Jag har glömt att upplysa om att jag numera bloggar på kinne.blogg.se – förlåt!

Inget internet, inget bloggande ><

Detta är anledningen till aktivitetsminimum på bloggen..

Lyssnar på Andy Lau på Spotify & saknar Hong Kong..

Igår tänkte jag att jag behövde ventilera mina känslor. Min totala uppgivehet över att aldrig hinna ikapp. Min oändliga lista som lyser av överambition. Allt som jag vill. Allt som aldrig blir av. Jag vet att jag jobbar för mycket. Att jag sover för lite. Men att hela tiden känna ‘bara lite till’ & att vara besatt av tanken på att få kryssa av skuld efter skuld, gör det svårt att lyssna på den där lilla rösten. Varenda del av mig gör ont, men jag märker det oftast först när jag stupar i säng.

Telefonen är fortfarande någon helt annanstans än hos mig. Vilket resulterat i att jag har feberfrossa, andningssvårigheter, ångest & tusen andra problem. Svårt att lyckas be läkaren om nytt recept när jag inte kan ringa honom..

Det första jag fick veta när jag vaknade var att någon jag satt bredvid under helgen inte finns längre. Jag tror att det kommer ta ett tag innan det sjunker in. Hur förstår du att någon som en gång viskat ‘jag älskar dig’ inte längre finns? Vila i frid Jesper.