Alla out there, nu får bloggen vila, i varje fall över midsommar.

Men ingen ska tro att Murvlan inte önskar alla boggvänner en glad, go, urtrevlig midsommarhelg.

En midsommar, förmodligen som alla andra. Det skvätter en aning regn, lyser lite sol bakom molnen.

Sillen ska fram och jordgubbarna kostade hutlöst mycket.  Men…midsommar får det lov att bli med dans kring stången, grodor som hoppar och mormödrar som dansar mellan diskbaljan och den lövade stången…

I denna ljuva sommartid…går varje själ ut och gläds därvid…

Vila, ät, dansa, kramas och kyss varandra….även mogna quinnor kan lägga sju blomster under kudden…

Pengar, rikedom, status, flotta hus och bilar…

Lockar många människor…

Men hur är och blir deras liv? I många avseenden inte underbarare eller mer fantastiskt än livet i ”den lilla stugan” där det bor ”vanligt folk”.

Läste härförleden om människors vanor och ovanor.

 Innanför slottets väggar ryms lika mycket elände (om man nu vill kalla det så) som hos vanligt folk. Det vill säga, de skiljer sig i lika hög grad, lever i obalans i sin relation, missbruk av olika slag är ganska vanligt.

Rikemansbarnen som verkligen kan ”få allt”, känner sig missnöjda och bortglömda.

Vardagslivet bakom fasaden är således inte lika underbart som folk i gemen vill tro. Pengar är inte livets största lycka. Måhända räcker ett fett bankkonto att täcka av en utebliven sjukersättning.

Men i stort är nog livet i slott eller koja bundet till människans livsstatus.

Varken pengar, slott eller gigantiska storvinster kan ersätta god kroppslig hälsa. Den är störst och kommer först.

Drar just nu till landet med sill och nypotatis i kassen…Sommarlycka? Ja!

Här bjuder vi – lägre pris på varor du brukar köpa….

Rabatterna fyller postlådan, som inte vill ta emot reklam.

MEN likt förbaskat…de smyger sig på. Speciellt inför storhelger, när det ska handlas…

Reklammakarna är smarta, annonserar, skickar ut blad från varje butik:

Vi är billigast och bäst. Köp här, bäst i test!…

Både Murvelina, vänner och bekanta går på samma nit.

Det vill säga kör till butik där det bjuds specialpriser…Ofta utan tanke på vad det kostar att köra runt…

Man går kort och gott på en blåsning. Billig köttfärs blir dyr köttfärs, rackarns bra pris på västerbottenost kostar mer än det smakar…

Och där står man plötsligt med sin matkasse, som hunit bli dyrare än beräknat.

 Arg på sig själv summerar man, läger till och drar ifrån studerade kvitton från diverse livsmedelsbutiker och tänker: Hur lättfångad vill jag vara?

Bensintanken är snart tom, aj, aj…

Bäst att leta på billigaste tankautomat. Det svider onekligen i skinnet att bli blåst på ”konfekten”.

I denna ljuva sommartid…ljuset har kommit, sommarnattens leende likaså…men sommarnatten är sval och morgnarna regnigt disiga.

Men det är grönt och skönt, fagert i naturen med alla ljusgröna skott på granar, blåbärs och lingonris…

 Vi rusar in och t med dynorna till solstolarna, in och ut med dukade bord som snabbt förändras…Och hur det blir under den ljusaste natten av alla vet ingen…

 Det laddas för fest, som om det bjöds storslagna sommarkalas på varenda liten grön plätt…

Värst är den kolorerad pressens fotograferade sommarbord med avancerad sommarmat som borde ta dagar att laga…

Vem lagar? Tja i de flesta fall kvinnor som tagit ledigt inför midsommarhelgen, kvinnor som bjudit in eller som sagt ja till tjocka släkten, att fira strax intill en blommande sommaräng, på en brygga eller en takad veranda.

 Bästa sommarmaten, snabbaste maten – som du lätt förbereder – som läggs rakt på grillen, som retar smaklökarna på alla…

Försäkras det i nästan varje tidning…Recept till tusen. Trött och stressad bläddrar man förbi. Tänker sig en enkel köttfärslimpa, lagad med lite gott inuti, potatissallad på nypotatis. Löksill och dilldoftande potatis, jordgubbar och grädde.

 Snälla nån – mer behöver inte dukas upp. Uppladdnigen och alla  förväntningar brukar ändå  – till viss del – kantra.

För att alla vill så mycket, men inte förmår eller orkar, efter hektiska arbetsveckor innan storhelg.

Någon  gillar inte det ena eller andra – och blombuketten med sju sorters blommor vissnar innan den hamnar under kudden.

