BitterBloggen

Ibland så badar folk i en god gärning som de själva anser att de gjort en gång, och tror att det räcker för resten av livet.

Ibland så gör folk små goda gärningar varje dag som inte blir sedda, men det spelar ingen roll, för det är inte meningen att nån ska se.

Ibland tror folk att en text är direktkopplad till jaget.

Ibland fattar folk att en text är just en text och inget annat.

Ibland tror folk att de känner en bara för att de har läst några ord.

Ibland har folk inget bättre för sig än att läsa in 3 böcker mellan 2 rader, och sönderanalysera varje mellanslag.

Ibland leker vissa proffspsykologer, men ser inte sina egna problem.

Ibland tror folk att de har kommit en väldigt nära, fast man inte alls släppt fram dem.

Ibland är det enkelt att snylta på någon annans idéer och uppmärksamhet.

Ibland känner jag mig själv träffad av samtliga punkter ovanför, för jag är inte bättre än någon annan.

Skitskumt att jag hör grannens MSN. Och telefonen ringer… aldrig hört detta förut.

Har han blivit döv eller har jag fått superhörsel?

Just nu kom jag på det här:

Jag är så glad att jag inte är en sån som försöker bli bästa vän med alla (inklusive här). Jag är så glad att jag är jag.

Jag är jag.

Jag vill inte ha en förbannelse. Har tillräckligt många. Dessutom känner jag mig klyschig idag. Har fått en klysch-förbannelse så jag avslutar med

tack och hej

leverpastej

Hur beroende är man av bloggen när hälften av alla inlägg handlar om bloggen i sig och hur man missbrukar bloggeriet?

Att jag sitter och bloggar på jobbet har väl vemsomhelst lyckats klura ut, men ni vet inte hur jag gör det.

Eftersom vi jobbar i ett kontorslandskap och jag är lägst ner i hierarkin får man vara lite smidig. Jag kan tyvärr inte läsa andras bloggar, för det syns direkt att det är icke-jobb relaterat.  

Administrera-blogg-sidan kan man ha uppe för den är inte så flashig. Ser mest ut som ett av alla hundra olika program vi sitter och jobbar i. Svart och grått is fine.

Sen sitter jag och skriver i outlooken och låtsas att det är nåt superviktigt mejl jag skriver. Sen så klipper man och klistrar fort som fan. Tryck på publicera. Done.

Snart är det Sveriges nationaldag. Om några år kommer vi fira den som tokiga och det är bra. Vi ska vara stolta över Sverige. Alla som bor här borde gå ut och vifta med en svensk flagga.

Det skulle bli en större gemenskap och kanske skulle hatet mot grannen och Jantelagstjafset minska mer, om vi faktiskt visade hur mycket vi tycker om Sverige och dess invånare.

Jag tänker aldrig flytta.  

Här finns ett jämställdhetstest. Jag trodde att de där sakerna var självklara, men tydligen inte.

Mitt hemliga uppdrag blev inställt som jag skulle ha haft efter jobbet. Måste säga att det kändes skönt, eftersom jag är så megatrött idag. Hur botar man trötthet bäst?

Genom att spotta ut inlägg efter inlägg efter inlägg hela kvällen.

Får man ha ljudlöst i mobilfrizon eller får man inte prata, är det det som är grejen? Får man inte prata med andra resenärer heller?

Och på vilken plats ska alkisarna ligga?

Vi får se hur många knivslagsmål det kommer bli runt det här.

Häfta inte ihop papprena, utan sätt ett gem på. Motivering: Man hittar inte alla papper när de är ihophäftade.

Logiskt?

Helt rätt. Bort med läxorna. Det finns ingen det ställs så höga krav på som grundskoleelver.

Sjukt irriterande att man avstår från att åka en tunnelbana som ska till den hållplats som man själv ska till eftersom att den hamnar på fel sida av perrongen, där det bara finns trappor som man måste gå i.

Istället väntar man på nästa tunnelbana, som också ska till den stationen man ska till, men med en annan slutdestination, som gör att tåget hamnar på andra sidan spåret där det finns en rulltrappa. Men så kommer inte det andra tåget!

Jag är helt olagligt trött, jag orkar inte ens äta frukost. Den här dagen kan bara gå på ett sätt.

Lite jobbigt att jag har ett uppdrag efter jobbet också, så det kommer dröja innan Linda får sova.

Jag kommer inte va hemma förrän typ 20. Och klockan är 06:52 nu.

Skriver man och är kritisk mot rasism, könsdiskriminering, jobb. Noll reaktion.

Skriv kritik mot bloggar i största allmänhet. Då börjar det brinna här inne.

Hur många har skrivit:

Jaha då har väl jag också startat en blogg då.

i sitt första inlägg. Med exakt de orden? Startar man en blogg för att man själv vill eller gör man som alla andra som vanligt?

Hoppas INTE Madonna blir en ny HM modell. Har så sjukt svårt för henne. Vad har hon nånsin gjort som är bra?

Jag vill helst inte tappa respekten för HM.

Är det bara jag som skulle vilja se Virtanen skriva Pappablogg?

Det kanske finns en kille. En kille som jag tycker mycket mycket om. Men vad hjälper det? Vet han det? Jag vet inte om han har fattat det.

Kan ju inte direkt använda bloggen för en sån sak:

X jag vet att du läser, det är DIG jag skriver om, det är DIG jag vill ha.

Vilket luddigt inlägg. Man vill ju inte att fel personer ska få reda på det här. Eller nåt. Han kanske inte ens läser min bullshit, vad vet jag.

Ja vad vet jag? Inte mycket alls.

”Tänk på de i Afrika”. Ja, vad är det med dem? Varje dag hör man nån jäkel tycka synd om ”de i Afrika”. Varför? Ja många har det jobbigt, precis som många har det här. Är problemen likadana? Nej. Lika svåra? Vettefan, vem kan bedöma det?

Om jag ska grovgeneralisera så har ”de” problem med vård, mat och såna saker, medan ”vi” har problem med känslor. Vem kan bedöma vem som har det värst/bäst?

Men om vi bortser från det faktum att det är skillnad på u- och ilandsproblem. Jag är rädd för er som sitter och tycker synd om alla andra hela tiden. Kan ni inte tänka själva? Afrika är en stor kontinent. Alla är inte fattiga. Det man ser av Afrika i media är ofta ”tyck-synd-om-kampanjer” för att vi i väst ska skänka pengar.

Man ska ge, det är helt rätt. Har själv ett fadderbarn. Men tänk till liiiite, svälj inte allting, gör inte som alla andra hela tiden. Var lite källkritiska. Allt som finns i media finns där av ett syfte.

Tror inte det är många som fattar att en granne i Sverige har det värre på alla sätt än vissa i Afrika.

Såg världens finaste kille på tunnelbanan. Den typen av finhet ser jag max en gång om halvåret.

Men en sån kille kan man ju inte gå fram till. Vad säger man??

Åååå så va halva arbetsveckan över. Bara imorgon kvar. Har varit en ganska bra jobbdag, bättre än länge, om man bortser från glasstraumat.  

Det blev ändå rast till slut. Ibland får man sätta ner foten liksom.

I magen: Tip Top.

Hade velat ha: bilglass

Glöm mitt förra inlägg. Det blir ingen rast idag. Det är tydligen sånt man inte kan unna sig varje dag. Jag sa ju det vid lunch. Kolla det inlägget.

Mina känslor sviker mig aldrig.

Ska jag eller ska jag inte äta en glass vid kvartitre-fikat?  Och vilken i så fall?