BitterBloggen

Usch, en familjemedlem ska göra det snart.

Faktiskt så fick jag också göra det när jag var liten, 2 månader. Tur att jag inte minns nåt.

Å andra sidan kankse det är därför jag är psykotisk idag.

Jag har förslappat mig (mycket på grund av flytt och diverse annat energikrävande) inför min mister-mister. Men det spelar ingen roll om jag går i mysbrallor, är osminkad, har nördglasögon och tofs. Han får mig ändå att känna mig som en vacker drottning.

Men idag har jag faktiskt gjort mig fin.

Får se om han märker nåt….

Igår fick jag lära upp en ny tjej på jobbet. Har sett henne ett par gånger förut, men vi pratade för första gången nu.

Hon var hur cool som helst.

Hon var jätteglad över sättet jag lärde upp henne på och valde att jobba tills hela passet var slut. Jag tycker det är så kul att få någon motiverad, men trodde inte att jag var rätt person för det. Men det var otroligt givande, jag kanske borde bli utbildare. Fast i vad?

Min teknik är faktiskt lite bitter. Jag rabblade upp alla problem som kan  kommer! att uppstå. Så att hon vet hur hon ska tackla det när det väl är där.

Jag säger som han i Greys Anatomy:

Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta.

Dagens dåliga samvete: borde verkligen boka läkarbesök, men jag pallar inte med negativa besked.

Dagens-kan-gå-hursomhelst: min fästman och mamma har bytt nummer. Och han planerar att ringa henne.

Dagens surprise: jag jobbar för femte dagen i rad.

Sov på soffan, sov på golvet i kuddhörnan under palmen, sov på soffan igen.

Ringde sjukvårdsupplysningen. De tycker att jag ska boka en läkartid idag.

Kan inte, ska träffa en patient just nu, efter det ska jag jobba.

ONOFF vägrade ta in mobilen. De vill reparera den för 500 spänn för att den är köpt i deras internetbutik. Aldrig mer ONOFF!

(Orkar inte skriva lösningar på det här just nu, got to run).

Näh! Här ska reklameras mobil. Den bara hänger sig som jäkla Windows.

Nu ska jag köpa mobil och mp3 separat.

Ge mig era bästa (och billiga) tips tack. Mobilen ska ha bluetooth och en bra kamera. Runt 2000 spänn. Gärna tappvänligt.

Har en intervju på måndag, men har kommit fram till att det är en såndär rekryteringsintervju som inte kommer leda någon vart. Det vill säga, de har inte den tjänsten de har satt ut i annonsen. De vill bara säga hej och få en ursäkt till att fika.

Har varit med länge nu, och kan det där med lögner. De ljuger lika mycket i annonsen som vi ljuger i våra CV:n.

Istället ska jag gå till en annan intervju. En gruppintervju, lika intetsägande och lika mycket ”leder ingen vart”-faktor. De får säker provison på antalet intervjuade kandidater. Men motiveringen till att jag ska gå dit är att det ligger i porten bredvid min. Så är det att bo på Kungsholmen. Det jag ska avboka däremot är alldeles för långt ifrån mig. Orkar inte slösa en hel kväll på ingenting.

Såhär vill jag att mitt jobb ska vara:

Varierande och utmanande. Högt uppsatta mål, men som ständigt är inom räckhåll så att det rikrigt brinner i arslet på mig. Det ska vara utvecklande för mig som person och möjlighet att klättra så att jag verkligen satsar allt. Jag vill verkligen satsa allt, men få arbetsgivare verkar se det som någonting bra. Jag har så mycket att ge, varför vill ni inte ta emot det?

Ovanpå det vill jag ha en TYDLIG och ödmjuk chef.

Ska det vara så förbannat svårt?

Blodproblemet ledde till massiv skrubbning (just nu med klorin).

Detta ledde till två saker:

dels att min favorittröja är hel förstörd,

dels att jag toltabrändesönder min bästa kastrull (är fortfarande ovan vid gasspisen och att den ska brinna och grejer).

Ska bli en lättnad att komma till jobbet. Hoppas tvätten blir torr till klockan 20.

Problem:

Tvätten blev inlåst i tvättstugan av grannen (but of course)

Lösning:

Springa upp till grannen på våning sex och de dem låsa upp.

Problem:

Tvätten är inte torr efter fyra timmars tork.

Lösning:

Lägga ut kläder och lakan över hela lägenheten.(Reminder; bjud inte hem någon idag!)

Problem:

Blodfläck som vägrar ge sig

Lösning:

I don´t know yet, but I´ll figure something out.  (Har hittils sprungit till affären två gånger för att köpa olika medel, skrubbat i tre timmar).

Tur att jag vaknade sju imorse. Börjar jobba klockan två idag. Är ganska trött.

Hantverkaren hittade en metallåda ovanför elmätaren- full med proppar. I vår lägenhet. Can you believe it? Både jag, killen, mamma och brorsan missade det totalt. Han menar på att det ska finnas massa 4A där, men jag ser bara 6:or och 10:or. Nåväl. Pray to god att den inte går igen. Tur att man har trådlös damsugare, annars hade det inte gått att damsuga i hall kök och badrum.

Nu till nästa grej. Få bort blodfläck från okänsligt material? Går inge bra för mig, och vill helst slippa förödmjukelsen att ringa min mamma och fråga. Har testat typ allt. Ge mig såna där hemliga farmorstips. Brukar vara bättre än Vanish och sånt. Jäkla oändlighetsproblem med att fläckborttagare skapar nya fläckar.

