Nej till Nato-land

Du gamla du fria du fjällhöga nord
Du bombas nu sönder utav Nato
Du styrs utav Mammons lakejer idag,
som sänder ut soldater för att döda,
som sänder ut soldater för att dödas.

Du tronar på minnen från fredliga dar,
då ärat ditt namn flög över jorden.
Vi vill att Du är och förblir vad Du var
Vi kämpar här för fred i hela Norden.
Vi kämpar här för fred på hela Jorden.

Text av Rättvisetanten i Luleå
Musik enligt svensk tradition
Framfördes offentligt för första gången lördagen den 7 augusti 2010 vid demonstrationen mot USA:s bombningar i Norrbotten, som anordnades av Nätverket Nato ut ur Sverige.
Bör sjungas med kampglädje i högtidlig protest.

I flera veckor har USA:s krigsmakt övat bombräder i Norrbotten. Jag har dagligen i mitt jobb hört och sett dessa flygplan starta och landa. Jag tycker att det är en oerhörd kränkning. ?Visserligen säger svenska militärer, att det är bättre att de bombar ödemark än städer. Men fattar de inte att USAs bombplan övar för krig i Afghanistan, Irak och i andra länder där de vill agera världspolis.?

Norrbotten har blivit nästa flygbas och såväl högeralliansen som den rödgröna oppositionen tycks stödja detta.? Så här sa Olof Palme i sitt berömda Hanoital när USA bombade Hanoi julen 1972:

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr…… Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.?Därför är bombningarna ett illdåd. Därav finns många i modern historia. De förbinds ofta med namn . ?Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville och Treblinka. Våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.?Nu finns ytterligare ett namn att foga till raden. ?Hanoi – julen 1972.??

Det är ”Dessa satans mördare” som Sverige nu samarbetar med i Afghanistan och tillåter bomba i Norrbotten. Det behövs en massrörelse även mot den svenska militarismen och vapenexporten.
Sverige ut ur Aghanistan! USA ut ur Sverige?!

Byprofeten

I lördags blev jag vittne till ett hatbrott på ett pendeltåg i Stockholm. En ung man ropade okvädningsord mot några muslimska kvinnor och varvade detta med att skrika Heil Hitler, pratade om att ”bara Sverigedemokraterna kom till makten så skulle de utrotas”.
Kvinnorna gick därifrån och passagerarna i vagnen visade att de kände olust.
Till och med hans vänner försökte dämpa honom och sa att han fick ha vilka åsikter han ville, men att han inte skulle skrika ut det på pendeltåget.
Han dämpade sig kanske en smula och började skräna den svenska nationalsången. Frågan är om han inte på det sättet även förolämpade Sverige.
Visserligen var han lätt berusad, men det är honom inte förlåtet.
Är det sådant folk, som SD vill ha med sig i sympatisörsskaran?

Byprofeten

En mun måste mättas är arbetsnamnet på den bok jag skriver med min bror utifrån min fars anteckningar för snart fyrtio år sedan.
I vår tid frodas bantningsråden och i Metro läser jag om nya forskningsrön: ”Ät mindre kalorier – lev längre”. Kan hända ligger det något i det vad beträffar så kallade tomma kalorier – läskeblask och godis.
Men vi kan inte svälta oss igenom krisen. I varje fall jag får ont i huvudet om jag inte äter eller slarvar med maten. Andra blir griniga och gnälliga. Barn förnekar ofta sin hunger, som om de saknar hungerskänslor.

Byprofeten

Jag tänkte aldrig, att nu skall jag slå på stort och ge ut en bok. Jag tänkte aldrig på att driva mina ekonomiska bekymmer ur världen och bli uppringd av Peter Englund, som skulle meddela att jag skulle få Nobelpriset. Jag vet ju att det är skillnad på folk och fä. Jag får nöja mig med min tidskrift Krattan, som i alla fall finns på Kungliga Biblioteket, även om kungen inte läser den, samt på ytterligare några Universitetsbibliotek, som pliktexemplar ditskickade av Luleå kommuns Repro, som genom lag är förpliktade att skicka in sju exemplar av sina tryckta alster, till de olika biblioteken. Inte ens på Kulturens hus i Luleå finns boken för utlåning. Piteå bibliotek hörde av sig, eftersom en Krattanprenumerant frågat, men de kunde inte hitta den. Den fanns ju inte sökbar på internet eftersom förlaget inte skickat dit den. Nu är det dock på gång med ISBN-nummer 978-91-976440-4-5 och antagligen var den för dyr att beställa från förlaget www.vulkan.se för en kommun, som måste dra ned på kulturanslagen. All heder åt Haparanda Stadsbibliotek som av mig har fått låna två osålda utställningsexemplar till sitt bokbord.

