BitterBloggen

Vet ni vem som ringde ikväll? Ena verksamhetschefen från neo.

Jahaja.

Då kan man fråga sig.

Har hon eller den andra verksamhetschefen läst mina 3-4 mejl med 13-sidiga worddokument?

Nej.

Är det socialstyrelsen som har kontaktat dem?

Nej.

Varför ringer de då?

För att några tjejer på avdelningen har hittat min blogg.

Några mejl har tydligen missats i förkylningstider. Ingen har sett eller hört nåt i mejlkorgen.

Och jag blir bara mer och mer upprörd. Det känns så olustigt att nån sitter och läser bloggen när jag mejlat direkt till de det berör plus alla face to face samtal jag haft.

Jag vet att bloggen är öppen, det är inte det. Alla får läsa. Men här finns ingen NY info. Jag har ju redan sagt allting TILL de det berör. Det här är ingen backstabbingplats.

Så var det bara att dra allt från början.

Ville jag träffas och prata? Nej jag har inte tid, men jag kan ta allt per telefon och mejl. Alla som vill kontakta mig- be my guest.

Jag har ändå varit jätteöppen med det här, jag vet inte hur många gånger jag måste säga det här.

Läkaren Thomas ville tydligen träffa mig, men jag blir bara mer och mer irriterad. Han sa redan på avdelningen att vi skulle prata, sen har jag sett honom tusen gånger i korridoren men har inte kommit fram till mig, utan bara gett mig ett leende.

Jag är inte specifikt arg på honom, han gjorde en miss. Alla gjorde en två tre fyra fem missar och det blev för mycket. Vill inte ha någon ursäkt, jag vill bara att de ska ändra sig.

Återigen lät det lite som att jag var ett undantagsfall- de flesta kvinnor kan och vill amma. Jag var väldigt tydlig med all respons jag fått av ER!! och att det knappast är nåt unikt att inte kunna amma. Och det måste de veta.

Det är HELT oacceptabelt att vi hade kunnat vara hemma här och nu med sonder, andningslarm och dagliga sjukhusvistelser för att personalen där tyckte att jag kunde klämma fram några droppar bröstmjölk till. Jag förklarade känslan av att stå i duschen och höra andningslarmet och inte veta om ens barn lever eller är död. Detta hade kunnat fortsätta p.g.a några droppar bröstmjölk.

Hon sa att de jobbade på att man inte skulle ha så olika personal hela tiden.

Jag sa att det inte hjälpte. Jag har ju sagt det TILL personerna, men inget går ju fram. Jag sa att jag inte ammar mer sen en tid tillbaka. All denna pumpning och hets för ingenting.

För ingenting! Och att allt jag fick höra var att jag hade dålig inställning.

Jag blev bara mer och mer upprörd under samtalet, men var noga att påpeka vilka som hjälpt mig, speciellt Sara.

Chefen skulle återkomma med fler frågor.

Fast vi vet ju vad ”återkomma” brukar betyda…

Det lät ändå lite lamt, de skulle inte gå på specifika personer utan de skulle ha en diskussion om lyhördhet med personalen.

Jag pratade om amningshysteri och den debatten som finns i samhället. Den kände hon inte till så mycket.

Så då fick jag snällt förklara att det inte är ovanligt med mammor som inte ammar, om alla näringsämnen i Semper, om rent vatten, om känslan att man vill att ens 1,9 kilos bebis ska växa och bli stor.

Jag hoppas att anmälningen som dyker upp sätter lite mera fart på dem. Tänk att man måste ha en blogg för att bli hörd.

Men jag överlevde. Jag överlevde och jag ska ändra på allt själv om jag måste.

Chokladtårta fylld med pecannötssmör toppad med mandel

Blåbärschokladtryffeltårta

Den uppmärksamme läsaren vet att jag fyller år på söndag.

Vilken idiot som helst vet att jag gillar choklad.

Slå ihop dessa två meningar. Ja men gör det nu. Kom igen.

Egentligen ville jag inte ha något megakalas, men nu blev det dags att bjuda in folk att titta på tvillingarna och då blev det såhär. Kalasigt.

