Det är svårt att stå vid sidan om och inte argumentera…bryr sig gör man givetvis, men det är inte tillåtet att ”gräva” i sina närmastes liv.
På kort visit i storstaden springer man som alla andra, rusar till T-banan, kör runt, runt för att hitta en parkering, hem til dörren för att bära upp matkassar i ett ostadshus utan hiss, Upp till tredje plan, svetten lackar, man sträcker ut en hand för att hjälpa med barn och livsmedel, tungt, som tonnage om man burit det i flera år…
Och så undrar man – är detta en längtan, ett måste?
Bo och arbeta i storstad sliter på allt och alla.
Eller är det bara vi från bystan som pustar, stönar, när vi ser och tänker: På alla stackare…Som inte alltid gjort detta val. Eller som i unga år gjort sitt val och sen inte kan återvända till en vardag där man har tid att andas…Småbarnsmamman kommer hem sent, pappan konfererar, mormor dyker upp för att hämta på dagis, morfar diskar. Men denna plötsliga hjälp är bara tillfällig.
Därför är det med en klump i halsen man återvänder till sitt eget. Nära till sjukhuset, nära till centrum, plats för parkering, nära till skolorna, skogen och landet, sjön och de blånande bergen. Dit kommer de på ledighet, men den är kort och intensiv, de tror ständigt att de ska hinna mer än de gör.
Föräldrar vill alltid mer för sina barn än de kanske vill själva. Men stress och jäkt är det verkligen det som människan längtar efter? Och det förbaskade ekorrhjulet snurrar och snurrar. För den som har tak över huvudet måste ju betala för taket som i bästa fall håller den lilla familjära skaran samlad.
Tankar en Mors Dag innan tre stora flickor – också mammor – ringer till sin mamma…

Varje tidning med självaktning exponerar senaste baddräktsmodet. Bar rygg, smock vid bysten, tvådelat eller helt?
Min gamla baddräkt, modell Esther Wiliams, fungerar fortfarande, trots att det elastiska tyget fladdrar när man simmar och att behåbanden inte vill det bärarinnan vill.
Alltså, gamla 70-tals dräkten för bad, är något slapp, min gamla baddräkt, lila med svarta prickar. Men ack så kroppsvänlig…
Men baddräktsmodet pockar på…du ska vara slank, tänka på din ålder och med det skyla det som skylas bör…Skepp Ohoj! Rakade kroppsdelar, inget synligt fjun, allt således fast förankrat…
Till detta bör din kropp helst vara slimmad, det vill säga heltränad, muskulös fast och fin…Annars vete gudarna om man tillåts gå in på en badstrand…
Badkrukor som Murvelina gillar ändå inte folktäta badstränder. Och när det någon gång beger sig – vid sisådär bad i insjövärme, cirka eller nära 30 graders vatten – då badas det vid brygga, fegas från badstege på båten, skriks : Aaaj så kallt! Och några nära 30 grader blir det sällan…därför får hon leva vidare Esther Williams – som hyser obantade kroppsdelar, som fladdrar för vatten och vind, som är snäll mot sin bärarinna.
För vem bryr sig egentligen – om Murvelina lyckats klämma i sig i en tajt baddräkt, som plattar till magen, som puttar upp brösten (behövs inte) som stramar till baken?…
Nej, och åter nej! Murvelina promenerar med stavar, pustar bakom hunden, får sin dagliga motionsdos tre gånger om dagen. Just nu slter hungern i magen. Det senaste bantningstipset…Ägg och bacon…Jag kokar två, skivar på mackan, tar fram Esther Williams och längtar inte en sekund efter ett utebad,
Den som vuxit upp i mellersta norrlands inland och fjälltrakter tvingades gå i simskola med blåfrusna läppar och kroppsskinn som en grovt sandpapper…
Bantandet får anstå – och badet finns ju i huset…

Livet på landet är kyligt, gräsmattan ör gul av hundkiss, ja faktiskt.Blommorna känns frusna och vinden viner. Är det verkligen försommar?
Fem dagar utan dator, Ja, sånt är livet och när man återvänder till cyberspace uppstår nya problem. Kan t e x inte fixa in synliga godkända kommentarer under mina inlägg – i nygamla bloggen.
I samma stund som det mixtras och trixas försvann lösenordet för min mejlbox och han som fixar alla datorhaverier, röt: Kan du då inte spara åtminstonde DITT eget lösenord för mejlen???
Sorry, det fanns nedtecknat någonstans. Men var?

