Inside and out

Ibland träffar man folk som, trots att de aldrig har haft någon egen hund, är självutnämnda hundexperter och som dessutom känner att de måste frälsa världen med sin expertis. De vet att om din hund gör något opassande är det ditt fel (du sänder ut fel energi istället för att uppträda som en alfa-ledare), men i dag är din lyckliga dag för nu är hon eller han där för att visa dig hur det ska gå till. De brottar ner din hund och håller fast den eller puttar på den och väser. Sch-sch-sch!!!  Om de har en egen hund känner man igen dem på att de i princip hänger hunden i kopplet när de är ute och går. Det som alla dessa nötter har gemensamt är att de har kollat på den där mannen med elhalsbanden och klorblekta tänder.

Jag blir faktiskt irriterad. Man ger sig inte på andras hundar om ingen har bett en (eller om det handlar om någon form av självförsvar). Du skulle inte daska till någon annans unge, bara för att du har sett någon expert på TV påstå att problemet är att deras mödrar inte har lärt sig att vara alfahonor. Det handlar om respekt och vanligt folkvett. Jag vet att det finns olika uppfattningar om hunduppfostran och jag säger to each his own, men praktisera dina teorier på din egen hund.

Själva idén om att vara en vandrande quick fix som kan promenera fram till ett fradgande monster och på en kvart förvandla honom till ett fromt lamm, bara genom att hålla in magen och utstråla rätt energi, är så amerikanskt dokusåpakitschig. Det fattar väl vem som helst med mer än två hjärnceller att så fungerar det inte i verkligheten, precis som du inte kan gå fram till en full idiot på krogen och förvandla honom till en artig nykterist genom att putta på honom och väsa lite. Hundar är levande och komplexa sociala varelser precis som människor.

Lite ödmjukhet är alltid bra att ha, även om man är hundtränare. Jag tror att de flesta hundägare känner sina hundar bättre än andra människor och att många skulle må bra av att våga lita mer på sig själva, istället för att låta sig tryckas ned av alla orerande, poserande hundexperter (självutnämnda eller inte) där ute.

Det är lite som med dieter. För ”experterna” är det en prestigefråga (vem har rätt och vem har fel) men för vanliga dödliga handlar det bara om att hitta en väg som fungerar för en själv och det behöver inte vara samma sak som fungerar för din kompis eller exakt vad någon expert förespråkar. Att förändra den mentala inställningen kan gå över en natt men att förändra ett beteende och en kropp tar längre tid. Det är bara bra att ge det tid för snabba lösningar ger i regel inga långvariga resultat, vill man ha bestående resultat måste man vara beredd att ändra den livsstil som har lett till problemet från början.

Lär känna din hund istället, lägg ner tid på den. Motionera, umgås, träna, bli medveten om vad du gör och inte gör och vad du får för gensvar. Det viktigaste av allt – låt bli att skaffa hund om du tänker döma den till att leva i ensamhet med några rastrundor som enda stimulans.