Idag har vi mulet väder och det är första dagen solen inte lyser sedan vi kom till Sverige. Det har varit helt underbart väder.

Felicia är på skolan idag och hälsar på sin gamla klass. I natt har hon sovit hos Elin, en bästis från klassen och de skulle fara till skolan tillsammans. Elin har hon längat efter och det är så skönt att hon fick ledigt igen och vi kunde vara här i hela 2 veckor. Hon njuter!

Själv ska jag ner till stan och göra en ansiktsbehandling. En liten rengörning innan sommarens långa månader i solen. (Kan behövas)

Sen ska vi till mormor och luncha. Våran snart 97 åriga mormor ska bjuda på lax och rom i cremfreich röra. Söta henne! Inte många i hennes ålder som är så pigg och snygg.

I natt kommer mamma & Lennart hem. De har varit på semester på Gran Canaria och vi har bott själv i deras hus. Nu får vi rå om mamma till veckan.

Victor och Chrstoffer tillbringar hela dagarna på körskolan. Ena tar bilkörkort och den andra till moppe. Stora grabbar jag har nu.

Och kvällen ska tillbringas hos en bra vän till mig och hennes familj. Kvalitetets tid

Nu är vi hemma i Sverige sedan i lördags och tiden bara flyger iväg.

Felicia for redan på söndag morgon till sin bästis Celina och stannade där till måndag kväll. På dagen var hon med Celina till skolan. När vi var hemma i november fick hon också vara med i 2 dagar (snäll lärare) och det var ju jättekul för henne, även att det var en 4:e klass, då hon själv går i 2:an.

Igår kväll berättade hon att fröken blev jätteglad då hon kom och sa att hon var så välkommen.

En kille i klassen hade sagt: – Åh, nu kommer den där turken igen! (vi skrattade då vi hörde det, för Felicia ser ju allt annat än turkisk ut) Men hon själv hade ju blivit ledsen förstås. 

Fröken hade då sagt, – Men William, vad sa du?

- Förlåt, men jag menade det! sa han då.

Allt hade ju i allafall ordnat upp sig och han hade sagt förlåt, och på torsdag ska hon följa med igen. Då ska dom ha slöjd på skolan och dåcpassade det bra att hon fick vara med. Kul!

Jag och syrran shoppar! Tyvärr blir man shoppohollic när man kommer hem, då man ser alla fina vårkläder. Önskar man hade obegränsat med pengar.

I kväll blir det bio för mig och Therese. Vi ska på en förhandsvisning av en film och innan det ska vi äta biosupe. Minns inte riktigt vad filmen hette dock. Något med lingon i skogen…. (typ)

Då var det fredag kväll och en av mina ”favvo” serier är på tv:n ikväll. Adini Feriha Koydum! Vi har blivit slavar under de turkiska serierna här hemma och det finns någon bra att titta på nästan varje dag.

Precis när jag bestämmt mig för att fixa svenska kanaler och krångla upp en jätte parabol på taket började jag att följa vissa program. Serierna är helt sjukt bra och jag har vissa kvällar i veckan då jag gärna inte bokar in något annat.

Det som jag tyckte var knäppt i början var att varje vecka INNAN det nya avsnitet, visas det från veckan före. Men sedan insåg jag att det är rätt bra också. Det innebär egentligen att man skulle kunna titta bara varann vecka ifall man vill.

Saken är att man längtar efter att det ska bli en viss dag så man får följa ett program. Det trodde jag aldrig! Och vad skönt att jag inte blev beroende förrän nu .

Therese och jag har kommit igång med morgonpromenader och det är så skönt. Var länge sedan jag haft en sån lång period då jag inte tränat. Inte bra, men nu är det ändrat.

Solen skiner här i Alanya och vädret är helt UNDERBART! Önskar att det fick vara så här lagomt varmt för evigt. Blev lite övermättad av värme i somras och hoppas att det blir en mer ”normal värme” i år.

