Mörkt i lägenheten, dag 4
Jag fick krypa till korset till slut. Som en kvinnlig Jesus. Ringde till min alldeles speciella hantverkarkille som springer här och ska ordna min kyl. Han är ju kraftigt försenad med den, så han var ju skyldig mig nåt. Det är så pinsamt att ringa och be om en propp, hur hjälplös är man inte då (flera killar i affärer garvade åt mig igår!)? Men finns den inte i affärerna, så finns den inte.
Han ska ”trolla med trollspöt” och försöka fixa en propp som heter 4A. ”Med största sannolikhet” lyser allting när jag kommer hem. God I hope so, för jag pallar inte mer. Frågan kvarstår ju var man köper den, eller ska jag ringa honom igen nästa gång?
Såhär såg min morgon ut i övrigt:
Har horsminkat mig (eftersom det är mörkt + att jag inte hade glasögon och det var svårt att se)
Brutit ihop för att jag inte hittade min mobil (eftersom det är mörkt och svårt att se)
Inte fått någon frukost som en konsekvens av ovanstående problem (mörker, hello!)
Lösningar på problemen (ny grej, jag måste börja skriva ner så att jag slutar med min lilla kaosteori):
Torka av leftovereyeliner i hissen på väg till jobbet.
Leta på alla konstiga kreativa ställen. Självklart hade den ramlat bakom skohyllan bara för att det är mörkt.
Baxa banan från jobbet.
Men allt löser sig mina vänner. Från och med nu ska jag skriva ner lösningar på allt. Kommer inte bli lika roligt att läsa, men skitsamma. Och jag VET att jag är väldigt motsägelsefull med mitt nya toffelbeteende. Men hellre har jag fel och är lycklig än har rätt och är olycklig.
Så mycket stolthet har jag faktiskt inte.
