Archive for augusti, 2011

Köket ska vara rent om ni vill ligga! Eller inte…

onsdag, augusti 31st, 2011

Malin Wollin sprider den seglivade myten. Män som diskar får ligga mer. För kvinnor står liksom inte ut med att det står massa disk i köket så därför vill de inte ligga om nätterna.

Oh boy.

Hade jag brytt mig om hur lägenheten hade sett ut hade vi väl fortfarande inte haft barn.

What happens in the kitchen stays in the kitchen, typ. Blir varken mer eller mindre tänd på hur diskat det är. Varför skulle just kvinnor önska att det är mer rent i hemmet?

Nä hörrni.

Var snälla mot varandra och ligg lite mera så löser sig resten. Ingen nylegad orkar vara sur på morgonen. DET är en myt jag gärna sprider…

Tele 2, you suck!

onsdag, augusti 31st, 2011

Så jag ringer Tele 2. Förklarar problemet med att logga in på mitt konto. Ser aldrig mina fakturor.

Jag kan välja att få specifikationer, men då kostar det 24 kr/månaden.

Så frågar jag. Vad kostade samtalet till utlandet som vi nyss ringde?

Det ser vi inte förrän om flera dagar.

Okej men vad är minutpriset om man ringer med Messenger?

Det vet jag inte.

 

Nähe.

Tacka vet jag Kronofogden. Deras kundtjänst svarar på allt och det jävligt fort.

Att äta mat utan att lida

onsdag, augusti 31st, 2011

Ni vet att jag gillar att hacka på er angående kost.

Nä inte riktigt va? Men jag tycker att självinsikt är viktigt. Man ska veta vad man sysslar med och varför. Samt för vems skull.

Nattugglan tycker jag har lyckats bra. Hon har lagt om sina vanor och lider inte av det. Det känns när man läser. Det handlar verkligen inte om att vara perfekt, men lite balanserad utan att kämpa ihjäl sig.

Man kommer ingen vart om man låtsas som att saker som är jobbiga inte är jobbiga. Jag har fortfarande lite svårt med kosten.

Jag tror att folk rent allmänt hakar upp sig för mycket på vad man får och inte får äta. Istället för att tänka på den totala mängden. Och nej, jag tror inte att de flesta av oss är gravt sockerberoende. Vi bara luras att tro det. Det är inte samma sak som alkoholism, för de flesta. Men det är ett poppis triumfkort. ”Jag är sjuk”.

Vi är så matade med info om vad vi får och inte får äta. Jag tror att man får äta allt. Och många saker är bra, men det är just det där, vad man får äta i kombination  med annat.

 

Är gröt bra? Ja det tycker jag. Är grovt bröd bra? Ja det tycker jag. Ska man äta gröt och mackor till frukost och mackor till mellis sen? Nej, det tycker jag inte.

Är fet lax bra? Ja. Avocado? Ja. Olivolja? Ja. Ska man äta alla tre sakerna på en gång flera gånger om dagen? Nej.

Bra fett, bra kolhydrater i normal mängd och proteiner. Proteiner is good shit och det är svårt att överäta sig på det. Hur många hekton kött kan man äta liksom?

Balans, balans, balans. Ja det är svårt. Nej det finns inget facit.

Men man ska inte lida. Då är det fel. Och det kanske tar tid att hitta en matrelation där man inte skadar sig själv pga överkonsumtion, samtidigt som man inte lider för att man inte får äta det man vill.

Bara ni inte ljuger för er själva och låtsas som att ni inte är sugna på dåliga saker när ni är det. För en dag brister bubblan och det är fan inte kul.

Göteborg Marathon

onsdag, augusti 31st, 2011

Åh jag ser att Göteborg har ett eget Marathon 8 oktober! Ska inte springa i år, no worries, men kanske nästa år? Söker en höstmara så att jag kan ta mitt tidsmål!

Är väldigt skeptiskt till Stockholmsmarorna p.g.a värmen. Ska försöka öva på det och ska såklart springa dem, men vet att jag mår bäst på hösten.

Nu till frågan. Är detta ett jippo? Ser man folk? Har lite dubbelmoral, för under milslopp vill jag verkligen inte bli störd av långsamma människor. Men maran och över det- då vill jag ha publik, för allt pepp behövs.

Inte som i Växjö… det var inte så kul att springa över 4 mil helt själv.

Tror dock det kanske krockar med Hässelbyloppet nästa år… jag får ta det då. Men åh vad jag törstar efter lopp! GE MIG!!

