De köper hus, reparerar, bygger om lägger till, river ut – och när de är klara – sätter de händerna i nästa stora projekt.
Terapeuter som kopplas in i olika ”relationshärvor” påpekar att människor som inte finner rast och ro i sin relation ständigt söker nya projekt. För att stå ut!
Murvlan har vänner och bekanta som ständigt söker projekt för den vacklande tvåsamheten.
Deras trädgårdar är mönsterträdgårdar, deras hus och inredning platsar i kolorerade lyxiga veckomagasin, de har ständigt planer på förändring, de diskuterar med största allvar, allt från italienska specialbeställda marmorplattor till inglasade uterum, mosaikväggar och vitkalkade ytterväggar…
I morse fastnade Murvlans ena fot i ett hålrum ute på altangolvet. Ett hål som bara blivit större och större – för att ingen part i den ”slöa relationen” ens kommit på att brädgården strax intill säljer impregnerat virke till vårpriser.
Altanprojekt???!!!
G´u så omständigt, drygt och besvärligt!!!

Murvlan snor omkring som ett torrt skinn, för att städa ur några garderober. Aldrig riktigt roligt. Det har liksom tornat upp sig. Avsikten av få ordning och reda i ”kökkenmöddingen” syns förlorad redan i inledningsskedet.
Det tar tid, mer tid än väntat. Murvlan gör strandhugg här och var, dyker djupare och djupare in i samlingarna – som borde gått till tippen för flera år sedan.
Men högarna, kartongerna, samlingarna har bara lagt till sig…
Ena minuten dyker Murvlan ner i en låda med gamla fotografier. Snörvlar och lägger åt sidan. Andra stunden öppnar sig 80-talet, kavajer med axelvaddar, två papperskassar med LP-skivor, en plastkasse med spetsar. OCH en stor kartong med fullskrivna anteckningsblock från diverse fackmöten, jobb konferenser. Viktiga ord som skulle sparas – för eftervärlden.

Men eftervärlden hänger på låset…struntar i fackliga lagar och paragrafer…
? Du måste plocka undan!
Omgivningen visar inget större intresse för anteckningar om medbestämmandelagar. Vissa anteckningsblad går knappt att tyda. Det som var viktigt då är gömt och glömt. För Evigt!
Och varför spara en korg med gamla elsladdar och kontakter? 50 schalar, tio hattar. Här ställs Murvlan inför det svåra valet, vilket ska kastas eller sparas?

Grannen som ringer på dörren och bjuder in till dukat bord med ärtsoppa och varm punsch blir räddande ängel i ”döstädandet”.
Samlare är riktiga ”fegisar”, rädd för att skiljas från sitt gamla ingrodda – rädd för att sortera och kasta, rädd för att förlora trygghets-greppet om sin ”kökkenmödding”.

Fem bilar utan p-lappar, en bil med 600 kronor i böter. MIN VAR LAPPAD!
Begriper inte var alla p-vakter kommer ifrån och de tycks satsa på vissa bilar…
Onsdagens stadsbesök, en ny toaring på Clas Ohlsons nyöppnade varuhus och en vägghylla till alla omkringslängda kläder blev dyrare än väntat.
Stod där och vred och vände på toaringen, valde mellan en vit oval sak för 200 spänn eller en trävariant för 400. Tog den billigare. Pinglade väninnan, två kvinnor tog en snabbfika på nytt fik, mellan engagemanget datakurs och montering av toaring.
Solen sken, men gick i moln när jag satte baken i förarsätet.
LAPPAD! 600 spänn i böter – och p-lapp bara på min bil, alla andra syntes befriade.
Lagens långa arm förklarade att jag parkerat på förbjuden plats. Att jag stod på samma plats i förrgår spelar ingen roll. Det byggs i kvarteret där någon satt upp en skylt med ordet parkeringsfritt. Men ack så man bedrar sig…P-boten svider i skinnet. Vägghyllan blev svindyr och toaringen kändes skitigt-onödig.

