känns inte som jag hör hemma någonstans!
finn rätt väg hem! ja, det skulle jag kunna göra om jag visste vart mitt hem va någon stans!
om det skulle finnas en liten by där alla va som jag….det skulle vara onormalt att vara normal….men eftersom alla vore onormala så skulle faktiskt ALLT bli normalt!
man måste göra ett intagningsprov för att vara berättigad till att bo där! klarar man inte det så har man ingen plats där! jag skulle bestämma över den byn 
vi skulle ha våra egna lagar, politik, jag skulle vara byns drottning och min lille bror skulle vara våran kung!
om den fanns så hade jag härskat ensam! min bror herr Kung tar över saker jag inte orkar!
Han säger att han tycker jätte mycket om mig men ändå så lämnar han mig helt handfallen och han överger mig! Kysser mig hejdå i dörren, går därifrån och fantiserar om andra….
Jag sätter mig framför tv’n och väntar på att ta de där tabletterna så jag kan sova utan att grubbla och fundera över varför han behandlar mig som en disktrasa…..
Jag ska inte behöva tollerara det! Varför gör jag det? Jag tycker så synd om honom….kan inte va lätt att va en sån rädd liten människa som han!
Jag har tänkt i tusen nätter, försöker att inte sluta tänka, du kan ta bort smärtan att bara vara jag. Sluter mina ögon men något saknas, någon!
Så paranoid, rädd för allt och alla. Rädd för att vara jag! Försöker till mitt yttersta hitta mig själv men det känns som om jag förlorar en liten bit varje dag. Demonerna väntar mig bakom varje hörn. De vill påminna mig om hur livet en gång var. Ignorerar dem för ser ljusets änglar längre fram. Kommer jag någonsinn våga lära känna mig själv igen? Kommer du någonsinn kunna värdesätta de som du bryr dig om?
Dagarna fortsätter som vanligt, jag kan inte vrida klockan tillbaka men om jag fick bestämma så skulle jag göra allt igen.
Jag kan springa ivåg om jag måste. Jag fortsätter att säga det jag vill höra, jag är förlorad i mig själv. Bara vi i natt, inget annat spelar någon roll det är bara du och jag. Det verkar vara som en dröm och jag är inte ledssen. Kan det som de säger till oss få oss att försvinna?
Tittar ut genom fönstret och vet att jag inte är ensam. Jag antar att det inte finns någon morgondag, det fanns ingen gårdag. Det finns bara idag! Men jag antar att det inte finns någonstans där jag passar in. Vad är det jag inte förstår? Det borde finnas någon rättvisa.
URSÄKTA; men hur mår du idag? Fortsätt gräva, du är ändå bara en leksak i min låda. Jag är ledssen men spelet är slut. Slut inte dina ögon men förstå! Jag fungerar bättre ensam. Då kan jag bygga upp det jag har tagit sönder i mitt liv.
Bubblan kommer att spricka. Packar mina väskor, kommer jag tillbaka när sången i mitt hjärta har tystnat?
Rädda mig, ta mig hem. Jag är här ute ensam.
Monstret skriver manuset men kan jag läsa mellan raderna? Du tror du är speciell men det är du inte!
Vad är det vi kämpar för? Är det något som är värt att dö för?
Kommer jag kunna se dig i ögonen och säga det? Jag kan inte få allt även om jag vill ha det. Det är framför mina ögon men jag kan inte nå det. Det är det men vad är det?
Du kom från ingenstans och räddade mig från att nå botten sen vinkade du hejdå. Du kände min svaghet och jag ville dela med mig av den. Du är min superhjälte jag förmodligen aldrig kommer att träffa igen.
Jag ställer jag mig på ett berg, sträcker ut armarna och låter regnet försiktigt smeka min nakna kropp. Jag kanske tänker hoppa, låt mig hoppa då! Att vara fast mellan ramar och bilder kanske inte är så jag vill ha det. Det finns mer på andra sidan ramen, så långt kan vi inte se. Vi vill begränsa livet så som det bör vara med normer och regler.
Jag vill hoppa för jag inte vågar vara kvar. Men jag vågar inte hoppa ensam.
Allt är bättre när man är två, luften blir lättare att andas, livet är lättare att leva, problemen blir inte lika påträngande.
Klä av dig alla kläder och hoppa, hoppa med mig ut ur alla måsten och strikta ramar!
