Grisfestfrågor…


ggsv

Idag blev jag färdig med akt 2 till ”Grisfestsvensken”. Dock är det mycket arbete kvar, jag måste redigera och ändra. Men jag tänkte ändå fira det med en liten frågestund. Det är dock jag som ställer frågorna och ger svaren, så allt ni behöver göra är att läsa…

Vad handlar ”Grisfestsvensken” om?
I sin mest basala form handlar musikalpjäsen ”Grisfestsvensken” om att åldras, om att vara sjuk, depressioner, självmordsbenägenhet, diagnoser, neurotiskt svammel och ångest. Rätt så tung tematik, kan tyckas, men även tunga teman kan berättas genom komedi utan att för den delen bagatellisera allvaret. Dock ska man inte räkna med slapstick och billig buskis, det är ingen direkt komik utan mer indirekt och dialogbaserad komik som kräver sitt av publiken. Min inspiration till musikalpjäsen kommer främst från Woody Allen, Killinggängets senare verk (”Fyra små filmer” & ”Fyra nyanser av brunt”) och Roy Anderssons filmer ”Sånger från Andra Våningen” & ”Du Levande”.

Mer konkret handlar ”Grisfestsvensken” om den 81-årige slapstick-skådespelaren Hans som upplever en renässans när han erbjuds en filmroll i en modern komedi. Filminspelningen blir dock inte vad han förväntat sig. Den moderna komiken liknar inte den som Hans en gång i tiden framförde och det uppstår en krock mellan dåtid och nutid. Förväntningarna på filmen är stora, hans barnbarn är stolta, regissören och producenten är krävande, Hans hälsa blir bara sämre och en mystisk ung kvinna dyker oväntat upp i hans liv.

Hans kontaktar sin neurotiska vän William för att göra en annan film, någonting mycket mörkare än den moderna komedi som var tänkt att bli hans comeback. Plötsligt blir allt ännu värre. Förväntningarna krossas, hans gamla filmpolare från 60-talet är suputer i den lokala baren, barnbarnen hamnar i periferin, kontraktsbrott, den mystiska kvinnan blir mer mystisk… och Hans hälsa försämras snabbare…

En mörk, psykologisk komedi…

Musikalpjäs?
Musikalpjäs är ett icke-vedertaget begrepp som jag använder. Jag har svårt att se mitt verk som en renodlad musikal. Jag vet egentligen inte var gränserna går, men jag anser att den innehåller för få musikalnummer för att kunna klassas som en renodlad musikal, men samtidigt så är det inte en renodlad pjäs. Jag vet inte… Det är en pjäs med några sångnummer…

När? Var? Hur?
Jag vet ungefär när jag vill sätta upp musikalpjäsen, det är desto värre med vart jag tänker sätta upp den. Det kanske inte blir i Borlänge! Allt beror lite på tidsaspekten och vilka som är mest villiga. Sedan ska ju jag känna mig trygg också. Den som lever får se. Jag håller dörrarna öppna…

Lämna kommentar
Publicerat 2013-05-19 av William C. Woxlin

Framtidsplaner…


Då var det kanske dags att återigen börja skriva i denna blogg efter några månaders frånvaro.

För er som inte vetat om det så har jag regisserat en revy i Ludvika vilken har tagit en del av min tid (i kombination med andra åtaganden) vilket gjort att jag har prioriterat bort bloggen. Men nu har sista föreställningen på Teaterhuset i Ludvika spelats och jag har fått tillbaka lite tid till att skriva blogginlägg.

