BitterBloggen

Pt 1

Pt 2

Bland det bästa som hänt mig är att ljudet på datorn slutade funka.

Jag tackar nej till alla You-Tube videos och det är såå skönt. Alla ska länka sina grejer.

Nej den där låten är inte bra, nej det där klippet var inte roligt och nej jag tyckte inte att det där klippet var värt den nya faktan.

”Men det går att titta utan ljud också”.

Nej min dator klarar inga klipp alls.

Och det är inte ens värt att fixa datorn för det är så skööööönt att snäsa av alla länkar!

I år hade jag bestämt mig för att inte äta semla. Jag äter en varje år av pliktskäl. Det är dumt.

Men imorgon har dagis fika och då blir det semlor. Man kan ju hoppas att de är små och hemmagjorda. Kul grej de lär ut där.

Nevatheless. Imorgon ska jag och mitt äldsta barn äta semlor.

Bara vi.

Och 15 andra dagisbarn.

Jag ser framemot det här så mycket att jag håller på och spricka redan nu.

Men det är ett dygn kvar.

Ska bara fixa middag, genomlida middag, natta fyra barn själv, bli väckt 15 eller 17 gånger. Det är inte som att jag räknar eller kan räkna för den delen.

Och så ta mig ut med alla fyra, lämna på dagis. Mata. Springa. Och SEN ska jag och Antwan äta semlor.

Upplevelsen kommer vara god.

Jag undrar verkligen vad andra människor gör när de tränar. Mycket stressad idag, hantverkarna kom till slut, men måste komma tillbaka. Stora tjejen omöjlig att ”natta” och griniga bebisar efter vaccinationen.

20 minuter bestämde jag mig för och de tog aaaaldrig slut, var ju bara att pressa in fler och fler övningar.

Körde dropsets med 10+6+3 kg.

Såhär:

Bicepscurls 8+11+15

Hammercurls 7+10+15

Axelpress 5+6+10

Låga rodd 5+8+10

Axelrodd nedåt 5+7+11

Omvända flies 5+8+11

Axellyft åt sidan 0+4+8

3*12 Rygglyft

5 rygglyft med hantelrotation (3 kg)

Lyft med vikt från sida till sida 20+10+16

Omvända rodd 20+20+20

20 swings med kb

5 armhävningar (Desperat gjorde vad fan som helst nu bara minutrarna skulle gå)

20 marklyft med kb (nu då? flera minuter kvar!)

Bröstpress 5+8+15

5 diving knee tucks

Vägrade köra fler vikter för jag var död så de sista 2 minutrarna körde jag max på cykeln.

Igår var en sån där natt då jag undrade varför jag ens försöker sova. Räknade till att varje barn väckte mig runt fyra gånger var.

Och maken en gång.

Låt mig räkna åt er.

Jag blev väckt 15 gånger i natt. Det är då man drabbas av känslan att det aldrig nånsin tar slut.

Det finns inget som är så irriterande som att sitta och vänta på en hantverkare. Vår kökskran har varit trasig sen i söndags och nån ska komma under dagen. Stressätit, kan inte börja träna.. eller det kommer jag göra ändå till slut. 12 går bussen ni vet. Så får jag väl pausa.

Varit hos BVC och vaccinerat de små, kammat Aaleyahs hår. Jag hinner göra allt, jag har tid, men det tar aldrig slut. Vi lever i tretimmarsintervaller fortfarande. Mata, byta blöja, fixa nåt annat. And over and over again.

Men nu är det svåra gjort för idag. Och idag får jag njuta av hemmaträning och jag slapp dagislämning. Varje dag finns det nåt skönt man slipper göra och nåt tufft man måste göra. Det gäller att styra tankarna åt rätt håll.

Men ibland så kan jag inte, vill inte, orkar inte. Tänker vara gnällig tills det vänder av sig själv. Orka jobba aktivt för precis varenda sak.

Jag var totalt slut efter mitt inte alls speciellt långa pass igår. Och av nån anledning blev jag extra sugen på att springa ultra. Den där känslan av att ta ut sig helt när man sprungit långt. Jag saknar den. Att ta ut sig när man springer milen är inte samma sak. Efter fem minuter är man normal igen. Jag vill vara helt väck i flera dagar efteråt!