Jag har precis bokat en resa för oss till Sverige och nästa lördag bär det av. Hoppas på att vi får riktigt fint vinter/vår väder med sol. 2 hela veckor kommer vi att stanna och den här gången ska jag nog ha tid att träffa lite kompisar också.

Annars går mycket tid på dagarna till Christoffers skola, då planering krävs. Nu har det varit Nationella prov och många inlämningar som ska in, sen vill han ju gärna ha lite ledigt de dagar vi vistas i Sundsvall.

Lite hemkunskap

Och lite brobygge till tekniken

Det är lördag och vi har mysmorgon. Jag var uppe tidigt och städade av hemmet. Hann även med en kopp kaffe i solen på balkongen innan den gick i moln, och Felicia vaknade. Nu ligger hon framför tv:n och myser med Disney Channel, och jag bara ”är”. Ute är det plötsligt grått och vinden tar i, kanske det blir regn?

I Adana hade vi det trevligt, och det roligaste var att vi var ett helt gäng vänner där tillsammans. Det var stressigt för brudparet, som vi inte hann umgås med så mycket, men det får vi ta igen en annan gång.

Vägen till Adana gick över Tausrus bergen, via Mersin. Den värsta vägen jag bilat på hittills. Snacka om Serpentinväg. Vi blev åksjuka och alla ville sitta i framsätet. Men vackert var det. Helst på dit vägen. På tillbaka vägen ville jag bara komma fram till Alanya så snabbt som möjligt.

Adana var ingen fin stad alls. Smutsig, trånga smala gågator. Inget att shoppa och inget trevligt fik att sitta och mysa på. Vi hittade en härlig restaurang första kvällen som jag gärna kunde ha besökt igen, men några planer på att fara dit igen har jag inte.

Bruden som fixas för kväll Nr:1, ”henna festen”

Abidin & Muberra

Abidin & Yusuf (den enda Alanya ”turken” på denna fest)

Brudparet med brudgummens syskon

Söta lilla Isak

Jag blir så förvånad då jag öppnar bloggen och ser att inlägget som jag skrev i måndags inte har uppdaterats. Konstigt!

I natt så far vi till Adana, och bröllopet som är på lördag. I morgon kväll kommer Therese och ett gäng till,  till Adana med flyg och vi ska möta upp dem där.

Efter mycket letande så hittade jag en svart långklänning, örhängen och ett armband som jag ska ha på mig. Även tjejerna, Felicia och Zulal har handlat kläningar, skor, smycken och väskor och det blev ett stort hål i min plånbok. Eller på kontot. Jag har dragit kortet vilt och det blev så mycket dyrare än vad jag planerat, men men. Det blir ju kul att känna sig fin, och är det ”dress code” så är det.

Tjejerna har lekt bröllop i flera dagaar nu och jag fick hämta ner min bröllops klänning som konstigt nog passade felicia ganska bra. Så när som på längden då.

De har verkligen vänt ut och in på våra garderober de här 12 dagarna som de nu har varit lediga och jag har plockat och plockat. Det ska bli så skönt att de ska till skolan på måndag igen så att vi får lite ro till pluggning, Chrisse och jag. Samtidigt som de är så fina och leker så härligt tillsammans. De är verkligen som två systrar.

I natt drömde jag att min mamma och min brorsdotter Miranda kom hit. Åh vad kul det skulle vara. Är det något som jag saknar med att bo här i Turkiet är att man inte bara kan åka hem till mamma och dricka en kopp kaffe när som helst. Sen när mamma väl är här så har jag oftast allt för mycket jobb för att ha tid när som helst.

Nu ska det i alla fall bli så bra att Therese kommer i morgon så jag får ha min syster här.

Vi har börjat att rusta upp restaurangen. Vi har kapat några träd som gör att det bli svårt att göra långbord vid t.ex buffe kvällarna, sedan byter vi just nu golv. SEn ska det målas och fräschas upp både väggar och alla bord och stolar. Ca 15 mars räknar vi med att vi ska öppna.

