Sitter under körsbärsträdet -  med lånta fjädrar – en dator – som inte är min. En nästan sprillan ny Mac, som ideligen efterfrågas av ägaren, med större skriftliga engagemang, än en simpel blogg.

Murvlan längtar efter en fantastisk Bill Gates maskin, med lika fantastisk snabbhet att nå ut på nätet.

 Varje skrivande människa, med önskan att uttrycka sig, anser att hans/hennes ord är viktiga. Så ock Murvlan med pajad dator.

Bekymren hopar sig. Nya datorer är dyra. Bortåt tio lappar.  En ny dator kanske det måste bli – om inte arvsfaktorerna slår till och Murvlan för en billig penning tillåts ett övertagande av lånta fjädrar…

Kollen i redan mager plånbok känns inte uppuntrande. Plånboken är mager för att  somriga summor försvinner till brädor, målarfärg, planerad semestertripp, bröllopspresenter, barnbarnens födelsedagar – under hela juli – allt kostar…

Pang! Ett halvmoget körsbär landar på solkepsens skärm.

Maken har blött händerna i diskbaljan. Barnen har vandrat iväg på ”loppis”, hundarna är rastade, kaffekoppen tom. En stunds lugn och ro…

Murvlan hinner möjligen en snabbkoll på bloggvänners hörnor innan datorns ägare gastar: Är du klar nån gång?
Så ter sig livet just nu – lånta fjädrar ger ingen större lycka…

Grabbarna som uppgraderade min dator stirrade på mig som om det stått en fårskalle framför dem.

Killarna använde tekniska ”munvirvlar” som om det tekniska datorblajjet hoppat ur deras magars innersta.
Murvlan som krävde uppgradering -för snabbare leverans av ordvändningar i cyber-space världen, bad enbart om lösning. Datanördarna förhörde sig om systemskiva, datorkraft och vete gudarna…
Hemma på kammaren gick datorn lika trögt som innan den kvitterades ut för nära tusenlappen.
Nu sitter Murvlan och skakar av ilska och irritation. Den egna datorn har pajat, på vilket sätt står ännu oklart. Med lånedator lyckas Murlan leverera någon ynka kommentar.
Till storbutiker inom datorvärlden går det inte att ringa. De svarar aldrig på så enkla kommunikationssystem som en telefon.
Därför blir det under närmaste dagarna obalans i bloggandet. Obalans i humöret knutet till datortekniska lösningar – som inte är lösningar.
Och helvetet bryter antagligen loss när datanördarna avger sin tekniska förklaring vid uppgraderingen. Murvlan får återigen finna sig i att stå som ett får – eller fån!

Ung kärlek kan göra så förfärligt ont, så ont att den som är ung och kär tror – att livet aldrig mer blir sig likt.

Hon hann aldrig plocka sju blommor för att lägga under kudden och drömma – om sin käresta – förrän han gjorde slut.

På midsommaraftonens natt!!!

Rödgråten och mörk under ögonen följde äldsta barnbarnet med familjen till släkten efter midsommar.  Alla såg, men ingen vågade eller ville fråga…

Mormor Murvlan förstod. Hjärtesorg, smärta, brusten kärlek.

Vi gick bakom en friggebod,  viskade och kramades. Men vad fanns att säga till en ung vacker flicka, som  för tredje gången, hoppats och trott att den hjärtevän hon funnit och haft vid sin sida i ett halvår skulle vara den rätta.

Den unge mannen gjorde ett lappkast. Ville inte? Vågade inte? Vad vet och hur mycket får en mormor eentligen veta?

Den förkrossade unga damen sa att hon försökte förstå – det hon egentligen inte förstår…

Ont – gör det när knoppar brister  – och ont gör det – när ens förlängda, förlängda, biologiska navelsträng dallrar av kärlekens smärtsamma sveda. Och i ögonblick av brusten kärlek och klen tröst, vill man som besviken närstående kvinna mest hänga den förbaskade karlslok – som inte begriper vilken pärla han haft i sin hand.