Fast det tuffaste loppet av alla står ju framför mig… att föda två barn. Det är ett jävla skämt att barnmorskor envisas med att säga att en förlossning är som att springa ett Marathon. Förlossning är mycket tuffare. Det är helt okej att kasta en stekpanna i huvudet på folk som försöker jämföra barnafödande med nåt långt lopp.

Ni kan hänvisa till den här bloggen.

Smakrecension: Kit kat caramel och Lion white

onsdag, augusti 31st, 2011

 

 

Minns inte om de såg ut såhär, det var bara dessa bilder jag hittade.

 

Bettan föreslog att jag skulle äta choklad för att komma ut ur dippen. It works everytime! Fast gärna att jag rör på mig också innan, vilket jag gjorde. Jag hittade dessutom dessa nyheter. De hoppade bara på mig, jag lovar!

 

Vad: Lion White och Kit Kat Caramel.

Smak: Lion imponerade på mig! Vit choklad passar jättebra med crisp och kex och sånt. Lite tuggmotstånd liksom. Jag väljer hellre denna än den vanliga.

Kit Kat. Inget speciellt…påminde om Twix. Känns om jag ätit den förut? Det kanske jag t.om. har.

 

Betyg: Lion 4! Den är riktigt bra den här!

Kit Kat 3. Intetsägande, men inget fel på den.

 

 

 

 

 

 

 

 

När andra lägger sig i

onsdag, augusti 31st, 2011

Idag bestämde jag mig, trots seghet/smärta och blablabla. Efter dagis- promenad. Inga ursäkter. Det GÅR. Inte varje dag, men det går. Tror det blev en liten runda på 4-5 km i lugn takt med stopp i affären för chokladköp. (Smakrecensioner kommer!) Det låter inte långt, men jag är som en fullgången enlingsgravid nu.

Men i affären hände det nåt skumt. Det var ett barn, kanske 5-6, som handlade med sin mamma, antar jag. Pojken var ganska gnällig. Inte på nåt extremt sätt, inte liggandes på golvet eller nåt sånt, men han hördes lite då och då mellan hyllorna.

Jag var en bit bort så jag hörde inte om mamman svarade på det han sa eller körde ignorera-taktiken, som faktiskt är effektiv ibland. Men som ibland misstas för ”oengagerad förälder” av icke föräldrar.

Så ser jag dem i kassan och han gnällde om nåt, fortfarande inte extremt på nåt sätt. Då kommer en gammal tant och skriker TYST!! till honom.

Det var enormt otrevligt och alla blev nog lite förvånade, men ingen sa nåt. Jag var såååå nära på att gå efter henne och säga nånting, fast vad…?

Hans mamma stod ju där bredvid, hon hade koll på läget, blir så arg på sånt där.

Lider lite i kroppen nu av promenaden, men mår bättre i skallen så det var värt det! Så jäkla bra mental träning inför löpningen sen. Förstår bara inte varför jag har ont i utsidan av höfterna, som att nån dragit på mig ett skärp och spänt åt för hårt.

V 32

tisdag, augusti 30th, 2011

Har en dålig dag. Trött fast jag sover mycket. Känner mig så stor och jag kommer inte in i nåt och jag är bara allmänt less.

Saknar min gamla kropp, saknar att vara normal. Det trycker överallt.

Vet inte om det är slempropp jag ser lite då och då, i övrigt- inga tecken på att det här kommer att sluta. EVER.

Fast hoppas ändå de ska stanna till v 34 så man slipper sån där spruta som påskyndar lugnutvecklingen, men jag tror inte det är nåt problem. De lär inte flyga ut på ett tag.

B- och jag tror det är en pojke

måndag, augusti 29th, 2011

Beyoncé outade på VMA att hon är gravid. Och som hon outade! Värsta showen liksom. Det blev lite löjligt om någon frågar mig.

Och har ni följdfrågor kommer jag säga att det var ännu löjligare att Jay hoppade omkring samtidigt som hans boys ryggdunkade honom.

Som att han gjort nåt bra liksom, fick ner bruden på rygg och dessutom gjorde henne på smällen.

Nämen alltså… sluta göra jippo av barnet.

Bolt gjorde en fet miss

måndag, augusti 29th, 2011

Bolt diskades. Kan inte så mycket om den typen av löpning. Lopp som är kortare än en manlig orgasm väcker inte mitt intresse nämnvärt. Men känner ändå att det var lite synd. Reglerna verkar lite väl hårda.

Och han ÄR ju så gullig.

Det är därför man blir berörd.

Fast sen så glömmer jag det ganska fort.