Låt oss ta detaljerna.

Den första tårtarna är en riktig nötaktig tårta. Fyllningarna är gjorda på mjölk och smörkräm. Det som finns i mitten är blandat med pecannötssmör.

Toppingen är blandad med kakao. Så mycket så att mjölken blev tjock. Räknade ej, bara hällde ur paketet.

Tårta två har blåbärssyltsfyllning. Toppingen är gjord på 400 gram choklad och grädde. Alltså tryffel. Totalt olik den första tårtan.

Nu kanske mina värsta kritiker säger att det var synd att de såg så lika ut när de egentligen är så olika.

Då säger jag: ja det var ju himla tråkigt att inte du blev bjuden på mitt chokladinferno.

Ps. Min jugolsaviska bakgrund dyker bara upp i kalassammanhang där more is more. Har ingen aning om hur många som kommer, det spelar ingen roll om det är en eller tre personer. Tårta görs alltid i plural.

Ps 2. Har bakat maränger och kakor ifall att nån inte gillar choklad. Men det är sån waste att göra chokladfri tårta.

Sara har fått barn! GRATTIS!

Bilden är så vacker och skör och det slog mig just att…

varje gång jag ser en sån bild kommer jag tänka ”jag vill också.”

Ingen sterilisering här inte. Det definitiva stoppet får naturen sätta stopp för själv. Tills dess får jag leva med att nån frågar mig om jag är gravid.

Typ varje dag.

Jag hade tänkt att springa intervaller idag, helst 400-meters. Men tjenare. Varje muskel i kroppen gjorde ont trots vila igår.

Uppvärmning tre varv och jag orkade i typ 8 min/km tempo. Mycket segt, kroppen ville inte vara med alls. Men jag har ju inte kört löpintervaller den här veckan! Bara tabata hemma.

Glödlampan tändes.

Jag förstår att ni inte fattar nånting.

Stackars er.

Låt mig då förklara. Jag körde tabata på banan. Detta är en del av min träna hårdare fysiskt/snällare mentalt-satsning. Mera resultat, mindre plåga.

Intervall 1-3: löpning + löpning with no arms

Intervall 4: djupa knäböj med sparkar

Intervall 5: steups på en sjuukt hög (och hal) bänk

Intervall 6: utfallshopp

Två varv nedjogg.

Det blev väl knappt 4 km löpning idag och ett pass på 45 min. Jag fick till mina löpintervaller, en halvmara, milen sub 60+ 4 styrketräningspass den här veckan.

Totalt antal pass: 7

Total löpning: 35 km

En annan sak. Var ärlig mot dig själv. Hur ofta käkar du crap?

”2-3 gånger i månaden” brukar betyda minst tre och typ aldrig två.

”Nästan aldrig” är också bullshit för hade det varit nästan aldrig hade du inte ens nämnt det.

Det är som när jag säger att jag käkar runt 100 gram choklad. När det oftast är typ 120 gram och väldigt sällan 80.

Överallt läser man om att små förändringar gör skillnad i längden. Man kan t.ex. läsa i artiklar att skippar man smör på en macka varje dag så går man ner typ 3 kg på ett år eller nåt.

Och det är gulligt verkligen, bara det att it ain´t gonna happen.

Den där smörklicken kommer smyga in sig i annan form, helt garanterat. Det är för lite.

Visst ska man inte ändra allt på en gång, det blir ohållbart i längden också. Men våga vara lite dramatisk.

Dramatiska förändringar = dramatiska resultat.

Risken är annars att den där smörklicksförbättringen stannar av. En dag gör du det inte längre och så har du inte kommit nån vart i alla fall. Är förändringen så liten att du inte märker att du gör den kommer du inte märka när du har slutat göra den.

Jag tänker så här: gör en lista på saker du inte vill vara utan, stryk allt onödigt tjafs.

Effektivare och i slutändan mer hållbart än ”ta två trappor istället för hissen”-bullshit.

Jag står och småskäller på stora barnen för att de springer fram och tillbaka mellan matbordet och lek. Man äter EN gång. Går man från matbordet är man färdig försöker jag förklara.

