BitterBloggen

Fått nya leksaker idag. Dumbbells (stabila hantlar) man kan ha på golvet. Gör omvända rodds med 6 kilo.

Använder 8 kilos hantlar till arm/axelträning!

Vikter jag bara drömt om för ett tag sen.

Har också skaffat såna där små kuddar till fötterna och armarna, typ slides… så man kan träna core m.m.

Jag är stolt över mina framsteg! Framstegen är MINA. Jag började med två kilo för nån månad sen och tränade försiktigt. Nysnittad och helt okunnig inom styrkan.

Mest har jag ändå tränat löpning. Därför är jag så stolt över vad jag fått i skuggan av löpningen. Utöver att det är kul att se muskler så är jag starkare. På riktigt! Puttar upp barnvagn med massa barn uppför rampar istället för att gå runt.

Hämtade ett paket idag som var nästan 20 kg och killen var liksom… öh har du bilen med dig? Vill du ha hjälp?

No, I got this.

Så bli gärna inspirerade om ni vill eller häng i soffan och ät chips. Either way is fine with me.

För det finns bara en jag

och

bara en du.

Ni vet det här redan. Men vi kör en påminnelse, för ibland undrar jag om ni gör saker för er skull eller för att få en stjärna i den här bloggen?

Här delas inte ut stjärnor till nån. Vi har lämnat lågstadiet.

Idag hände det oförlåtliga. Nån la sig i mitt godishandlande. Jag köpte tre stycksaker och jag hade tre barn med mig.

- Ska de där små verkligen ha godis?

-Men det är klart det inte är till dem!!

-Jasså, är det till dig?? Jahaja.

Alltså jag HATAR när nån kommenterar mitt handlande, oavsett vad det är. Det var en gammal tant bakom mig.

Det jag hatar mest av allt är att det är så symboliskt på nåt sätt. Folk ska lägga sig i vad man handlar, om man har knäppt nåt barns jacka eller inte och bara vara allmänt irriterande.

Och jag lovar att det är samma typ av människor som tittar åt andra hållet när nån behöver hjälp på riktigt.

Choklad Kexchoklad

Vad: En omvänd kexchoklad. Choklad med tunna kexbitar.

Smak: Konsistensen är fantastisk. Tunna hyvlade kexbitar omringad, attackerad av en mjölkchoklad-militär. Mjölk ska alltid finnas i choklad. Om nån frågar mig så kan choklad lika gärna ligga i mejerikylen. Snygga rutor. 75 gram. Dyr! (18 spänn på Pressbyrån) Men jävlar när den kommer till en riktig affär…

Betyg: 5 av 5 Det här är så gott. Finns i två olika färger, men innehållet är samma.

Pops

Vad: Finns i påse också. Typ kina-puffar.

Smak: Men det här är kaka folks! Mycket mjölkchoklad och salta, precis perfekt saltade pops.

Betyg: 5 av 5 Ja! Nån anklagade mig igår för att jag gillar skräp i choklad… förstår inte vad hon menade….

Sport Lunch Power Break

Vad: Sport Lunch med hasselnötter och tofee-sås. Gillar inte hasselnötter, det är den tråkigaste nöten av de alla. Det är liksom prins Carl Phillip i kungahuset. Var så nära att inte ens köpa.

Smak: Men jag är jag och tji fick jag! Jag var SÅ ledsen när den här tog slut. Nötterna och såsen och kexen. Det är liksom allt allt allt och lite till. Största överraskningen.

Betyg: 5 av 5 Vill ha mer nu. NU!!

Efter dagens löp var det bara att konstatera: min nya Asics skor är inte bra för mig.

Jag får ont.

Det ska inte göra ont.

Så krångel meck krångel- åka tillbaka till Runners Store.

De vill inte ta tillbaka skorna, de har inga garantier blablabla. Han säger att jag ska prova att gå i skorna i en vecka.

Jag är SÅ nära att göra det.

Men så kom jag på.

Jag vill inte göra det.

Jag har skitont i mina ben. Jag vill aldrig mer se skorna. Och plötsligt kom jag bara på alla gånger jag blivit överkörd, neo-Linda kom fram och jag sa:

-Jag kan gå härifrån med skorna. Men jag kommer stoppa in dem i garderoben och aldrig mer använda dem.

Nej, nej, så ska det inte vara.