Jag tycker skrivandet är viktigt. Pennan är ett skarpt vapen, men för ”vanligt” folk tillåts för det mesta helst bara 5-6 rader på insändarsidorna. Vi är långt ifrån den tid när Nils Ferlin kunde gå upp på redaktionerna i Klarakvarter och få 50 kronor eller en femma av en redaktör som kände medlidande.
   På den tiden kunde Bonniers ge ut böcker av Ivar Lo-Johansson och efter att svältande fått resa genom Europa kunde till och med Eyvind Johnson bli Nobelpristagare.
    Min vän, Philippe Bouquet, 73 år, fransk översättare och professor i skandinaviska språk vid universitetet i Caen, som doktorerat på den svenska proletärlitteraturen, skrev en gång, att den svenska proletärlitteraturen var Sveriges stora bidrag till världslitteraturen. Idag sorteras den bort och glöms bort även av läsarna. Ty i det svenska samhället har vi inte längre ett proletariat av egendomslösa arbetare, som får samla plåtburkar för sin överlevnad.
   Däremot har vi en massa människor som ”hamnar mellan stolarna”, ett uttryck jag lärde mig när jag under tolv år satt i Luleå kommuns socialnämnd i ett försök
att föra de fattigas talan. Därav boktiteln!
Byprofeten

alias Bror Kajsajuntti

Den som vill köpa boken kan beställa den från www.vulkan. se eller direkt från författaren, vars adress finns på sidan 2 i tidningen Krattan för 200 kr + portot 33 kr.

Många människor säger, att våren fått ett bakslag, när snön fallit i snart tolv timmar och det inte längre är någon idé att skotta.
   I Stockholm hörde jag folk sucka, när blötsnön föll på vårdagjämningen. Själv tittar jag till freds ut genom fönstret, första dagen med sommartid. Det har fallit mellan 15 – 20 centimeter och bilen på bilden skall föreställa en Ford Scorpio. Radhuset bakom är mitt hem.
   Jag har pulsat på den oplogade vägen till affären, för att köpa mat och posta brev. Snart ser vi inte alls grannens hus genom köksfönstret och jag planerar skadeglatt att gå upp på taket för att skotta ner mera snö. Risken är ju annars att taket faller ihop, även om folk som bott i området längre tid än jag, säger att nog håller taket. Det är ju inte första riktiga vintern de haft sedan de flyttade in 1973, när området byggdes.
   Snön faller stilla och driver samman i den svaga vinden.
   Jag nynnar på Alice Tegnérs visa:
   ”Sov, du lilla videung, än så är det vinter.
   Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.
   Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står.
   Sov du lilla vide, än så är det vinter.”

   Byprofeten

Lördag 27 februari. Lätt snöfall och oplogat, när jag går till Latinamerikakommitténs loppmarknad på Kronanområdet i Luleå, som tidigare inrymde Lv 7 – Luleå luftvärnskår. Det knarrar under skorna och det är tio minusgrader kallt.
   När det var SM i Yukigassen för en vecka sedan stod det på Sveriges Radios hemsida: ”SM i snöbollskrig avgjordes i vinterkaoset”.
   Vadå vinterkaos? Visserligen var det 20 minusgrader och konferencieren sa att han frös om händerna, men jag hörde ingen annan som klagade.
   Medan svenskarna levde i medaljrus under OS i Vancouver, drabbades landet av snökaos och Sverige var tydligen enbart Mälardalen. Den norra delen glömdes bort. Det vi har är vinter, men inte kaos.
   Barnen jublade. Skidor, pulkor, åkmadrasser och vinterkläder sålde slut. Stockholms skidbackar hade högkonjunktur. Ändå klagade dagstidningarna, trots att de säkerligen sålde fler lösnummer. Vad är det för land vi lever i som glömt bort att vi vid våra breddgrader borde ha snö?
   Bättre med snö än med barmark till jul som vi haft en del senare år. Vi borde därför glädjas åt normalvinter, de vintrar många upplevde när de var små. Vi borde berätta för dem som inte var födda då, om när Sverige hade svenska vintrar. Alla har vi vinterminnen.
   När jag föddes i november 1951, berättade mina föräldrar senare, var det första yrvädret efter Mikaelihelgen. De sa det på meänkieli – ”Se oli ensimäinen pyryilma jälkhiin Mikkeli”. Det var snöstorm och blixthalka och Bertil Frisk som skulle köra taxin till sjukstugan i Matarengi fick vända om efter halva vägen för att sätta på snökedjorna. Men född blev jag och kanske är det därför som jag tycker om snöstormar?
   Ett annat minne är när det i januari 1988 var 42 minusgrader i Kangosfors under en vecka. När temperaturen gick upp till 20 minusgrader sprang en del barn ute i T-shirts under lunchrasten. Temperaturen är ju relativ. Det kändes varmare.
   Jag arbetade som lärare där och ropade genom fönstret att eleverna skulle komma in och klä på sig. Det var ju trots allt 20 minusgrader kallt.
   Den kvällen 1988 visade TV ett inslag där folk klagade på kylan i Stockholm, där det var 25 minusgrader, medan en man i Kiruna var ute på Luossajärvi och pimplade. Där var temperaturen –8 grader med sol.
   Att tågen idag står i stället för att gå har säkerligen en annan orsak som är värd att diskutera: SJ:s utförsäljningar, minskat antal anställda och tåg som inte är anpassade för vintern.
   Malmtågen som transporterar malmen från Kiruna och Malmberget går i alla väder. Det är sällan de står på grund av för mycket snö.

