Många människor säger, att våren fått ett bakslag, när snön fallit i snart tolv timmar och det inte längre är någon idé att skotta.
   I Stockholm hörde jag folk sucka, när blötsnön föll på vårdagjämningen. Själv tittar jag till freds ut genom fönstret, första dagen med sommartid. Det har fallit mellan 15 – 20 centimeter och bilen på bilden skall föreställa en Ford Scorpio. Radhuset bakom är mitt hem.
   Jag har pulsat på den oplogade vägen till affären, för att köpa mat och posta brev. Snart ser vi inte alls grannens hus genom köksfönstret och jag planerar skadeglatt att gå upp på taket för att skotta ner mera snö. Risken är ju annars att taket faller ihop, även om folk som bott i området längre tid än jag, säger att nog håller taket. Det är ju inte första riktiga vintern de haft sedan de flyttade in 1973, när området byggdes.
   Snön faller stilla och driver samman i den svaga vinden.
   Jag nynnar på Alice Tegnérs visa:
   ”Sov, du lilla videung, än så är det vinter.
   Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.
   Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står.
   Sov du lilla vide, än så är det vinter.”

   Byprofeten