Felicia i min bröllopsklänning. Stor har hon blivit!

Då var det söndag igen, och vädret är strålande. Man känner att man borde hitta på något men jag och Christoffer ska fixa lite med hans skolarbeten idag då vi far till Adana i veckan och inte vill ta med oss jobb dit.

På lördag ska vi alltså på bröllop i Adana och det är våran vän, Abidin, från Sundsvall som ska gifta sig där, där han har hela sin släkt. Vu far väl på tisdag eller onsdag härifrån, så kanske vi hinner se lite på vägen också. Även om jag har hört att vägarna åt det hållet ska vara dåliga, gå långt upp mot bergen, och så.

Det ska blir riktigt trevligt illafall, då vi alla vänner ska bo tillsammans på samma hotell. Var på jakt efter en klänning igår men kunde inte hitta någon, så imorgon blir det på jakt igen. Det är nämligen ”dress code” och då är det långklänning som gäller för oss tjejer.

Igår var jag och tog en kemisk peeling i mitt ansikte. Jag brukar annars göra en behandling i Sverige och blev så glad då jag hittade det här. Jättebra för gamla trötta ansikten! Idag är jag lite ”bränd” i ansiktet och kommer nog att fälla lite hy, men det får man stå ut med. Priset var också helt ok. 350kr, (70TL). Rekomenderas! En jättetrevlig man, som Yusuf också känner sedan tidigare. Han gör även botox och restylan behandlingar berättade han och till bra priser, ifall någon skulle vara intresserad.

 

I veckan har Felicia varit ledig och vi har passat på att spela bowling, spelat spel, tjejerna har lekt och vänt upp och ner på hela garderoben ett antal gånger per dag..

Mitt emot oss så fixas ett gammalt hotell till och ska bli lägenheter. Vi har just suttit på balkongen och ätit frukost och tittat på byggnadsprocessen. Man blir helt matt av hur säkerhet vid byggen ser ut här i Turkiet. En man står på 4 våningen, på en planka som hänger mellan två balkonger och putsar fasaden. Jag fick ont i hela kroppen bara jag såg honom, så jag tog min kaffekopp och gick in.

Vi har haft en härlig dag, då vi har firat Felicia, spelat, lekt, ätit och myst.

Inatt sov varken Felicia eller Zulal mycket. De vaknade ca 5 gånger och var nog väldigt spända på att det skulle bli morgon. Nintendo wii som vi hade köpt och slagit in, hade Yusuf tagit med sig upp från bilen så att tjejerna råkade se det. Sedan var det ett tjat hela kvällen om vad det kunde vara i paketet. Sedan gick de och la sig rätt så tidigt för att det skulle bli morgon fort. Zulal var också spänd för hon har aldrig varit med om att någon sjunger för henne på födelsedagsmorgonen med paket. Kl 7.30 var vi uppe och sjung och då hade tjejerna nog legat vakna under täcket i mer än en haltimme och väntat.

I present fick hon Nintendo wii fit, headset till datorn, ett ”vanligt spel” (familjespel), 2 dvd filmer och 3 jättefina tröjor och pysselsaker av Jossan & Emre. Hon var mer än nöjd!

Efter duschning så for vi upp till yayla med fastrar, farmor & farfar och åt en brakfrukost. Vi var inte tillbaka förrän vid 14 tiden. Sen har det varit spel, filmer och kalas för resten av tiden.

Nu ligger Felicia, Zulal och Ebru (en kompis) och kollar på film och ska ha tjejkväll. Jag ska bädda åt dem på golvet för de vill ligga ihop och så ska de vara uppe så länge de orkar. (Får se hur länge det blir )

Jag har just skickat Yusuf med tjejerna (Felicia & Zulal, vårat helgbarn) till deras farmor/mormor. Själv ska jag ut och leta lite presenter till Felicia som fyller 9 år imorgon. För en gångs skull så har hon inte önskat någonting. Hon brukar ha en lista som är hur lång som helst, men nu ville hon bara att familjen skulle fortsätta vara frisk och vara lycklig tillsammans. Med åldern kom visdomen.

