Jag tänkte aldrig, att nu skall jag slå på stort och ge ut en bok. Jag tänkte aldrig på att driva mina ekonomiska bekymmer ur världen och bli uppringd av Peter Englund, som skulle meddela att jag skulle få Nobelpriset. Jag vet ju att det är skillnad på folk och fä. Jag får nöja mig med min tidskrift Krattan, som i alla fall finns på Kungliga Biblioteket, även om kungen inte läser den, samt på ytterligare några Universitetsbibliotek, som pliktexemplar ditskickade av Luleå kommuns Repro, som genom lag är förpliktade att skicka in sju exemplar av sina tryckta alster, till de olika biblioteken. Inte ens på Kulturens hus i Luleå finns boken för utlåning. Piteå bibliotek hörde av sig, eftersom en Krattanprenumerant frågat, men de kunde inte hitta den. Den fanns ju inte sökbar på internet eftersom förlaget inte skickat dit den. Nu är det dock på gång med ISBN-nummer 978-91-976440-4-5 och antagligen var den för dyr att beställa från förlaget www.vulkan.se för en kommun, som måste dra ned på kulturanslagen. All heder åt Haparanda Stadsbibliotek som av mig har fått låna två osålda utställningsexemplar till sitt bokbord.
Jag tänkte bara, att jag skulle försöka ge ut en bok för eftervärlden, efter uppmuntran först från en medlem i Föreningen Arbetarskrivare som tyckte att jag skulle börja blogga. Bloggen blev ett behov, en slags narkomani. Nu har jag insett, att det inte är något för mig.
Sedan föreslog en krattanprenumerant – och medarbetare, att jag skulle samla texterna i en bok och jag fick tips om förlaget Vulkan, där man inte behöver beställa en upplaga som blir liggande i garderoben, vilket blivit fallet för en del av mina skrivarvänner.
Mitt experiment handlade också om att göra ett försök, för att även kunna hjälpa andra vänner – Krattanprenumeranter – med att ge ut böcker eller dikthäften, för att också de för en billig penning skulle kunna finnas kvar för eftervärlden.
Men trots att min bok aldrig hamnade som utlåningsexemplar på något bibliotek, så finns den hos 50-talet köpare, sedan har jag ytterligare några exemplar hemma i en kartong, eftersom jag trodde att folk skulle köpa den, bara de såg den. Det är ju inte var dag, som det kommer ut en bok av Bror Kajsajuntti.
För en tid sedan sa en vän till mig:
– Det förstår du väl, att inte vill folk köpa en bok med en sådan titel.
– Vadå titel? Vad är det för fel på titeln Skriver som en kratta – Bloggtexter mellan stolarna av Byprofeten?
I boken ger jag en förklaring i förordet. Förklaringen liknar den förklaring jag har för att nu ge ut denna tidskrift – kraTTan för 23 året.
Jag vet att tidskriften inte betyder ett skit i de stora sammanhangen, däremot betyder den väldigt mycket för många av läsarna och de skribenter, som i Krattan har möjlighet att publicera, sådant som annars hade hamnat i skrivbordslådan eller i en pärm för eftervärlden, som med tiden hade kastats av de närmast sörjande.
Jag tycker skrivandet är viktigt. Pennan är ett skarpt vapen, men för ”vanligt” folk tillåts för det mesta helst bara 5-6 rader på insändarsidorna. Vi är långt ifrån den tid när Nils Ferlin kunde gå upp på redaktionerna i Klarakvarter och få 50 kronor eller en femma av en redaktör som kände medlidande.
På den tiden kunde Bonniers ge ut böcker av Ivar Lo-Johansson och efter att svältande fått resa genom Europa kunde till och med Eyvind Johnson bli Nobelpristagare.
Min vän, Philippe Bouquet, 73 år, fransk översättare och professor i skandinaviska språk vid universitetet i Caen, som doktorerat på den svenska proletärlitteraturen, skrev en gång, att den svenska proletärlitteraturen var Sveriges stora bidrag till världslitteraturen. Idag sorteras den bort och glöms bort även av läsarna. Ty i det svenska samhället har vi inte längre ett proletariat av egendomslösa arbetare, som får samla plåtburkar för sin överlevnad.
Däremot har vi en massa människor som ”hamnar mellan stolarna”, ett uttryck jag lärde mig när jag under tolv år satt i Luleå kommuns socialnämnd i ett försök
att föra de fattigas talan. Därav boktiteln!
Byprofeten
alias Bror Kajsajuntti
Den som vill köpa boken kan beställa den från www.vulkan. se eller direkt från författaren, vars adress finns på sidan 2 i tidningen Krattan för 200 kr + portot 33 kr.
