Vågar du? Skälla ut chefen, eller sväljer du och gnisslar tänder?
Den kvinnliga eller manliga ”maktchefen” är sammansatt av samma ”skrot och korn” – om de i sin chefsroll inget hellre vill – än att visa sin maktfullkomlighet.
Vi är många som råkat ut för obehagliga chefer, som behandlat oss illa, som nonchalerat, som betett sig dumt, som låtsas som om inget hänt. Men har vi skällt ut dem – för hjärtats skull? Ja ibland. Stressforskare påpekar att ilska på jobbet kan ge oss hjärtinfarkt.
En chef lade en lapp i min kollegas hand – och upmanade honom att uppsöka en psykolog…Kollegan var skör, men inte lat eller ovillig att jobba.
Facket fick larm, men engagemanget blev nästan noll och intet. För vem skulle de tro på? Den mäktiga chefen eller kollegan som dessutom – ”omanligt nog” föll i gråt. Där sänktes många medlemmars fackliga förtroende.
Mobbing på jobbet. Vem tar tag i vardagsverkligheten? Nästan ingen!
För att det är obehagligt, besvärligt, segt och långdraget.
Kollegan flyttades till annan arbetsplats. Kvar fanns några utfrusna, utsatta, en del svaga, andra med fast beslutsamhet: Mig ska ingen chef knäcka…Fan jag gör ju mitt jobb….
Under två besvärliga år gick det inte att nå chefens öra. Alla förslag förkastades, alla dialoger möttes med ett ryck på axlarna. Men Murvlans envishet segrade.
Bra utförda arbetsuppdrag går inte att nonchalera.
Skällde jag ut chefen? Ja, på sätt och vis. Ensamma i ett rum ställdes hon mot väggen med obeväma frågor - från en underhuggare…
Svaren blev flummiga och fortsättningen av arbetsveckorna lika usla som innan.
Ända tills chefen sökte och fick nytt jobb. Halleluja!
Långt senare gick några kollegor och filmen ”Djävulen går i Prada”, med Meryl Streep. Som maktfullkomlig, oönskad, och vidrigt nonchalant chef…
Vår chef drog till ett annat kollektiov, gjorde sig oönskad, sökte nytt jobb, fick kicken och fett avgångsvederlag.
Och en hel hoper duktiga människor, riktiga arbetsmyror, klarade livet utan att drabbas av hjärtinfarkt.