När bloggaren var ung besökare på arbetsförmedlingen skulle det radas upp betyg, referenser, godkännande och ambitioner.
Ett stort och ”grannt” ordentligt tilltaget C i matte drog ner alla möjligheter att söka jobb inom handel eller kontor med rosslande räknemaskiner.
Det tackades nej till höger och vänster.
Så stod man där och skämdes, vid sidan om briljanta levande räknemaskiner, med dollartecken i pannan.
Åren rullade på…Stora C utgjorde inget större hinder. Det öppnades nya möjligheter med ord. Arbetsuppdrag med ord och meningar, staplade på längden och tvären. Det räckte länge…

Och hur en anställningsintervju skulle sett ut idag törs bloggaren knappt tänka på.
På arbetsförmedlingarna sitter arbetssökande människor vid sina datorer – som små pingviner. De förändrar och förbättrar sina CV:n, begrundar, lägger till och drar ifrån. Ett gott och innehållsrikt CV kan leda till ett bra jobb.
Hur bloggaren på anställningsintervju skulle värderas enligt följande står oklart.
ARBETSFÖRMEDLARES UNDRAN:
* Vad kan du? Vi konstaterar goda betyg, hyggligt språk, vilka övriga egenskaper har du?…Exempelvis som arbetsledare?…
* Tja! Där sitter erfarenheten som fastnaglad! Hemma i huset är det jag som bestämmer! Och jag ser till att grannarna följer reglerna, det vill säga skottar/sopar trottoarer, rengör tvättmaskinen, tar bort luddet i torktumlaren. Kvarterets ungar kallar mig ”Stalin-a” eftersom jag håller efter alla som trampar i rabatterna, studsar på hoppmattor efter 20.00, sparkar boll på altanerna, slänger skräp och glasspinnar på gräsmattorna – och intet att förglömma skäller ut hundägare som låter sina jyckkar pinka in revir framför postlådan.
Arbetsförmedlaren:OK! Du får jobb som assistent till en fastighetsskötare.

ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN! EFTER SJU SVÅRA ÅR!!!
Så satt de där i den kungliga soffan, hon med sprillans ny förlovningsring, han med ett nervöst och snett leende på läpparna. Och kungen – den siste av ätten Bernadotte – stakade sig inte en enda gång…Han har tagit sig, stärkt sig, både vad det gäller framförande och tal – den ”dyslektiske grånade mannen”. Som jag faktiskt haft den äran att tala med vid flera tillfällen. Vi står till och med tillsammans – ganska tätt på ett fotografi – mer säger jag inte till nyfikna bloggkollare. Något måste man ju dölja i sitt intensiva informationsflöde.

Och nu gick dottern och förlovade sig. En kvinna av börd bytte ring med en man av folket. Utan att det sagt klick!
Mamma Silvia lovade att stötta och hjälpa gossen Westling.
Och pappa kungen – njaä – han sa inget om stöd.
Men bröllop lär det bli – och den kolorerarde veckopressen – har redan lagt ribban. Men först ska det väl vändas ut och in på herr Daniel, både till klädsel, tal och uppförande.
Och om veckopressen sett orosmoln i finanskrisens tidevarv, så kommer fru Svensson, Lundström och Petterson att handla veckotidningar – som aldrig förr.
Det sägs i förbifarten att det kungliga bröllopet kan kickstarta svensk ekonomi.
Tänk att en förlovningsring kan bli så värdefull!

