JULSTRESSEN GRIPER TAG I NÄSTAN VARENDA MÄNNISKA.

VARFÖR SÅN HYSTERI?

FOLK JAGAR RUNT GATOR OCH TORG. DE KASTAR BLICKAR MED VILSNA ÖGON. STÖTER IHOP MED VARANDRA. VÄSER ÖVER KÖER, TRAMPAR OTÅLIGT MED FÖTTER.

MURVELINA VÄGRAR ATT GÅ IN I EN ENDA BUTIK – DAN FÖRE DAN ÄR HYSTERISK.

JULHANDELN LÄR SLÅ NYA REKORD, TROTS ARBETSLÖSHET OCH  DYRTID.

ENSAMMA FÖRÄLDRAR GÅR TILL  KYRKAN FÖR ATT BE OM EN SLANT TILL JULKLAPPAR OCH JULEMAT ÅT BARNEN.

I TID NÄR MILJONÄRERNA OCH AKTIEHANDLARNA PLUSSAR PÅ SINA REDAN FETA BANKKONTON.

FINNS DÅ INGEN RESON OCH PARDON I JAKTEN PÅ KONSUMTION?

MURVELINA VANDRAR – INTE – SIN TYSTA BAN

JULSTRESS OCH JULHYSTERI  – FY F-N

SNÖN LIGGER VIT PÅ TAKEN

VEM VET OM ENS TOMTEN ORKAR HÅLLA SIG VAKEN?

I VÄNTAN PÅ BÄTTRE TIDER

GOD JUL!!!  ALLA  BLOGGVÄNNER – OUT THERE

Människor sprang för sitt liv. Ingen visste säkert…

Men när nyheterna kablade ut att en självmordsbombare låtit ”sin bombförsedda kropp brisera” förändrades människors anletsdrag.

Oro och ängslan… I tunnelbanan, på gatorna, på centralen, i galleriorna…Överallt syntes förskrämda blickar och med den spred sig misstänksamhet.

 Mormor på barnvaktsturné i storsta`n ändade sin resrutt och sina planer på att julhandla. Strax innan bomben small, bytte vi Drottninggatans storstadsträngsel till Liljeholmgallerian, där vi fikade, kollade julklappar.

Och tur var väl det…för vem kunde ana och vem vet hur det gått med en fyraåring i handen, små korta ben, som kanske inte hunnit iväg…

Ingen människa skadades, men chocken sitter i. Det kunde varit annorlunda, om inte planerna ändrats…

Murvlan kramar sitt barnbarn…och tänker…

Tre småbarn får växa upp utan sin biologiska självmordsbombare  till pappa.

En kvinna står ensam med sina tre. Hur förklarar hon ”pappa situationen” när barnen börjar fråga.

Ingen vet varför galenskaperna grodde inom den unge mannens huvud.

Småbarnspappan skrev och bandade in att han älskade sin familj och sina barn!

På vilket sätt? Undrar hela världen!!!

I morgon måste SJ hålla tiderna för en mormor som ska hämta knyttet på dagis.

 Restiden tar cirka tre timmar… I värsta fall kan tåget bli stående – och vilket knytte på fyra år begriper svensk infrastruktur? Om den inte håller.

Det handlar bara om och när mormor kommer, helst med famnen full av kramar och huvudet fyllt av ideér.

Stora handväskan är packad med – lite pyssel – för mormor och pyret.

En påse kulörta stjärnor, glittertejp, ritpapper, en burk med en porslinsvovve, som liknar mormors 7-åriga welsh.

Och vad vi ska klistra och klippa… Lite pulkaåknig hinner vi säkert med innan mornors tåg rullar hem till Dalom.

Det brukar bli en gäspande mornor som sätter sig på tåget. En trött men glad och nöjd mornor.

Som konstaterar: Vad är underbarare än ett knytte på fyra år, som inte hunnit formas av samhället och ”vuxenvärldens krävande maskineri”.

Fantasin flödar och tungan pladdrar på ett alldeles speciellt härligt sätt. Till detta ett gurglande undrbart skratt som

lillsessan bjuder på…

Och allt detta är god belöning för en mormor, som gärna kastar ut några hundringar på en SJ-biljett för några timmars njuting av livets underbara dessert…Men försenad vill ingen mormor bli…

SNÖN LIGGER VIT PÅ TAKEN…

 Vinterglåmigheten har lagt sig som en ovälkommen hinna på huden. Fjolårets julklapp, ”dagsljuslampan” har lyst några timmar för att i vintermörkret ersätta det  åtråvärda dagsljuset

 Det hjälper föga att vandra i skogen någon timma. Dagsljuset släcks tidigt, skymingen lägger sig över snöklädda granar.

