Klicka här för fortsatta djupdykningar mitt i verkligheten.

-

Over and out

Nu gjorde jag det igen; Klappade en kort man på axeln, en man med högre status än mig. Så pinsamt.

Fast egentligen borde det heta middag. Jag är inte helt överens med byggbranchens mattider. Lunch är mellan klockan 11 och 12 för mig. Byggarna däremot har en halvtimma frukost vid 9, kaffe vid 11 och så ”lunch” vid 14.

Jag står parkerad på det som ska bli banvallen för nya dubbelspåret Trollhättan – Göteborg. 2012 ska det vara klart står det på skyltarna här omkring. Så blir det säkert även om det just nu känns lite väl optimistiskt här mitt i skogen.

Det är ”Slingen” som står framför. Vi kör schakt. Det fryser fast i flakbotten så mellan lassen måste grävmaskinisten skrapa av flaket med skopan, annars har man till slut minst halva lasset med tillbaka. Han har en liten fastfrusen klick lera på flaket nu, Slingen, men jag klarar mig hyfsat bra tack vare flakvärme som min bil är extrautrustad med. Det är lyx med värme i flaket.

Nu är lunchen slut och vi ska lasta mer lera. Vi kör ända till klockan 18 idag, så bra att man är laddad med lunch nu då.

-

Leo – Mitt i verkligeheten

Ni som följer min blogg vet att jag råkade hamna på sniskan ut i skogen i höstas. Den lååånga hydraulkolven som lyfter flaket vid tippning skadades varpå jag jag fick en ny via min försäkring.

Skogsutflykt med förhinder.

SLP i Trollhättan bytte kolven åt mig, ganska logiskt eftersom det är SLP som byggt min bil. För att förtydliga för er som inte lever i lastbilsvärlden kan jag förklarandes säga att det är Volvo i Göteborg som byggt själva lastbilen, men flaket har SLP konstruerat och skruvat fast på min Volvo.

Blott 14 dagar efter att min nya tippkolv monterats så upptäckte jag att den börjat att läcka. Det hade då blivt en liten repa i det översta steget på kolven. Jag klagade hos SLP och sa att det måste vara ett fel på den nya kolven. ”Aldrig” sa SLP och tillade; ”Inte en chans att det är fel på en ny kolv. Du måste ha stått snett och tippat igen”

Jag kunde bara inte fatta hur det hade gått till då jag ju visste att jag inte stått snett utan tvärtom hade befunnit mig på relativt bra underlag. ”Det vi kan göra för dig är att försöka slipa av kanterna på repan och packa om kolven med nya tätningar”. Det var erbjudandet från SLP, men någon ny kolv på garantin var det inte tal om att få.

Långreva.

Jag godtog något motvilligt erbjudandet och en ny packningssats beställdes. Tiden rann iväg och höst blev vinter. Jag hade fullt upp att göra och verkstaden SLP hade fullt upp. Jag fyllde på liter efter liter med hydraulolja och så en dag fick jag nog. Nu måste jag fixa detta! Men vid en ny kontroll av tippkolven så visade det sig nu att hela kolven var repig. Från topp till tå, kors och tvärs och överallt. Kolven var bortom all räddning. 

Innan jag tog mod till mig att åter klagandes visa den för SLP så ville jag höra andra verstäders bedömning. Hade vi missat något? Hade lastbilen fått någon mer skada vid olyckan i skogen, något som orsakade att den nya kolvens alla repor? Jag lät fyra av varandra oberoende verkstäder titta på bilen samt skaderegleraren från Länsförsäkringar. Det är ju Länsförsäkringar som betalat kalaset.

En liknande tippkolv med förstärkt lyftbåge på ett Sörlingsbygge.

Samtliga var eniga; Det är ett fabrikationsfel på kolven. Inga andra fel går att se på lastbilen. Så, tillbaka till SLP nu med ordentligt på fötterna som det heter. ”Ja, det här måste vi ta med huvudkontoret” sa verkstadschefen Peter. ”Sedan vill vi kontrollera vältaxeln (”gångjärnet” som ledar flaket bak) också. ”Visst”, sa jag. Visserligen hade Volvo i Vänersborg och Scania i Trollhättan redan bedömt vältaxeln som riktig, men visst; Kolla på ni.

Tilläggas i historien är att den båge som kolven är fäst vid också hade skadats vid olyckan, men den hade man inte bytt utan bara värmt och rätat. Bågen är nu inte helt rät utan något böjd. På Scania säger man dessutom att vid sådan djupa skador som jag hade efter skogsrepan så är det rutin att man även byter all hydraulolja samt filter. Detta gjorde inte SLP. Om dessa fakta har påverkat de nya reporna är svårt att säga. Fabrikationsfel är däremot allas bedömmning. Att jag skulle ha stått snett och tippat igen anses däremot som omöjligt. Då skulle skadan ha blivit den samma som i skogen med bärgning som följd. Något som alltså inte kunnat gå mig obemärkt förbi.