Bra rutet Linda Skugge! Det är krig mellan bloggdrottningarna Linda Skugge och Ebba von Sydow, sen ”Ebbsingen” skrivit en krönika där hon klagat över sin vardagsstress, en stress som nästan får henne att explodera.
Trebarnsmamman Skugge gick i taket.
? Stressigt mellan coctailpartyn är inte samma sak som att vara ensamstående småbarnsmamma, snyta, torka bajs och kräk från tre ungar, tycker Skugge.
Som i sin tur får vassa repliker från Ebba.
Hon undrar varför alla dessa supermammor tycker sig vara ett strå vassare än en 30-åring som inte hunnit skaffa tre kolikbarn, villa och våningssängar!!!
Så där håller de på och babblar.
Ebba har ångest över låtsasliv och totalt meningslösa saker, anser Skugge.
Som ger Ebba goda råd.
* Lev ett liv utanför city -bland normala människor.
* Umgås inte med kändisar
* Drick inte alkohol
* Googla aldrig dig själv
* Gå inte in i Facebook……
Retstickan Skugge har blivit klokare med åren och sina tre barn.
Jag håller med henne. Partylivet är inget liv, drinkarna, kläderna och vännerna försvinner så snart en partyprinsessa eller prins kliver in i vardagsskuggan.
Skugge, som alltid haft vass tunga och penna håller sig kvar i rampljuset – som etablerad författare och insiktsfull småbarnsmamma.
Tycker bloggaren, själv erfaren trebarnsmamma, som vid 19-års ålder torkade bajs och kräk medan kompisar flängde sig svettiga i rock and roll. Allt har sin tid även partyprinsessor växer upp och blir stora…

Självklart har hon inte tid med familjen. Och fy så illa hon klär sig. Kan givetvis inte fungera i en relation. Har förstås åsikter som hon inte begriper. Parkeringsböter för många sköna tusenlappar…hon har väl råd med den politikerlönen! Hon borde hoppa av i tid!…

Det fälls omdömen till höger och vänster om kvinnliga politiker, speciellt de som sitter på allra högsta toppen. Ta exempelvis Mona Sahlin. Vem glömmer hennes Toblerone? Och bara för en tid sedan Margot Wallström, med topplön som EU-politiker – som dessutom får ännu mer i plånboken när hon ”pensionerar sig” från uppdraget. Kvinnliga politiker står alltid i centrum för skitsnack, avundsjuka. Medietrycket på en kvinnlig politiker är hårt. Och kvinnoföraktet smyger sig lätt in i den allmänna debatten. Kvinnor hoppar in i politiken – och hoppar av – för att de inte orkar!
De flesta av oss är lika goda ”kålsupare”, tycker till, spyr ur oss olämpliga kommentarer.
Debatten kring kvinnliga politiker hettade till i Frankrike när Ségoléne Royal misstänkliggjordes i presidentvalskampanjen. Självaste president Jaques Chirac särade på läpparna – och undrade VEM – som skulle se till hennes barn!!!
Hans ”hov” gick inte ut med något erbjudande…
I vår ser jag filmen ”Det regnar alltid i Provence” , ett relationsdrama där Agnes Jaoui spelar huvudrollen som Agata Villanova, en parisisk feministisk författare, som sadlar om och åker på röstfiske i sin sydfranska hemtrakt.
I sitt forna föräldrahems jungfrukammare möter Agata hushållerskan Mimouna, algeriska som håller sig gömd, men sen berättar om ett vidrigt liv. Dubbelt förtryckt av sin misshandlande man och arbetsgivare. Filmen har en hel del att säga om kvinnors situation, i såväl till synes etablerad politikerroll, som undanskuffad och förtryckt invandrarkvinna.

….Det är krig och politik som har fördärvat vår jord…(Taubes visa ord)

MELODIESTIVALEN! Vilken hysteri! I tider av varsel, arbetslöshet, nedläggning av SAAB, oro i Europa, finanskris – och guvetva – så sätter Svensson ner sin breda bak i soffan och pöser till melodifestivalen.
Bakom kulisserna misstänks fiffel och båg, men tittarna får bara se det glamorösa, det glittrande. Det som antas smeka öronsnäckor. Man laddar upp vardagsrumsbordet med dricka, chips, småplock och glor i rutan långt in på halva natten. Tycker si och så om den eller den artisten.
Vilken ankdamm vi bor i! Tänk om vi lade mer krut på politikerlöften som aldrig infrias, exempelvis högre lön till vårdpersonal, trygg äldreomsorg, krafttag kring statsmakternas spekulation med människors pensionspengar. För vem valde att de skulle börsspekuleras med mina och dina pengar?…
Men inte ett kraftord från oss soffpotäter, det är skönare att slöa i en melodifestivalsoffa än att engagera sig i samtiden. Istället engagerar vi oss i skorpionbitna Mikael Rickfors, debutfarbror på sextio bast, som debuterar i melodifestivalen. Vi kollar Alexander Bards bara knän, undrar om ”Pling” Forsmans text landar hos publiken.
NEJ och åter NEJ. Härifrån inte en flukt på dumburken. Struntar fullkomligt i vem som vinner…Och den som eventuellt vinner – kan den förbättra vår tillvaro? Knappast!

