Det tar sin lilla tid att väcka en slumrande trädgård.
Tja väcka och väcka…den väcker sig själv, men behöver lite hjälp på traven.
Vissna torra löv, kvistar till förbannelse, fällda grenar från körsbärsträd, tunga grenat från björk – och avsågad tall…
Heldagsjobb – en solig söndag – med resultat – ont i ryggslutet, värk i låren, svullna fötter och stela armar - av allt sågande, släpande, räfsande…
Och när kvällen kommer ser man att det tar minst en dag till att forsla undan all sly och alla lövsäckar.
- Bränn skiten, påpekar grannens, granne, som alltid fixar vårbrasor. En av eldentusiasterna råkade glömma sin brasa ifjol.
Och vad hände? Jo sju grannar utan brunnar och vatten fick larma brandkåren, för lågor som stod i högan sky…Och den som eldat satt helt oberöd på tåget till Stockholm.
Så här blev det ingen brasa. Allt som kunde bränts släpades till skogens förmultning.
- Bra idé att räfsa och fylla en hel presenning, tyckte vi som bar.
När fyrkanten var fylld rullades den ihop, pressades in i bagageluckan och tömdes i skogen.
Femton fyllda och till skogs släpade presenningar känns i armar och ben.
Och just nu går solen ner bakom skogsbrynet. Lugnet lägger sig över sjön Runns och småbyar kring Ornäs, Gustav Vasas flykttrakter.
En Ornäsbjörk har nästan fått småknoppar. Våren gör sitt intåg…och en nöjd Murvla ställer undan krattan och skottkärran till morgondagen…Puh!
Här eldar grannarna hej vilt, men det var sista dagen igår, så jag hoppas det är slut på det nu.
På kyrkogården i Västerås finns det många Ornäsbjörkar, de är så himla fina
Kram
Jisses, vad trött jag blev! Vilket jobb!
- Åtminstone behöver du inte gå på gymmet på ett par dar