BitterBloggen

Visst. Jag har tänkt på det. Fotbollsfrun förlorade bebis nr 4 i vecka 19. Hon fick dessutom beskedet på ultraljudet. Vi var i nästan samma vecka och när hon väntade sin tredje, väntade jag min första.

Jag vet att jag känner mitt barn, flera gånger dagligen, väldigt tydligt. Det är mer än fladder nu. På tisdag är det ultraljud. Att det ska hända nånting just då, klockan nio på morgonen… varför denna skräck?

Det kan ju hända när som helst. Dagen innan, dagen efter, om några veckor. När barnet är ett dygn, två månader, tre år, femton år.

Ultraljuden har alltid känts lite tuffa. Samtidigt som man ser barnet sprattla försöker man tolka personalens tystnad när de finkammar hjärta m.m.

Med första så såg hon ett avstånd mellan nånting och nånting och sa att hon skulle mäta det. OM det var ett visst avstånd så skulle jag behöva komma tillbaka i vecka 30-nånting för att se om avståndet fortfarande kvar och OM det var det så fanns det en EVENTUELL risk att barnet skulle få urinvägsinfektion som nyfödd.

Jag höll andan… men det var inget.

Och nu vill jag skratta åt mig själv då. Urinvägsinfektion? Det finns värre saker.

Notera att ingen av bilarna har ett enda däck kvar.

Varför bråkar ni… varje dag!

Varför kastar du dina leksaker… varje dag!

… varje dag!

Suck och suck. Till slut räckte det med att jag suckade så fyllde sonen glatt i: ”Varje dag!” och då förstod jag att mitt mamma-tjat kanske var lite väl…

Så jag försökte vända på det hela så att inte tvååringen tror att allt som handlar om varje dag är nånting negativt.

Varje kväll vid läggdags började jag lägga till ”varje dag” i positiva sammanhang:

Älskar dig… varje dag!

Stolt över dig… varje dag!

Och om jag var lite väl långsam och bara hann säga ”älskar dig” så var han snabb att fråga:  ”varje dag?”

Igårkväll när vi la oss hade han den där busiga blicken. Han hade funderat på nånting och låg och fnittrade.

Jag kände en liten smekning på armen som kittlades… ”Vad är det?”

”Elska dig… varje dag!”

Okej, det gör inget om du väcker mig 18 gånger inatt!

När jag var ung och fantiserade om att bli mamma så såg jag verkligen framemot att gå till parken med mina framtida barn.

Gunga på gungor och hästar, se mina barn klättra, gömma sig i små hus… Sånt där som var så roligt när man själv var liten!

Jag vet inte hur jag ska uttrycka det här fint.

This shit is boring.

Det är jättekul att gunga sitt barn och se det skratta första gången. Men man blir trött på det väldigt fort.

Väldigt fort.

Vääääääldigt fort.

… även när de skriker i affärer. Även om jag kollar på sånda där skräckprogram på TV som Nannyakuten och allt vad de heter.

Adriana påstår att jag är redo. Who knows?

Jag fyller år ganska snart. Två tvåor efter varandra blir det då, och tiden går bara snabbare och snabbare och snabbare. Man planerar att göra 1000 saker, men får bara 980 saker gjorda och sånt är enormt frustrerande. Det här med kidz är då en av sakerna som verkar enormt avlägset, fast jag vill ju inget hellre.

Jag är uppe i den åldern nu när alla omkring mig i min ålder verkar ha fått för sig att få barn. Alltså det är bara de som inte vill ha barn som får barn. Alla mina gamla killhistorier verkar få barn med alla andra tjejer utom mig, mot sin vilja dessutom. Jag har hört kommentarer som ”nu har jag fått livstidsfängelse.” Tjejkompisar som gjort abort flera gånger säger: ”amen shit jag pallar inte boka in en till aborttid, det börjar bli pinsamt, jag behåller ungen.”

Grattis?

Att vara vuxen är verkligen piece of cake. Man kan glassa hur mycket som helst och komma undan med det.

Grundskoleelev: Blir skoltrött, har inget annat val än att gå till skolan. Det finns något som heter skolplikt.

Vuxen som jobbar: Pratar med sin chef om hur man kan avlasta sin arbetssituation. Får sin vilja igenom. Har valet att gå ner till 75%, 50% eller annat som man kommer överens om tillsammans.

Vuxen som pluggar på universitet: Pratar med läraren. Lämnar in uppgiften två månader senare, p.g.a. ”personliga problem”. Får VG på sin uppgift.

Grundskoleelev: Blir skoltrött, har inget annat val än att gå till skolan. Det finns något som heter skolplikt.

Vuxen som jobbar: Plockar ut betald semester. Eller obetald. Eller tar tjänstledigt. Jag menar det är ju viktigt att resa och utvecklas. Det kan ingen säga emot!

Vuxen som pluggar på universitet: Säger högt och tydligt: jag ska åka bort i tre veckor så ni får flytta på den där tentan om ni vill att jag ska vara med. Tentan flyttas och alla dregglar över att deras kursare ska backpacka i Indien.

Grundskoleelev: Blir skoltrött, har inget annat val än att gå till skolan. Det finns något som heter skolplikt.

Vuxen som jobbar: Sjukskriver sig. Kallar sig utbränd.

