All vår kärlek hjärtat rymmer…Som de poetiska raderna säger…
Murvelina tittar ut genom fönstret och finner att novemberkvällen redan är mörk vid 16.00 snåret.
Nyss hemkommen från landet, löven.
Den bruna vissna och tilltrasslade slingerväxten kring stuprännan ville inte släppa greppet. Som om den vägrar vinter och kyla lika mycket som sin ägarinna.
Sommaren dröjde sig kvar – åtminstonde i minnet – solen jamen den lyste ju nyss på stugtrappan, där alla trängdes med sina kaffekoppar, ostmackor och frukostfil.
Serveras det inte i sommarmöbler? Jomenvisst, men det är ändå den varma trätrappan som alla gillar att trängas på.
Just nu är den grå och våt, kall och slipprig. Inte speciellt inbjudande
att sitta på en disig höstmorgon.
Och när vintern kommer måste den skottas fram för att befrias från ishalka.
Murvelina hoppas att det dröjer…enda trösten i ett disigt, slipprigt elände är att den älskade trätrappan efter några isande månader åter bjuder en hoper sommarälskande människor sittplats på såpskurade trappsteg – med frukostmacka och kaffeslurk.