Vad tycker ni om det?

Jag ska berätta för er , gott folk, vad min ståndpunkt är! Jag har själv blivit ”bedragen” (vilket ord, förresten). Och efter första gången som egentligen bara innehöll ett hångel sa jag till mig själv att jag ALDRIG mer skulle förlåta något sådant. Men det handlar ju egentligen inte om att förlåta, eller hur? Det handlar om att kunna GLÖMMA. Kan du inte det, så är det ingen idé att fortsätta med erat förhållande-.

Ganska nyligen blev det uppdagat att jag blivit bedragen för några månader sedan. Aotch, det är som ett knytnävsslag i magen, luften går ur en och paniken stiger. Anledningen till att det blir så tror jag beror på att för en sekund rasar världen samman, och det är personen man älskar och förhoppningsvis litade på som just trampat på en. Tryckt ner en i golvet, pressat luften ur en. För om sannigen ska fram så gör det ju alltid ondast när den man älskar sviker en såhär.

Nummer två i smärt-listan är när sexet är inblandat (såklart). Man känner sig smutsig och äcklig. Din andra hälft har smekt en annan kropp, njutit av en annans kropp. Varit inne i en annan kropp.

Vad är otrohet för er? Vart går gränsen? Hur kände just DU, om du blivit bedragen? Skulle du förlåta? svara gärna som kommentar.

kloka ord från en erfaren kvinna (i sina bästa år).