Jag går igång på många många mil och timmar av svett. När de kollapsar och kräks i mål. Man hinner väl inte ens önska att man är död på 10 sekunder?

 

Fredagsmys fast nio månader

måndag, augusti 29th, 2011

Under mina tre graviditeter finns det vissa återkommande sug och därför kanske man kan kalla det för craving, vad vet jag. Mjölk är ett exempel. Jag gillar inte mjölk så enda lösningen är att dricka chokladmjölk.

I swear you did not see it comming!

Det finns några till exempel. Ostpaj är en sån sak också. Samt kött och potatis med sås. Mera svensk husmanskost än vanligt. Ser ni mig hänga på lunchhak flera dagar i rad kan ni räkna med bebis.

Så… man skulle lätt kunna dra slutsatsen att min kropp har brist på nånting och säger åt mig att skaffa t.ex. kalcium.

Men hey, this is the mental blogg.

Så jag tror mer att jag har lärt min kropp att ahaa…. när det och det händer i kroppen (typ asså kemi) då brukar jag få chokladmjölk och ostpaj, så ge mig mera.

Ungefär som PMS. För hur mycket choklad fanns det på grottmänniskornas tid? Vad åt kvinnor då? Typ bär eller nånting.

Jag har absolut inga vetenskapliga belägg för det här inlägget. Särskilt inte den sista delen, vem vet EGENTLIGEN när Marabou öppnade sin fabrik?

 

Smakrecension: Lindt Stracciatella

måndag, augusti 29th, 2011

Vad: Lindt Stracciatella i kakform. Finns i tryffelform men den är skitäcklig.

Smak: Vit choklad med små bitar av mörkchoklad, fast det smakar faktiskt kexbitar. Men det gillar vi.

Men den vita chokladen är inte bra alls. De kan inte göra det bra. Hellre käka Icas blockchoklad då.

Betyg: 3 av 5. som alla andra Excellance.  Det är inte så bra på det där med choklad. Men deras långa 300gramskakor på flyplatserna är mycket mycket godare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tar mitt ansvar

måndag, augusti 29th, 2011

Det har kommit en del upprörda röster om bristen på smakrecensioner i den här bloggen. Det är inte mitt fel, det kommer inget nytt mitt i sommaren. Jag gör vad jag kan!

Vill be om ursäkt om jag gjort någon upprörd. Men i eftermiddag kommer en. Jag äter choklad för eran skull.

Att inte skylla på nåt

söndag, augusti 28th, 2011

Gillar Marathonlöperskan Isabellah Andersson. Så jäkla ödmjuk men ändå som en friggin robot. Hon vann Stockholm Marathon 2009 tror jag det var, bara någon månad innan hade hon fött sin dotter.

Maran för någon dag sen gick inte helt som hon ville. Det talades innan om att vädret var extremt. Kvavt. Och att förutsättningarna var tuffa.

Hennes kommentar till det hela? Hon erkände att hon inte hade den rätta farten i kroppen och att det inte hade med värmen att göra. Och nu ska hon träna hårdare.

We love, we just love it!

Jag vill springa, nu nu nu

söndag, augusti 28th, 2011

Jag är så sjukt löppeppad så det går inte ens att förklara. Här sitter jag höggravid med tvillingar, i princip helt orörlig och ganska rund.

Men i mitt huvud är jag redan fit. Jag har en plan på hur jag ska fixa styrkan och all löpning kommer vara befrielse när barnen är ute och sejf. Jag vill verkligen springa ett tremilspass. Och ett intervallpass där jag ser stjärnor framför ögonen.

Dessa lopp är jag anmäld till nästa år:

Lidingö Ultra 50k, Stockholm Marathon och Jubileumsmarathon. Ett långt lopp i månaden, tre månader i rad.

 

Jag MÅSTE ha revansch på 6h och springa ihjäl skiten när jag inte är gravid. Karlstad 6h i september är en våt fantasi. Det måste gå att lösa.

Sen vill jag hemskt gärna springa Stockholm Halvmarathon. Jag minns banan så väl, jag vill vara där och sätta ett fett PB. Hoppas bara inte den och 6h i Karlstad krockar, det gjorde de förra året.

Då är jag uppe i fyra marathondistanser, men fem är en roligare siffra än fyra så frågan är om jag ska klämma in nånting annat också bara för att?

Men jag behöver fixa till milen också, sub 50 är målet. Då kanske det passar bäst med Hässelbyloppet. Har en våt fantasi om att springa in på IP och att den stora klockan visar 49:59 eller under det thank you very much. Jag vill ligga halvdöd i gräset med pesonal som hänger över mig och ber mig flytta ifrån mållinjen.