Ferlin skrev:

Kärleken kommer kärleken går, ingen kan följa dess lagar…

Tids nog hittar kärleken nya vägar, men i ögonblick av hjärtesmärta är det svårt att ta till sig sanna ord. Man måste få gråta, bli arg, vara besviken och sorgsen. Midsommarens blomster vissnade, men nya blommor växer kanske upp på någon vacker äng….där kärlekens färger skimrar på nytt…

Har i timmar försökt att natta en envis treåring. Som man i egenskap av ett mormödraskap bara får alldeles gratis. Har under samma timmar längtat ut på altanen, med ett glas immande vitt, som slut på en hektisk dag…

Det går i ett, startade klockan fem, fortsatte med gröt vid sju, sen sprutades hundarna med vattenslang, hammockens dynor fanns plötsligt inte till och alla vattenhinkar var fyllda med löv.

– Soppa till mormor och morfar, förklarade det underbara barnet, med blå ögon och tusen snabba upptåg.

Den potträning som utlovades av mormor slutar mestadels på vita rumsmattor, vilket betyder blötläggning och skurning.

För att man som liten raket inte hinner.

Och hinner till datorn gör knappast barnets beprövade mormor. Än mindre hinner Murvlan svara på alla underbara blogg-kommentarer.

Så hav tröst go´vänner där ute i cyberspace. Murvlan är tillknycklas och urkramad – men kommer igen även om sommarnattens leende utanför stugfönstret flinar illa – sådär – liksom ”lagom åt dig”…

Mammor och döttrar missuppfattar lätt varandra…

- Sluta! Kritisera inte…du är snabb i ordvändningarna…En av tre döttrar skär tomater i klyftor.

Murvlan, mamma till tre unga kvinnor, vill gärna se de röda runda godingarna skurna i skivor…Och så rullar det igång….irritation och småilska, en ung kvinna reser ragg och den äldre suckar…tar klyftorna, lägger upp dem på ett fat – och resignerar. 

Det rör sig om löjligt små bagateller, men dylika diskussioner kan bli ofantigt stora – om det vill sig illa. Och så vill det sig ibland.

  Det finns en alldeles utmärkt bok om allt detta mor/dotter förhållande – som ingen egentligen tänker på – men som slår mitt i prick. Språkforskaren Deborah Tannens bok ” Den där kan du väl inte ha” , handlar om kommunikation mellan mödrar och vuxna döttrar. Bokens unga kvinna suckar: Mamma kritiserar allt jag gör…

Mamman tycker givetvis annorlunda. Hon tar allt jag säger som en anklagelse…jag kan knapps öppna munnen, tycker mamma.

Tannen anser att båda anser sig som offer, båda missförstår maktbalansen i sin relation. Tannen ger råd som kan stoppa onda cirklar. Plötsligt kan det som tidigare setts om kritik tolkas som omsorg. Och humor – glöm inte humor – det avväpnar många onödiga konflikten, anser författaren.

Nyss utmattad och tillplattad – efter två – i djupet av sitt inre suckande döttrar gräver Murvlan i sitt eget mor/dotter förflutna.

Hon som försökte bestämma över Murvlan drabbades av en och annan vass avhyvling. Men åh, så vi älskade varandra…

 Murvlans stundtals irriterade döttrar är ganska pressade. Barn, heltidsjobb, två av dem är singlar med totalansvar över familj och ekonomi. Den tredje lever i storstadsghettot med man och barn, hetsjakt till och från jobb/dagis/livsmedelsbutik och föräldrakvartar…

De borde flytta, söka arbete och bostad på annan ort. Dämpa stressen och livspusslet där det alltid fattas bitar. Men…

Murvlan som nyss nattat ett gästande barnbarn försöker ”hålla truten”. Ett ord kan ta en ände med förskräckelse….

Ibland är det bäst att tiga, speciellt om det finns ömma punkter, påpekar författaren Tannen.

Undras om Tannen har tre eller fem döttrar???

Erfaren lär hon säkert vara…

Midsommar, inte bara glädje och gemenskap.

Femtioelva olika uppfattningar om tiden för sill och nubbe, kvällsbuffén, dansen kring stången, var vi ska sitta. Inne, ute, eller på en veranda, där det är supertrångt och ingen kommer fram eller tillbaka med sina fyllda tallrikar…

Värdinnan pustar, långt innan bordet är dukat – och maten blivit upplagd på diverse fat.

