Många gånger är dom då jag velat kasta ut Ozzy och aldrig mer tänkt släppa in honom. Har varit spyless på kattrackarn. Och Sheeba likaså.
Han hade en trevlig förmåga att pissa i handfatet emellanåt. Och någon gång nu på slutet hände det att han pissade i Hugos barnvagn. Man ville ju bara strypa kattkräket.
Och alla gånger man fick släppa ut honom på balkongen i vår förra lägenhet. Han bara skulle ut till varje pris. Och vi tänkte då att det skulle bli perfekt nu då vi flyttat. Då skulle han äntligen få bli den utekatt han alltid var menad att bli.
Men då vi väl flyttat hit var han väldigt sparsam med att gå ut. Han var mest skvätten och sprang in igen då det blåste till i buskarna. Han var nog aldrig mer än tio meter från dörren. Han verkade trivas bättre på våran nya och stora balkong.
Så i lördags då vi var hos grannarna och åt och drack gott, var han ute lite mer på kvällen. Och då jag sent på kvällen lämnade grillringen på gården och pallrade mig in så glömde jag ju givetvis Ozzy ute. Enligt grannen, som hade sett honom efter jag hade gått in, var han och krafsade på dörren och ville in. Vi hörde ingenting.
Sedan dess har han inte setts till. Jo, en gång i söndags, men då sprang han iväg fort som ögat. Detta blir alltså fjärde natten där ute. Och han som knappt vågade sig från bron innan.
Börjar faktiskt att sakna honom nu. Trots sina mindre begåvade hyss han hade för sig.
Dessutom ser jag att det börjat regna ikväll.
Lill-Ozzy. Du är välkommen tillbaka nu. Jag lovar att bjuda dig på en riktig brakmiddag.
Allt är glömt.
Ozzy:
/Andreas