Tiden som regissör för revyn ”Lite Råare – känsliga människor undanbedes” har varit fantastisk. Skådespelarna var oerhört talangfulla och det är sällan som jag brukar skratta så mycket. Sedan vill jag även rikta ett stort tack till manusförfattaren och min käraste ovän Anders Nohrstedt. Jag minns inte riktigt när, men det måste varit i augusti-september 2012 någon gång jag första gången fick det förklarat av Nohrstedt att han ville ha mig som regissör. Jag tackade ja och blev välkomnad till Teaterslaget i Ludvika.

n&w
(Nohrstedt & Woxlin)

Det kändes som en utmaning. Jag har aldrig regisserat en revy. Lägg sedan till ett gäng skådespelare som jag aldrig träffat innan, förutom Anders Nohrstedt själv. Men på något masochistiskt vis tycker jag om utmaningar och risktagande trots att man kan få panikångest för mindre. Nu blev jag ju vänligt mottagen av skådespelare och producenten Linda Byman och jag lyckades hålla mig undan från neurotiska sammanbrott eller panikångestattacker. Jag brukar vara rätt så lugn (men bestämd) som regissör.

gs

Vad händer härnäst? Jag håller på att skriva på en ny musikalpjäs som heter ”Grisfestsvensken”. Jag har hämtat inspiration från bl.a. Killinggängets senare verk, Woody Allen, Roy Andersson och annan mörk komedi. Jag kommer skriva lite om denna musikalpjäs här. Jag har kommit halvvägs in i akt 2. Detta betyder dock att mitt övriga skrivande står still, så ni ska nog inte förvänta er en ny diktsamling eller debutroman under 2013.

Dessutom så läser jag manus inför en ny uppsättning hos Teaterslaget i Ludvika. Mer om det skriver jag inte nu…

Lämna kommentar
Publicerat 2013-05-15 av William C. Woxlin

Samtidigt i Nordkorea…

Lämna kommentar
Publicerat 2013-04-12 av William C. Woxlin

Upptagen

Har varit rätt så upptagen senaste månaderna och kommer vara det ett tag framåt också. Så ber om ursäkt för få uppdateringar.

Under tiden kan ni lyssna på denna remix-mashup av Boom Kuwangers tema från Mega Man X

https://www.youtube.com/watch?v=UrDkLOxtE-Y

Lämna kommentar
Publicerat 2013-02-28 av William C. Woxlin

Oscarsgalan 2013

Här har ni mina tips för Oscarsgalan…

IMG_0468

UPPDATERING:

Best Supporting Actor: Christoph Waltz – RÄTT
Best Animated Short Film: Paperman
Best documentary, short: Mondays at Racine
Best Documentary: Searching for Sugar Man
Best Visual Effects: Life of Pi
Sound Editing: Zero Dark THirty
Sound Mixing: Les Miserables
Music written fot motion pictures: Skyfall
Original Score: Life of Pi
Makeup: Les Miserables
Costume Design: Les Miserables
Production Design: Anna Karenina
Editing: Argo
Cinematography: Life of Pi
Foreign language: Amour
Animated Feature: Wreck It Ralph
Screenplay, published: Argo
Screenplay: Django Unchained
Directing: Steven Spielberg, Lincoln
Actress, Supporting Role: Amy Adams
Actress Leading Role: Emmanuelle Riva, Amour
Actor, leading: Daniel Day-Lewis
Picture: Lincoln

Lämna kommentar
Publicerat 2013-02-25 av William C. Woxlin

”Tusen gånger starkare” är pekoral över en hjärndöd och delvis överdriven verklighet

(Film)

Det är sällan jag blivit så frustrerad över en ungdomsfilm som med ”Tusen gånger starkare”. Det är sällan jag ser ett sådant extremt dåligt manus med endimensionella karaktärer (där dock författaren försöker ge karaktärer flera dimensioner men misslyckas). Vanligtvis brukar sådan frustration gå över, men när jag sedan läser recensionerna över filmen och boken häpnas jag. Människor och recensenter hyllar filmen och boken!

Malena Janson i SvD skriver bl.a. att ”Manuset är genomarbetat och dialogdrivet; replikerna duggar tätt och skorrar aldrig pinsamt”. Missar Janson helt att karaktärerna är sådana extrema endimensionella stereotyper? Det är nästan så att karaktärerna från svenska sci-fi kultfilmen ”Rymdinvasion i Lappland” har fler dimensioner än karaktärerna i ”Tusen gånger starkare”. Sorgligt att försöka hylla någonting som kunde varit viktigt och verklighetstroget (för ämnet är viktigt!), men som bara är en enda stor fördummande pekoral över en hjärndöd och delvis överdriven verklighet. Det känns som om hyllandet beror på okunskap. Vuxna som sitter och tycker filmen är realistisk och baserar det på sin egen påhittade, endimensionella verklighet. Allt från dialog till karaktärer känns som en vuxen människas fantasiverklighet och återger ingen reell realism.