 Det ska va gott att leva – men livet blir inte bättre för att matlagerskan, diskerskan, bädderskan, dukerskan och den välkomnande värdinnan gäspar innan majstången är rest…

Skål för midsommar – med matjessill, grädfil och nypotatis – låt kropp och själ vila i denna ljuva sommartid – även om det regnar!

Kan ingen sätta stopp? Måste det sammanträdas, beskyllas, bråkas om vems fel det var?

Oljekatastrofen i Usa är långt värre än någon kan ana. Den ger oanade bieffekter, sjukdomsscenario, matförgiftningar, värre än värst. 

Och ändå pågår oljeflödet…Medan BP bjäbbar och beskyller oljeplattformens konstruktörer, andra beskyller oljebolaget, skuldfrågan bollas hit och dit.

Obama, den populära presidenten, står handlingsförlamad. Han borde sätta in all världens resurser.

Inte sammanträda om när, var, hur det ska ageras.

DET BÖR OMEDELBART SÄTTAS STOPP FÖR OLJEFLÖDET!.

HELA världen följer oljekatastrofen. Vem i fridens namn sätter STOPP?

Ett omedelbart stopp borde vara lika ekonomiskt intressant som en betydlsefull oljedroppe från ett borrhål.

Nu som alltid råder ett spekulativt bollande med ansvarsfråga och agerande.

Moder Jord darrar och med henne alla små gräsrötter, som för att överleva måste äta av havets håvor och markens grödor. Mat som riskerar att bli förgiftad…

Det är bråttom, mycket bråttom…att täppa till läckan.

Oljekatastrofen kommer att skörda offer…

Det skulle firas, gås på resturang, äta gott, gratulera en färdig yrkesman.

 Han som examinerats som nybakad yrkesman inom ordningsmakten, är son till en vanlig knegare – med lön satt efter kommunals fackliga lönelista.

En senior som dessutom ständigt klagar på samhälleliga fördyringar.

Släkten skulle med och fira på krogen – i storstan -  med italiensk meny och dricka därtill.

De som inte ansåg sig ha råd med utsvävningar – tackade nej -. men grattade på annat sätt.

Nyfikna som ändå sponsrat med liten peng, ville veta hur kvällen avlöpt. Bra men dyrt!

Kroglivet är svindyrt, men ska det va så ska det va…påpekade senioren med lön knutet till uselt avtal.

Ingen mat på menyn under 300 spänn. Först ett glas till maten, sen  lite mer. Förrätt, varmrätt och dessert för några extra sköna hundralappar till senioren med hustru – som surar om de inte slår på stort.

Hovmästaren skruvade upp en vinflaska för tusenlappen, det beställdes drinkar och avec.

 Andra firare vid bordet ( som faktiskt HAR RÅD) nöjde sig med en varmrätt och ett glas öl.

 Senioren som festat av sin son såg något blek ut när notan basr fram till bordet.

Och Murvlan som inte ens var med, men som gång på gång lyssnat till gnället om usel ekonomi begriper inte ett skvatt.

Blir krogkvällar och exklusivt firande roligare för att det kostar skjortan? Och hur mår ens futtiga ekonomi efter detta?

Många har redan rusat ut till ett väntande sommarlov. Andra kastar sig i bubbelsprutet, sjunger, firar…att den ljusnande framtid är vår…

 Men är den det? Ungdomsarbetslösheten är större än någonsin, fast politiker, arbetsförmedling och a-kassa med flera, försöker dölja ett bittert faktum.

 Brorsan Anders, student för fem år sedan, har inget jobb, men han grattar lillsyrran, som blir student i morgon.

 I en ljusnande framtid??? Vilkens framtid?

Arg blir man på direktörer som håvat in miljarder i sina utpumpade, utmattade bolag. Där jobben tryter och förmodligen funnits om inte pengar dränerats till icke behövande högsingar.

Visst befinner vi oss i en global svidande lågkonjunktur, men jobben är på väg!

Intygar våra politiker. Som vill att vi ska lita på deras ord.

Svider gör det när Kalle inte har jobb och inte lyckas vara annat än mambo, trots att han är 26 år och borde varit annat än gökunge i föräldraboet.

Svider gör det också när Lina på arbetsplats efter arbetsplats får tack för visat intresse, men aldrig ett jobb. Trots bra betyg och god social kompetens.

Allt medan våra politiker pumpar i dagens unga, deras föräldrar, mor och farföräldrar – att den ljusnande framtid är deras.

Kalle och Lina vill hoppas och tro att det blir som de säger…

I annat fall kallas politikers ord för svek.

Inget är som förr. Hemsk upprapning, men ibland är det ett måste.