Jag funderar på att köpa Nintendo Wii för att de har så roliga barnspel. Vi har det ju på restaurangen, men det kan vara roligt att ha hemma också. Själv älskar jag att spela Super Mario. Det finns ett ”set” där man med konsolen får Wii fit plus med balans bräda till. Christoffer tyckte det skulle bli perfekt så jag ska se vad vi tar. Synd bara att utbudet av spel att köpa till är så liten här så det blir att handla i Sverige. Kanske något att satsa på för någon som vill starta en buisness här. Media Markt??

Jag har fler förslag: HM, Ikea, Zara, Footlocker. Jag har många som frågat mig genom åren vad de skulle kunna starta för att tjäna lite pengar och kunna bo här. Det finns massor. Men det behövs ju lite kapital, och viljan att våga.

Nu har precis en spegel kommit som vi beställt till hallen. Förra veckan beställde vi den och jag var så nöjd med vilken ram jag hittat. Sen ringde de 2 dagar efteråt och sa att just den ramen var slut.

Jag letade genast på intenet ifall jag kunde hittat något som jag kunde be ”våran” snickare att göra, men längre en så kom jag aldrig. Igår var vi ute och åkte och Yusuf styrde bilen mot ramaffären. Väl där inne så blir vi nästan ovänner då Yusuf tycker att jag är så besvärlig som inte kan bestämma mig och han hittade en som jag inte alls gillade.Sen hade vi ju redan betalt tyckte han.

Det slutade med att vi tog samma ram som vi har på speglarna på restaurangen och jag kände redan när vi for därifrån att det inte var vad jag ville. Nu sitter ramen i hallen och jag vill inte ha den där. Jag måste byta plats med den spegeln som vi har i sovrummet, som troligtvis kommer att passa bättre. Den nya kommer att bli fin i sovrummet och jag får tid på mig att tänka ut en som kommer att bli perfekt i hallen. Så får det bli!

Ja, då är jag tillbaka. Har haft ett distans förhållande till min blogg. Vi har inte alls setts på länge och det helt p.g a mig.

Jag har överhuvudtaget inte varit intresserad av att läsa andras bloggar heller och kände att jag ville ta ett ”break”, men så har suget startat och nu känner jag att det är vore kul att skriva lite igen.

Under de 3 måndarena som gått har vi hunnit varit 2 ggr till Sverige. 10 dagar i novmber, sedan var vi där i julas för 2 veckor. Jättetrevligt, men lika skönt att fara hem igen. Borta bra, men hemma bäst. Synd bara att Victor är i Sverige. Vi saknar honom jättemycket!Sedan Therese & mamma. Dom vill jag också helst ha på lagomt avstånd för att det ska vara perfekt.

Idag var sista dagen för Felicia i skolan innan hennes ”vinterlov”. Lyckligaste tjejen (det är vad hon är!) Långledig utan läxor. (bara 20st böcker som ska läsas ut   ) Sen efter lovet har de ett förhör på att de verkligen har läst dem. Alla böcker är på 64 sidor st och läraren tyckte att nu skulle väl barnen kunna njuta. Jag har vant mig. Felicia har minst 3 läxor varje dag + att en bok om dagen ska läsas. Vi fuskar jättemycket med läsningen och jag får skriva på att hon verkligen har läst hela boken. Det känns för hemskt att hon lär sig att ljuga, men det finns inte en chans i världen att hon ska hinna allt, om vi inte ska sitta med hennes läxor till sena natten. Sen orkar hon ju inte heller. Jag har försökt flera gånger att prata med hennes lärare om det här, men inga gehör.  Hon säger bara att vi ska vara glad, för att hon har gett dem så lite.