I finanskrisenns kölvatten lär det våras för uppfinnare, så kallade innovatörer, som kläcker nya ideér, som i sin tur kan ge arbete.
Själv har jag inte minsta idé – och de gamla är skrinlagda. Ifjol tänkte jag starta ett sommarfik, men skrotade planerna, med tanke på alla tjuvar, som säkert skulle råna mig, smita iväg med dagskassa på 200 spänn – och inte rädas den ”grannsamverkan”, som inte funkar när alla klappat igen stugdörrar för vinteride.
Så här sitter jag medan aktierna rasar och börsen visar sina ständiga minus.
Det är bara Clas Ohlssons varuhus som visar plus. Alla hemmavarande och arbetslösa hemmapulare tvingas byta kranpackningar, tapetsera, slipa lister, renovera och uppgradera sina hus/bostäder. De handlar och renoverar. Medan tid finns!
Därför köps det redskap, skiftnycklar, slippapper, målarfärg. skruvdragare och ficklampor…
Kön ringlar sig lång på ÖB, hos Clas Ohlsson, Rusta och andra billighetsbutiker, för till dyra järnhandlare har ingen råd att gå – i arbetslöshetens tidevarv.
Själv står jag i en kö på Bygg Max, för att köpa list till en trasig vägghörna. Jag ser ingen list, ber om hjälp, men får till svar:
- Ute där, killen i kassan pekar mot listsortimentet. Service? Nej! Den som frivilligt ger sig in i byggsvängen får själv ta hand om sitt ärende.
Efter mycket om och men greppar jag en listbit på två meter, rycker till mig den ”svajande pinnen” går till kassan där det ska mätas. Två svajande metrar kan vara nog så illa – om man inte ser sig för. Ett paket slippapper tippade från en tillpetad hylla, en man väste, se dig för – och tillade sitt nedlåtande epitet:Fruntimmer!!!
I detta skede vände listbärarinnan på huvudet. Och skickade en snabb presentation till den väsande mannen:
- Jag heter …. och jag är kvinna!

Det sägs att kärleken – till skillnad från den globala finanskrisen – INTE går in i en lågkonjunktur.
En professor Helen Fischer vid Rutgers Universitet i Storbritannien så leder stressen för usel ekonomi och rädslan för framtiden till ökad halt av dopamin i hjärnan. Detta föder i sin tur, rättare sagt leder till kärlekskänslor.
Va var det jag sa och trodde, jag ett ”efterkrigsbarn” avlat under andra världskrigets kritiska dagar, när fler än min mamma fick så kallat krigsbidrag i magen.
Han som begåvat en ung flicka med kärlekens krigsbidrag låg inkallad vid finska gränsen.
Hon som bar hans frukt kallades obemärkt. Inte gravid eller m´e barn…
Och jäntan som föddes i Dalsjöfors, kallades oäkting, tills paret hunnit växla ringar.
Senare i livet kallades samma efterkrigsungar för ”Jätteproppen Orvar”
De gapade högt, bestämde sig för att besätta en och annan yrkesmässig tron – från vilken de inte tänkte abdikera.
I spår av detta rasade 60-talister över fyrtiotalister, men båda generationerna glömde att ett åldersfixerat Sverige praktiskt taget ville putta iväg både den ena och andra.
För den som inte är trettio – och kan sälja sin kropp och själ till arbetsmarknadens huvudjägare – kan gå hem – praktiskt taget utan en spänn!!!
ALL YOU NEED IS LOVE!!! Eller?