Månen ger oss den kraft vi behöver för att våga, våga tro, våga hoppas, våga älska….våga hoppa ut mot osäkerheten där vi kan vara små, oskyldiga och kravlösa…..Jag tror inte att jag vågar hoppa ensam….
Varför ska det vara så svårt?
Försök springa iväg, försök gömma dig…..vad springer du iväg från? vad gömmer du dig för? verkligheten! verkligheten kommer alltid ifatt. Hur snabbt du än springer, hur väl du än gömmer dig!
Vi kan inte spola tillbaka och ångra det vi gjort så lyd mitt råd! ångra inget, försök att göra det bästa av situationen… Jag lever så och det tycker jag att ni ska göra oxo..
ger du upp så har du redan förlorat.
Jag vill ha dig här! ligga på ditt bröst och höra ditt hjärta slå. jag vill att du skrattar, världen verkar mycket bättre när du ler….vill prata med dig, vi kan prata om allt! jag vill klia dig på ryggen när du ligger i mitt knä! jag vill så mycket mer men det kan jag inte skriva här!
Kärlek i all ära. men vad är det för en märklig känsla egentligen? Jag kan ha varit kär förr
Men nu senare intalat mig vad det bör vara! Givetvis har jag inbillat mig att jag borde vara kär! då har jag tvingat mig att se förbi massa negativa egenskaper och överdriva de positiva.
Pappa säger: inte förens du är trygg i din ensamhet så kommer du klara av att ha ett förhållande….-Pappa, Jag antar att du har rätt…. IGEN!!!!!
Jag tänker inte kasta mig in i ett nytt förhållande. Jag märker hur detta kommer att fortgå. jag vill inte att det spricker för att jag inte klarar av det.
Det som är, ja, det är så okomplicerat men ändå så komplicerat! helt jävla UNDERBART! jag tror inte jag är kär,,,men jag tycker om dig så otroligt mycket….
Jag har bestämmt mig för hur jag vill ha det. jag tror att du vill samma sak
Jag har sett förbi mitt krossade hjärta men det verkar som om jag måste laga det innan jag påbörjar något nytt!
En man som bara är där och inte är påträngande. man ska trivas i hans sällskap utan att ens behöva säga något, dela tystnaden! man förstår varandra ändå, inga ord behövs! det sägs att en bild säger mer än 1000 ord men en blick betyder mer än 1000 bilder….
Åldern säger man inte ska spela någon roll…. Det är bara en STOR fet LÖGN… 3-6 år mellan är okej. annars blir det bara fel!
Längden säger man även det inte ska ha någon betydelse. Det är till viss del sant. En kort tjej kan ha en lång kille det säger man inget om men jag då som är 190 kan verkligen INTE ha en kille på va ska vi dra till me 160-170 cm….jag har tänkt dejta en kille på 165, han frågade: skulle du böja dig ner för att kyssa mig på stan? jag svarade utan att tveka :NEJ! jag skulle aldrig sänka mig till din nivå! kan ni fatta? han blev sur!
Jag sänker mig inte mer än 10 cm! det är en princip jag har!
Jag vill inte känna mig som en jätte jämfört me killen som jag ”älskar” tro mig, jag har försökt. Det funkar inte riktigt, jag blir obekväm…
Tjejer SKA vara små, nätta, söta och ömtåliga! Jag är varken liten, nätt, jag är inte gjord av glas och så jävla söt är jag väll inte.
Det känns så rätt men samtidigt inte……..
Både ja och nej! det finns inga svar som är rätt men heller inga som är fel…
Man kan inte förlora nått man aldrig haft!
Det som betyder något vill jag inte förlora!
Dumt att låta sånt bara rinna ut i sanden!
Det känns som allting har en mening och jag lever lite till.:)
Tystnaden sänker sig mot mörkret. Tystnaden är en av de få saker som jag inte klarar av!
vaknade av telefonen. låg i sängen länge och tänkte. Du lät så liten, så ömtålig. Ville inte säga något fel, det finns så mycket jag vill säga….Men det kan vänta tills jag ser dig igen!
Om vi går åt varsitt håll så kommer vi mötas igen för jorden är rund
Då kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill.
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril!
men en fjäril flyger mellan oss ibland ändå inte
vilken fjäril som helst men ändå
vi ses igen vi två…..
Borde skriva boken! EN NY SÄL TILL HAVS! jag har titeln men inte så mycket mer! Ska illustrera den oxo hihi om jag skriver den så kommer den bli en hit!
kanske en barn bok eller en barn bok för vuxna,,,,