Barn som tröttnat på att spela kubb eller dataspel eller fått order att  vänta – eller plocka tjugonde blomsterbuketten – är superhungriga långt innan någon midsommarfirande vuxen ens haft tid att fundera över barnmat.

Unga, utpumpade småbarnsföräldrar, skyfflar över barnansvaret på en övermogen mormor eller morfar – som mellan lövruskor och  såpskurat dass – ser ut att vara tillfälligt sysslolösa.

Och bord dukar sig inte självt – som i sagan ”Bord duka dig”…Murvlan – en usel arbetsledare måste fixa allt själv. 

Knytis låter enkelt, men knytmänniskorna kommer sent och brukar inte anmäla vad de har i sitt knyte. Och värdinnan, mån om gästernas festhumör sväljer sin irritation.

 Någonstans hörs små väsanden. Vegetarianer blandar sig med köttätare,  fettälskare frotterar sig med spenatbrudar…och ingen har överseende med den andra.

 När dansen äntligen går kring lövad stång hoppar alla grodor av sig både fett och spenathack.

Helan har gått, hej hopp fadderifadderallanlej… Sillspadet är utspillt bakom dass – och värdinnan orkar knappt lägga sig i samtalet om den ljuva midsommarnatten. Disken står i travar, tusen glas är stuvade på varandra….Midsommar är midsommar, med allt vad den högsomriga midsommarhelgen erbjuder.

På något sätt borde man sätta sig på en fjälltopp – och i lugn och harmoni med naturen – studera den sol som aldrig går ner i de norrländska fjällvärlden…

Nu tar Murvlan midsommarpaus med bloggen!!!

Annat går inte!!!

Springer omkring och ”tufflar” i tofflor. Klipper gräsmattan mellan skurarna, blir idiotgrön om skodonen, skurar jordens rötter, mina fötter med såpa. Och de blir ändå inte rena…Gräsklipp är färgstarkt…

Mina oranga Foppatofflor måste antagligen kastas. De är slappa, snedvridna – och klarar inte en ny klippvända. Knappt en kort promenad till stugdasset Lilla Paris.

Fötter som vädrats och brett ut sig i Fopppatofflor går mot en trång och osäker sommar.

Aldrig att mina fötter skulle kunna dyka in i ett par Foppatofflor. Sa Murvlan ifjol.

Men vips stod ett par väldigt breda och fula tofflor i husets hall. Bara att sticka in fötterna i dem. Och precis när Murvlan känt att de ”förhatliga tofflorna” faktiskt var riktigt bekväma kommer nya besked från designvärldens inre.

– Spola Foppatofflorna! Bedrövliga! Tycker vän av skodonsordning…Folk som hasar omkring i Foppatofflor och joggingdress är slappheten själv…

Oops! Och här har man fullgjort ett dagsverke, svettats bakom gräsklipparen i två timmar. Utan  joggingoverall, men i Foppatofflor.

Murvlan som alltid trippat fram i höga klackar glömmer inte ett speciellt besök på tippen. Det långt innan butikerna saluförde Foppatofflor. Minuter var dyrbara, sista minuten före stängningsdags för omhändertagande av diverse sopor – och latrin… Ingen tid för skobyte. Dessutom ihärdigt störtregn.

Gubbarna på tippen glodde stort. En människa – på tippen i högklackat!?
 Sylvassa klackar dränktes i lervällingen och hela smeten följde med – in i bilen. Den gången skulle det funnits ett par Foppatofflor i bakluckan – att kasta i brännbar container – efter praktiskt arbetsuppdrag.

Murvlan struntar i designråd. Det blir antagligen ett par nya, slappa, Foppa…

Murvlan nattar ett knytte, som ska fira midsommar i Dalarna.  Lilltjejen är övertrött, har inte sovit middag, lekt på tåget och lekt i mammas gamla lekstuga.