Jag tänkte även länka till en välförtjänt sågning av Felix Nordh, han har rätt i det mesta angående denna film (Får utfärda en liten SPOILERVARNING):

SvD1,
Svt1,
Dn1,

Lämna kommentar
Publicerat 2013-01-19 av William C. Woxlin

God Jul!

Jag önskar alla en God Jul med lyrik från Ewert Ljusberg

Huvva fôr en julaftan
ô huvva för en jul.
Huvva fôr en julaftan
ô huvva för en jul.
Ongan sket i vôffeljônne,
i vôffeljonne,
ô klämd åt

- ”Elegi över svårartad julafton” ur ”U’ hunnsmjôlsposson” (1978)

Lämna kommentar
Publicerat 2012-12-24 av William C. Woxlin

Ulf Malmros gör ”bra” reklam för svenska filmskapare på twitter

(Film)

Efter en märklig debattartikel i Svd och ett svar från Anna Troberg så har Ulf Malmros tappat fattningen helt på twitter.

Läs mer om detta och det Ulf Malmros skrivit på den här länken:
http://annatroberg.com/2012/12/11/ulf-malmros-hissyfit-ar-underhallande-men-den-ar-inget-godtagbart-argument/

Inte nog med att Ulf Malmros kommer med personangrepp mot Troberg, han likställer Piratpartiet med Sverigedemokraterna m.m. Men det i särklass roligaste är när Ulf Malmros försöker kontra en twitterkommentar med argumentet ”Hur många guldbaggar har du vännen”. Komik på hög nivå. Intressant debatteknik. Är det en ordentlig härdsmälta vi får se från Ulf Malmros? Hur bemöts vi konsumenter av svenska filmskapare som Ulf Malmros?

Läs länken:
http://annatroberg.com/2012/12/11/ulf-malmros-hissyfit-ar-underhallande-men-den-ar-inget-godtagbart-argument/

Noterbart är att Ulf Malmros fått statligt stöd. 8 miljoner till hans kommande film ”Bröderna Hårdrock”. Jag föreslår att vi, som konsumenter, tänker efter en extra gång innan ni köper någon av Ulf Malmros filmer.

Här är listan på filmer han stått bakom:
1992 – Ha ett underbart liv
2000 – Den bästa sommaren
2002 – Bäst i Sverige!
2003 – Smala Sussie
2005 – Tjenare kungen
2009 – Bröllopsfotografen
2012 – Mammas pojkar

Jag säger inte att ni ska skippa dessa filmer. Det finns en del guldkorn, som exempelvis ”Tjenare Kungen”, men att ni tänker efter vad det är Ulf Malmros står för och vad han säger till människor innan ni köper något. För visst, klarar vi av att se Roman Polanskis filmer ska vi nog klara av att se Ulf Malmros filmer.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-12-11 av William C. Woxlin

Läs mer Lotta Lotass i vinter!

(Litteratur)

TIll våren brukar folk läsa deckare, till sommaren brukar folk läsa deckare, till hösten brukar folk läsa deckare, till vintern brukar folk läsa deckare. Kanske dags att stoppa trenden lite?

Då kan jag rekommendera att läsa Lotta Lotass! Lotta kommer från Dalarna, precis som en annan och skriver fantastiska verk. Prosan eller prosalyriken är njutning, ordflödet är väldigt unikt. Skulle jag rekommendera en bok för den ovane läsaren, kan ni börja med ”Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet” eller ”Den svarta solen”. Båda håller en väldigt hög kvalitet och är relativt enkla att beställa. Mina favoriter är dock ”Sparta” och ”Fjärrskrift”, men dessa är svåra att få tag på.