Så fram och tillbaka tjafs. Mina gamla heter Saucony Omni. De har andra Saucony, men inte Omni. Springa på bandet i olika skor. Upplevde verkligen som att de hade dålig attityd.

Fick erbjudande att behålla mina skor och få ett par Saucony som inte är som mina, för halva priset.

Var så nära att nappa. Men jag vill inte ha två par skor som inte är rätt.

Jag vill ha ett par som är rätt.

Fick återigen stå och förklara att det handlar inte om pengarna. Jag vill ha rätt skor, jag vill inte ha skador, jag vill ha en bra säsong.

Folk fattar inte det där. Samma skit på Babyproffsen. Vi velade mellan bilbarnstol (2000 kr ) och kudde (200 kr) och de gjorde det till en ekonomisk fråga.

Jag förklarar att det viktigaste är smidigheten. Det är inte våran bil. In och ut snabbt.

De pratar pengar.

Så får jag säga: jag har så många barn så det kommer att löna sig ändå, det måste bara vara smidigt.

”jag har tre barn, vaddå hur många har du?”

”Fyra.”

”Ja då behöver du bilbarnstol så att du kan få avlastning.”

Fast scenariot var tvärtom. Fyra barn hemma med pappa medan jag handlar eller tre barn hemma med pappa och en som är med mig och handlar.

Och fortfarande var det inte en ekonomisk fråga, utan smidigheten. För bilen var fortfarande inte våran.

Det var en parantes, ursäkta.

Hursom, vi gjorde en deal om att jag ska komma tillbaka senare i veckan och jag ska få de nyaste Saucony omni, min modell. De måste bara godkänna reklamationen men det är absolut inga problem och självklart ska jag vara nöjd och blablabla.

När jag gick ut kände jag mig helt matt. Jag vann. Jag borde vara nöjd, jag kommer få nya bra skor.

Men känslan är ändå: nä aldrig mer Runners Store.

Jag vill inte krångla och bråka. Jag vill att nån ska lyssna på mig. Jag har bra med pengar. Varför är det ingen som vill ta dem på ett schyst sätt?

Hej

Det har varit några återbud i startlistan för Karlstad 6H.

Är ni fortfarande intresserade av en startplats på lördag så kan vi nu erbjuda plats.

Så. Låt oss sammanfatta vad ni trodde.

Nån trodde att det var en kuggfråga. Socker har inget kakao. Ju.  Nån annan var inne på hälsoperspektivet… vilket är nyttigast? Oh like we care. Socker är socker och bakelser ska vara goda, inte nyttiga som ändå är onyttiga när man äter dubbla mängden och ändå inte lyckas tillfredställa sig själv.

Nån var inne på pärlsocker för att den själv gillade det. Nån annan trodde på pärlsocker eftersom jag gillar skräp i choklad.

Tre stycken trodde pärlsocker och en trodde florsocker.

Håller ni andan än?

By the way, jag ska sprang 15 *200 meters backar. Jag gillar inte nya skorna. Jag vill gilla dem, men jag gör det inte.

Tam ta dam ta da da.

Socker var det ja.

Vinnaren blir min mycket trogne läsare sen många år tillbaka:

Daniel som sa pärlsocker med motiveringen att florsocker dammar så mycket.

Och det är helt sant. Jag har flera gånger nämnt att jag hatar när jag biter i kakan och det bara dammar mjöl.

Men det var också helt rätt att jag gillar krispigheten i pärlsockret. Så ni har rätt bra koll på mig. Men mest av allt hatar jag damm.

Priset blir att jag låter bli att hata er läsare just idag.

Men imorgon tar vi nya tag!

Vi såg Mission Impossible igår och jag vet inte vad jag ska säga för det låter som en recension en fjärdeklassare skulle skriva men:

Den var bra och vi hade roligt.

Och kanske ännu viktigare. Jag blev mätt av snacksen. De tog inte slut innan filmen började.

Den var över två timmar, men den var fan kalas alltså. Har börjat gilla Tom Cruise, ungefär två tusen år efter alla andra. Jesus hann komma och försvinna ytterligare en gång på jorden innan jag var med.

Ni får gärna gå och se den för min del. Jag gillar att ni mina små marionettdockor.

Det här är en fråga jag aldrig har tagit upp i bloggen, men jag brinner starkt för det här.

Man kan ju dekorera bakelser eller rulla chokladbollar i t.ex. pärlsocker eller florsocker.

Vilket föredrar jag och vilket avskyr jag?

