”The IBM Memory Key gör det möjligt för dig att ta dina presentationer med dig. Dess USB-minne gör att du kan dela med dig av din digitala information mellan vilka bärbara eller stationära datorer som helst.

Du använder datorns USB-port och behöver därför ingen diskett. 8 MB-modellen kostar $49 och 32 MB-aren $99. Det är plug and play som gäller och varken drivrutiner eller batterier behövs.”

Smart, va? Men dyrt. Fast det kanske inte är så konstigt. Notisen finns i en amerikansk affärstidning daterad mars 2002.

Nu, sju år senare rymmer dessa minnen tusen gånger så mycket och ändå har priset sjunkit. För 199:- kan du idag få ett 16 GB-minne. Och disketter har den yngre generationen knappt hört talas om.

Tiderna förändras. Och snabbt går det.

J.P. Hildingsson

Tisdagens stora kafényhet är den amerikanska kedjan Starbucks angrepp på det lilla Göteborgskaféet, Starcups. En stor jätte med 16.000 kaféer i 44 länder, mot det lilla på Plantagegatan i Göteborg.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/141779-starbucks-i-krig-med-goteborgsfik

Att Starucups ger associationer till det betydligt mera kända Starbucks, är nog uppenbart för dom flesta. Dessutom finns det likheter mellan deras logotyper. Dom är båda runda och, åtminstone från början, var också Göteborgsföretagets logga delvis grön. Se bild på Martin Börjessons blogg – http://brintam.blogspot.com/2007/02/bizarr-frsta-promenad-efter-flera.html.

Dom flesta småföretagare skulle nog redan på det här stadiet inse att det är en kamp mellan David och Goliat. Och att den förstnämnde i detta fall skulle ha mycket små möjligheter att vinna. Men Arman Najafpour är optimistisk.

-Jag är inte orolig. Bolagsverket har godkänt namnet. Det handlar om principer för mig. Ett miljardföretag från USA ska inte komma och knäcka en enskild firma i Göteborg. De borde skämmas, säger han till GP. – http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=478393

Men en som inte delar hans åsikt är Anne Gustavsson, jurist på Patent- och registreringsverket (PRV). Det är inget skydd i en sådan här tvist säger hon, enligt Metro.

Men Aram Najafpour har enligt tidningarna, bestämt sig för att anta utmaningen. Han är villig att möta Starbucks jurister i Stockholms tingsrätt. Detta trots att han därmed riskerar stora kostnader, om han förlorar.

-Starcups är min grej, jag bryr mig inte om Starbucks, säger Arman Najafpour bestämt.

Är detta ett smart beslut? Knappast. Inte bara med tanke på dom ekonomiska riskerna. Han missar också en stor chans. Företaget har tydligen funnits ett par år och verkar välskött. Kunderna tycks vara nöjda och Arams lilla kaférörelse borde ha goda möjligheter att växa.

Tack vare det amerikanska företagets agerande har Arams kafé fått en massa gratis publicitet. Jag hade exempelvis aldrig hört talas om det tidigare och det förhåller sig nog likadant med många andra läsare av dagstidningarna.

Varför inte acceptera juridikens villkor och vända dom till något positivt. Byt namn till något ännu bättre, nu när publiciteten är på topp. Nånting med ”first”, ”number one” eller ”best”. I så fall kan ju loggan mest troligt användas, med viss modifiering.

Starbucks började också med ett litet kafé och nu, 37 år senare har dom enligt uppgift 16.000. Försök att utveckla verksamheten istället för att envist hålla fast vid ett liknande namn.

Jätten kommer inte att skämmas.

Men dom flesta är för ”Restavfall”.

???

Vad är restavfall? För säkerhets skull finns det en liten bild på restavfall, på etiketten. Jag tror att den föreställer en svamp och lite andra sopor.

SOPOR, ja. ”Restavfall” är alltså vanliga sopor. Så varför inte skriva det. ”VANLIGA SOPOR”.

På Google får man cirka 45.000 träffar på ”restavfall”, men trettio gånger så många på ”sopor”. Förmodligen är det också trettio gånger så många människor som vet vad ”sopor” är, än dom som vet vad ”restavfall” är.

Dessutom har vi ju ord som ”sophink” och ”sopborste”. Hur skulle det låta, om vi sa ”restavfallshink” och ”restavfallsborste”? Eller ”restavfallsbil”.

