I finanskrisenns kölvatten lär det våras för uppfinnare, så kallade innovatörer, som kläcker nya ideér, som i sin tur kan ge arbete.
Själv har jag inte minsta idé – och de gamla är skrinlagda. Ifjol tänkte jag starta ett sommarfik, men skrotade planerna, med tanke på alla tjuvar, som säkert skulle råna mig, smita iväg med dagskassa på 200 spänn – och inte rädas den ”grannsamverkan”, som inte funkar när alla klappat igen stugdörrar för vinteride.
Så här sitter jag medan aktierna rasar och börsen visar sina ständiga minus.
Det är bara Clas Ohlssons varuhus som visar plus. Alla hemmavarande och arbetslösa hemmapulare tvingas byta kranpackningar, tapetsera, slipa lister, renovera och uppgradera sina hus/bostäder. De handlar och renoverar. Medan tid finns!
Därför köps det redskap, skiftnycklar, slippapper, målarfärg. skruvdragare och ficklampor…
Kön ringlar sig lång på ÖB, hos Clas Ohlsson, Rusta och andra billighetsbutiker, för till dyra järnhandlare har ingen råd att gå – i arbetslöshetens tidevarv.
Själv står jag i en kö på Bygg Max, för att köpa list till en trasig vägghörna. Jag ser ingen list, ber om hjälp, men får till svar:
- Ute där, killen i kassan pekar mot listsortimentet. Service? Nej! Den som frivilligt ger sig in i byggsvängen får själv ta hand om sitt ärende.
Efter mycket om och men greppar jag en listbit på två meter, rycker till mig den ”svajande pinnen” går till kassan där det ska mätas. Två svajande metrar kan vara nog så illa – om man inte ser sig för. Ett paket slippapper tippade från en tillpetad hylla, en man väste, se dig för – och tillade sitt nedlåtande epitet:Fruntimmer!!!
I detta skede vände listbärarinnan på huvudet. Och skickade en snabb presentation till den väsande mannen:
- Jag heter …. och jag är kvinna!