Maken kommer in och hör mig bara prata om att man äter EN gång, sen är det slut.

Han:

-Det är precis som i Afrika. Ni äter EN gång per dag, sen är det slut. Det är ingen skillnad för att vi bor i Sverige. EN gång.

Han vänder sig mot mig:

-Eller? Kan jag få lite filmjölk… snälla mamma? Eller får jag bara äta en gång? Stackars barn, stackars barn…

Mina värsta matvanor brukade dyka upp kvällstid. Smask, smask.

Det var längesen jag åt kvällstid nu. Det finns inte ens i min värld, är inte ens sugen. Den vanan är borta.

Och nej jag går inte på LCHF.

Det är en vana.

Min största motivationsfaktor kring matförändringar har varit barnen. Jag vill inte att de ska bli som jag. Och de har ofta varit uppe sent, så då kan inte jag hänga i skafferiet.

Jag äter mitt crap men jag tänker på när och hur jag gör det. Brukar knarka choklad precis innan ett träningspass. Varför äta äckliga gels och proteinbars när jag kan slå ihop nåt jag ändå hade ätit + dra nytta av det?

Vågen rör sig lite lite neråt. Var riktigt hård med maten idag, det ger resultat direkt. Man får komma ihåg att vågar är inte elaka på nåt sätt, det är ett neutralt instrument. Visar den nåt du inte gillar, eller får du ångest av vägning så kanske du ska tänka till varför.

Idag håller jag mig till mottot: långsamt leder också någonstans.

Ni vet. Ett steg fram, ett steg bakåt, två steg fram. Och jag håller i min bild av tåget hårt hårt hårt…. snart framme vid nästa hållplats. Det är bara lite löv på spåren.

Men jag har världens bästa lövblåsare!

Intervall ett: steups

Intervall två: box vertikalt + utfall med en vikt (bra för core)

Intervall tre: burpees + djupa knäböj med sparkar

Intervall fyra: dips + bröstpress

Intervall fem: stepups

Intervall sex: axelpress inåt mot bröstet (vet ej vad den heter) + hammercurls

3 kg-vikter, men hade lite svårt med vissa övningar som är nya. Tufft var det.

Helt vilodag imorgon.

Här kan ni rösta på min väns dotter. De vill gärna vinna tävlingen och ni har ändå inget bättre för er en fredag.

Ni sitter väl inte och jobbar?

Min kropp är helt död så jag skippar löpningen igen. Kommer bara bli tre pass denna vecka.

Planerar tabataintervaller. Det är över fort, det är roligt och jag slipper gå ut.

Vågen är returnerad. Fy fan vad skönt det var att lämna den. Vill ju komma ifrån vågångest, inte skapa ännu mer.

Nu diffar digitala vågen fyra (4) kg.

Jag kastar ut den. Det är inte mig det är fel på.

Det är dig.

Testade igen bara för att. Ni vet hur man är. Fixerad.

Nu skiftar det 3 kg mellan analog och dialog. En timme efter sådär.

Ska digitala vågen jiddra såhär är jag uppe på 45+ kg tills nästa vecka.

Nej, jag kör på min analoga. Faktiskt. Om den visar fel så blir det samma fel tills jag dör.

Amen.

Jag mejlade kronis och kollar läget. Det är ett ärende av det hela i alla fall och utredning är påbörjad. Min ”vän” (som för övrigt inte ens kunde säga grattis till mina tvillingar efter ganska många års vänskap) har inte överklagat så jag kommer få varje krona + ränta (ja jag kryssade i den rutan) indriven.

Och tydligen finns det minst en till skuld till ett annat företag.

Så jäkla onödigt. Bara namnet på företaget skriker ONÖDIGT!

Alltså jag kommer fan kasta den digitala vågen.

Den visar DRYGT TVÅ KILO mer än den analoga.

Den analoga må vara irriterande när man inte ser exakt om det är ett halvkilo eller exakt ett kilo, MEN den stämmer med Bvc-vågen.