Men. Det kommer så klart komma svackor under loppet. Här är en påminnelse till mig själv. Hur man tar sig igenom.

1. Tänka i tid. Om max 6 timmar är det över. Orkar jag 15 min till? Jag får sluta om 15 min. Om jag fortfarande vill sluta då.

2. Tara Costa. Jag ÄR Tara Costa.

3. Äta. Choklad är inte gott under lopp. Men när det blir för tråkigt, precis som under en bilresa, så måste man ju göra nåt. Först måste jag bestämma mig att jag ska äta nåt snart. Sen ska jag hitta maten (station/ficka). Sen ska jag äta den där lilla biten. (Det tar tid när man springer). Sen måste jag hitta nåt att dricka för att få bort klistret från tänderna. Och vips har det gått några km.

4. Musik. Det finns alltid nån låt som har sådär mycket power som gör att man fortsätter att springa. Spara power-låtarna tills det blir jobbigt.

5. Det finns bara en väg och det är framåt. Jag har en jättelarvig låt jag brukar sjunga. Om att jag är på väg framåt. Hur långsamt det än går, så tankar jag metrar. Man kan springa så långsamt som 10 min/per km. Det är fortfarande löpning. För mig är det det.

6. Kicken av att ta en ny distans. Hur trött man än är så orkar man springa lite till när man spränger gränser. Jag är som en liten Hitler som vill ta ett nytt land kan man säga.

7. Jaga nån som springer lite snabbare. Nåt måste man ju göra när man springer i 6 h.

8. Starta långsamt och njuta av att fortfarande orka hålla sig löpande efter ett par timmar när andra börjar gå. Jag har inte bråttom nånstans.

9. Tänka på nån som inte tror att jag fixar det. Det finns inget som är så provocerande och energigivande.

10. Och så klart. När de elakaste rösterna träder in tänker jag på de som tror på mig. Små osynliga gubbar som springer bredvid mig och säger snälla saker.

Det finns nån otroligt löjlig bild som cirkulerar på Facebook. Whitney vs svältande barn.

”1 person dies- one millon cry

One million die and no one cries”

Är människor korkade på riktigt? Måste jag förklara i detalj hur läget ligger till?

Whitney var stor. Alla visste vem hon var och alla har nynnat på hennes låtar nån gång. För att man ska sörja någon måste man veta att personen har existerat.

Det är det som händer när en kändis dör. Dennes liv är inte mer värt än någon hemlös. Men jag råkar inte känna till Ove som ligger på gatan. Eller Amira som svälter.

Jag kan sörja hemlösa eller svältande som en grupp, för jag känner inte till varje persons existens.

Det är det som är skillnad.

Och jo, vi sörjer svältande barn. Vi donerar pengar och gör det vi tycker att vi kan göra. Samtidigt som vi sjunger : ”Who knows what miracles you can achieve?”

Oh boy, ni vet att jag stör mig.

”Om du blir sugen på något så ta en näve nötter och några bitar mörk choklad.”

En näve nötter.

20 gram? Ca 140 kalorier

+ Ca 3 gram kolhydrater

Tre stora rutor mörk choklad = 30 gram

Ca 175 kcal

Ca 11 gram kolhydrater

Båda dessa saker tillsammans

= 315 kcal

14 gram kolhydrater

Eller det du är sugen på? T.ex.

Ca 280 kcal

Ca 33 gram kolhydrater

Eller

Ca 100 kcal

Ca 15 gram kolhydrater

Eller gud förbjude, det värsta av allt

Ca 200 kcal

Ca 44 gram kolhydrater

Bespara mig kommentarer om att just du delar en ruta mörk choklad i tre bitar och att det räcker i 18 dagar. Går man på low carb är det första alternativet helt vansinnigt om man nu inte är supersugen på just det.

Det är olika mycket socker i grejerna också, jag vet det.

Ville bara ge lite perspektiv you know. Godkända alterantiv vs ”leder till döden”-alternativ.

Mvh

Kommer från ett land där alla barn åt sockrade munkar till mellanmål varje dag. Där fullkornsprodukter ej existerade samt där man bara åt margarin, om man överhuvudtaget fick nåt fett på mackan.