Klämma in Växjö maran en gång till? Jag lovade mig själv att aldrig springa runt den där sjön igen. Men vad är en bättre utmaning än att gå tillbaka till ett lopp man hatar och gå därifrån med en känsla av att man älskar samma skitbana? Eller släppa Växjö och köra Åland eller Odense?

Vi funderar på det ett tag till va.

The lovely bloggvärld- fake it until you make it?

lördag, augusti 27th, 2011

Och när vi ändå irriterar oss på andra bloggar.

Varför skriver man att man klarat ett visst lopp fast man bröt?

Varför skriver man att man köpt feta diamantringen när det inte är diamanter?

Varför skriver man att man har eget företag som går sååå bra, fast man inte ens kan plocka ut lön, där istället företaget enbart är en kostnad?

 

Jag väljer att inte skriva allt. Men det jag väljer att skriva om är åtminstone någorlunda sant.

I alla fall lite.

Pytte pytte lite…

 

Ni får kalla mig bakåtsträvande om ni vill

lördag, augusti 27th, 2011

Varför tror kvinnor att de provocerar någon för att de väljer att behålla hår under armarna? För mig är såna här typer av protester oerhört barnsliga. Raka dig eller låt bli. Men att låta bli BARA FÖR ATT provocera känns ju inte ett dugg provocerande.

Samma sak med att klä sin pojke i klänning. Gör man det bara för att provocera? Det är det intrycket jag får. Det är synd när det går ut över barnen på det sättet.

Jag skulle aldirg låta min son gå till dagis i klänning. Lika lite som att han får traska ur det här huset med en masaidräkt och spjut i handen. Om det inte är maskerad på G.

Ameh vadå, han är halvtanzan och där är det inga konstigheter att gå omkring i masaikläder eller manlig kjol offentligt.

Nej tyvärr, det funkar inte så här.

Det har inget med genus att göra.

Ola Lindholm

lördag, augusti 27th, 2011

Har helt glömt bort det där. Vad hände? Varför skrivs det inget?

Jag trodde han var guilty i alla fall.

De sista kilona

lördag, augusti 27th, 2011

En till sån där grej som jag läst lite överallt på några dagar. Märkligt hur det är samma grej som dyker upp flera gånger på en dag. Då blir det inlägg här!

De sista kilona är INTE svårare att bli av med.

Och det är nånting positivt. Det betyder att det fortfarande är du som har makten att fixa det. It all depends on you.

Det kan kännas svårare, det betyder inte att det är svårare.

Ja jag vet att det är jätteroligt att dra fram teorin om att kroppen har mindre att jobba med och därför inte vill släppa iväg de sista kilona.

 

 

Saruman= ond

Kroppen = neutral

 

 

Kroppen är inte elake Saruman. Den kommer ge dig det resultat som du jobbar för.

Min målvikt var ett tag 59 kg. Från 62 till 59 kändes det som det tog jättelång tid. Kroppen ville inte ner, buhu buhu. Tre sketna kilon liksom. Jag var ju nästan där, men ändå inte…

Stämde detta med att det var svårare?

Nej. För efter att jag nådde 59 gick jag ner till 54 utan att göra fler uppoffringar och nu snackar vi riktigt lågt BMI. Hejdå teorin om att kroppen jävlas de sista kilona. Det är ju bara psyket som jävlas. Den där elaka lilla rösten som säger att du inte kommer klara det.

Kroppen jävlades alltså inte. Det var bara det att jag inte hade som mål att väga 54 så jag stressade inte över kilona 59-54. Det gick lika fort som vanligt, men i huvudet var det lätt som en plätt för jag jobbade inte mot det målet.

Däremot hade jag fortfarande inte ökat maten utan skötte den perfekt, därför gick det bra. För ofta är det där skon klämmer. Vi är så nära målet och då börjar vi genast sabba för oss själva. Och bete oss som om vi redan är där. Skräpet lockar more than ever… Men det sitter alltså i huvudet.

Så cut them pounds! Det går att genomföra trots mediciner, ”förstörd” kropp av för mycket kolhydrater, dålig ämesomsättning and so on… Kroppen är din efterhängsne kompis, den gör vad du säger åt den att göra.

 

Det blir inte värre och värre och svårare och svårare

fredag, augusti 26th, 2011

Idag och igår har jag inte haft ont i magen. Den växer alltså ryckvis och det är väl rimligt. Det är det man måste komma ihåg. Det kommer finnas svackor men allt blir inte jobbigare och jobbigare.

Km 21 kan vara lättare än km 2.

