Jag är hemma igen:
Se där på snön, det är nästan jag
Återigen: sund egoism – sjukt svårt! Jag försöker och försöker och försöker och det känns inte som om någonting händer. Kanske imorgon. Kanske i övermorgon.
Strålning
Som det varmaste täcke lägger jag mig, och din hand kommer aldrig mer att kallna. Din hand kommer aldrig att kallna.
De andra
Det är ett brus, ett ständigt knaster. I stereo väser de till mig allt jag inte borde veta, allt jag inte borde tro. Allt jag inte borde höra. Det är ett brus, ett ständigt knaster.
Är dina intryck, åsikter och önskningar dina egna?
Genomsnittssvensken möts varje dag av femtonhundra kommersiella budskap. Femtonhundra.
Tandvård
ät ur min hand
det ska väl gå bra
var tyst och försiktig i början
öka långsamt
i volym
sätt ett bett på min underarm
blek och svag
ta i tills allt går av
Mitt innersta väsande
Jag är din barndoms somrar, din högstadietid och studentskiva. Jag är din första lön, din greklandssemester, din första kyss och den där gången när du hade Röda Hund. Jag är bäst på avstånd.
En fråga – rakt ut till ingen och alla
Är det att vara MOT nånting om man inte är FÖR det, och var går egentligen gränsen?
Skräck, girighet, skygglappar och små visioner

Niklas Strömstedt och 36 andra (forn-)stora artister tycker enligt en debattartikel att IPRED-lagen är vad sverige behöver nu. De anser att en lag som kriminaliserar en oerhört stor del av svenska folket är biljetten till födelsen av funktionella lösningar som gör att internet och dess oändliga möjligheter tillvaratas.
Bajsprat säger jag. Internet har ofta fått sina brister påtalade av alla möjliga och omöjliga experter som till slut har varit tvingade att svälja sina ord då andra (inte helt sällan porrbranschen) har visat på nya listiga och användarvänliga sätt att använda nätet. Om något tror jag personligen att internet har uppgraderat kulturmänniskans roll i samhället.
Det som gör det ännu roligare är att de inte verkar ana vidden av det här lagförslaget, mot vilka det kommer att slå.
Niklas Strömstedts son Simon (själv en musiker i den generation som brevskrivarna vill skydda och hjälpa) använder sig av mängder av upphovsrättsskyddat material på sin blogg [länk] att pappa Strömstedt verkligen skulle behöva åka och gräva guld i USA för att kunna betala böterna, och det påvisar väl om något att Strömstedts har en bristfällig dialog även i hemmamiljö…?
”Det vi ville med debattartikeln var ju just att få igång en debatt – vad är rimligt? Kommer någon i framtiden ha råd att syssla med att hitta på saker? Världen blir ju onekligen roligare av att människor gör det. Och jag tänker inte i första hand på mig själv. Jag säljer inte särskilt många skivor längre men hade turen att göra det i en tid när man faktiskt kunde leva på det.” [länk]
De flesta artister skulle nog även behöva föra krig mot sina fans webbsidor, det är ju många som använder sig av YouTube-klipp och dylikt för att kunna presentera sin idols katalog på ett fint sätt.
Det som verkar vara svårast att greppa med allt det här är följande:
Det kommer inte att rulla in mer pengar bara för att nedladdning görs till en olaglig handling, det enda som händer är att färre människor har chansen att upptäcka musiken.
Om nåt år kommer det att finnas många fler tjänster som Spotify (som folk gärna betalar till, trots att det lätt går att ladda ned samma låtar via bittorrent eller dc) och fördelarna kommer att vara så uppenbara att det kommer att skrattas lite generat åt att man fyllde sin dator med mp3:or.
Återigen, se på porren (jag gillar verkligen inte det här, men det är verkligheten så…) – det finns en uppsjö av gratis erotik på nätet, och samtidigt finns en lika bred och djup uppsjö av sajter som folk betalar ganska mycket pengar till.
Varför fastna på att folk laddar ned? Sträva istället efter att hitta en lösning som är så jävla bra, moraliskt, tekniskt och ekonomiskt att det är ett bättre alternativ.
.jpg)