Visste ni förresten att de i Frankrike är restriktiva med proteiner för att de tror att det leder till övervikt? Man undviker animaliska produkter av den anledningen. Här hyllar vi protein och ba väääääller i oss shakes för att inte dö direkt på gymmet.

Nej just det, jag hade redan avslutat inlägget med världens längsta nick.

Äsch, jag gör om.

Mvh

Vi i Sverige är inte smartast i världen

Noccionoir (brun)

Vad: En ny serie. Finns bara på Pressbyrån tror jag. Tre olika stycksaker. De ser lyxiga ut, kunde inte låta bli att köpa. Lindt kan göra jättegod choklad, men i Sverige säljs bara Excellence-kakorna typ och de har inte gjort någon lycklig.

Smak: Mörk choklad, men den är krämig, mjölkig. Det är det som saknas i Excellence-serien. Krämig hasselnötskräm och hel hasselnöt i mitten. Gott, men kanske lite too much.

Betyg: 3 av 5 Helt klart värd att smaka

Nociolatte (blå)

Vad: Samma som ovanstående fast ljus choklad. Påminner om nån variant som Ferrero har, fast det kanske inte ens finns i Sverige, så ni fattar inget. Hela nötter, snygga bitar.

Smak: Den ljusa chokladen passar bättre med hasselnötskrämen som också är mörk. Den här är alltså godare än den mörka chokladen, för att kombinationen passar bättre.

Betyg: 4 av 5 Kommer nog köpa igen nån gång.

Cresta (röd)

Vad: Den här skiljer sig från de andra. Bitarna ser annorlunda ut.

Smak: Det är nån kräm i mitten, fast den är ljus. Nougatig. Väldigt crispigt. Trodde det var cornflakes men läser att det är mandel. De lär väl vara kanderade. Mycket gott! Den här var nog godast… tror jag.

Betyg: 4 av 5 Ja tack!

Vad: Chokladsås som ska stelna. Har aldrig ätit denna fast den funnits på marknaden forever.

Smak: Det smakar lite mer åt nougatiga hållet. Lite som Odenses sås, fast bättre. Lite väl klumpig i konsistens och den hårdnar aldrig riktigt. Det stör mig inte, men klumpigheten blir lite… kattbajs i sand. Men försök glömma det, det är ganska gott.

Betyg: 3 av 5 Gott och mättande, men vanliga chokladsåsen är liksom… en klassiker. Speciellt om man värmer!

Har ni förresten sett att jag fått en kollega?? Jag känner mig så normal plötsligt.

Vad: Du tror att det här inte är nyheter. Då tror du fel. Delicatobollar och dammsugare må vara gamla som gatan. Men storleken kan förändra smak. Du tror mig inte? Tänk Geisha. Tänkte du på kakan, rullen, pralinformen, lösviktsgodiset eller den platta kakan? De smakar faktiskt olika!

Smak: Speciellt delicatobollen gör sig bäst i mindre storlek. Äkta hembakat känsla. Fast ändå den perfekta massproducerade smaken. Fyra stycken får man. Dammsugaren smakar mer än vanligt tycker jag och det blir ju mera marsipan när det är fler. Tre stycken får man. De finns i vanliga affärer och på Selecta-maskiner. De känns mjukare och färskare än de man kan köpa i styck.

Betyg: 5 av 5. Det gäller båda

Jag såg att Pressbyrån tagit in tre nya Lindt stycksaker. Två var med hela nötter (mörk + ljus choklad). Den tredje hade nån kletig crispig sak. Jag köpte inget. Är nog inte helt mig själv fortfarande. Blev illamående bara av att se dem. Ska sluta köpa saker som jag bara vet är äckliga.

Eller tills jag blir desperat.

De såg faktiskt ganska goda ut när jag tänker efter.

Det blev långdistans idag. Det första som hände, innan passet ens börjat, var att jag halkade och slog mig rätt illa. Och sen? Enormt segt p.g.a snön i skogen jag sprang. De fem km jag sprang där var mina långsammaste någonsin. Fick dessutom träningsvärk i ben och rumpa under själva passet.

