Kära vänner,

metrobloggen är kass. Jag har dragit ut på flytten för att jag inte ville bli av med drygt ett års inlägg här. I fortsättningen ses vi på pastellfroken.blogspot.com. Ni följer väl med? : )

Vi har en väldigt otippad inredare här hemma- en hårig en. Han släpar gärna runt på kläder, nallar och filtar för att omplacera dem. Nallarna ska helst ligga mitt i hallen tycker han, istället för Viras säng. Han tycker inte om att ha filtar i soffan, han kör på en mer modern inriktning- varför inte flytta på myseriet till golvet- mitt i hallen? Kläderna ska förstås inte hänga på tork på tvättstället för den delen heller, de passar ju utmärkt som golvdekoration- MITT I HALLEN! Det är inte lätt att bo tillsammans med någon som inte delar ens inredningsvisioner.

En dag fick jag för mig att jag skulle piffa till en hylla med lite prickar. Frankie var av annan åsikt, han tyckte jag var heeelt ute och cyklade, och försökte frenetiskt få bort prickarna från hyllan igen. Men den gången fick jag faktiskt ge honom rätt… Prickarna åkte ner nästa dag. Till en viss pälsbolls förtjuselse.

Markus och Hannes har skaffat sig en blogg, en filmblogg! Gör dig själv en tjänst och följ två härliga pojkar i deras filmvärld. För en närmre och personlig presentation hänvisar jag till deras första inlägg- ett smått berusat och lagom knäppt nonsens-videoklipp. De tänker stort om sin lilla blogg- så var med från början ; )

FILMOSOPHIA!
http://filmosophia.bloggplatsen.se/

Vad jag bland annat har på mitt skrivbord ikväll:

Ett glas lördagsvin som gör mig glad

En blingbling-mus

Kurslitteratur

En nalle jag fått av Dani, med oss på tröjan

En röd rosett

Ett prickigt anteckningsblock

Och en öronpropp. (Så att jag och Vira kan samsas om samma rum när jag pluggar.)

Ny dator var det alltså. Och av någon anledning är det väldigt roande att sitta framför webbkameran och ta meningslösa bilder på sig själv med photo booth.

Efter en slitig vecka kom äntligen fredagen- längesedan var det jag kände hur speciellt det är. Hur man känner att man verkligen förtjänar att ta helg för att man slitit som en myra i fem dagar.

Nu ska jag kränga kladdkaka med vispgrädde framför Weeds, och vara sådär nära och mysig med min pojkvän. För övrigt fylle vi ett år igår- det har gått så snabbt! Samtidigt som det känns som man varit med varandra alltid. Underligt dedär.

Idag köpte jag en förskräckligt gräslig kalender. Knallneonrosa. Men det är insidan som räknas, och insidan i min gräsliga rosa organiserare är utomordentlig. Ptja, man måste ju helt enkelt välja sina prioriteringar ibland.

Och varför detta inköp, kanske kanske inte ni tänker? Jamen det är för att jag ska bli en så organiserad student som möjligt… Organisation är inte riktigt min grej, men gräsliga kalendrar kan ju hjälpa mig på traven, tänker jag.

För övrigt är högskolan… mycket. Det är så mycket hela tiden. Mycket plugg. Många böcker. Många termer. Många människor. Det kommer ta ett tag att vänja sig vid detta högskolefenomen känner jag. Sedan jag började i måndags har jag ungefär sjutusen gånger undrat vad fasen jag gett mig in på.

Malmöfestivalen är över. Bäst var såklart The Ark som gjorde sin sista spelning i Malmö. Nånsin. Och nu är det höst. Imorgon börjar allvaret- fyfan vad läskigt.

Hannes, Markus & Jeanette

Jag & Markus <3

Felicia och Ellie

Ikväll är det äntligen dags för mina stjärnor! I tio år har de varit mina följeslagare, och ikväll ska jag se dem för (förmodligen) den sista gången. Det känns så sorgligt och så skönt, ungefär som när man läst klart en bokserie eller sett det sista avsnittet i en serie. Synd att det roliga är slut, men fint ändå. Vemodigt.

Jag och Fia på The Ark-konsert på Sofiero i Helsingborg förra sommaren

♥

Igår var min första dag på Malmöfestivalen för i år. Jag såg Daniel Adams-Ray och Veronica Maggio med Markus, Dani, Ellie och Zebastian. Det var fint! Båda gjorde bra ifrån sig och var supergulliga på scen, och speciellt Daniel verkade fullkomligt älska Malmö, och av någon anledning kan jag inte låta bli att ta åt mig när någon älskar min stad : ) Regn fick vi såklart stå ut med, men det gör ju inget när man har ett prickigt paraply! (Dessvärre var det ju sedan när jag och Markus satte oss på moppen hem till Arlöv igen, då var det mindre lätt att hålla sig torr!) Det är band jag vill se varje dag nu resten av festivalveckan, ikväll blir det Looptroop Rockers och Ghost, sedan blir det bland annat Miss Li, Bob Hund och The Ark <3

Att öppna födelsedagspaket var inte fy skam, det tyckte varken Vira eller jag!


Och det var minsann inte födelsedagstårtan med gelénaller heller : )

Finaste pappan med finaste dottern.

Imorgon fyller lilla damen tre år. Att den människan som är så full av liv bara existerat i tre år är ju förunderligt ändå!