Nu är klockan sju och barnet behöver sin kvälls-och nattsömn. Gosekissen sover strax intill på Emil-kudden och legobitarna ligger kringströdda på golvet. Mamma nattar och sjunger om trollmor som bundet sina elva små barn i svansen…

Pappa kommer strax innan midsommarafton. Det är mycket spring i små ben, det ska dansas kring lövad stång, sjungas om små grodor. Allt som ska hända på midsommarafton måste berättas om och om igen innan lilla somnar. Plötsligt är det tyst i sovrummet, ett luckligt litet knytte sussart…

Mormor tänker. Alla barn lever inte under samma villkor, med sina båda föräldrar, med lugn och kvällsro med traditioner och generationer, som berättar.

Nästan hundra svenska barn  är spårlöst försvunna. Kidnappade av sina egna föräldrar, som trots separation och gällande lagar om vårdnadshavare, inte kommit överens. De fortsätter att strida, glömmer att kämpa för barnets bästa.

Maria gråter sig till sömns varje kväll. hennes dotter finns någonstans i Grekland. Hon skulle bara träffa pappa några sommarveckor – innan hon försvann. Lina gick samma öde till mötes. Pappa stack iväg med parets två pojkar…alla försvunna barn är efterlysna av Interpol och sociala myndigheter. Sorgligt!

 Det är fruktansvärt när vuxna, som i kärlek avlat sina barn,   bestraffar varandra med bortrövande av den ”gemensamma  kärleksfrukten”. Barn behöver sina föräldrar, sina båda föräldrar, vare sig de är skilda eller inte. Vänskap mellan vuxna bygger broar och trygghet för den som är liten.

Om man som barn inte kan lita på vuxenvärlden – hur blir det då när man blir stor?

Begriper inte varför Vår Herre låter kalla vindar och världens rotblöta drabba oss arma människor. Strax innan midsommar…blir det verkligen någon sommar?

–  Tig människa, gastar nyhetstörstaren framför teven. Iran är i uppror och där är det hett! 32 grader varmt och upplopp på gator och torg! Sittande president kammade hem valet. Det är nåt som inte stämmer. Strunt i regnet, du sitter ju säkert i din demokrati. Behöver inte gå ut och slåss för din rösträtt…lite regn!

Dör du av det?

Så sant som sagt.

Här sitter Murvlan och gnäller – över dropparna som stänker ner från en mulen, kulen himmel, medan stackars iranier, som inför valet trodde på en ny framtid – drabbades av ett mystiskt bakslag.

Långt borta, men ändå nära kämpar människor för en ny framtid, där de vågar tala öppet om oförrätter.

Här får vi öppet skälla på kungen, Reinfeldt, Mona Sahlin, Tant Paulsen, Carl Bildt, Alf Svensson, Marita Ulvskog och alla de andra, utan att riskera fängelsestraff eller hängning.

Murvlan som gnäller över rotblötan glömde – att man till och med kan skälla ut SMHI för usla prognoser. Utan att riskera annat straff än att i sann demokratisk anda – dra på sig vantar och varma fleecetröjor.

De flesta har säkert sett honom i tv-rutan eller på baksidan i en kvällstidning.

 Johan Hakelius, kolumnist, tv-snackare, f d ledarskribent, tyckare m.m.  gillar att provocera.

Hakelius sitter i rutan eller på bild i  en obestämbar kavaj, ibland med illröd fluga, rutiga byxor eller något annat klädplagg, som drar blickarna till sig.

 - Kolla! Vem är karln? Väninnan ville inte se eller kännas vid några spydiga elakheter.

Murvlan skrattar läser och lyssnar på Hakelius, som fått många epitet. Kommunist, dandy, konservativ, monarkist, populist…

Han är obestämbar, men kvick i truten…När han raljerade om den svenska fixeringen vid USA, mörknade vissa ögon. Hakelius tycker att svenskar är tråkiga och att det inte betalar sig att vara kvick…

- Man måste välja mellan att vara rolig eller seriös, säger Hakelius.

Han  döljer inte att han har rötter i borgerliga kvarter, själv vill han inte begränsa sig till höger eller vänster.

- Karln är obestämbar, väser väninnan.

 Som sagt, åsikterna går isär om Johan Hakelius. Snobb eller sprätt, dandy eller frispråkigt putslustig. Murvlan gillar Hakelius – en annorlunda profil i mediabruset.