Det är härligt att bli inspirerad av att läsa andra bloggar. Att bli inspirerad och framför allt att bli tacksam och lite smårusig av tanken på det man har. Sex dagar av sju faller inspirationen bara platt, jag ser enbart vad alla andra har och rätt ofta vad jag själv inte har och inte är. Det är lätt att glömma bort att bloggar är utvalda delar ur människors liv. Utvalda ögonblick, sekunder och emellanåt – minuter. Det är relativt enkelt att fånga bilder med dyra kameror och nästan lika dyra objektiv och sedan lägga till och ta bort lite grand i datorn för att publicera tillsammans med fluffiga små textrader på bloggen. Men så kommer de där inspirerande inläggen med lite för mycket text för de som följer för många bloggar. Och väcker spraket.

Ibland kan jag bli lite hög inför ett blogginlägg jag ska skriva. Det betyder oftast inte att det blir rasande fantastiskt men det är precis så det känns under tiden, och det är väl det som är det viktigaste antar jag.

”Snart” kommer ett inlägg om min bror.