Jag äger nog det mesta man kan få tag på i Lotta Lotassväg. Fjärrskrift, Sparta (dock med en riktigt ful recensionsstämpel), Friheten meddelad m.m. Jag har även ett antal tidskrifter där Lotta Lotass medverkar med kortare verk. En kortare favorit är novellen ”Återtåget från Mons” som publicerades i Perquod Nr.41/2007. Jag vet dock att jag saknar en del verk. Hennes senaste ”Everest” har jag skickat efter i dagarna. ”Band II Från Gabbro till Löväng”, får jag försöka hitta på något antikvariat och det ständiga sökandet efter en ”Sparta”-utgåva utan någon recensionsstämpel fortsätter.

Tyvärr verkar det som om flertalet av Lotass verk publiceras i små upplagor. Det finns dock en viss charm med att endast ge ut ett verk i begränsat antal. Mitt eget experimentella verk (som kom efter lyriksamlingen ”Mannen som fanns överallt”) ”T101a 6486.0 kHz”, vars text har hämtat inspiration från nummersändare och apokalyps, publicerades endast i 50 ynka exemplar. Det kan finnas 3 exemplar här hemma hos mig, så om någon vill ge bort en julklapp till farfar eller mormor så får ni gärna höra av er.

Hur som helst bör ni läsa mer Lotass! Helt klart!

God Jul.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-12-06 av William C. Woxlin

Till minne av Knut Ahnlund (1923-2012)


Författaren och litteraturvetaren Knut Ahlund har gått ur tiden.
Förutom att skriva intressanta biografier över bl.a. Sven Lidman och Octavio Paz var Knut Ahnlund ledamot i Svenska Akademien.

Dock får hans tid som ledamot ses som rätt stormig. Jag och Knut Ahnlund har brevväxlat en del och jag uppfattade honom som en väldigt trevlig person. Vi talade en del om schack, som både han och jag tyckte om att spela. En endaste gång kom vi in på Svenska Akademien (när vi skrev om Karl Ragnar Gierow) och det var i en rad han skrev att hans tid i Svenska Akademien var ett ”besök på Parnassen som blev ett besök i underjorden”.

Han berättade om sina biografier och att han höll på med en självbiografi som handlade om olika personer han träffat genom åren, samt om Svenska Akademien. Han ville träffas och spela schack med mig.

Sedan kom en bitter artikel i Axess Magazine, ”Akademien inifrån”. Jag tyckte inte om det. Hur förbannad och bitter man än är så bryter man inte det man en gång lovat att inte tala om. Jag fick ett brev från Knut där han uppmanade mig, i min tur, att publicera artiklen överallt, ex. i den tidning jag är redaktör för.

Det är inte så här jag vill minnas Knut. Istället vänder jag mig till bokhyllan. Där står en gedigen samling böcker av Knut. Jag slår upp ”Jordens Skönhet”. Han skrev till mig: ”den bok jag kanske är mest nöjd med”.

Jag läser: ”Här i en gammal röjning i skogen snubblar foten på gravar. Lyft på de stora bladen som droppar av sista skyfallet här och stava det långa namet som mossor och lavar sytt över: Dissanyahe Mudiyanselaye Dasanyahe från Ceylons lätta infanteri, 30 sept. 43. age 22. Också den grönsvarta slemmiga stenen är på väg ner i jorden: elefanterna trampar här redan och djungelns höga ridåer dras obevekligt in över scenen.”

Jag publicerade aldrig artikeln ”Akademien inifrån” någonstans. Den publiceringen fick Axess Magazine stå för. Jag spelade aldrig schack med Knut. Jag fick aldrig chans att börja med en spansk öppning. Vi träffades aldrig, men hans böcker och våra brev finns kvar.

Knut Ahnlund blev 89 år gammal.

Af1,
Exp1,
Dn1,
SvD1,2,
Svt1,

1 Kommentar
Publicerat 2012-11-30 av William C. Woxlin