De flesta begriper inte ett dugg, men tidningarna envisas. Dignande matrecept inför studenten, midsommar, alla sommarens släktkalas, eller enbart ”homemade”, bästa grilltipsen, bästa sillen, köttet blir bäst si eller så, såserna därtill är lika viktiga…
En av Murvelinas väninnor väger en stadig bit över 100 kilo.
Mnniskan är helt underbar, en mycket god vän, men totalt utan självkontroll, eller öra för att höra några varningsord.
Hon har ätit sig till en massa sjukdomar, men tröstar sig med att EN läkare sagt att hennes åkommor är ärftliga. Det är ingen idé att diskutera hennes ätande.
Hon har i decennier njutit av varje tugga, varje bjudning, varje fest med god mat. Hon tar om och tar om – helt utan eftertanke. Egentlige är det ordentligt synd om min väninna. I dagsläget för gammal för operativt ingrepp, igår ovillig att ta itu med sin egen karaktär, som
egentligen tillhör vad vi kallar matmissbruk.
Väninnans liv går vidare på en skör tråd. Fjolårets stroke slutade med förskräckelse och tur i otur, endast två fingrar slutade att fungera.
Under årens lopp har man som när och kär hunnit bli ordentligt förbannad på all matreklam, som i de flesra av våra ”kvinnotidningar” följs av bästa sättet att få platt mage, fast rumpa, spända armmuskler, viktminskning med tre kilo till midsommar och så vidare.
Väninnna har bläddrat i alla tidningsrecept, suckat, blivit hungrig, slängt i sig fel mat, men sällan jympat bort några hekton.
Då och då har hon bevistat något hälsohem, lärt sig laga och äta smalt, men fallit tillbaka till sitt ”gamla liv”. HOn har alltid varit fast besluten om att gå ner i vikt, men aldrig lyckats.
Den doktor som påstått att alla hennes åkommor är ärftliga skulle jag vilja ha ett ord med. Väninnans svaga karaktär borde varit vägledande till kanske KBT, KOGNITIV BETEENDETERAPI. Det fanns inte när vi var unga och hungriga – på allt.
Murvelina håller sig kring 60 kilo men slöar inför jympapassen. Hundarna motionerar sin matte.
Och för att summera lasten och lustan för mat och motion så är det givetvis olika för varje individ. Väninnans vänner önskar sin överviktiga vän ett längt liv. Men med 30 kilos övervikt bultar hjärtat mer än det ska och väninnan orkar sällan gå mer än några meter.
En av deviserna på ett hälsohems portal lyder: Livet är ikke – det bygges!
Så sant som sagt, men vissa människor behöver hjälp att bygga – hela livet…