Att vara en hel familj, om än med lite skavanker till att bli en totalt söndertrasad familj är ett helvete.
Allt det underbara folk diskuterar om droger, det gör mej vansinnig.
Alla dessa förbannade kändisar, som ger ett rosa skimmer över droger hela tiden.
Och alla verkar inte vilja erkänna när dom blir ertappade.
Nej, det är undanflykter hela tiden, ett riktigt pundarbeteende.
Men vad händer i en familj med mamma, styvpappa, flera systrar och en bror när det uppdagas att lillasyster sitter ordentligt i skiten ?? Och till och med har en liten son som växt upp i familjen.
När allt gått så långt att lillasyster ser drogerna på första plats och sonen och familjen halkat långt ner på listan ??
Den går sönder totalt.
Man pratar, man bönar, man ber, man hotar.
Man hjälper med cigaretter, med mat, med bussremsor, fyller på mobilen.
Åhh tack tack mamma, Älskar dej, får man höra.
Men när man säger ifrån att nu får du klara dej själv. Ja då är man en idiot, en stor skit, hora, skitkärring mm.
Nu har den här mamman slagit i backen ordentligt.
Jag är så less på att tro varje gång soc ordnar något åt lillasyster, att NU nu ordnar det sej.
Men inte den här gången heller…och inte förra..och inte förrförra.
En syster säger : Men mamma, hon kommer aldrig att ändra på sej, ge upp.
Men hur kan en mamma ge upp hoppet om sitt barn ??
För ett halvår sedan så trodde jag att dom som gav upp var egoister och bara tänkte på sej själv.
Men nu har även den här mamman gett upp.
Lillasyster är välkommen hem till familjen den dagen hon verkligen är drogfri.
Och tills dess så är sonen boende hos sin pappa och är hos familjen minst 2 dagar i veckan.
Man vet aldrig vilka svängar livet tar genom åren.
Men att droger förstör för många , många fler, det är en sak som är säkert.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