Thanks.

Har blivit helt städskadad sen jag flyttade. Det Vanishas, moppas, sprayas, damsugs, skrubbas, poleras och svintas. Blir helt galen om jag ser en fläck.

Den måste bort!

Nu så… jag tvättar i tvättstuga kids. Två maskiner rullar och jag känner mig nöjd. Är dock lite förundrad över det där med dosering. Var ska man lägga tvättmedlet (och hur mycket?) Inte så lätt att tolka en balja med ett streck vs. en balja med två streck. Jag hällde såklart i båda. Jag har inte tid med tvätt som inte tvättas ordentligt.

Tvättexperten?

Jag sitter och funderar på en av de vanligaste frågorna i mitt huvud:

hur motiverad är att jag att gå till jobbet?

Idag har vi ett möte med chefer som inte ens vet vad jag heter, eller att jag jobbat där i snart ett år. Förra mötet var spännande. En av cheferna kom med subtila uppmaningar att man inte skulle skicka en viss typ av mejl. Chefen smilade mot mig hela tiden, och avslutade med en inte lika subtil blinkning.

Coolt, chefen gillar mig. Gillar att jag verkligen lyssnar på mötena, tänkte jag och sträckte på ryggen.

Veckan efter kallade chefen mig för fel namn. Och ett ljus från himlen föll ned, att chefen trodde att jag var den personen som skickade de där mejlen.

Så jag ställer mig frågan igen:

 hur motiverad är att jag att gå till jobbet?

Den kände sexbloggaren The old dog undrar om hans läsare minns sina första 10 sexpartners. Han uppmanar de att svara helt ärligt på frågan. Varför man skulle ljuga om det framgår inte. I alla fall,  han och brorsan minns visserligen vem som tog deras oskuld, men redan vid nummer två ”så sket det sig direkt!”.

Nåväl, jag ska inte gå in på mitt sexliv. Jag ska inte vara sådär töntig som man brukar vara på film och illustrera det hela med fyrverkerier som en antydan på att det är fantastiskt. För vem vet, jag kanske ljuger Jag låter det där stanna mellan mig och den det berör istället.

Istället sitter jag och funderar på… vem kliade mig på ryggen första gången? Jo det måste ha varit mamma när jag var en liten spädis. Men redan vid nummer två skiter det sig. Vem var den andra personen som kliade mig på ryggen? Gud vad frustrerande, jag kommer inte på det!

Minns ni de första tio personerna som kliade er på ryggen?

I sure as hell don´t.

Imorgon ska jag för första gången i mitt liv tvätta i tvättstuga. Observera att jag tvättat förut, men inte i tvättstuga.

Dum som jag är bokade jag in en tid imorgon 7-11. Vem faeen går upp sju på morgonen för att tvätta? Jag börjar jobba 14. Ska jag utstå med detta verkligen? Det är fan enklare att köpa nya kläder. Är inte heller superglad över att jag ansvarar över killens hiphopkläder. De kostar en del. Största problemet är ju att jag är oteknisk, hur fan ska man veta var man ska hälla sköljmedlet, var tvättmedlet ska in, hur fan stänger man en tvättmaskinsdörr? Alla dessa frågor…

Bortsett från alla praktiska problem, så kan vi ju gå över till de psykiska. Jag vill också säga att jag är rädd. Rädd som fan. Jag har ju hört alla konstiga tvättstugehistorier genom åren. Bortglömda röda strumpor med flit som färgar alla kläder, folk som har sex i torkskåpet, en viss folkgrupp som bara snor allt de kommer åt, t.o.m. gamla trosor.

Det är bäddat för katastrof.

Just det bädda! Måste bädda sängen.

Jag ska packa en liten matsäck för jobbet, tänkte jag. Jag jobbar 14.15-19.15 och man blir ju tokhungrig runt middagstid. Tänke göra en macka med ost, men äcklas inför tanken av mjuk ost som är rumstemperard. Ni vet, hur den böjer sig som formbar lera längsmed brödkanten.

Yuck!

Så kommer jag att tänka på mamma och pappa. Som kommer från östeuropa och är uppväxta utan kyl. De hade smör, ost och mjölk ute. (Om ost nu var uppfunnen på deras tid, minns inte faktiskt). Allt det där ska tydligen klara sig flera dagar. Och allt jag kan tänka på är

Yuck!*

* Ett ord för att visa sin avsky inför något. Som att man vill kräkas. Ungefär som den där programledaren gjorde häromnatten.

Åh jag har en hemlis om min snubbe som jag vill berätta. Men jag får inte.

Hursomhelst: jag kan känna mig trygg.

Trygg.

Gentleman- Dem gone.

Jag får ryck av introt.

Läste just en ansökan min storebrorsa skrev. Blev fan tårögd. Av en tråkig ansökan, hur många såna har man inte bara gäspat förbi?

Åh, vad han är grym. Om han skulle bestämma sig för att bli skribent (vilket han kommer göra, han är alltid ett par år efter mig) så kommer han knäcka mig och ”hela bunten”.

Jag kommer bli en Calle Schulman i vår familj. Och han kommer vara Alex den store.

Jag är fem år igen. Att lägga sig och säga godnatt är lilla döden. Tänk om man inte vaknar imorgon. Tänk om allt försvinner, tänk om allt är en dröm.

Hur kan man veta att man inte drömmer?