Det var tungt. Men enormt bra mental träning. Det är i den farten jag kommer att springa i på slutet av mina ultralopp.

Det är så mycket svårare att springa 5 km på 35 min än på 30 min. Idag sprang jag på 46 min. Tror inte jag behöver berätta hur underlaget var. Alla andra gled på skidor. Utom jag.

Efter passet vek jag in på Statoil och köpte godis och choklad. God, it´s good to be back. Är bara inte sugen på de sakerna jag har hemma.

Och ja det kändes alldeles för sött och sliskigt och jag hade kunnat äta hälften och blivit nöjd. Det är det som händer när man minskar på socker.

Ny vecka imorgon. Och då vill jag att allt är normalt igen. Träning, choklad och blogg. Gärna en normal mage också.

Tyst i klassrummet!

Märtha, jag vet inte vem du är. Jag vet inte vart du bor. Men jag vet att du har en jävla chokladfabrik. Om man nu ska lita på namnet: Märthas chokladfabrik.

Nu är det såhär va. Min mamma fick en chokladask köpt i din fabrik. Min mamma, är precis som jag, en trogen chokladätare. Ty, alla fruktträd i trädgården göds bäst av choklad.

Och mamma fick den här asken för ett tag sen. Men åt hon upp allt i smyg? Nej. Hon väntade på den dagen jag skulle åka förbi henne. Med tanke på att hon har en etta och jag har fyra barn så kan vi säga såhär: jag åker inte förbi min mamma särskilt ofta… m´okay?

Men sån är min mamma. Hon bar mig i nio månader, genomgick enorm smärta när jag kom till världen (fast hon säger annat, men ändå) och sen sparade hon choklad till mig.

Vi var 3 (tre) personer som provsmakade pralinerna. Hade laddat genom att inte föräta choklad. Med kniv vi delade de olika bitarna.

Och de smakade stearin.

Det är det äckligaste i chokladväg vi har ätit. Och jag har ätit 80-tals choklad förvarad i mögelkällare under jugoslavisk krigstid.

När jag googlar hittar jag asken. 16 praliner för 120 kr.

Det priset är vidrigt. Men mest av allt vill jag att den här paraffinsmaken ska försinna ur min mun. Jag smakar övertänd kyrka under All Helgona-helgen.

Nu kanske jag aldrig mer kan äta choklad.

Jag har inte ätit choklad på fyra dagar.

Ni får smälta den informationen lite medan jag pratar om annat. LCHF-debatten tog ny skruv när Katrin var med på tv och blandade in barn i det hela. Såg ej debatten.

När man sen går in på henns blogg ser man hur hon ger sin lille pojk en smörgås och nåt inlägg före eller efter så skriver hon nåt i stil med: ”Visst är jag bra på att sälja min bok?”

Jag drabbas av lite äckelkänsla. Självklart skulle hon aldrig sätta sitt barn på diet, hon vill tjäna pengar.

Men det finns andra som gärna sätter sitt barn på diet. Lady Dahmer t.ex. LCHF alltså. På Twitter gav hon härliga menyredovisningar. Hon ger sina barn lax och broccoligratäng till lunch medan vi andra ger korv och makaroner. Hur kan man ens jämföra de kategorierna?

Okej, jag ska ge mig. Jag tänker utgå från att ingen sätter sitt barn i ketos. Att ingen förälder säger ”app app, du VET att vi inte äter morötter till fisken.” Eller: ”min son, vet du skillnaden mellan grönt och orange?”. ”Oj blir det smörgåstårta på kalaset, vänta ska jag skicka med lite opsies med majo på.”

Så… jag antar att barnen får lite kollisar ändå. För mig, blir det bara lite konstigt när debatten handlar om att ta bort bröd, potatis och pasta. LCHF är ju lite mer komplicerat än så.

Men nejnej, alla gör saker på sitt sätt.

Så klart.

Och jag räknar kalorier på mitt sätt. Jag struntar helt enkelt i att ta med middagen, för jag menar herreguuuuuuuud man behöver inte vara så strikt.

Nu ska jag, för egen del, döda den här myten om blocksockerfall + sötsug en gång för alla.