Nån trogen läsare borde kunna lista ut det här och jag vet att jag har några stalkers.

Det är det vi ska diskutera idag nämligen.

Tänk noga nu!

Det här med träning och ångest är lite intressant. Jag har definitivt prestationsångest och inför vissa pass kan jag känna att jag tvekar på om jag kommer kunna klara av det.

Jag VET att det är dumt. För det är bara att prova. Ramlar jag ihop i en hög och är döende på riktigt kommer jag inte springa en till intervall efter det oavsett vad planen var.

Men jag tycker definitivt att det har blivit bättre på sista tiden. Tack vare flexibilitet. Och rota loss bland känslor.

T.ex. så har jag för tillfället skrotat långpassen på söndagar. Jag kör de mitt i veckan.

Söndagar vill jag vara med familjen, jag har inte lust att leka mentala fuckgames   i timmar. Ut ur dörren- spring snabbt- tillbaka.

Det gör min familj ingen skillnad om jag är borta en eller tre timmar när vi är lediga hela dagen. Så mycket kvalitetstid orkar ingen.

Men det är känslan, people, känslan.

10 x 400 meters-intervaller i en fart jag aldrig hållit förut. Den ena gick så snabbt att jag faktiskt är osäker på om jag sprang en hel fyrahundring??

Jag springer inte på bana, utan på cykelväg, med folk och snö i vägen.

PB var det i alla fall. På alla sätt och vis.

Det är skönt när man jobbar målinriktat. Jag gick ändå därifrån med känslan av att jag har mer att ge.

Nu blir det pulkaåkning med barn och sen bio med maken.

Gjorde en snabbanalys av min träningsdagbok. Ja jag vet inte vad jag sysslar med egentligen.

Eller jag vet exakt vad jag sysslar med.

Mitt fokus har inte varit löpningen för jag hade en lång svacka. Jag valde istället mycket hemmaträning med fokus på att överleva vintern utan att gå upp i vikt.

Så uteblivna snabbhetsframsteg är inte alls oväntade. Knäböj och tabata osv got nothing on riktiga löpintervaller.

Målet uppfylldes. Jag höll mig tränandes, min kropp blev snyggare och starkare och jag har hållit min vikt väldigt fint. Är nöjd med spegeln och vågen och yada yada hello ytlighet.

Nu är löparglädjen tillbaka. Jag är så nära min gamla form. Tillräckligt nära för att det ska vara värt att slita arslet av sig för att nå dit.

Fokus och mål nu blir att bli lika bra som förra året och på sikt- ännu bättre.

Imorgon blir veckans femte löppass (+ 3 styrkepass). Fem löppass på en vecka. Det var många månader sen.

8 veckor kvar till ultraloppet.

Jag kan bli hur bra som helst.

Ibland undrar jag hur folk som kommenterar tänker.

T.ex om en bloggare skriver:

”Jag har problem med sötsuget, det är nåt jag lider av.”

Idiotkommentar: ”Själv har jag aldrig gillat sött, vad skönt!”

Bloggare: ”Är helt slut. Min bebis sover inte, äter inte, allt är skit.”

Idiot: ”Min bebis sover om nätterna och BVC har satt upp våran bebiskurva ute i korridoren. Känns bra!”

Bloggare: ”Fan får inte ihop milen riktigt, dör alltid vid 7 km. Frustrerad.”

Idiot: ”Har aldrig fått kramper innan milen, sprang två igår. Är inte ens trött idag!”

Vem fan frågade dig om dina icke-problem??

6 h loppet ser jag bara som träning inför Lidingö Ultra. När jag står på startlinjen i april vill jag veta att jag kan springa i 6 h, det enda som blir nytt och ovant är backarna.

Detaljer.

Det är två månader kvar till 6h-loppet och jag knaprar piller för här ska vi inte bli gravida.

Jag menar… man vill ju inte anmäla sig till ett 6h-lopp och bli gravid några veckor innan det, vem gör nånting så dumt?

Va?

Och när man väl gjort nåt så dumt, så vem fan bestämmer sig för att göra ultradebut MED bebis/ar i magen?

Gud, världen är full av idioter.

Note to self: Du får inte klaga när du springer ultra utan ett gäng passagerare i kroppen.

Note to self 2 : Seriöst om du stannar så skjuter jag dig.

Jag har försökt ha tålamod. Jag vet att det tar tid att bygga upp snabbhet. Men nu är tålamodet fucking slut.

