Ja, då är jag tillbaka. Har haft ett distans förhållande till min blogg. Vi har inte alls setts på länge och det helt p.g a mig.

Jag har överhuvudtaget inte varit intresserad av att läsa andras bloggar heller och kände att jag ville ta ett ”break”, men så har suget startat och nu känner jag att det är vore kul att skriva lite igen.

Under de 3 måndarena som gått har vi hunnit varit 2 ggr till Sverige. 10 dagar i novmber, sedan var vi där i julas för 2 veckor. Jättetrevligt, men lika skönt att fara hem igen. Borta bra, men hemma bäst. Synd bara att Victor är i Sverige. Vi saknar honom jättemycket!Sedan Therese & mamma. Dom vill jag också helst ha på lagomt avstånd för att det ska vara perfekt.

Idag var sista dagen för Felicia i skolan innan hennes ”vinterlov”. Lyckligaste tjejen (det är vad hon är!) Långledig utan läxor. (bara 20st böcker som ska läsas ut   ) Sen efter lovet har de ett förhör på att de verkligen har läst dem. Alla böcker är på 64 sidor st och läraren tyckte att nu skulle väl barnen kunna njuta. Jag har vant mig. Felicia har minst 3 läxor varje dag + att en bok om dagen ska läsas. Vi fuskar jättemycket med läsningen och jag får skriva på att hon verkligen har läst hela boken. Det känns för hemskt att hon lär sig att ljuga, men det finns inte en chans i världen att hon ska hinna allt, om vi inte ska sitta med hennes läxor till sena natten. Sen orkar hon ju inte heller. Jag har försökt flera gånger att prata med hennes lärare om det här, men inga gehör.  Hon säger bara att vi ska vara glad, för att hon har gett dem så lite.

Felicias kusin är lika gammal som Felicia och hon går på en kommunal skola, och jag kan hålla med om att hon har det värre. Hon är alltid hos oss på helgerna, så då ser jag. Då har jag 2 små tjejor att fixa läxorna med. För i Turkiet har man inte läxfritt bara för att det är helg.

Det finns en stor fördel med det här! Jag blir otroligt duktig på mycket inom turkiskan som jag nog aldrig skulle ha lärt mig annars.

Vi hade ju planer på att stara en skola här i Alanya, jag och min syster (som är lärare) och jag hoppas fortfarande att det kan bli möjligt en dag. Skulle underlätta så mycket för oss skandinaver som bor här nere. Det känns som att vi la ner det lite lätt, och kanske vi ska försöka ta upp det igen om något år, när det har lagt sig lite med restaurangstök och bök.

Igår var jag med Josan & Pia och åt lunch på Pause. Så trevligt! Solen sken och det var rena vårvädret. Jag träffar tjejkompisar alldeles för lite här nere och nu ska jag bli bättre på det. Till vecka eller så ska jag bjuda hem dem på en vinkväll med lite snacks. Det är ju nu jag har tid. Men veckorna går ju så fort och plötsligt är man inne på nästa.

Vi hade velat fara på en semester nu när Felicia har lov, men det är ju så himla svårt att bara åka någonstans. Inga charter plan här inte utan den minsta lilla resan får en restid på minst 14 timmar! Om man vill ha sol & bad. Vi känner bara, JOBBIGT!

Så vi blir hemma i några dagar till och väntar in vädret. Kanske det blir fint efter helgen, och då kanske vi tar bilen dit näsan pekar. För just nu öser regnet ner, och ska göra det hela helgen, ifall jag har förstått rätt.