Ni vet att jag gillar choklad. Snyft. Kan knappt prata om det här.

Vi har haft nåt slags kräksjuka härjandes hemma. Jag har kräkts en (1) gång. Och efter det har jag inte kunnat äta choklad. Jag vill inte se choklad, jag klarar inte doften av choklad och tanken på att choklad ska cirkulera i min mun känns direkt främmande. Ni vet när man tittar på sitt ex och undrar what the heeeeeeeeeell was I thinking?

Det här är konstigt p.g.a massa olika saker. Jag har kräkts förut och ändå velat ha choklad direkt. Men jag vill inte ha nåt sött alls. Ingen bulle, ingenting. Inte heller möööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö (gäsp) ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö (är vi klara?) ööööööööööööööööööööö(sådärja) rk choklad med bara liiiiiiiiite socker i.

Alltså inget chokladaktig ens utan socker, och inga sötsaker. Inget efterrättsaktigt. Behöver alltså ej spendera fem timmar på google för att hitta ett recept som är tillåtet.

Jag har varit chokladfri i fyra dagar and counting. Alltså jag kämpar inte emot, jag bara vill inte ha. ”Men lite Kinder då, Linda? Du älskar ju Kinder. Nähe, lite hasselnötscrunchy då? Marabou? Inte MARABOU?? Du är döende.”

Jag åt vaniljglass igår, men det var också äckligt. Liksom, fick inte bort illamåendekänslan.

Men jag har ätit mackor, pannkakor och pasta.

Andra gånger har jag ätit bara ägg och sånt där men ändå inte fått bort sötsuget. Det har inget med blodsocker att göra. Det är bara nåt slags självuppfyllande profetior och kanske nåt annat också. Idag är det lördag, jag identifierar mig med nån som äter sött på lördagar. Så vi får se hur det går idag.

Minimal träning, ingen choklad, ingen blogg. Jobbig vecka.

Som att det inte vore nog. Jag fick min värk tillbaka så pillrena tar väl inte bort allt. Typiskt mig att gå upp massa kg när jag slutar äta choklad, och jag har inte ersättningsätit! Jag VILL ju äta choklad.

Annars då? Jag försöker släppa löpningen. Den går helt enkelt inte bra och den får gå dåligt. Jag har gjort om bloggsidan lite grann, inga mål, inga pb:n ingenting.

Det är precis som för nåt år sen när jag trodde att hela min värld bestod av att få skriva krönikör för nån viss tidning. Sen insåg jag att inte ville vara en del av den branschen. Ni vet känslan när man ser sina idoler… i ett annat ljus?

Så är det med löpningen med. Vi har gått ifrån att jaga materiella saker, men istället så jagar vi prestationer. Jag VET att jag inte blir lyckligare av ett nytt PB.

Jag återfann skrivglädjen när jag fick skriva efter mina egna villkor, typ bloggen och så. Samma med löpningen. Efter mina villkor. En liten hobbylöpare. JAg vill springa för att jag älskar att springa. Utan att mäta, kontrollera, bli en punkt i nåns statistik.

Som Sofi Lindberg.  Hon skriver aldrig vad hon väger, vad hon lyfter och vägrar vara med i tävlingar. Hon gör saker för sin egen skull och det är nåt jag verkligen respekterar.

Jag ska visserligen vara med i lopp (om jag vill), men jag håller i tänket hårt.

Ps. Jag är ingen mördare.

En tung söndagsmorgon, som det ofta är när en världsstjärna dör.

För egen del har jag funderat på bloggpaus ett tag och nu gör jag så.

Just nu känner jag bara att det negativa överväger det positiva. Jag vet att ni får massa bra saker också ur denna blogg, ni behöver inte kommentera det.

Men jag känner också att en del har börjat vikthetsa alldeles för mycket och det till en följd av just den här bloggen. Jag har aldrig sagt att andra borde krypa till BMI under 20 och jag har aldrig velat vara nåt slags förebild.

När jag tränar mycket så känner sig en del dåliga. Jag har valt att inte skriva så mycket om träningspassen jag gör. Och jag har försökt visa min matglädje, mest över choklad.