Vackert? Javisst, men kallt. Händerna är stelfrusna, trots ull och fåskinnsfodrade handskar.

- Jamen du ska väl tåla, tycker de, som vet något om Murvlans barndomstrakter.

Höga berg och djupa dalar. Knastrande snö under läderpjäxor. Isvindar, mörkt redan vid tvåsnåret, snödrivor höga som hustak, långa vintriga skolvägar, utan skolskjuts, vägar till och från skolan där alla barn traskade i stora grupper.

Och sommaren, kort, intensiv, men oerhört skön. Det enda som störde – simkursstart i kalla älvar där isflaken smält, jag tror strax innan midsommar.
 Pinad, plågad och med blåfrusna läppar satt simtagen sent omsider.

Inte undra på att man fryser så in i märgen. Detta fenomen grundlades givetvis i barndomsdar. Och fryslortar som Murvlan får dras med dylikt elände – helt gratis…

Det stormar kring nätsajten Wikileak.

Och grundaren Julian Assange är efterlyst av Interpol, samtidigt mordhotad, eftersökt i hela världen, för bland annat våldtäkt under sin Sverigevistelse. Vad är egentligen sant?

Småhandlare på nätet (ex.Murvlan) undrar i sitt stilla sinne vad det egentligen är fråga om? Och varifrån hämtar Wikileak alla uppgifter?

Vem läcker alla dessa – över en KVARTS MILJON uppgifter – om och kring världens ledare, politiska budskap, USA:s hemliga dokument och skamliga hantering av diverse politiska ställningstagande, Putins alfahanne dominans, berusade presidenter och värdsledande nationers göranden och låtanden? Sitter det en hel armé av ”Wikileakare” därute i cyberspace?

”Utrikesministerinnan” Hillary Clinton beklagar alla läckor och försöker lugna världen under OSSE:s toppmöte.

  Under tiden kablar Wikileak ut nya avslöjanden. I tur för nya granskningar står världens banker.

Riktigt efterlängtat… för där kanske den lilla gräsroten med några futtiga sparkronor begriper lite mer om börser, spekulationer och  bankernas handel och vandel med allt från människors sparkapitaal till krympande pensioner.

Bäva månde bankdirektörerna…Goda avslöjanden är alltid gynnsamma.

SJ är en skam för Sveriges avlånga land.

Uppvuxen i ett iskallt mellersta Norrland, med föräldtrar, släkt och vänner med arbete inom SJ, där talades det sällan om några förseningar.

Pappa sorterade post mellan Långsele och Umeå, kompisens pappa Uno vinkade av tågsätten mot norr och söder.

Banvaktare sopade is från växelsystemen, banarbetare knackade på hjulsätten för att kontrolera bromsar och eventuella sprickor.

Allt för att tågen skulle rulla. Och sällan några förseningar, trots isande kyla och långa sträckor.

Resturangvagnarna serverade mat på bort med vita dukar, vattenkarafferna var fyllda och barn tilläts dricka ur vita pappersmuggar, som sen förvandlades till solfjädrar.

Det var roligt och spännande att åka tåg…

Men nu…Bedrövelsens alla bedrövelser drabbar tågresenärer på väg till arbete, konferenser, möten av skilda slag. Biljetterna är ett mysterium, dyra och obegripliga. Måste dessutom beställas långt i förväg för att kosta mindre.

Sen alla förseningar…

Maken på väg till Göteborg från Dalarna i tisdags väntade sju timmar på tåg som ömsom lovades ut, ömsom inte kom  till stationshus och centraler där resenärer huttrade.

Och när ersätningståg rullade in fick resenärer veta att det varken fanns mat eller öppna toaletter. 

Nöden i ett nötskal!

Ansvariga skyller på varandra. När ska SJ, regering och riksdag vakna för att landets spårväg och tågsätt behöver rustas upp?

Till detta behövs spårvägspersonal, som tidigare sparkats, för att förbilliga landets stambanenät.

Tåg är miljövänligt, men i dagsläget både osäkert och oroande, med tanke på den nedrustning, som dessutom påpekats blir större än vi trott…

”Miljöputtarna”  borde sätta mer kraft i sina uttalanden om sitt  raljerande kring miljövänliga kommunikationer. Resenärer tar bilen för att i tid hinna till tågbyten, flyg och olika destinationer.

Och du som eventuellt tar tåget i vinter.

Bli för allsindar inte kissnödig. Nästan alla tåg har en stängd toalett,  ska den som befinner sig i nöd tvingas dra i nödbromsen?

SJ, SJ gamle vän…är inte längre vår nutidsvän…