I alla bor en liten nörd; man kanske gillar brädspel, PS3, korsord eller att sticka. En icke namngiven person på Let Us gillar att läsa vetenskapliga artiklar. Gärna med kopplingar till det vi vill jobba för; trevliga arbetsplatser och insatser som motiverar och demotiverar människor i arbetslivet. Så om det ibland dyker upp lite svårsmälta texter bland är det för att vi vill veta mer om vad som händer ute på era arbetsplatser och vad som påverkar er.
Nu när hösten verkligen har kommit och semesterns lugn känns långt borta kan man ju fundera vad det är som gör oss stressade – det som gör att alla man hetsar bort till kaffemaskinen och tar den där extra koppen kaffe och kanske låter lite barskare mot kollegan, livspartnern, barnen än vad de förtjänar.
Vad förenar oss? Vilka stressorer tycker de flesta är rent utsagt jäkligt irriterande. För tydlighetens skull skall det påpekas att vi pratar om arbetsrelaterad stress, inte den typ av stress man känner inför förändringar i livet som rör större frågor som liv, död och flyttstädning.
En studie jag föll över det senaste på nästan 800 deltagare, med alltifrån administrativ personal, undervisande personal och servicepersonal, på University of Hawaii. I resultatet framkom att de stressorer var mest förekommande inom alla yrkesgrupper var; frekventa avbrytningar, deadlines, övertid och otillräckligt med personal för att kunna hantera ålagda arbetsuppgifter. I andra liknande studier anger ofta de anställda också helt enkelt att det inte finns tillräckligt med tid till att genomföra det arbete som förväntas.
(Gissar att för några av rör några av alla deadlines och övertidstimmar rör saker de egentligen inta skall lägga tid på; planera kundseminariet, after work, ledningsgruppsmötet, fixa uppvaktning till kollegan som skall avtackas o.s.v. – saker som Let Us gärna avlastar med.)
Med fokus på arbetsrelaterad stress har det visat sig vara viktigt att beakta två saker. Först och främst att de olika stressorerna som orsakar stress verkar vara mycket likvärdiga. Dessutom, att de individuella skillnader som forskarna påvisar tyder på att det inte fanns någon bestämd gräns för hur stor arbetsbörda en anställd kan ha, utan att hänsyn måste tas till individen.
Därför är det viktigt att du tar ansvar för att säga ifrån när din gräns går. Det går inte att arbeta fram riktlinjer för hur många kunder, ärenden, möten, elever, konfigureringar, operationer, offerter o.s.v. alla kan hantera i veckan eller månaden. Dessutom kommer den andra möjliga stressfaktorn – din livssituation i stort – att påverka hur mycket arbetsbörda du kan hantera just du. Det är bara du som vet och det är bara du som kan kommunicera det.
