den erfarenheten rikare blev min hund idag.. Vi gick förbi en hästhage och självklart ville hunden kika närmare på pälsbollarna i hagen. Utan att ens tänka satte han nosen på staketet och med ett skriiiande ljud hoppade han 2 m upp i luften. Som alltid då han blir rädd ska han hoppa upp i mitt knä, vilket är lite svårt med tanke på att han väger ca 50 kg!! Lätt skärrad efter incidenten och med ett ynkligt utseende tittade han på mig  med sina rädda hundögon.Det är lätt att man som ödmjuk och sympatisk medmänniska börjar tycka synd om sin älskade vän och det absolut sämsta är att i denna situation ömka och tycka synd om.. att dallta och klappa om. Nope, nu behövs en fast hand och ett ledarskap som visar att detta inte är en nära dödenupplevelse. Vi körde några sitt och liggövningar, busade lite och gick förbi staketet och hästarna 3-4 ggr. Efter ca 10 min var min hund sig lik igen och nu med ännu en erfarenhet rikare.