Nu är den eviga väntan äntligen över. Eller ska jag kanske säga över för denna gången? Tre underbara små valpar fick se livets ljus inatt och tidigt imorse. En liten tik och två fina pojkar blev det. Tyvärr stod jag inte först på ”välja valp” listan och jag visste redan att tiken var tingad i princip redan innan hon föddes. Så kanske var det inte meningen att jag skulle ha en tik? Kanske är det helt enkelt så att jag är en ”hanhundsmänniska”?

Jag vägde fram och tillbaka. Funderade och tänkte. Frågade Monica, hur blir det egentligen nu? Jag fick, som jag misstänkt, svaret att det fanns en hane till mig. Ville jag ha en hane? Hade jag verkligen planerat för detta? Var det vad jag hade tänkt mig? Nej, magkänslan sa ju åt mig att det skulle vara en tik. Det var ju det som var planen från början

Åter igen kontakt med Monica. ”Annars står du som nr 2 på Alize och Amon som vi parar i Januari. Jag tycker att du ska vänta på din tik, om du inte köper henne någon annanstans”.

Köper henne någon annanstans? Är du galen? Nej, jag vill köpa min valp av dig, Monica! Jag kan inte tänka mig något annat. En bra valp är värd att vänta på, och en valp från lightschaps är mer än värd att vänta på. Ingen tvekan om det!

Jag har väntat och längtat på en Elza valp. Denna fantastiska lilla tik, detta yrväder till hund. Härliga Elza, hade jag kunnat kidnappa henne obemärkt hade jag gjort det! Men en valp efter Amon och Alize? Det chansen trodde jag inte att jag skulle få, någonsin. Att dessutom stå som nummer två i valpkön är helt otroligt. Då kan jag meddela, för er som inte vet, att Amon var den hund som gjorde att jag fick upp ögonen för rasen. Han är så fantastiskt vacker och min första tanke när jag såg honom var ”Gud, jag tror jag är kär”. Och Alize då, denna lilla vackra tik. Helt underbar! Det kan inte bli annat än bra valpar helt enkelt. (följande bilder är lånade från lightschaps hemsida, samt är klickbara för att se källa!)

Med detta sagt börjar alltså den eviga väntan om igen. Och denna gång börjar väntan många månader tidigare än när det gällde Elza. När jag bestämde mig för valp så var Elza redan dräktig. Cirka sex veckors längtan och väntan blev det i det fallet. Nu är det hela Augusti, September, Oktober, November, December och sedan parning i Januari. Sen är det den där pirriga väntan fram till ultraljudet som, förhoppningsvis, bekräftar att hon är dräktig. Oj, vilken väntan det blev nu.

Det känns faktiskt bra att jag väntar på den där tiken ändå. Även om jag har längtat ihjäl mig och hoppades på att lilla valp skulle titta ut idag och att vi skulle börja lära känna varandra snart. Men inte kommer den nuvarande valpkullen gå säker för det. Nej, jag kommer att överösa dom med mys. Helst av allt skulle jag vilja flytta in hos Monica i åtta veckor nu. Men det är nog inte så önskvärt! Däremot vet jag att jag är mer än välkommen hem att mysa och prata valp hos Monica. Och jag har skrivit upp mig som första valpvakt när det behövs. Som sagt, dessa valparna kommer inte slippa undan mig, även om jag inte ska ta någon med mig hem om åtta veckor.