Om du menar ”vanliga sopor”, så skriv inte ”restavfall”, utan skriv ”vanliga sopor”.

Eller är det så att ”restavfall” är ett finare ord för sopor?

J P Hildingsson

Vi är billigast! Vi är bäst! Vi är trevligast!

Men det är inte alltid personalen lever upp till den devisen. I vissa butiker känner man sig ganska oönskad. Som nåt nödvändigt ont. Här blir betyget ifråga om kundbemötande en etta, av fem möjliga.

Fast så illa brukar det inte vara. Dom flesta butiker ligger nog runt trean. Men det finns undantag. Ett sånt är Expertbutiken på Frölunda Torg i Göteborg.

Jag hade några minuter till övers och tänkte använda dom till att jämföra ett par systemkameror. En Nikon och en Canon. Jag hade tidigare bara sett dom i skyltfönstret.

Men, jämmer och elände. Klockan visade sig vara 19:01 och dom stängde 19:00. Nej, ingen ide att försöka. Man blir bara utmotad.

Men ”Peter”, som höll på med att dra för butikens inbrottsgaller, han mer eller mindre bjöd in mig.

-Vill du titta på nåt, så är det okej. Du kan gå ut här vid sidan sen.

Jag blev förvånad, men tackade ja. En av hans medarbetare visade mig dom båda kamerorna. Och sen växlade jag några ord med Peter, när jag gick ut. Han verkade mycket serviceminded – på ett naturligt sätt.

Definitivt en STARK FEMMA.

Givetvis har jag full förståelse för att en butik normalt måste stänga vid ett visst klockslag. Det är kanske inte så vanligt att man kan släppa in kunder efter stängningsdags, men frågan är HUR man förklarar detta för sina tilltänkta kunder.

I vissa butiker har man svårt att dölja sin glädje över att slippa släppa in ytterligare en kund.

Och i andra butiker går man ännu längre, genom att stänga en eller två minuter innan stängningsdags. För säkerhets skull.

!!!???!!!

J P Hildingsson

Åtskilliga andra bil- och mc-ägare har råkat ut för liknande problem.

Trafikförsäkringsföreningen är en sammanslutning av dom olika försäkringsbolagen. Ena syftet med föreningen, är att förhindra att folk kör oförsäkrat. Detta görs med hjälp av höga avgifter för dom dagar fordonet varit ”oförsäkrat”. Det andra syftet är att ersätta skador som orsakats av oförsäkrade fordon.

Så långt allt väl. Men, som föreningens chefsjurist, Anders Tyrenberg förklarade för Sverker, på ett märkbart autistiskt sätt – föreningen gör INGEN ÅTSKILLNAD på kriminella personer som bara struntar i att teckna trafikförsäkring och såna som Lars Peterson.

I hans fall fanns det inget att försäkra. Motorcykeln var i ordets rätta bemärkelse AVSTÄLLD och UNDANSTÄLLD. Den kunde inte orsaka några skador. Problemet var ett borttappat brev i kombination med att Lars uppenbarligen inte hade reagerat snabbt nog.

Detta skulle kunna jämföras med att jag av misstag råkar beställa, exempelvis hundra par långkalsonger på nätet. Det säljande företaget behöver aldrig skicka några långkalsonger till mig och jag har garanterat ingen användning av hundra par.

Men – eftersom jag råkade klicka på ”hundra par” istället för ett par, som jag egentligen ville ha – så är det bara att betala. Betala som straff för att jag klickade fel.

Även om det finns undantag, så är normalt säljande företag tillräckligt smarta för att inse att ett sånt agerande bara skadar verksamheten. Folk kommer att köpa sina långkalsonger av konkurrenten istället.

Men när det gäller Trafikförsäkringsföreningen, så finns det ingen konkurrent. Därför är det bara att håva in pengar från såna som Lars. Dom kriminella däremot, dom som bara struntar i att teckna trafikförsäkring, dom betalar ändå inte.

Summa summarum –GÖR INGA MISSTAG.

Det är OMÖJLIGT ATT RÄTTA TILL det som av en eller annan anledning blir fel. Trafikförsäkringsföreningen drivs med autism, istället för flexibilitet och sunt förnuft.

Detta har vi Anders Tyrenbergs ord på.

Vill du veta mer, så gå in på  http://www.tff.se/.

J P Hildingsson

Det är han som försöker svälja en mikrofon. En annan hamrar febrilt på en uppsättning trummor och cymbaler.