Igår blev det bara för mycket med allians-diskussionen. Är det mitt ansvar när andra människor tar livet av sig, som de påstår är som en direkt följd av att fel regering sitter vid makten? En regering som jag valt. (Detta hände på fb, som ibland är nåt slags förlängning av bloggen).

Är det mitt ansvar när andra känner sig dåliga över att inte väga under 60 kg eller över uteblivna träningspass?

Jag hade sagt nej tidigare. Men nu vet jag inte.

Jag behöver fundera lite kring mitt ansvar känner jag. Jag vet att det inte är direkt mitt fel så, men det tåls ändå att tänka på vilka signaler man sänder ut.

Behöver liksom fundera lite vart den här bloggen tar slut och vad som är bara jag.

Det är inte så dramatiskt som det låter, men jag ville ändå kommentera mitt tillfälliga försvinnande, för det brukar dimpa in sms ganska snabbt när jag inte skriver inlägg.

Jag finns på Twitter, Facebook och mejl som vanligt.

Det är lördag idag. Lördag means storhandling och då kan man äntligen handla sånt där som inte finns i närmsta lilla skitaffär.

Det är smakrecensionsdags!

Marabou gåvoask Grattis

Vad: En nyhet i en snäll gåvoask.

Smak: Det är chokladtryffel och det låter ju trevligt. Men den är alldeles för nötig. Väldigt mycket hasselnöt, jag gillar det inte alls. Men jag gillar att detär en fyrklöver och att pralinerna är små. Jag gillar att det är en fin förpackning och att den kostar 20-30 kr. En fin, men budget sak att ge bort. Vi borde alla säga grattis, tack och kanske förlåt, lite oftare. Och jag älskar dig.

Betyg: 3 av 5 Smaken är ingen hit men jag gillar den här idén så hårt.

Marabou Gåvoask Tack

Vad: En till gåvoask.

Smak: Det är vanilj i nåt slags mjölkfyllning. Okej, men deras vaniljfugde i den mörka Aladdin-asken var klart bättre. Men jag gillar återigen formen. En liten blomma. Och många blommor blir det för 125 gram. Många saker att stoppa i munnen. Det gillar vi.

Betyg: 3 av 5 Ingen av askarna är speciellt god, men vi håller idén hårt.

Olw Sourcream & Bearnaise

Vad: Chips med beasmak. Skulle egentligen köpt den där ostburgarsmaken, men den fanns inte. Ville ha nån annan chips och denna har jag velat smaka i flera… år?

Smak: Noll bea-smak, fast mitt sällskap tyckte det smakade väldigt mycket bea. Tror inte ha nånsin ätit sourcream.

Betyg: 3 av 5 Gott, men vart är bean?

Malaco Choco Candy

Vad: En inte ny serie. Finns i Crunchy, Favourite och Candy smak. Hade en gratis kupong på denna så köpte candy. För den hade jag inte köpt för egna pengar.

Smak: Crispy, jordnötter, chokladdoppade saltlakritsbitar och chokladdoppade vingummin. Det var de sistnämnda jag var nyfiken på, men näe. Alltså det är ju helt klart ätbart och det är en sån där farlig godissort där man börjar trycka in en näve i munnen i allt snabbare fart utan att egentligen känna nånting alls.

Betyg: 3 av 5 Kanske lite roligt att plocka till bion, men ingen egentlig hit.

Usch nu är min godishylla fylld av halvdana smaksorter. Hade jag haft IRL vänner kanske jag hade bjudit hit nån, men alla mina vänner finns på internet så jag får äta upp allt själv.

Ganska skönt egentligen, annars hade ni bott i mitt skafferi.

Jag är ganska upprörd så jag borde inte skriva. Jag är med i en helt dåraktig diskussion på Facebook om alliansen. Jag är öppen med att jag röstat på Moderaterna och en av mina Facebook-vänner envisas med att säga att det är deras fel att folk går och tar livet av sig. Jag väljer att kommentera detta och det hela blir väldigt onice.

Det råder en hel dåraktig tråd av martyrskap rakt igenom. När jag loggar in nu är det en utförsäkrad kvinna som hotar med att ta livet av sig:

”Jag lovar att jag kommer skriva ett väldigt bra och förklarande brev till er alla som anser att alliansens sjukförsäkring fungerar så bra.Jag lovar att jag INTE går bort utan att ha belyst allt..”

