Satt framför tv:n häromkvällen, beundrade och begrundade barn som uppträdde på den stora barngala, som celebrerade 20-års jubileet av FN:s barnkonvention.

Barnen som uppträdde på galan presenterades av Kattis Ahlström med hjärta för barns rätt i samhället.

Kungen var där med drottning Silvia, till detta inbjudna kungliga gäster från Europa och Skandinavien. Alla log och klappade händer av förtjusning när en elvaårig cellist och en åttarig fiolspelande flicka framförde varsitt klassiskt stycke på sina instrument. Fantastiskt! Publik och tv-tittare häpnade. Barn dansade, sjöng och fick här och var önska något inför nuet och famtiden. Åttaåringen med fiol önskade att vuxna människor skulle lyssna mer på barns röster – inte bara prata förbi…

När galans spotlights slocknat snurrade tankar i huvudet om och kring våra barn. Som behöver kärlek, kärlek och åter kärlek. Omtanke och möjlighet att få växa upp i en fredlig värld – en värld som också befrias från klimathot…

 Nästa fantastiska barnprogram – en dokumentär – samma kväll en stund senare handlade om blybarnen i Chile.

Barn som på 80-talet och långt senare förgiftats av ”guldgrävarföretaget” Bolidens deporterade avfall från Rönnskärsverken.

 Avfallet, en svart lerliknande sandmassa, som egentligen skulle bearbetas, dumpades utanför den chilenska staden Arica,  där juntans Pinochet något senare lät bygga små förstadsbostäder.

Barnfamiljer som intet ont anade flyttade in, men upptäckte snart att deras barn blev sjuka.

Amanda som ville lära sig dansa kunde till sist inte gå på sina ben, andra barn fick svårt att andas, deras armar, ben och ryggar värkte. 

Arsenikförgiftning! Fattiga chilenare började demonstrera. Boliden skulle ställas till svars.

Bolidens dåvarande miljöchef, den man som bestämde att avfallet skulle deporteras till Chile grät, när han följde med dokumentärfilmaren till de förgiftade chilenska kvarteren utanför Arica.

Han ensam, kan inte ställas till ansvar. Chilenska myndigheter som lovat upparbetning av avfallet, höll inte löften. Den svarta  ”förgiftade leran” är en svensk skamfläck i Chile…

Och här någonstans undrar man…FN:s barnkonvention, när, var och hur gör den nytta? 

Ser den till oc hjälper förgiftade Chilenska barn i Arica?

Ser den till rumänska gatubarn som kastats ut ur sina missbrukande föräldrars hem.

Ser den Tong i Thailand, liten gosse som utnyttjas av pedofiler.

Ser den till lilla Ada i Gambia, som  på sitt 15:e år gifts bort till en svensk sluskgubbe, som längtar efter ”ungt sex”?

FN:s barnkonvention i all ära, men nog borde konventionen se, höra och verkligen sätta stopp för barns enorma lidande.

Vi ”världsmedborgare” är ju så globala i alla andra avseenden…