Och jag vill väga samma som jag vägde på den vågen för ett år sen/innan jag blev gravid.

Hata hata hata.

Kan man reklamera för att siffrorna visar fel?

Distans: 21,1 km

Tid: 2:18:38

Snitt: 6:34/km

Varje steg var lätt, huvudet med hela vägen!

Läste hos Anna att man kan göra utfall med hantel i en hand. Bra balans/core-träning tydligen. Ska prova nästa gång.

Är hög på nya tips!

Och måste prova dips!

Äsch vi spar på rimmen.

Måste säga att jag är lite nervös för att nya vågen har kommit. Den digitala. Är helt beredd på mentalt nederlag och att den visar mer.

Min analoga har varit så konstig sen kidsen pajade glaset i somras. Då var jag gravid och gick upp, men nu vill jag gå ner och vill inte att motivationen sjunker p.g.a ett felaktigt mätredskap. Det går inte att se när den är helt på noll och den kan diffa så mycket beroende på hur man står. Fattar inte ens vad jag väger just nu.

Den digitala kommer ge mig siffrorna i mitt fejs- så slipper jag tänka och analysera.

Kommer dock att avrunda til heltal precis som förut. Något tåg ser ni inte förrän jag kommit till 60, möjligen måste jag göra om kg 61, men det räknas inte som nedgång igen.

Vi har lite olika strategier när vi väger oss, jag berättar bara min och så ska jag komma ihåg att göra likadant hela tiden.

Olga kör en vinterutmaning och just nu inspirerar hon mig, för att hon kör hårt, trots barn och allt sånt där.

Lite motigt just nu med vikten alltså, men träningen går bra, så jag håller i de positiva tankarna. Jag sköter maten så det kommer att gå bra i längden.

Man måste bara härda ut och se helheten. Jag lider inte av maten och träningen, jag lider av att vara på väg mot nånstans där jag redan varit förut.

Snart långpass, vädret är perfekt efterregnigt!

Reality check idag när tre skrikande barn avbröt efter set ett. Men sen gick det som jag ville.

6 tabata-intervaller.

Intervall ett: stepups

Intervall två: djupa knäböj med 3 kg i varje hand

Intervall tre: stepups

Intervall fyra: utfall med 3 kg i varje hand

Intervall fem: stepups

Intervall sex: burpees + skridskohopp med 3 kg i varje hand

Steupsen gjordes mer intensivt än någonsin, får sjuk mjölksyra efter 5 sekunder. Vid ett tillfälle funderade jag på liv och död, men hey alla orkar härda ut i 20 sekunder. Gånger 8. Gånger 3.

Burpees var nytt. Sjukt jobbigt. Gjorde en i en paus för att prova och tänkte skita i det, men sen tänkte jag att jag måste prova i 20 sekunder.

Gånger fyra.

Sådär kan man hålla på och jiddra med sig själv.

Är helt galet svettig nu. Löpvila idag, imorgon hoppas jag på långpass.

Ska bli såååå skönt att springa långt och långsamt. Byebye intensity.

Nu: fixa tvätt och duscha inför dagismaskerad. Har en polis där nämligen.

Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker mig SE skillnaden på armarna efter nåt enstaka styrkepass. Kan det gå så fort?

De KÄNNS starkare också. Å andra sidan, jag vet vad ett enda intervallpass kan göra med kroppen i löpsammanhang. Varför skulle det inte vara så inom styrkan med?

Either way. Så är känslan på plats och huvudet med. Gårdagens sub 60 grejade jag enbart tack vare styrkan. Kanske har musklerna blivit något starkare, men huvudet har definitivt blivit det.

Vad är ett 60 minuters ganska jobbigt pass mot ett 30 minuters mördande pass?

Jag sprang med kassa förutsättningar igår. Gick ut törstig, utan vatten, värmde inte upp och hade redan tränat styrka.

Men huvudet var med mig varenda meter. Och jag mindes så väl förra veckans kilometerintervaller som jag inte fixade alls.

Längtar till dagens benpass. Här ska det mördas ben. Och huvud!

