Mamma är lik sin mamma….Konstaterar Murvlan som irriterat sig på mödernet, men som i rakt nedstigande led – ärvt sociala later och olater.

*** Aldrig skulle vi bli som våra mammor, aldrig skulle vi tjata, gnata, vrålskratta högt och ljudligt, gå ut med papiljotter i skallen, busvissla, köra omkring i en ständigt fullpackad bil. För att saker kan vara bra att ha…på sina ställen i stan eller på landet….
Och så sitter man plötsligt en dag och upptäcker att äpplet – det berömda äpplet – inte fallit så långt från trädet. Det vill säga mödernet…
Man kör omkring med en ständigt fullpackad bil – för att saker kan vara bra att ha på stan eller på landet…Inbjudna passagerare får knappt plats för att krattor, hundfiltar, ryggsäckar, vattenkannor, presenningar, brädor, färgburkar, trasmattor, solstolar och annat av vardagens nödvändiga placerats på tomma bilsäten och golv. Och allt måste stuvas om, när medmänniskor stilllsamt undrar om de kan få åka med hem till stan eller till landet. Andlöst, innan de tar plats, studerar de stuveriarbetarens mödosamma insats.
Och busvisslingen? Jomen den sitter där den sitter, långt ut på läppen, till nära och käras förtvivlan och skam. Det är egentligen bara papiljotterna som fattas…
Mamma är lik sin mamma – till glädje eller förtvivlan….

Uppfinningsrika människor är underbara. Mitt i ”spenaten” – kring Siljansringen och den Bergmanska filmmiljön för Jungfrukällan – dukade goda vänner upp ett lunchbord med laxrulle, ostar, druvor, chips och bubblande champanje…
Det skålades mellan frisk klorofyll, för ett överraskat och åldersmoget födelsedagsbarn. Det vandrades i djupa dalar mellan hängande trädgrenar och forsande källvatten. Och det naturvandrande gänget konstaterade häpet – att de aldrig trott – att det i deras omedelbara närhet fanns en så trolsk natur omgiven av sägner och historisk mystik. När riktig svart olja sipprade ur Siljansringens kalkbrott gapade gänget av förvåning. Födelsedagsbarnet förärades en deciliter olja – på namnförsedd flaska. Färden gick vidare med uppfinningsrika vänners specialguidning. I baksätet på en sprillans ny Citroén serverades väl avkylt svenskt vitt vin. Personerna i baksätet delgavs ingen färdväg, annat än att besöket skulle avslutas vid ett historiskt stort kalkbrott…Bilen rullade snart in på jätteparkering med namnskylten DALHALLA.
*** Underbart!!! Kvällssol. Ljummen försommarkväll. Tusenhövdad publik som in kalkbrottets djup njöt av entertainern Peter Carlsson och Blå Grodorna, som presenterade allt från Taube, till Cornelius, Hendrix, Dan Anderssson…
Obeskrivligt härligt! Till och med myggen kom av sig…
Att äga fantasirika vänner är sann lycka – och guld värt.

Mahogny eller silvervitt? Det blev mahogny…Dessförinnan aubergine och dessförinnan brunt med röda slingor… Det handlar om håret, som numera blir uppblandat med aningen silvergrå hårstrån. De sivergrå eller vita – dyker upp mellan schamponeringarna – blir tydligen fler och fler i takt med Murvlans årsringar.
De ovälkomna silvervita stråna sätter sig vi öronen, bak i nacken – och på ett retsamt sätt mitt i en hårvirvel där hårstråna lägger sig åt varsitt håll och riktigt blottar det ”skalligt silvervita”…
Murvlan som en gång utbildade sig till ”frissa”, men omedelbart hoppade av, laborerar gärna med toningsschampo.
? Jösses människa är du röd den här veckan? Och Jisses har du blivit helbrun med blonda slingor – igen?
Svar känns onödigt eftersom hårfärgen från ena månaden till en annan känns uppiggande.
Folk bryr sig verkligen. En god vän kommenterade: Så rött! Jag skulle aldrig färga mitt eget hår. När det blir grått bär jag det med heder…
Murvlan nickade med sitt ilsket röda barr…och tillade:
? Var och en bär sin heder. Skallen är min och färgen betalas med hedervärt förtjänade slantar – ur egen börs. Dessutom trivs jag inte i hel- grått och har aldrig tänkt mig annat än just retsamt mahognyrött.
Nog med kommantarer! Från en just nu auberginskalle…