Att känna sig vacker är en konst.

Detta är min bloggs hundrade inlägg. Vad ägnar man ett hundrade inlägg åt? Vad firar man en tresiffrig era med? Inget speciellt kanske, men lite festligare än vanligt borde det ju vara. Liksom, hundra! Tänk så mycket det var när man var liten. Att ha hundra kronor, hundra kulor eller hundra bokmärken. När man är vuxen är hundra inte lika imponerande. Vad är hundra kronor nu liksom? En middag för två på MacDonalds… om ens det. Pft! Kom inte och kom med lite hundra här inte, kom igen när du har lite tusen! DÅ snackar vi lyxmiddag!

Jag hade kunde ägna mitt hundrade inlägg åt mina hundra plåtburkar. (Okej, jag kanske inte kommer upp i hundra stycken direkt, men jag har väldigt många.) Det sorgliga är att de ligger nerpackade i kartonger någonstans utom räckhåll, de har inte blivit flyttade till Grönvägen än. Annars hade detta varit ett perfekt och lagom festligt tillfälle att få fota dem och berätta vart de kommer ifrån och hur mycket jag tycker om just den burken. Och visa min allraste favorit som på pidestal.

Men- nu är de alltså nerpackade och det hundrade inlägget kom inte att handla om mina hundra plåtbukar, det kom mer att handla om att det hundrade inlägget hade kunnat handla om mina hundra plåtburkar. Var det tillräckligt festligt för ett hundrade inlägg?

- Nej.

Istället slänger jag in en halvfestlig bild på en halvlustig mig, placerad sittandes i vår nya retrosoffa. Den som vi tillsammans med två fåtöljer fick för en hundring genom blocket. Har jag visat och skrivit om dem? Kan inte erinra mig om det nej. DET kanske hundrade inlägget borde handlat om! Jag har foton och allt! Och det känns tillräckligt festligt också. Men det betyder att jag skrivit all denna gojan i onödan, så nu får det vara som det är. Nu trycker jag på publicera. Nu!

Jag och Markus blev hemskt nöjda med resultatet av vårt omklädningsprojekt. Det gamla bordet i ekfanéer och svarta plaststolar åkte ut och lämnade plats åt farmors antika bord och stolar, nu uppdaterat med röda ränder!

Du är ett av dem väsen
som kan röra vid tystnaden
och smaka på tomrummets ensamma klagande

Hemligheterna du bär på
i mysteriets vackra blickar
rymmer livets mening och mer därtill
Men världen har aldrig förstått din betydelse
att du är sanningen betyder för dem ingenting

Lillasyster snubblade över en för mig bortglömd sida, där jag inte satt min fot på fyra år. Snacka om att dåtiden har en förtjusande tendens att komma tillbaks och bita en i rumpan. Jag var alltså 18 år och hormonellt rubbad. Läs dem tre övriga jag hann att publicera på sidan här: http://www.poeter.se/archiveText.php?writerId=16814&year=2007&month=06

Jag och Markus

Jag har så stora drömmar att jag ibland undrar hur de får plats i mitt lilla huvud.

Netto är bra på att ha helt random grejer i min smak. Som Barbapapa-plåtburkar, quiltfiltar i pastell eller detta exemplet; Arizona-iste i snyggaste plastflaskan!

Ibland är det vissna vackrare

Sitter i min ensamhet och peppar inför en träff med min före detta bästa vän. Personen jag hade vid min sida i vått och torrt under de övre tonåren. Personen jag skrattade och grät med, personen jag reste till London och Paris med, personen jag satt på en gunga mitt i natten och rökte mentholcigaretter med, personen jag sov i samma säng med, personen jag skolkade med, personen jag älskade, personen som jag tog för givet att jag skulle fortsätta ha vid min sida och älska tills vi blev fula och grå. Det blev inte så, idag är det mer eller mindre ett år sedan efter vi efter en ”incident” inte setts eller pratats vid.

Men, idag ska vi ses. Jag är både glad och ledsen, lättad och nervös.

På Hellnight, vår bästa nattklubb!

Några timmar innan ett katastofalt Roskilde 2007 x)

En natt i E:s rum- fulla på häxblandning

Sämsta bilden på oss för att den är så ful, bästa bilden på oss för att E äter snö!

För tre år sedan dog min farmor, 80 år gammal. Jag, min pappa, min faster och lillasyster var där och rensade lägenheten, sorterade sådant som skulle slängas och det som skulle skänkas till Ericshjälpen och dylikt. Det som vi själv värnade om och ville ha packade vi omsorgsfullt ner i kartonger och tidningspapper. Jag valde främst att ta klirrande glas och porslin till arv, men exakt vad jag packade ner glömde jag. Idag packade jag upp från kartongerna igen och det var som julafton! Fina, skira och vackra glas med jag vet inte hur många år på nacken! Jag har spenderat eftermiddagen med att diska alltsammans och torkat med mjuka handdukar. Nu står det lite överallt, men främst i köksskåpet, där det får vänta på att jag hittar ett värdigt gammalt vitrinskåp! Helst lika gammalt, skirt och vackert som glasen och porslinet.

Uppackning

Smörbytta

Pastellrosa våg!

Glas

Lite fler glas

Ännu mer glas!

♥