Det kivas och käblas om examensfirandet ska ske i kyrkan – i Guds tempel eller inte?

Och värsta sabotören för examensfirandet är prästen, som enligt humanister i Sverige bör ta en ledig dag.

För att slåppa loss examensfirare som i kyrkan vill slippa lyssna till minsta lilla ord om någon sorts välsignelse…

Men hur i fridens namn är denna dumma debatt möjlig? Jo för att någon fritänkare kommit på att prästens ord kan skada en ung människa. Eller för att invandrares barn (med annan religion och tro) inte ska behöva påtvingas något kristet ord. Varför då examen i en kyrka?

 Jag går tillbaka, till min egen skoltid. Doft av syrener och liljekonvaljer i klassrummet. Spända mammor och pappor, ibland med en tår i ögonvrån.

Sen vandrade alla, hela skolan, till kyrkan där kantorns orgel dånade i ”Den blomstertid nu kommer”.

Och prästen, ja han sa något om blommor och grön, skön sommar. Mer hörde inte examensyra ungar. Det är förmodligen likadant nu. Vissa lyssnar, andra inte.

Tror inte att någon av oss blev nämnvärt skadad.

Men nu – i nådens årtionde 2000-talet då ska det bjäbbas om kyrklig examen eller inte. Humanister som påpekat att prästen bör ta en ledig dag förvånar.

Om examen i kyrkan är så oerhört skadlig och påtvingad borde väl humanisterna föreslå att ingen – absolut ingen – avslutar sitt skolår i en kyrka. Är det humanisterna som sätter ribban? Eller?

Murvlan tänker sätta sig i någon kyrkbänk för att bara lyssna och njuta till orgeltonerna i ”Den blomstertid” eller ”I denna ljuva sommartid”…

En ung kvinna som nyss fått barn, ville livförsäkra sig för att känna sig trygg som mamma. Om något skulle hända…

Försäkringsbolaget bad om alla data, även vikt. Och den nyblivna mamman uppgav artigt allt som försäkringsbolaget begärde…

Men Njet! Någon försäkring ville bolaget inte teckna med den unga mamman.

Orsak. Hon var för fet! Går omkring med ett BMI runt 30. Vilket försäkringsbolaget inte drog sig för att kommentera.

Alltså ingen försäkring för den unga mamman förrän hon gått ner i vikt. Det vill säga krupit ner under magiska gränsen 30 BMI.

 Man tror inte sina ögon – vilket samhälle vi lever i. Diskriminerad av ett försäkringsbolag! Nej till en livförsäkring för att man i bolagets ögon och anses för tjock!

  Den unga mamman kontaktade försäkringsbolaget som står fast. Viktkväktare förfasar sig också. Kvar i viktruljansen – en ung ledsen och förnedrad mamma – som på grund av graviditet lagt på sig några extra kilon.

Hoppas att försäkringstagare observerar diskrimineringen och i sin tur hoppar av ett dylikt försäkringsbolag. Det finns fler försäkringsbolag. Människor borde inte förnedras, snarare hjälpas och försäkras i den livsfas de befinner sig i.

Jaha, ska han det! Nu IGEN! Han har ju nyss…

Barnen gnäller…motionsrundorna tar tid. Det ska tränas, trampas, flåsas backe upp och backe ner.

In the early morning – startar den motionsglada maken inför Siljan runt. Fem mil!

Hustru, hund och diverse barn och barnbarn stannar hemmavid gröttallrikarna, mackorna och morgonfikat.

Kvinnan i huset känner redan hur en cykelsadel skulle svida i skinnet efter en ynka mil…

Kommer han hem skinnflådd eller med krokodilskinn i ändalykten? Om detta vet vi inget i nuläget.

Inget i världen, annat än allmän mobilisering eller gipsade ben  stoppar vår motionsglada människa. Han klappade skidorna på viden häromdagen…

Medan hustrun knappt vill se de där brädbitarna med tillhörande stavar…På grund av den stränga vinterkylan med tillhörande snöhögar…

Nej i hänryckningens tid, mellan ägg och syrén hålls vi andra i solen, strax intill trädgårdsmöbeln, med vippande solstolar, ”slötidningar” och något gott att stoppa i munnen.

Han som cyklar Siljan runt ska lägga sig i tid. Vilket betyder viskningar och inga rop.

Han ska ut och iväg till varje pris – med vadderade cykelbrallor, handskar, hjälm, skor som sitter fasthakade i tramporna.

Gänget som latat sig, stressgäspar och finpromenerar, tänker ändå gratta och laga något gott till en flitig motionär.

Som trots allt utför en bragd som gör honom till en nöjd människa.