Mamma är lik sin mamma. Hon som bestämde över mitt liv under min barndom höll sig med en oförsvarligt stor pappersröra. Diverse noteringaar, nedtecknade viktiga komihåg är således nedärvd problematik.
Mödernets räkningar låg instuckna vid sidan om kaffekopparna i köksskåpet, deklarationsblanketten letades alltid, för att inte tala om sammanräkningarna för årets upplaga av undertecknandet – på heder och samvete!
Hedern var det aldrig något fel på, samvetet hängde på. Ärlig var hon, rara mamsingen, men oj så rörig.
Högst irriterande finner man likheter som känns mer än irriterande. Mamsingen hade ingen dator, det fanns inte i hennes värld. Därför behövde hon aldrig hålla reda på några lösenord, koder eller annat som går under beteckningen kortkoder, lösenord. Men i vår nya sköna värld är det mycket viktigt att hålla koll på allt från gula gräsmattor, frusna blommor, kortkoder och lösenord…

Det har hänt förr, nu händer det igen. Hela världen har följt den olustiga storyn med IMF-chefen D. Strauss- Kahns sexövergrepp mot en hotellstäderska.
Den maktfullkomliga herrn förnekar sitt brott. Euron sjönk. Och sexförbrytaren har mage att uttala: att han känner stor sorg över att tvingas lämna in sin avskedansökan!!!
Återigen häpnar världens kvinnor! Det är inte första gången som ett manligt sexövergrepp misstänks vara en komplott eller en lögn. Kvinnan ”ljuger givetvis”. Maktens män ska givetvis skyddas.
Ännu värre blir storyn Strauss Kahn, när etermedia på fredagsmorgonen informerar om, att Strauss Kahn släpps fri mot en miljon i borgen!
Man tar sig för pannan, känner blodstörtning.
Världens kvinnor rasar, det är inte första gången som en man frias från sitt vedervärdiga brott. Den kvinna som utsätts för misshandel, våldtäkt, sexöverg hämtar sig egentligan aldrig.
Och det värsta av allt, när det inträffat så misstros massor av kvinnor – av såväl polismyndighet, som förövarens försvarare.
När det sen gäller maktens män, så banar status, makt och pengar väg till frihet från ansvar.
Halva jordens befolkning är kvinnor…de förväntar sig rättvis behandling i dylika fall.
Så för kvinnor som följer storyn Strauss Kahn finns inget val.
Bura in IMF-chefen, 25-års fängelse på ökända anstalten Rikers Island känns rätt…för det lär ju inte vara första gången den maktfullkomliga IMF-chefen antastar kvinnor…

Flytt hit och ditt. Ingen gillar att packa…men ibland är det nödvändigt att vända sig om. Se världen från en annan sida. Och det är just vad som sker – exakt idag. På minuten, sekunden…
Det har flyttats en hel del på bloggares ”bostäder” .
Precis när man bonat in sig, funnit sig tilrätta på ett ställe, aviseras det om snabb flytt…
Alltså flyttade Murvelina till en annan blogg, fann platsen ganska bra och bekväm. Men vad händer. Jo fort som attan stänger de bloggen. Moget Maskrosbarn återgår till sitt gamla invanda Murvelinas hörna på gamla ”Metro som blivit nya Metro”.
Efter några dagars ofrivillig vila, attackerande kamphund, försäkringstrassel, engagemang för utsatt dotter försöker en beprövad Murvelina – att samla sig – återigen en ny bloggera.