På dagis träffar jag en kvinna som lämnar barn. Vi har tidigare bara hejat men nu vill hon kolla på bebisen. Bebisarna.

”Vad söta. Ammar du?”

Förstår inte det här med att det kommer så snabbt i konversationen. Alltid. Eller väldigt ofta.

”Nappflaska.”

”Också?”

”Bara.”

”Jaha.”

Så ger hon mig den där minen, omöjlig att missuppfatta.

Och jag känner mig lika otillräcklig som vanligt.

”Jag älskar dig!”

”Naaaw.. jag älskar dig också.”

”Älska pappa också.”

”Åh du älskar pappa också? Någon mer?”

”Älska bebisar!!”

”Bebisarna, jaha och NÅGON mer?”

”Hmmmm…. ja hamaburga!!”

Well, vi är många. Man kan glömma bort nån lite då och då.

Milen sub 60!!!

58:23!

Snitt: 5:50

Styrkan tidigare idag fick mig att fatta hur mycket jag orkar. Bränner det fortsätter man bara.

A winner is a loser who was willing to fail and get up, fail and get up, fail and get up, fail and get up and win - Peter Zafra  

Eller

A winner is someone who was willing to föda barn och börja springa, föda barn och börja springa, föda barn och börja springa- and win!

Sååååååååååååååå.

Jag skulle ju ringa till läkarmottagningen för att få tid att kolla det blodprovet som de har missat. (Fattar fortfarande inte VAD de ska kolla).

Ringer imorse på teltiden där en syster svarar. Jag förklarar utförligt vad det gäller plus att jag vill kolla järnvärdet när vi ändå ska ta blodprovet.

Hon säger att de har en superbra läkare- R (henne jag träffade sist). Jag svarar att jag inte uppfattade henne som lyhörd. Förklarade hur mycket barnen får i sig genom Semper och att det är olika rekommendationer över landet. Var ganska hård i tonen och tydlig med att jag inte tänker ge järn i onödan. Hon backade och sade att läkaren ska ringa upp mig.

Nu ringer läkare R. Hon säger igen att det där blodprovet har inget med järnet att göra och att provet inte är så viktigt. Jag fattar fortfarande inte VAD det är de ska göra, men nåt blodprov är det i alla fall och när det ändå tas kan man kolla järnvärde med. Det står i jorunalerna från Danderyd att det är en del av uppföljningen. Vi ska ta ett blodprov och kolla nåt-whatever.

Hon säger: det här har inget med järnvärdet att göra.

Jag upprepar: jag har ingen aning om vad det där blodprovet som SKA tas är, men ta det, för det står i journalen plus att jag vill kolla järnvärdet när blodprovet ändå tas.

Hon säger att vi har ju ändå tid att komma dit.

Jag säger att de själva avbokade den men att BVC sa att jag ska ringa igen.

Hon blir irriterad. Hon säger att det är så svårt att förstå vad jag vill. Och lägger ännu mer irriterat till:

”Men när kan ni komma då??”

”Eh när som helst?”

”Vi skickar en kallelse.”

Med en otrevlig röst frågar hon: ”Var det nåt mer du ville? Nä okej hejdå!” Klick.

Hälsonöten tipsade om dena våg. Har länge funderat på om jag ska skaffa en digital jävel men vet att jag kommer bli hektofixerad. Dessutom kan tekniska saker strula.

Men efter att ha haft massa strul med min analoga våg som säkert är lika gammal som jag tänkte jag what the hell. Jag slår till. Är egentligen inte intresserad av fettmätningsgrejen, men om den ingår i priset så visst.

Jag la en beställning men råkade trycka på att jag vill hämta den på lagret. Bor ganska nära Medistore, men hinner inte riktigt gå dit. Vill ha den med posten.

Fick svar väldigt snabbt. Inte nog med det, de bjöd på frakten trots att misstaget var mitt.

Såna företag gillar vi!

Ligger efter med mammaarbetet nu. Stora tjejen vaknade just.

Från styrka off to 3 x blöjbyte.

Det är också ett slags intervall. Fixar detta på fyra minuter lätt.