När jag går hem från loppmarknaden faller fortfarande ett lätt snöfall, men cykelvägarna är plogade! Jag låter snöskottningen vila till nästa dag, trött som jag är efter cirka en mils promenad.
På söndagen och i början av veckan faller ännu mera snö, men det är inget kaos.

Byprofeten

I Luleå Tingsrätt har sex medlemmar från nätverket Ofog dömts till 40 dagsböter vardera för att de olovligen tagit sig in på robotbasen i Vidsel för att om möjligt stoppa Nato-övningen Loyal Arrow i juni förra året, där även svenskt flyg skulle öva start och landning på det brittiska hangarfartyget Illustrious som låg ute i Bottenviken. I övningen ingick även att genomföra tankning i luften, för att bombflyget skall kunna färdas längre sträckor.
   Det var stolta och glada aktivister, som förde sin talan under rättegången, som blev en manifestation mot såväl Nato, som kriget i Afghanistan.
   Under förmiddagen åtalades fyra unga kvinnor, som den 10 juni 2009 gått in i övningsområdet, där de slog upp tält och kontaktade försvarsmakten. De var där i cirka 5 timmar innan de greps. På eftermiddagen dömdes två unga män, som dagen efter, den 11 juni tagit sig in på området för att göra en civil brottsplatsundersökning. Även de greps och alla åtalades enligt samma brottsrubricering där de brutit mot paragraf 39 i Brottsbalken ”lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar”.
   Trots att försvarsmakten och Nato visste, att det fanns civila inom området fortsatte Nato att fälla bomber.
   Under rättegången pläderade de åtalade för att de handlat i nödvärn. De erkände, att de varit inne i området, men pekade på att de genom sitt ringa brott med fredliga medel ville förhindra allvarligare brott – krigsbrott. Det finns internationella lagar som borde stå över den svenska lagen.
   – Kriget i Afghanistan börjar här, därför är det här i Sverige vi måste visa, att vi tar vårt ansvar, sa en av de åtalade.
   Både före och efter övningen har Nato genomfört krigsbrott mot civila i Afghanistan och på andra krigsskådeplatser, vilket är förbjudet i internationella konventioner. Det Ofog-aktivisterna gjorde i Vidsel var att de försökte förhindra att militären övade för fortsatta brott mot folkrätten, för att bli ännu bättre på att döda människor. De ansåg även att det är helt förkastligt, att Sverige upplåter det svenska territoriet till Nato, en utländsk krigsmakt, samtidigt som vi hävdar att landet är alliansfritt.
   Genom manifestationer i Sverige ville de visa, att alla människor är lika mycket värda. Att protestera mot Natoövningen var därför en solidarisk handling.
   De åtalade Elsa Berglund från Göteborg, Miahabo Berkelder från Vännäs, Ellen Holmström, 26 från Göteborg och Kristina Johansson från Göteborg, fick stora möjligheter att under rättegången berätta om Nätverket Ofog och fick av domaren bland annat frågan om de hade en hierarkisk uppbyggnad.
   Kvinnorna berättade om föreningens demokratiska organisation utan medlemsavgift och inbjöd även nämndemännen att bli med. De tackade även domstolen, åhörarna och närvarande massmedia, för att de fått komma till rättegången för att föra sin talan.
   – Civil olydnad ett politiskt verktyg som genom historien använts för att förändra samhället för att skapa en rättvisare värld. Det är ett sätt, att stärka demokratin.
   Efter slutpläderingarna och domarnas enskilda överläggning avkunnades fällande dom. Lagmannen underströk, att beslutet om Natoövningen var fattad i enlighet med ett demokratiskt beslut och att opinionsyttringen inne på Vidselbasen därför var att betrakta som en brottslig gärning.
   Den fällande domen var väntad och straffet på 40 dagsböter samt 500 kr till Brottsofferjouren anses som lindrig.
   Efter att domen avkunnats och de närvarande var på väg ut från tingssalen, stoppade domaren uttåget för att meddela, att en av nämndemännen meddelat skiljaktighet.   
   Det blev spontana applåder!
   En av de närvarande frågade domaren:
   – Får man verkligen applådera i Tingsrätten? 
  Han svarade med ett leende:
  – Nej, egentligen inte, men i det här fallet handlade det ju om civil olydnad!
   På eftermiddagen fortsatte rättegången mot de två unga männen Jonas Ek från Malmö och och Martin Landin från Göteborg, som dagen efter att kvinnorna kvinnorna gripits, själva varit inne på övningsomådet för att genomföra en civil brottsplatsundersökning. Även de erkände gärningen, men förnekade brott enligt liknande motiveringar. De pekade även på att övningen använde stridsmedel som inte kan skilja på civila och militära offer, vilket är förbjudet enligt internationell rätt. Den svenska försvarsmakten hade t.o.m med förlängt landningsbanan för att flygplanen lättare skulle kunna landa, vilket torde betraktas som förberedelse till krigsbrott. De pekade även på att övningen Loyal Arrow tystats ned och ej beslutats i Riksdagen. De hade därför inte haft någon möjlighet att påverka beslutet i demokratisk ordning.
   – Genom att gå in på området ville vi samla bevis, för att kunna ställa Nato inför den internationella domstolen i Haag. Det vi gjort har inte utgått från personlig vinning, utan för att skapa en värld utan krig. Nato har från att vara en ”fredsallians” övergått till att vara ett krigsorganisation, där 90 procent av alla offer är civila. Numera talar USA och Nato om civila dödsoffer som ”sorgliga bieffekter av kriget”.
   Åklagaren yrkade även i detta fall en lindrig dagsbot på 40 dagsböter, domen skulle i detta fall avkunnas om en vecka, eftersom domstolen stänger klockan 16.00. Även denna rättegång avslutades med applåder.
Byprofeten