Ja men det är helt i linje med självmordsbombare det här. Vilka galna martyrer det finns. Som är villiga att offra sitt liv för att visa att nån annan har fel. Och tänk att det finns folk som sitter och likar en sån kommentar.

Jag vet att det finns brister inom vården. Obviously.

Men att jag röstar på Moderaterna betyder inte att min högsta önskan är att sjuka ska gå och hoppa från en hög byggnad.

Hur kan man ens sätta ett likhetstecken över en sån grej?

Hon känns ganska sönderknarkad eller?

Fast hon är nog mer som Britney, kommer ta sig ur och blabla.

Men botten måste nås först. Hon kommer göra nåt flippat i kärlekens namn, they all do.

Jag tror såhär: när man är känd och rik kan man få allt. Vill man ha m&m´s i enbart gul färg samt att nån fjäril ska ha slickat av varenda färgämne så att det gula ändå inte syns- så får man det.

Men det är en sak man inte kan påverka hur maktfull man än är.

He´s not that into you.

Jag är stolt över att vara diagnosfri, vit och heterosexuell kvinna.

Eh nej. Det är inget att vara stolt över. Jag föddes så.

Cissi Wallin ligger på sjukhus till följd av sin LCHF-diet, tror hon.

Mitt största problem med Cissi är alla jäkla slutsatser hon drar hela tiden. När hon började med LCHF, va hon suuuuperentusiastisk och drog jäääkla massa slutsatser om vilka förbättringar skett i kroppen.

Hon var helt outhärdlig på Twitter så jag avföljde snabbt.

Och som många andra LCHF:are hade hon den där aggressiva tonen. Den där som bara radar upp argument efter argument efter argument och skiter i känslan.

Nu vill hon varna andra blablabla. LCHF var inte bra. Nähe Cissi.

Jag ska skilja på sak och person här och nu på en gång.

Det spelar ingen roll vad Cissi eller Lady Dahmer säger, jag gillar inte personerna.

Sakerna skiter jag i allt som oftast, då de ändå är ute och cyklar för det mesta.

Har nån av dem ADHD förresten? För det har också blivit en grej. Att om man har ADHD så ska man älska den till diagnosen fullt ut och liksom bara dra allt till sin spets. Sen ska alla andra anpassa sig över att de inte kan hjälpa sig själva sin adhd:ism. Som verkar bestå av jättemycket åsikter som bara bombarderar ner alla omkring en.

Coola ner.

Ibland bara svämmer det över av crap, sorry.

Insåg att ni inte har fått en riktig smakrecension av den här chokladen. Och det är synd. Den förtjänar ett eget inlägg.

Vad: Fazer choklad med alla julsmaker. (Blanda ej ihop med jultryfflen som också heter Christmas Chocolate men den är mer som små geishor).

Smak: Det här låter inte gott alls. Den innehåller torkat äpple, mandlar, pepparkakor och massa kryddor. Men allt är finmalet och hade jag inte vetat vad som fanns i så hade jag aldrig gissat. Jag hade aldrig köpt den här själv, men jag fick den av en läsare och jag blev helt tokig i den. Det är därför det är roligt att smaka nya chokladsorter, för man har ingen aning om vilken som är den där godaste goda goda. Det här är jul inbakad i len mjölkchoklad. Det kan inte bli bättre än så.

Betyg: 5 av 5 You neva know what you gon get.

Dropsetsen- wow! Rekommenderas. Körde 9 kg-6 kg -3 kg eller 10 kg-6 kg-3 kg beroende på övning. Vissa bara 6+3 kg.

Tvekade om jag skulle hoppa in i duschen och lovar, 30 sekunder efter jag kom ut så ringde Posten på.

Tänk att få äta speciallevererad choklad direkt efter träning.

Smakrecensioner folks!

Pepparkakschokladen och Julchokladen är femmor, det vet ni va? Älskar de här smakerna!

Karl Fazer Thin Maya

Vad: En tunn kaka med smak av chilli.

