet hon uppfostrats på av sin far är galet.

Men jag höll ordagrant på att skratta ihjäl mig över denna kommentaren, hon började också skratta när hon insett vad hon sagt. Men hon förklarade hur hon menade och då förstod jag;)

Hon är sååååååååååå lovely;) Tack för ett gott skratt Lilla Kudden.

KiniQ som uppfostrats på ett vanligt sätt;) Kanske? Vad är vanligt? Men Tack mamma&pappa för att ni är så bra….Kram Nina