Slutvärkarna kan kännas lättare än de i inledningsfasen.

Att gå ner de sista 5 kilona behöver inte vara svårare än de första 5.

 

Upp och ner, allt går upp och ner, precis som börsen… Det gäller bara att komma ihåg det. Hela tiden.

Löparintervju

fredag, augusti 26th, 2011

Frånvaro p.g.a. intervju idag! Om löpningen. Ja jävlar alltså, jag hoppas verkligen det kommer ut i nån välläst tidning. Vill ju dela med min av min unika visdom…

Det var kul, det blev både frukost och lunch och sen var det redan dags för (lite tidigare) dagishämtning.  Och jag fick choklad! Då svarar jag alltid bättre på frågor… Det var faktiskt riktigt intressanta frågeställningar, sådär så att man själv lär sig nånting för att nån annan frågar.

Aaleyah skötte sig bra, det fungerar så bra att ignorera henne och låta henne göra sitt tills hon känner sig lugn.

Jag missade Antwan på gården och skulle just gå in och leta, när min alldeles egna Igelkott kom springandes i 100 km/h och gav mig en bamsekram.

Jag har haft en riktigt bra dag!

Nr 5

torsdag, augusti 25th, 2011

Läkaren frågade vad vi ska göra efter den här graviditeten. Om det blir ett femte barn.

Jag sa att vi får se.

Hon blev lite förvånad. Som de flesta som ställer den frågan blir.

Förstår fortfarande inte. Vi har två barn. Vi vet inte hur det är att ha tre barn eller fyra.

Att då sitta och planera ett femte barn vore lite konstigt.

Lika konstigt som att avfärda det helt.

Kan bara säga att för mig har nån slags spärr släppt. Ett tag var jag mer än nöjd med två, men det berodde nog främst på min egen psykiska hälsa och inte antal barn jag hade.

När trean visade sig vara med en fyra  på köpet insåg jag hur glad jag var över alla dessa barn. Och ju fler man har, desto lättare är det skaffa ytterligare ett. Tror jag i alla fall.

Jag kände mig mer skrämd över tanken på barn nummer tre för ett par månader sen, än vad jag just nu känner inför en eventuell femma.

Hur jag känner när alla fyra är ute har jag ingen aning om.

Och jo jag vet att maken också är inblandad i det hela, men jag måste inte outa alla hans känslor i min blogg. Vi är inte på  ”låtsas äta piller inför sin partner” nivån i alla fall…

Things we know how to do

torsdag, augusti 25th, 2011

Min son har missat vissa moment eftersom han inte varit på dagis på forever.

Veckodagar och tider har jag låtit bli att prata om med flit. Det där kommer han få nog av när han blir stor ändå. Färger däremot har jag bara varit kass på att förklara.

Nu kommer han hem och pratar om klockan hela tiden så jag aaaantar att de pratar om det.

Men han är en jäkel på att panta flaskor, kasta sopor, hjälpa mig komma ihåg saker vi ska handla och frasen ”betala innan man äter” har vi upprepat och upprepat. Tvätta kläder, hänga upp kläder, kläcka ägg och posta brev.

Min personliga assistent, kort sagt.

Att föda två barn

torsdag, augusti 25th, 2011

Läkarbesöket gick bra. Hon sa att det var bra att båda huvuden låg ner på sista ultraljudet för de har förmodligen inte så mycket plats och det är stor chans att de inte kan vända sig.

Däremot var det tydligen 50-50% chans att ena tvillingen föds vaginalt och att det blir snitt med den andra.

Det trodde jag var mer ovanligt.

Men hon sa att många gånger beror det på att mamman är så trött, men om det är det det handlar om så kommer det inte bli snitt för min del.

The god of fucking everything blir inte trött.

Girls and boys

torsdag, augusti 25th, 2011

Har jag sagt att jag har 160 universitetspoäng? En fil mag examen i Barnkultur med inriktning på bildterapi? Det är fyra års studier (fast inlästa på tre).

Ja det har jag sagt. Men det var längesen.

Så. Vi har läst om könsroller och vi som inte hade barn var sååå säkra på att allt var sociala konstruktioner. Inget är medfött.

De som hade barn var inte lika säkra.

Jag tyckte de var blinda.

Jag har en pojke som är jättepojkig och en flicka som är jätteflickig. Har redan lyckats förstöra dem. Eller?

Vet inte riktigt.

Men hey! Vi börjar på ny kula, två nya barn, ett av varje kön. Vi tar det från början va…

Fint och sorgligt inlägg

onsdag, augusti 24th, 2011

Klick.