Smak: Blev lite förvånad över att det var massa crisp i den. Det står cocoa pieces, men de är vita och liksom… ja crisp. En god kaka, men det är typ inget sting i den. Jag rekommenderar istället Vivanis Chilli choklad. Finns på Coop i snobbchokladhyllan. Men maya-namnet fick mig att tro att den smakade som den där Magnum Maya… men nej tyvärr. (That was some good shit!)

Betyg: 3 av 5 Javisst. Men kanske inte värt att frakta från ett annat land direkt.

Karl Fazer white chocolate with strawberries and a touch of basil

Vad: En stång. Med något märklig smak.

Smak: Vit choklad + torkade jordgubbar. Alltså den kombinationen har vi sett hur många gånger nu? Va? Men credd till nån som vågar stoppa in basilika i choklad. Man känner den om man liksom sniffar på chokladen, men den är ändå så svag att den tillför ingenting till smaken. Förmodligen vill jag inte att den ska tillföra nåt heller. Så varför klagar jag? Vad vill jag egentligen? Jag vet inte, jag är kvinna. Det är inte min uppgift att ta reda på vad jag vill.

Betyg: 2 av 5 Det går att äta, men köper inte igen.

Karl Fazer Nordic Gourmet Rhubarb and strawberry

Vad: Gourmet är en serie med fyllda kakor. Utöver denna och den nedanför finns också med lingon och blåbär. Ska utforska de vid senare tillfälle, de såg farligt syltiga ut.  Den här kakan har däremot not slags krämig yoghurt-eller mjölkfyllning. Förstår ej, men jag gillart.

Smak: Jordgubben känns lite svagt, men rabarbern. Åh. ÅH!!!!!!!!!!!! This is the reason why I try tiny little stupid chocolates from other countries. Mitt mål är att skaffa läsare över hela världen som skickar konstiga chokladsorter till mig. Om ni nån gång får chansen att smaka rabarber i choklad. Do it. Ja. Inte för att det är sådär supergott egentligen. Utan för att det är gott, men så annorlunda på ett helt rätt sätt. Det var det de försökte göra med basilikan. Nu förstår jag. Nu kan jag slappna av i mitt chokladsinne. Jag ser saker klart nu. Förstår meningen med livet.

Betyg: 4 av 5 Udda, but we like it!

Karl Fazer Nordic Gourmet Raspberry dark chocolate mousse

Vad: Choklad fylld med mousse och hallonsmak och blabla. Plus för att konsistensen är bra. Alltså ganska hård och inte så att allt bara rinner ut bara för att det är mousse. Noll illamåendeframkallande.

Smak: Den påminner om Marabous hallonsatsning. Alltså ingen lyckas göra bra hallonchokladkombo. 100 % syntetisk smak. Varför är hallon så svårt för? Va? VA? Men den är ändå något bättre än de hemskaste versionerna jag smakat.

Betyg: 3 av 5 Mjae. Jag äter utan pistolhot också, men njaemjae.

Nu måste jag tillbaks till köket för min man har helt tagit över pepparkakschokladen. Jodå han får. Jag älskar honom mer än choklad.

WHAT?

Ja det är sant. Lugna ner er nu.

I helgen planerar smakpatrullen att skaffa Marabous gåvosaskar samt chips med ostburgarsmak.

Om Backman hade ätardag med kakor så kan vi också ha en chips cheeseburger dag. Så är det!

Många frågar hur syskonen gillar varandra.

De älskar varandra! Det är inga större problem de emellan.

När det kör ihop sig är det i princip alltid vuxnas fel. För lite framförhållning, tålamod osv. Men för det mesta går det ju bra!

Vi har det kallt idag, även fast det är Stockholm. Det jag gillar med vårat dagis är att de håller sig inne när det är kallt.

En del dagis gör liksom en grej av att de är ute i alla väääääder.

Ursäkta, men hur kul tycker vuxna det är att vara ute i minus jättemycket? Varför ska vi tvinga våra barn det?

Vem tvingar en vuxen att äta ärtor om den inte vill?

Vi behöver behandla barnen som små vuxna med frigging rättigheter.

Kallt så man tappar känseln i kroppen = stanna inne.

Kräks av maten = ät inte.

Man behöver inte komplicera så mycket.