Nu tänker jag aldrig mer skriva här, lämna allt det här bakom mig. Så skönt så skönt ska det bli.
Nu kan ni istället hitta mig på:
Den här sommaren ska bli en kick-ass-sommar!
So long, longilongilonglångkalsong!
Jag borde ta livet av mig, jag borde dö. För jag är bara ett enda stort jävla problem. Jag hatar sverige och alla deras jävla system som ska fånga upp och hjälpa människor, för det fungerar inte, INGET FUNKAR! och tacka vare dom skulle jag kunna hamna i kronofogden, och hej jag kommer aldrig kunna ta lån, aldrig kunna ha ett liv. Jag kan inte jobba, jag mår för dåligt, jag klarar inte av det, dom har intyg på det, jag har inga pengar men det spelar tydligen ingen roll. Och ingen hjälp få rman fast man vart sjuk i över funking jävla tio år!!!!!!! JAG ORKAR INGE MER! Jag vill inte var ahär, vill inte behöva vakna och finnas om det ska vara så här för allt jag gör misslyckas jag med, jag är inte ens bra på det ända jag var bra på.
Den här bloggen känns gammal, jag känner mig gammal och jag tror det är dags att säga adjö och farväl. Skrivandet går inte bra här, och jag får inte fram det jag vill, bara massa dravel och babbel om hittan och dittan och datten. Jag vill lägga allt som hänt bakom mig, så det här är ett litet förläget farväl. Nu börjar jag om på en ny kula.
Men jag kommer med en ny blogg, som förhoppningsvis kommer bli roligare att skriva. Den är lite under konstruktion och kommer med all säkerhet se lite crappy ut för jag är inget geni när det kommer till datorer och koder och sånt.. men jag ska ge det ett försök. Lägger upp adressen här sen. Lev väl,
Peace Out!
Och om jag så ska slå ut dig ur mina tankar, fysiskt få mig att glömma dig, men vad spelar det för roll, du läser ändå inte det här, du bryr dig ändå inte längre. Jag ska förknippa dig med smärta.
Jag vet inte hur jag ska orka med mig själv, med allt runt omkring.
Trots att jag håller på att tvätta, jag har pluggat, lagat både bra lunch och middag, gått morgonpromenad, diskat så känner jag mig totalt värdelös idag. Mina tankar snurrar och dom säger åt mig att jag borde gjort mer, pluggat mer, städat mer, tvättat mer, tränat mer. Jag duger aldrig åt mig själv. Två steg fram, tre steg bak, fucking jävla misstag.
I lördagsmorse vandrade jag hem genom staden med Dani, det var en skön tystnad i hela staden och jag funderade ett tag på om jag skulle lägga mig och sova i parken. Solen lyste ju och gräset är grönt, men det blev den vanliga sköna sängen, och det var nog bra det:)
Men kvällen var iaf fin, hade inte alls tänkt att den skulle bli som den blev. Först hem till Cissi, där vankades det god kall öl, Johanna var där och sen kom Dani, vi hamnade på svea där reggeamusiken ljöd i högtalarna. Dansa dansa dansa!! Sen tillbaka till C. igen för att avsluta kvällen med poccahontas innan det bar hemmåt.
Utanför porten innan hemgång. Solen lyser och jag har ännu inte låtit lagt mig.
Nu sitter jag med en kaffe i handen, ja har till och med mjölk i vilket aldrig händer. Men jag borde skynda mig, för idag ska jag äta lunch med Dani, och jag måste duscha och fixa lite först.
Och idag har jag varit duktig, jag har ringt ett viktigt samtal och sommaren kanske kommer ordna sig tillslut. Nu väntar jag bara på min utredning som jag hoppas kommer snart. Det är jobbigt att gå och vänta och gå i ovisshet.
Over and Out.
Jag har hört att onda ting kommer i tre och att det sedan ska vända… då borde det vara på tiden att det vänder. För jag tycker de onda tingen börjar samla ihop sig till en armé för att störta mig. Jag tänker inte låta det hända, jag vill bara att det ska vända nu.
Jag sitter och fixar, men en till tattuering. Hmm, tycker om att jag designar och ritar upp dom, vet hur dom ska se ut och vart jag ska ha dom. Men jag har aldrig råd att göra någon. Men sen när jag väl har råd, då kommer jag ha ett lager att plocka från!
Men ja, den här ska jag förhoppningsvis göra innan året är slut!
Den är tillägnad min bror. Min kära Storebror. Han åkte idag och jag har inte förstått det än, jag kan inte förstå… det går inte inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Du måste komma tillbaka, det finns inget annat. Jag orkar inte gå sönder mer. Vrid fram klockan.
Jag funderar också på att sätta ett lösenord på den här bloggen, eftersom världen är full utav creeps. Men ni märker när det kommer, då får ni fråga efter det.
Mina tankar går till dig min storebror, och till alla er som åkte ner idag. Ni har mitt stöd och jag önskar er all lycka. Mina tankar går också till era familjer, nära och kära som nu väntar på er här hemma.
Långsamt, tänkande med varje andetag
noga uträknade steg, jag får inte kliva fel
Livrädd för att brista i din närvaro
maskerad från topp
till tå
en armerad kropp! pantzar av stål.
Jag blundar, hårt och ber
jag önskar att ingen ser,
skriker för att bli hörd…
(ekot studsar mot väggarna)
Jag vill inte brista,
bara slå ut.