Jag vill springa fort! Det gör jag inte. Jag vill vara i den form som jag var i exakt för ett år sen. Kanske bara måste man bestämma sig? Bli arg- och sen springa fort som in i helvete.

Det måste bli mer 400 meters intervaller för min del.

Jag gillade nya skorna igår men har lite ont (eller det känns) i smalbenen idag och blir såklart jättenojig. Men det tar väl några pass innan man vänjer sig? Eller luktar det problem?

Tänker mycket på 6h loppet som närmar sig. Många nerver, herregud det var längesen jag sprang riktigt långt.

Men jag vet i alla fall att jag kan ta mig igenom. Good enough.

”Tappa borsta tänderna” =tappat tandborsten

”Vila dricka vatten” = dricka vatten är vattenflaskan och när hon är klar med den ska den vila.

It all makes sense, really.

Se föregående inlägg för bilder.

Eftersom ni är så lättpåverkade av mina chokladinlägg så ska ni såklart få recensioner på lite choklader man bara kan köpa i Finland. Det är jätteroligt att lura in er i Lidl eller be er dra till Finland.

Pepparkakschokladen. Ja ni vet ju redan min besatthet för den. Inget nytt där inte.

Panda Vit

Vad: Panda är ett finskt märke.  Ganska budget.

Smak: Den vita chokladen är jättesöt. Men vit choklad SKA vara söt. Fyfan jag hatar när jag köper dyr vit choklad (ni vet  80-100 gram för 50 spänn) i nån snobbaffär och så smakar det bara fett bara för att de snålat med socker.

Betyg: 4 av 5  Gött men Finland är inte samma som Tyskland, Schweiz eller Belgien.

Fazer citronyoghurt

Vad: Fazer choklad med yoghurtfyllingar. Är välbekant med hallon sen tidigare, men inte med citron. Jag gillar inte citron och choklad.

Smak: Men den fylliga yoghurtsmaken gör det till en ganska trevlig upplevelse.

Betyg: 3 av 5 Bara ganska.

Geisha Harmony Vanilj

Vad: Jag hade beställt mandel. Den finns inte i Sverige. Jag vet att vanilj finns i Finland, men den fanns inte på hemsidan. Jag fick fel. Jag fick vanilj! Men jag blev jätteglad, har smakat en (1) bit förut och har tänkt på det ibland om nätterna.

Smak: Vanilj geisha är rätt därför att det inte är äcklig sås som rinner ut i ett vaniljinferno utan för att det är en krämig fyllning ala Kinder och barnet inom mig jublar.

Betyg: 4 av 5 Den vanliga geishan är nog godare i längden, men vem bryr sig? Här och Nu!

Nu får nån sätta sig på en Finlandsfärja och köpa Geisha mandel till mig. Stick! Och blandar ni ihop Mandel med äcklig Caramel blir jag vansinnig.

Några av er skulle köpa chokladen på Lidl. Har ni gjort det?

Leah vart är du och hur har det gått?

Ni andra…. har ni blivit smala än eller?

Oooooooooooooh skoja bara.

Tack Bettan för att du påminde mig om ultrakvällen, annars hade jag inte gått.

Det blev ett par nya skor för min del. Oasics.

Andreas höll i en föreläsning. Han bekräftade typ allt jag kommit fram till själv. Det var skönt.

Jag frågade om hans mentala svackor oavsett distans på loppet och det var ganska precis som för mig själv.

15 min in i loppet samt halvvägs.

Hjärnan börjar räkna, den letar efter lösningar… ”aha om jag springer andra halvan kommer jag bli dubbelt så trött men då dör jag.”

Men man dör inte. Tröttheten når bara en viss punkt, sen vänder det.

Då rös jag. Jag längtar så oerhört efter den där vändningen. Jag längtar efter 35 km, efter 42,2 km +, efter ett 6h-lopp.

Hell jag längtar till Lidingö Ultra.

Och alla de där träningscheman som finns… bara att ignorera. Jag har kört min egen grej ett tag nu och jag har ett syfte med varje träningspass. Jag vet vad jag gör.

Det är så skönt att min kropp är min egen. Min tid är nu.

När jag öppnar dokumentet hamnar jag av nån anledning alltid längst bak, typ 40 sidor bakåt.

Det första jag ser är delmål.

Jag ska springa 10 km på max 1 timme och 20 minuter.