Hela gänget är belyst av strålkastare i olika färger och några av dom blinkar hela tiden. Detta gör att det blir väldigt varmt. Dom svettas.

Nedanför scenen står en massa passiva människor. Men dom är inte helt passiva. Dom skriker också och ibland sträcker dom upp sina händer i luften. Detta sker i första hand när gänget på scenen tystnar. Jag förstår att dom uppskattar detta.

Det gör jag också, men jag har en tyst-knapp på fjärren. Det har inte publiken.

Är det nån slags primitiv gudstjänst? Eller vad går det ut på?

Jag har sett företeelsen på TV flera gånger. Men trots att det är olika personer, så låter det precis likadant.

Möjligen att han som försöker svälja mikrofonen, skriker andra engelska ord. Men dom verkar lika hysteriska och rör sig precis på samma sätt.

Och publiken visar samma glädje varje gång det blir tyst.

Undrar hur mycket dom har betalt för att stå där.

Publiken alltså.

J P Hildingsson

Vi kör när det är grönt och kanske även när det är gult. Men förhoppningsvis stannar vi för rött ljus.

Organisationer och företag profilerar sig med hjälp av färger. Om du söker en bensinmack och ser något gul-rött, då vet du vilket märke det är. Och väldigt mycket av det som är helgult tillhör Posten. Eller det som finns kvar av den. Och förr i tiden var det vanligt med ”Televerksfärgade” bilar. Dom var brandgula.

Brandbilar är röda – här i Sverige och i dom flesta andra länder. Men det finns ställen där dom är vita eller gula eller gröna. Det är faktiskt sant.

Och polisbilar är vita med blå inslag, här i Sverige och i en del andra länder. Men förr i tiden var dom svarta. Utan några inslag – helt svarta. Och blåljusen var då röda.

Färger har stor betydelse i det dagliga livet och vi som kan se dom, har all anledning att uppskatta detta.

Färger hjälper oss att identifiera olika företeelser och att uttrycka vad vi menar. Tänk om vi inte hade några färger. Då skulle allt se ut som i gamla svart-vita långfilmer.

Men ibland kanske vi går lite för långt. Läste just en rubrik i Göteborgs-Posten:

”Grönt kaffe i Kungälv”.

Undrar hur det smakar.

J P Hildingsson

Varför?

Därför att när man behöver den, är det väldigt viktigt att man hittar den. Det kan röra sig om sekunder, exempelvis vid en brand. Tack vare denna standardisering kan vi normalt hitta närmaste utrymningsväg, även om lokalen är rökfylld.

Hur är det då med bilens varningsblinkers? Eller rättare sagt, KNAPPEN som man slår på varningsblinkersen med.

Den brukar vara röd och lysa i mörkret. Bra. Men VAR sitter knappen? Normalt inom räckhåll för föraren. Också bra.

Men vad som inte är bra, är att reglaget för varningsblinkersen kan vara placerat på olika ställen i olika bilar. På Volvo 740/760 satt det på rattstången och det gjorde det också på deras bussar och lastbilar. Då i form av en mycket kort spak.

Men om jag kliver över från en Volvo till en japanesbil. Eller en annan europeisk bil. Då kanske det sitter på instrumentpanelen eller på mittkonsollen. Eller någon annanstans.

Var idag ute och körde en liten koreansk bil. (Uppmärksammade inte vad den hette, men den var liten och hög och hade väldigt små hjul.) Här satt reglaget för varningsblinkersen MITT PÅ PANELEN och HÖGT UPP. En föredömlig placering. Varför?

Jo, reglaget är VÄL SYNLIGT, även om knappen i det här fallet borde ha varit större och röd.

Dessutom kan den lätt NÅS AV FRAMSÄTESPASSAGERAREN och även passagerare i baksätet. I en nödsituation kanske föraren är avsvimmad eller inte hittar knappen.

Även om det idag är betydligt bättre, så behövs en fullständig standardisering. Att se till att ALLA BILAR, bussar och lastbilar, får en motsvarande placering av detta så viktiga reglage. Och att knapparna görs riktigt röda och tillräckligt stora.

Eftersom denna lilla knapp kan förhindra stora trafikolyckor, så bör den ha bästa tänkbara placering.

Därför är det där den ska sitta. På alla bilar.

J P Hildingsson

Däremot saknar jag inte idéer.