Felicias kusin är lika gammal som Felicia och hon går på en kommunal skola, och jag kan hålla med om att hon har det värre. Hon är alltid hos oss på helgerna, så då ser jag. Då har jag 2 små tjejor att fixa läxorna med. För i Turkiet har man inte läxfritt bara för att det är helg.

Det finns en stor fördel med det här! Jag blir otroligt duktig på mycket inom turkiskan som jag nog aldrig skulle ha lärt mig annars.

Vi hade ju planer på att stara en skola här i Alanya, jag och min syster (som är lärare) och jag hoppas fortfarande att det kan bli möjligt en dag. Skulle underlätta så mycket för oss skandinaver som bor här nere. Det känns som att vi la ner det lite lätt, och kanske vi ska försöka ta upp det igen om något år, när det har lagt sig lite med restaurangstök och bök.

Igår var jag med Josan & Pia och åt lunch på Pause. Så trevligt! Solen sken och det var rena vårvädret. Jag träffar tjejkompisar alldeles för lite här nere och nu ska jag bli bättre på det. Till vecka eller så ska jag bjuda hem dem på en vinkväll med lite snacks. Det är ju nu jag har tid. Men veckorna går ju så fort och plötsligt är man inne på nästa.

Vi hade velat fara på en semester nu när Felicia har lov, men det är ju så himla svårt att bara åka någonstans. Inga charter plan här inte utan den minsta lilla resan får en restid på minst 14 timmar! Om man vill ha sol & bad. Vi känner bara, JOBBIGT!

Så vi blir hemma i några dagar till och väntar in vädret. Kanske det blir fint efter helgen, och då kanske vi tar bilen dit näsan pekar. För just nu öser regnet ner, och ska göra det hela helgen, ifall jag har förstått rätt.

Det är helt otroligt länge sedan jag skrivit något här på bloggen. Vi fick först fel på datorerna (och har det fortfarande) och många gånger har jag provat att ladda upp bilder, men det har inte gått. Sedan har det varit mycket för Christoffer med hans skola, där han behöver använda datan till mycket. Så vi har samsats om den vi har haft, kan man säga, och samtidigt har vi haft lite om tid.

Nu har jag jättemycket bilder som jag skulle kunna lägga upp och massa jag skulle kunna skriva om, men vart ska jag börja..?

Först och främst så har jag under den här tiden blivit Turkisk medborgare!

Äntligen… Den 6 Oktober gick det igenom och i torsdags så löste jag ut mitt kimlik ( turkiska id- kortet).

Båtturerna slutade vi med för ca 1 vecka sedan och båten tar vi till Manavgat i veckan, när vädret tillåter. Idag är det iallafall soligt och fint, och jag, Therese, Chrisse & Felicia ska ta en sväng till stranden. Det är säkert 4-5 v sedan vi solade. Vi har varit så mättade på sol och värme att ingen av oss känt någon lust. Men nu är ju vintern snart här så då gäller det att passa på.

Restaurangen är öppen fortfarande och vi vet inte när vi ska stänga, det är väldigt ojämt. En kväll har vi mycket folk, och nästa dag är det nästa dött. Men det är nog på slut tampen.

Serkan och Therese far nog till Sverige om ca 1 vecka iallafall.

Victor for till Sverige för 3v sedan (tror jag det var, himla vad tiden går!). Han jobbar med sin pappa. Vi saknar honom så. Känns jättekonstigt när han inte är hemma. 

Christoffer har hunnit fylla 15 år, och det firande vi med att bowla. Jättekul var det, även om jag är sämst. Ibland känns det som att jag ska slänga med mig själv,med klotet.

Sen har vi spelat minigolf…

Sen har vi haft enhel del härliga båtturer…

Sen har vi haft MYCKET skola, då Christoffer läser alla ämnen hemma, då han läser på distans. Vi har t.ex haft hemkunskap..

 Han har haft slöjd..

Han har haft teknik..

 Och musik…

Och mycket mycket mer…