Grisarna grymtar för världens fläskätare…
**** Visste vi? Eller blev vi tagna på ”ho-kanten”.
**** Grisarna får usel behandling, de trängs, står och skaver mot varandra, grymtar för döva öron, får utslag, bölder och en rad olidliga sjukdomar…Innan de slaktas, styckas och förpackas i köttdisken. Där vi konsumenter vänder och vrider på filèn, kotletterna, sidfläsket och flintasteken – som läggs på sommarens grill.
Det vänder sig i magen…Rörliga mediabilder med ljud från grisfarmares påstådda ”vänliga djurhållning” svider i ögonen och nere i magen.
Larmrapporterna dunsar ned med jämna mellanrum. Uppfödningen av kycklingar och hanteringen av burhöns känns lika illa. Och nu grisarna….
**** Vegetarianer nickar – de har redan tagit avstånd från ”blodig” mat. Köttätare funderar allvarligt på annan kosthållning. Men vad ska vi äta? För en tid sedan skulle vi inte köpa torsk.
**** Villrådiga står vi i butiken. Nej till gris, nej till kyckling, nej till viss sorts ”matad” fisk och usch för besprutade och gen-manipulerade grönsaker…
Murvlan vet av egen erfarenhet att det stundtals är bråttom i butiken. arbetsdagen är slut, familjen hungrar, skynda, skynda…hem till bordet, maten och lite kvällsro.
Hur i all världen ska vi hinna…kolla innehållsförteckningar, sortera oss fram bland alla riskabla E-produkter, handla krav-märkt mat – eller byta livsstil från ena dagen till den andra?
**** Här har EU något att fundera över – man kan undra om parlamentarikerna verkligen är intresserade av den lilla människans oro över frisk mat och obesprutade produkter… Eller?

WALL STREET – nästa för dokumentärfilmaren Michael Moore. Bra ryter Murvlan…
Nu är det Wall Street-chefernas tur att granskas av Moore.
*** De rika bestämde ju vid ett tillfälle att de inte var tillräckligt rika. Där började de klå det amerikanska folket på deras surt förvärvade sekiner.
*** Bäva månde ”Wall Streetarna” – om de nu begriper sig på det enkla scenariot att skämmas – eller be världen om ursäkt. För kraschen på Wall Street blev både Din och Min globala finanskris.
*** Moore kallar finanskrisen för det största svindleriet i amerikansk historia. Vi har sett hur människor fått gå från hus och hem, hur de tvingats tigga för en bit mat…
*** Moore vill granska härdsmältan på finansmarknaden. Han har redan kommit en bra bit på väg, mött både motstånd och hurrarop. Han befinner sig alltså i hasorna på finanstopparna….
Om allt går vägen kommer Moores film att få sin premiär den 2 oktober.
Murvlan tänker bänka sig i biosalongen…

Sommarnattens leende är förföriskt. Ängen utan för stugfönstret är grön, längst ute vid åkerkanten smyger sig tre betande rådjur. Grannens hund skäller i hundgården, men rådjuren bryr sig inte. De betar vidare. Plötsligt i gräset, hoppar en liten harpalt. Årets unge – eller fjolårets – redan vuxna. Murvlan vet inte….och ser inte så långt.
Sjön ligger stilla, grannens tupp är tyst, vinden är svag, asplöven dallrar och solen har lagt sig till ro. Himlen börjar skymma, en lampa lyser på ett portlider och väggklockan, den gamla med pendyl, slår ett halvt slag innan nattens timma tar vid.
Dagen är till ända. Kvällståget passerar, ljudsignalerna klingar i natten, vattnet kluckar vid strandkanten, en ensam båt ligger på svaj. Sommarnattens leende är förföriskt…Murvlan släcker lampan – och lägger sig till ro…

Nordkoreas kärnvapensprängningar oroar och provocerar världen.
*** Vad vill de? **** Provocera! *** Visa omvärlden vad de har och kan göra – om någon tränger sig på?
Det är med stor bestörtning och oro som medias nyhetskanaler kablar ut rapporter om Nordkoreas kärnvapen-arsenal.
*** Människor i landet lider nöd, det är brist på mat, pengar, arbete. Ingen vågar tala, protestera. Men Nordkoreas ledare står i stram givakt, visar ”stövelparader” för att omvärlden ska veta att deras militära makt och försvar är starkt och farligt att angripa.
*** Hur kommer FN att agera?
*** Och kommer de att agera?
*** FN tycks inte ha den starkt internationella och fredsbevarande roll som omvärlden önskar. Nordkoreas kärnvapenarsenal är ett gigantiskt orostecken – som borde göra världens makthavare sömnlösa.

De ligger där – i fack 27- Mäta får du göra själv…
Och impregnerat får du inte såga här – begriper du väl – det är impregnerat!!!
*** Killen i brädgårdskassan har fullt upp, alltså inte tid att slösa tid på en kvinna – som hittar fack 27 – men inte en brädstump i facket…
Så in i nordens tomt…Och när får den eminenta brädgården ny leverans av altanvirke – under tian per kvadratmeter? Undras det.