Söndagen den 24 januari 2010:
–6,2 till – 4,2.
För 25 år sedan hälsade jag på en gammal arbetskamrat från järnverket. På en hylla under vardagsrumsbordet hade de en fotobok, som var ”fullklottrad” med datum. Hans fru hade barnförlamning. De var barnlösa. I källaren hade de en tandemcykel, de cyklat på när de var unga. Det var hennes handstil. Jag tror att det för henne var ett sätt att visa de dagar hon levde och kanske hade de fler böcker undan stoppade. Jag frågade ingenting. Jag bara antog. Kanske är det därför jag skriver dagens datum och temperaturväxlingar. Jag vill visa varje dag jag lever.
   Resten av dagens händelser låter jag vara denna gång. Det får de läsa som köper min bok.

Byprofeten

Lördagen den 23 januari 2010:
– 8,8 blir – 6,4. Lätt snöfall.
   Knut Lindelöf har en intressant blogg, som jag följer på www.lindelof.nu 
   Här om dagen skrev han bland annat följande:
   ”Jag har som sagt inte varit i varken Gaza eller Haiti. Men jag tror mig ändå inte sämre informerad än många blixtbesökande reportrar. Dock, det goda journalistiska arbetet och ögonvittnesskildringarna hjälper oss att se klarare. Läs Lotta Schüllerqvists reportage från Gaza i HD 2010-01-17.  Se också filmen To Shoot An Elephant på www.fib.se
   http://hd.se/kultur/2010/01/17/bilder-fran-ett-getto/
   Inte heller jag har varit där, men följer ändå världsutvecklingen.
   I dag var jag på ett möte med Camilla Eriksson från ISM i Umeå (Se hemsidan: http://ism-sweden.org/ )
   Hon berättade från sitt arbete på Västbanken för International Solidarity Movement. Vi var ett 15 -20-tal som lyssnade och såg på bilder:
   Jag tänker alltid, varför kommer inte fler? Varför kommer inte de så kallade Israelvännerna, som ständigt föredrar att blunda.
   En sak tycker jag ändå händer, att allt fler tar ställning för palestinernas frihetskamp, även om många föredrar att blunda.
Byprofeten