Och jag ska väga 93 kg innan 6 juli.

Ibland blir jag glad när jag ser det där och jag måste påminna mig om allt bra jag gjort. Idag blev det 13 långsamma km med värkande kropp och dåligt underlag. Men det får duga som veckans långpass.

Igår när vi la oss blev jag arg på Aaleyah. Hon tog Maanus napp och jag blev bara arg. Nattningen av fyra små barn ensam är en jäkla process och tålamodet tar slut när de stör varandra för mycket.

Antwan jätteledsen.

Jätte jätte jätte ledsen.

Sådär så att jag fick lämna allt och bara krama honom länge och gunga fram och tillbaka. Och varje gång han lugnade sig och jag frågade varför han var så ledsen så blev han ännu mer ledsen när han försökte få fram nåt ord.

Ja jösses.

Tusen frågor. Har du ont nånstans? Har det hänt nåt på dagis? Har du drömt nåt? Jag säger att han inte gjort nånting. Det var Aaleyah som tog nappen, jag såg det.

Och där kom det.

Han vill inte att jag ska vara arg på Aaleyah.

Ja kära nån mitt stora fina hjärta.

Det är helt okej att bli arg på Antwan för Antwan, eller att bli arg på Aaleyah för Aaleyah, men inte att bli arg på Aaleyah för Antwan.

Vi sjöng sen så det blev bra. Om nån undrar vilken nattvisa som är barnens favorit så ska jag svara på det här och nu:

Byggare Bob-låten.

Ni undrar hur det går med mina piller, antar jag.

Snart har jag ätit en hel karta. Om vi nu bortser från första veckan som var hemsk.

Jag har inte haft ont en enda gång sen jag började. Min dagliga värk som förstörde så många träningspass är borta. Har inte svullnat en enda gång. Har vägt exat samma (+- 0,5 kg) i tre veckor.

Hur kassa matdagar jag än har haft så har vågen varit stabil som Dr. Alban.

Alla gånger jag haft ångest över dessa svullnader… så många års lidande för ingenting.

Jag mår bra och det blir inga barn tillverkade i min mage. Hoppas att det positiva fortsätter att väga över det negativa.

+

=

Det är mycket möjligt, att det bara är jag som finner mina choklad-inlägg intressanta. Det är feel good blogg för egen del hela vägen. När jag öppnar bloggen vill jag må bra.

Idag ger jag er:

Bellarom

Ni gillar mjölkchoklad va? Håll i er, för det här är gräddchoklad. Det är precis lika krämigt som det låter.

Det fina är att det finns även mörk choklad. Också med grädde i. Dvs. den är inte torr, som de flesta lyxmärken.

Finns med nötter, frukt, vit choklad, vit choklad + kaffe.

Många olika sorter alltså. Alla lika krämiga och goda. Ett pluspoäng för de underbara rutorna och bilden på  Alperna. Där hittar man mjölk från fräscha kossor.

Vi älskar Tysk choklad och deras Alpenmilch.

Helt klart ett märke som borde funnits på min tio i topp-lista. Med alla smakerna.

200 gram för 15 spänn.

Den tillverkas bara för Lidl. Jag hade utan tvekan betalat bra mycket mer för den här chokladen är riktigt god.

”Älska dig” sa Aaleyah till sin pappa igår och jag antar att det var första gången just hon sa det för hans panna blev helt ihopskrynklad och han svarade: ”Älskar du mig???” och såg helt chockad ut.

Det var roligt.

Min man blir nämligen aldrig chockad. Han har varit med om rätt mycket och inte mycket man säger förvånar honom. Han brukar mest nicka och vara tyst.

Men det där… var stort.

Förra veckan inför tremilspasset bad jag min man fixa lite musik till min mp3-spelare. Och det var inte så mycket överraskningar där inte. Några låtar är på swahili så klart.

Och det är en låt där som jag fastnade för direkt.

Jag har lyssnat igen och igen och igen. Det är en man och en kvinna som sjunger och mannen har en så mäktig röst att man vill spränga sig själv i luften när han sjunger.

Typ.

Jag vill gråta när jag hör den här låten (fast den verkar glad- men ändå powerful ni vet).

Och jag vill åka hem.

Till Tanzania.

Where I belong.

Ja, lite märklig reaktion onekligen. Så nu är jag som en blodigel på min stackars man och vill ha en hel översättning av låten innan jag börjar knäcka kokosnötter i skallen på mig själv.