De flesta begriper inte ett dugg, men tidningarna envisas. Dignande matrecept inför studenten, midsommar, alla sommarens släktkalas, eller enbart ”homemade”, bästa grilltipsen, bästa sillen, köttet blir bäst si eller så, såserna därtill är lika viktiga…
En av Murvelinas väninnor väger en stadig bit över 100 kilo.
Mnniskan är helt underbar, en mycket god vän, men totalt utan självkontroll, eller öra för att höra några varningsord.
Hon har ätit sig till en massa sjukdomar, men tröstar sig med att EN läkare sagt att hennes åkommor är ärftliga. Det är ingen idé att diskutera hennes ätande.
Hon har i decennier njutit av varje tugga, varje bjudning, varje fest med god mat. Hon tar om och tar om – helt utan eftertanke. Egentlige är det ordentligt synd om min väninna. I dagsläget för gammal för operativt ingrepp, igår ovillig att ta itu med sin egen karaktär, som
egentligen tillhör vad vi kallar matmissbruk.
Väninnans liv går vidare på en skör tråd. Fjolårets stroke slutade med förskräckelse och tur i otur, endast två fingrar slutade att fungera.
Under årens lopp har man som när och kär hunnit bli ordentligt förbannad på all matreklam, som i de flesra av våra ”kvinnotidningar” följs av bästa sättet att få platt mage, fast rumpa, spända armmuskler, viktminskning med tre kilo till midsommar och så vidare.
Väninnna har bläddrat i alla tidningsrecept, suckat, blivit hungrig, slängt i sig fel mat, men sällan jympat bort några hekton.
Då och då har hon bevistat något hälsohem, lärt sig laga och äta smalt, men fallit tillbaka till sitt ”gamla liv”. HOn har alltid varit fast besluten om att gå ner i vikt, men aldrig lyckats.
Den doktor som påstått att alla hennes åkommor är ärftliga skulle jag vilja ha ett ord med. Väninnans svaga karaktär borde varit vägledande till kanske KBT, KOGNITIV BETEENDETERAPI. Det fanns inte när vi var unga och hungriga – på allt.
Murvelina håller sig kring 60 kilo men slöar inför jympapassen. Hundarna motionerar sin matte.
Och för att summera lasten och lustan för mat och motion så är det givetvis olika för varje individ. Väninnans vänner önskar sin överviktiga vän ett längt liv. Men med 30 kilos övervikt bultar hjärtat mer än det ska och väninnan orkar sällan gå mer än några meter.
En av deviserna på ett hälsohems portal lyder: Livet är ikke – det bygges!
Så sant som sagt, men vissa människor behöver hjälp att bygga – hela livet…
- Min profil
murvlanNamn: murvlanKvinnaOm mig: Gravt medelålders med några plus. Rynkig mage, men rapp i truten. Vässar tungan där det krävs, stänker kärlek där det behövs. Älskar mina barn och barnbarn, livet och mina medmänniskor. Ogillar orättvisor och förljugenhet. - Mina favoritbloggar
- Mina favoritlänkar
- Mina favoritlänkar
- maj 2013
- april 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- maj 2012
- april 2012
- mars 2012
- februari 2012
- januari 2012
- december 2011
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- december 2010
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- maj 2010
- april 2010
- mars 2010
- februari 2010
- januari 2010
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- Calendar
- Categories
- Okategoriserade (136)
- Meta
Fega läkare som inte vågar säga sanningen – men patienten går väl vidare till någon som har ”fint sätt på sängkanten” Man måste ju göra allt i dessa tider för att behålla sina patienter och därmed håva in storkovan från staten! Kram på dig i regnvädret!