Att bråka med folk är det värsta jag vet. Hade det handlat om 3 000 kronor så hade jag svalt förtreten och betalat, men 33 000 kronor är lite väl mycket pengar att bara svälja.

To bee continued…

]]> http://metrobloggen.se/leoscookie/leos_lastbilsblogg/feed/ 3 http://metrobloggen.se/leoscookie/well1/ http://metrobloggen.se/leoscookie/well1/#comments Wed, 16 Feb 2011 20:39:00 +0000 Leo Pedersen http://metrobloggen.se/leoscookie/?p=12 Läs mer →]]> Representanten från Länsförsäkringar kom punktligt men den överjordiskt duktiga mannen på Scania hade slutat tidigare för en läkarundersökning. Men hallå? Nu var det ju min lastbil som skulle undersökas? 

Representanten var mycket trevlig och kunnig men utan den där extra expertisen så kom vi idag inte så mycket längre i ärendet. Det får bli ett nytt försök senare.

Övrigt bloggvärt denna kyliga afton i februari:

* Det snöar ute. Ok, kanske inget värt att blogga om – men likväl snöar det.

* För tredje onsdagen i rad så kom den nya gratistidningen Vänersborgaren i min brevlåda. På min brevlåda står följande att läsa (för de som kan): Endast adresserad post och samhällsinformation. Ej reklam eller gratistidningar.

Efter att det andra numret av ovan nämnda Vänersborgare felaktigt hamnat i min låda så ringde jag upp tidningen i fråga. Självaste chefredaktören Håkan Lind svarade artigt att det var Svensk tidningsdistrubutions fel att hans tidning hamnat i fel låda.

”Har du telefonnumret till dessa distrubutörer?” undrade jag.

”Jag ringer och fixar detta personligen” svarade Herr chefredaktören Lind snabbt.

Med min flickvän i bluetothörsnäckan packade jag upp maten ur ICA-kassen efter kvällshandlingen och beklagade det motvilliga motagandet av det tredje numret av Vänersborgaren.

”Nu lägger jag Vänersborgaren i ett kuvert och skickar tillbaka den, med mottagaren som portobetalare”, muttrade jag.

”Att du bara orkar”, sa min flickvän via blåtand 13 mil bort.

”Det är en principfråga!” sa jag principfast. ”Endast adresserad post i min låda tack”.

”Nu låter du exakt som min x-man!” kontrade min flickvän med en suck.

Moment för irritation hos Vargöbo

Att bli jämförd med ens respektive x är bland det värsta man kan bli jämförd med…. eller ska jag kanske be om hans telefonnummer? Vi tycks ju ändå ha en hel del gemensamt…

* Och så var det det här med små mataffärer på ännu mindre orter, men det är så mycket att det är värt en hel egen blogg.

-

God afton

Efter olyckshändelsen i skogen i höstas då min tippkolv skadades byttes bara själva kolven. Infästningar och lyftbågen som kolven är fäst vid byttes inte utan bara värmdes räta igen. Redan efter ett par veckor började den splitternya kolven att läcka hydraulolja.

Tre verkstäder har tittat på bilen och alla de tre tror att det är ett fabrikationsfel på tippkolven. Själv vet jag inte vad jag ska tro. Idag ska jag visa upp min Volvo på Scania(!) i Trollhättan där det visst jobbar en man som är utomjordiskt duktig på allehanda skador. Länsförsäkringarsrepresentanten kommer dit också. Det ska bli intressant att höra vad de kommer fram till. Är det något fel på bilen som vi missat? Är det fel på den alldeles nya tippkolven? Eller är det kanske nån skit mellan förarstolen och ratten?

Övrigt bloggvärt denna svinkalla otta i februari:

* Jag väntar på att Cookie ska komma igång med sin löpning, inget händer hon är mest arg på alla ljud som kan tänkas vara en inbrottstjuv. Bra ur inbrottssynpunkt – dåligt ur hörselskadesynpunkt.

* Alla grannar är fortfarande helt normala utom en som envisas med att springa runt på tomten i bara kallingar. Den lättklädde mannen vill dock vara annonym. 

* Eventuella stavfel i ovan skrivna blogg kommer inte att rättas till förrän vid första byggrasten vid 9:00.

-

God morgon.

Självklart så dummade sig lastbilen igår på bygget. Först så ville inte boggieaxeln gå upp och sedan så ville den inte gå ner. Jag kvävde min ilska och försökte skratta bort det hela.

