JOHN 5 ÅR

Imorgon kl. 10.14 fyller John 5 år. Det känns både som en evighet sedan han föddes men också som att
tiden har sprungit iväg.
Han är den mest underbara kille man kan tänka sig. Platsar precis bredvid mina andra
två underbara barn och jag får som gele i hjärtat när jag tänker på hur lyckligt lottad
jag är, att ha dessa tre som mina barn.
Många gånger när livet inte ter sig allt för attraktivt, så räcker det med att mina tankar går till
barnen, och jag minns min mening här på jorden.
O vad jag älskar allt hos dem. Att de alltid är glada, spralliga, busiga, mjuka, ödmjuka, respektfulla, fundersamma, känslofulla och bestämda.
Jag skulle kunna göra vad som helst för dessa underbara ungar utan att blinka. Som antagligen de flesta föräldrar.
Och imorgon blir min yngsta 5 år. Vilken tur, jag kan fortfarande överösa honom med kärlek, gos, pussar och hålla honom i min famn ett par minuter innan han sliter sig loss och skrattande springer ifrån mig.
Och jag är så evigt tacksam för att deras hjärtan är fyllda med kärlek tillbaka. John är fantastisk på att uttrycka detta, som i natt.
Han vaknar mitt i natten och ropar från sitt rum, klockan är väl halv fem,- Vet du en sak mamma, ropar han. jag vaknar snabbt till. -Nej vadå, svarar jag, som jag brukar och vi har kommit överens om, alltid när vi frågar samma fråga.- Jo, att jag älskar dej, svarar han. Jag ler med hela mitt hjärta och efter någon minut hör jag små fotsteg tassandes i hallen och snart kommer en pyjamasklädd liten kropp uppklättrandes i min säng och han kurar ihop sig intill mig. Han gör mig så lycklig. Hoppas jag kan återgälda lite av den lyckan till honom. Bland annat i morgon.
GRATTIS MIN JOHN.