Läste en gång i en tidning, om en kvinna som funderade på att skriva en bok. Men vad skulle den handla om? I tidningens frågespalt undrade hon om läsarna möjligen hade något förslag.

?????

Det måste vara svårt att skriva en bok, om man inte ens kan komma på vad den ska handla om. Men frågan är om det är så mycket bättre att ha en massa projekt som inte blir klara. Jag påbörjade mitt första bokprojekt i mitten av nittiotalet och det är inte klart än.

Hur som helst – häromdagen hände något som stärkte mitt självförtroende. Jag sökte på nätet efter en viss typ av marknadsföring, som för övrigt ligger nära Kundpennans intentioner – ”för bättre relationer mellan kund och företag”.

En känd journalist och författare berättade på sin webbplats att han var på väg att skriva en bok om just detta ämne. Han beskrev innehållet i boken och jag såg fram emot att få den i min hand.

Eftersom det visade sig att texten ifråga var skriven 2005, så började jag genast söka efter boken på nätet. Men tyvärr utan resultat.

Skrev då ett epostmeddelande till författaren ifråga, för att få reda på var jag kunde få tag på den.

Svaret kom med vändande post:

”Tyvärr är den inte klar.” Hälsningar XXX

J P Hildingsson

PS.  Denne författare har dock presterat ett antal böcker, så det finns nog andra orsaker till att han inte har fått färdigt just den bok jag frågar efter. Men den kommer väl, så småningom.

Det finns ju också dom som är extremt effektiva. I mina försök att komma igång med frilansandet, tänkte jag kontakta en liten lokaltidning söder om Göteborg.

Även om tidningen numera har en stor ägare, så finns grundaren fortfarande kvar. Han är över åttio år nu, men han tycks inte alls ha några problem med att slutföra sina projekt. Åtminstone hade han inte det när den här presentationen skrevs i januari 2006. Den är väl värd att läsas. Gå in på:

http://www.hn.se/m_other.php?id=519754&avdelning_1=161&avdelning_2=295&   DS.

Nej, dom flesta är helt vanliga människor och till synes seriösa företagare. Dom kvittolösa affärerna sker helt öppet och köpesummorna varierar. En del är väldigt små, andra betydligt större.

Men varken polisen eller rättsväsendet tycks bry sig om dessa transaktioner. Dom reagerar inte. Det finns inga planer på något ingripande från myndigheternas sida.

Och ändå förekommer detta miljontals gånger, bara här i landet – varje dag:

-Kvittot?

-Nej tack. Du kan slänga det. Jag behöver det inte.

Och hur vet du det? Att du inte behöver kvittot.

Om du har köpt en chokladkaka för 9:90, då är det naturligtvis inte troligt att du kommer att behöva kvittot. Såvida du inte hittar en mask i förpackningen.

Men om du köper något annat som visar sig vara dåligt och vill lämna tillbaka det, eller byta. Då är det bra att ha kvittot.

Alla handlare är inte så flexibla. Vissa håller hårt på att ”kvittot skall uppvisas vid byte”.

Byte, ja. Det behöver inte ens vara fel på varan. Men du har råkat köpa fel vara. Påsar till en annan dammsugare än den ni har hemma. Eller fel hårfärg.

Är inte paketen öppnade, så brukar det inte vara några problem att byta. Om man har kvittot. Det kan naturligtvis finnas andra sätt att bevisa att man köpt varan i just den butiken, men det enklaste är att visa upp kvittot.

Sen är det ju dessutom en fördel att kunna se vad man har köpt – vart pengarna har tagit vägen. Och vad en viss vara kostade.

Ett tips:

Lägg varje kvitto i plånboken, direkt när du får det. Flytta sen över dom till ett kuvert, exempelvis en gång i veckan, eller vid behov. Det beror på hur stor plånbok du har.

Ha ett kuvert för varje månad. Skriv på ”April –08”, osv. Även om du sparar dom i flera år, så tar dom nästan ingen plats.

Och skulle du behöva ett visst kvitto, så är det bara att leta fram det. Enkelt - i alla fall om du kommer ihåg ungefär när du köpte varan ifråga.

Givetvis bör du spara kvitton på större inköp och såna som gäller som garantibevis, i en särskild pärm eller mapp. Det är ett elände när man saknar ett sånt kvitto eller garantibevis.

-Kvittot?

-JA TACK. Givetvis.

J P Hildingsson