”Lägsta årsbränsleförbrukning jag sett” sa revisorn vid boksutsmötet vilket gladde mig stort, men reparationerna är tokdyra – och då är inte ens alla de timmar jag själv skruvar medräknade. Dags att byta chassie, dags att köpa ny bil? Vi beslöt att räkna på saken.

Övrigt bloggvärt från verkligheten:

Min flickvän letar efter en ny bil och vi konstaterade snabbt att bilar i spannet 5-30 000 kronor säljs av invandrade män som varken kan stava rätt eller ens är registrerade ägare på det fordon de säljer. ”Min kosin bor bara 15 mil åt det andra håll och komma skriva på papper om do vill”. Vi ville inte det. Det kändes liksom inte bra på nåt vis…

Cookie fyllde fyra år igår och önskar sig mest av allt en grön gräsmatta och att grannbarnen ska vara ute lite oftare.

På grannfrontet intet nytt. Alla grannar uppför sig som sig bör på en gata av vår sort, men när ska jag sluta gå ut och hämta posten i bara kalsonger?

Nu ska jag åka och jobba på det stora bygget. Det ska bli intressant att se vad som händer idag. Kommer hjulen att låsa sig, ratten lossa eller kanske är det motorn som skär ihop? Lika bra att ta med silvertapen och tejpa upp ett leende direkt.

.

God morgon

Utan att rodna visar jag första bilden som visar början av ett furugolv. Mannen på bilden är dock ännu tjockare i verkligheten och kvinnan ännu sötare framifrån.

Puss och pilsnerpaus

Speciell specialhund.

Den specialtränade furugolvrottweilern Cookie får dock inte nosa på golvet förrän det är lackat. Det blir väl om ett par tre år…

Ljummet på landet.

Måndagen roades i den dalsländska orten Frändefors där utsocknes boendes ska få lyxa till tillvaron med kommunalt vatten och avlopp. Men varför ett rött och ett blått vattenrör? Både varmt och kallt!? Det kallar jag kommunal service!

Hej. Hej hej.

Vidare via det nya dubbelspåret mellan Trollhättan och Göteborg stötte vi på en livs levande häst. Vi stannade ett ögonblick och sa hej.

Blå container.

På järnvägsbygget var jag ”servicebil” för ett par tre dar. En sådan bil servar med det mesta, allt från att sprida grusvägar till att transportera en sopcontainer ombyggd till vattenreningslåda.

Lindansanta tyskar i en svensk skog.

Mitt i allt servandet fick jag en fribiljett till lindans på en något slak vinglig lina av det tyska företaget som åtagit sig det stora brobygget. Ser ni gluggen i skogsbrynet där på andra sidan dalen? Här kommer X2000 att rusa fram om några år.

Knöliga mattor.

Ett par lass med sprängmattor flyttades också. Mattorna var lite knöliga att få upp på flaket, ännu knöligare var det att snyggt försöka vika ihop ”trasmattor” med hjullastare.

Nyspritt.

Sedan spred jag grusväg. Någorlunda jämt blev det, men varför lyckas jag aldrig få ut det på hela vägens bredd? Konstruktionsfel på flaket skyller jag på, för aldrig kan det väl vara ett chaufförsfel?

-

Ljuvligt för barfota sinnen.

Så blev furugolvet klart till slut. Men bara nästan klart för…

Golväggare gick inte in i väggen.

… trots noga uträkning saknades det ett par tre planklängder. Jag vandrar runt en stund över det nylagda golvet och bara njuter. Att gå barfota över ett golv av furuträ känns ljuvligt.

-

Over and out.

Veckan har börjat bra, men hur ska det bli med Cookies påbörjade löpning? Hon är redan arg på alla som närmar sig vårt bo, hur ska det då gå i slutet på veckan och kan verkligen hundar få PMS?

Alla svaren på en blogg nära dig!

Men här inne i köket är det varmt och gott. Starkt kaffe och Fröjd från Pågen och lagrad prästost höjer stämningen ytterligare. Cookie tycker också att det är mysigast inne en sådan här morgon.

Lastbilen ska bli klar idag sa killarna på den mekaniska verkstaden och jag tror dem. Jag kikade nämligen in där på eftermiddagen igår och det gick undan i verkstaden kan jag säga.

Övrigt bloggvärt denna otta:

* Kommer snön att smälta bort eller hinner jag testa min nya Snow Thrower 6.5?

* Kommer mina två grannar Jerry och Kjell någonsin att bli sams igen efter att Jerry bjudit hem invandrad flicka med patrialkaliskt sinnad fader, bröder samt kusiner i spåren och som i sin hedersiver tog fel på hus och promt ville ta sig in i Kjells hus mitt i natten för att hämta hem den oskuldsfulla flickan?

* Hade ovan nämnda Irakiska släkt råkat banka på min dörr istället hade då även jag gett dem en dansk skalle eller kanske bara bjudit svenskt kaffe? 

_

God morgon.