*** Kassakillen ser ordentligt besvärad ut. Han vältrar en prilla mellan över och underläppan.
Jodå Murvlan kan mäta – och vet hur prima virke ska se ut. Tack vare snickarkompisens ordination…
*** I väntan på kassakillens svar snurrar Murvlan runt på brädgår?n, vänder och vrider på fattigmanspanel, kollar färdiga panelskivor, snor iväg till färghyllan, testar penslar, spik och en färdig liten trädgårdstrappa. Sen tillbaka till brädkillen med frågan: – Jamen, pallkragar då? Har ni några pallkragar???
– Vet inte! Kolla ute på gården, de försvinner snabbt serru…
Det finns inte minsta lilla pallkrage, jo två, bärs in till kassan av en 40 -taggare med bar överkropp och snickarbrallor. Den mannen behöver omedelbar hjälp. Han ska handla kantsten, ”bastu-kit”, cement, furupanel, skruv – och tio kvadratmeter impregnerat virke.
Killen i kassan sätter fart. Ut på brädgår?n med 40-taggaren. Kassan tas över av en dam. Murvlan som tröttnat på information om det impregnerade virket stegar ut till bilen- tomhänt. 40 -taggarens affär ansågs tydligen mycket viktigare – gav förmodligen mer pengar i kassan. Det är skillnad på manligt och kvinnligt på brädgår?n. HON har förmodligen inte en susning medan HAN antagligen kan allt. Tror vissa i branschen.
Men kvinnors list övergår ibland mannens förstånd…Murvlan skyndade till annan brädgård med rak kommunikation och lika sköna virkespriser.

Tjocka släkten vandrade iväg på begravning i morse. Begravning efter en mycket gammal faster som i åratal varken haft minne, medvetenhet eller kroppslig ork att stiga ur sin säng.
*** Två, eller kanske tre personer i den tjocka släkten, har någon gång hälsat på den gamla damen.
*** Ingen har under massor av hennes ”medvetna aktiva år ” år frågat efter om hon lever eller är död. Plötsligt dör hon – och en ingift äldre systers – make – mobiliserar begravningsföljet. Någon avlägsen – också han ingift make – till en brorsdotter – får besked att han borde bära damen till sin sista vila. Även Murvlan, som aldrig någonsin träffat den avlidna damen eller – den tjocka avlägsna släkten – blir tillfrågad och inbjuden till begravning.
*** Murvlan tackar nej! Det rynkas på näsor. Ska hon inte följa sin man?
Ett större sällskap i den tjocka släkten går på begravning – mest för att träffa den släkt de aldrig mött under decennier….
Kanske för att träffa kusiner, kusinbarn, släktingar i långa led? Eller – kanske (fult sagt) för att den gamla fastern hade några rävören på banken – slantar som förmodligen fördelas mellan tjocka släktens barnbarn.
Murvlan – som alls inte är släkt eller – vill gå på begravningar, stannar hemma.
Därför att Murvlan aldrig sett eller träffat den gamla damen. Det räcker med att i kyrkan tagit ett sista farväl av egna föräldrar och en lillebror.
*** Det ligger så mycket smärta bakom en begravning. Först hyckleriet och spekulationen med begravningsbyråerna, som i sorgens och smärtans stund nästan renrakar ett ”sorgekonto”. De allra närmaste ska givetvis följas till sin sista vila – som nära och kära önskar. Men när en tjock hoper av släkt – som varken hälsat på, vårdat eller frågat efter en avlägsen bortgången människa – smakar det beskt med begravning och efterföljande supé.
*** Tjocka släkten tar farväl av den bortgångna fastern. Och bänkar sig på en släktträff – som kusiner under år önskat sig – men ingen tog initiativ…förrän den gamla damen gick ur tiden. Murvlan vet att den gamla damen i sitt aktiva och medvetna tillstånd, önskat sig en släktträff. Den blev av- men mycket för sent…

**** OCH ni alla därute! ****
*** LIVET ÄR ICKE – DET BYGGES! ***

Det började redan i sandlådan och bland lekarna på gården. *** Tre var ofta en för mycket.
*** Vi bytte bokmärken, två kom överens, den tredje grinade, sa att vi lurades , ville inte byta änglar eller blommor och surade i ett hörn.
*** Tre är en magisk konstellation. Tre måste samsas med två, den tredje parten pendlar mellan styrka och svaghet, måste anpassa sig, byta sida – för att den tredje inte ska sura…Och den tredje är inte alltid samma person, det varierar.

*** När tre vuxna kvinnor, mammor och mormödrar bestämde sig för att samsas om en helg tillsammans – uppenbarade sig sandlådan….
*** Äta där? Men snälla, snälla:::Ser ni inte vilket klientel som sitter strax intill vårt tänkta bord!? Vill jag inte!..
Sex ben trippade iväg till nästa krog….
*** – Jösses, ett glas vin – 85 kronor!!! Tänker jag inte betala, vi går någon annanstans. Två med slitande hunger i magen tvingas haka på, till ett tredje ställe. SOM visar sig bli lika dyrt, för att mat och dricka tillsammans når upp till ungefär samma nivå…
*** Morgonstund har guld i mund, men inte för alla. Två vill promenera ute i friska luften, den tredje vill slappa. Två anklagas för att gå för snabbt.
OCH tunnelbana, äckligt, smutsigt och farligt…
Helgen avslutas med en bra film – som två av tre gillar…
Sandlådan är besvärligt grusig…
*** Sens moral. Två eller fyra – är lättare att hantera än tre.