Vuxen som pluggar på universitet: Kommer och går på föreläsningar hur den vill. Bemöts av: Vad bra att du orkade komma idag.

Grundskoleelev: Får halsfluss eller någon dödlig sjukdom. Blir inte trodd. Missar möjligheten till höga betyg, eftersom denne fått längre tid på sig att ”plugga”. Lärarna hatar en, att vara sjuk är samma som skolk.

Vuxen som jobbar: Sjukskriver sig får betalt. En vikare gör jobbet.

Vuxen som pluggar på universitet: Får CSN som vanligt. Kan lämna in uppgidten om tre år och blir godkänd. (OBS! Detta är fakta!).

Grundskoleelev: Råkar säga emot en lärare. Blir klassad som stökig.

Vuxen som jobbar: Säger emot chefen. Blir hyllad för att tänka utanför boxen och vara en idésprutare. I betyget kan man läsa om en människa som är frammåt och tar egna initiativ.

Vuxen som pluggar på universitet: Säger emot föreläsaren och rabblar upp sina egna erfarenheter. Gärna från en annan världsdel, namedroppar olika länder den varit i. Folk applåderar. Personen får VG.

Grundskoleelev: Råkar komma sent. Detta skrivs upp på papper. För många sena ankomster leder till… jag minns faktiskt inte. Jag kan inte komma för sent. Men nån typ av bestraffning. 

Vuxen som jobbar: Ljuger om att den haft ett viktigt externt möte. Skyller på barnen. Lisa spillde mjölk på morgonen. en väldigt oförutseende händelse. Jahaaa då är det okej. Så där gör Kalle också hela tiden!

Vuxen som pluggar på universitet: Är sen. Kommer med en kaffemugg från 7-eleven. Prasslar och tar upp tillhörande kanelbulle. Går tidigare för att den är sååå trött idag. Ingen tycker det är konstigt. Man är ju trött ibland.

Såå äntligen har jag förstått vad livet går ut på. Nu kommer jag spela erat spel. Vuxenspelet! Man bortförklarar sig och gör ingenting. Livet är en cirkel, man återgår till dagis. Fan vad skönt, varför sa ni inte det tidigare?

Här har jag redan slösat tre år.

Jag sitter och tittar på alla de här barn-programmen där barnen framställs som monster. Men jag känner ändå att de är underbara, varenda en.

Jag skulle byta ut i princip vadsomhelst mot att få barn. Barn är det absolut finaste och värdefullaste som finns. Hur kan folk inte fatta det?

Jag hittade en jättesöt liten granne på loftgången. Kunde inte låta bli att vinka till honom. Han blev jätteglad och började vinka en sån där kom-hit-vink, men det vågade jag faktiskt inte.

-Bmanfjarfakjberakjjarf.

Äsch ignorera det där, det var bara min livmoder som tjafsar om min biologiska klocka.

Middag… just det, det var det jag skulle göra.

Någonting som stör mig är vuxna som beter sig som barn men som leker vuxna. Som bråkar över en osthyvel som legat framme för länge ena dagen, men andra dagen tvingar tjejen killen till att följa med på en parmiddag bara för att. Utan att ha någonting gemensamt med det andra parets killhalva. 

Ungefär som när man ”fikade” med théservis när man var liten. Minikoppar, minifat och den lilla lilla sockerskålen.

-Kaka?

-Mm, ja tack. Och lite kaffe.

Jag förstår inte att det ofta är massa tjafs om hur skadligt det är med TV. Att titta på TV måste vara jätte nyttigt, särskilt för barn. Vuxna tror jag inte får ut lika mycket av det. Och ärligt talat, vilka är det som kollar mest? 

• Man får större ordförråd och man lär sig språket bättre (bra för de som inte kan svenska så bra, engelskan blir bättre, man lär sig uttryck som är bra att känna till på franska/tyska/spanska)
• Man lär sig om relationer, hur man bör hantera saker inom olika slags relationer
• Man lär sig fakta även i de mest korkade program (och det är inte lika ansträngande som att läsa en bok)
• Man lär sig sociala regler som gäller i vårat samhälle
• Man får en bättre världsbild (hur har man det i andra länder? Det är inte bara dokumentärer som visar sånt.)
• Man får bättre fantasi, vilket leder till att man lättare kan lösa problem

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Man kan vara social när man tittar på TV. Det är bra om föräldrar tar sig tid med barnen framför TV:n så att de kan diskutera saker som barnen undrar om.

Argumentet att det är skadligt för att man är stillasittande framför TV:n håller inte. Man sitter stilla när man läser en bok också. Det är bara att se till att röra sig emmellanåt. Själv sitter jag ofta på motionscykeln framför TV:n.

Kort sagt: Låt Barnen kolla på TV!

Har ni någonsin fått för er att kidnappa ett barn ni känner?

Jag har världens sötaste, livfullaste kusin som är två år. Hon dansade hela kvällen och charmade oss alla. Jag fick hålla i mig för att inte plocka med henne hem.

Jag måste skaffa barn. Nu.  

… är inte att dö, utan att bli utskrattad. Det gäller både barn och vuxna.

Tänk på det nästa gång du skrattar åt någon. Personen hade hellre velat dö.

Det här är inte att leka med. Snacka om djupt jack. Men jag lägger ingen värdering i det.

Det kanske är jättevanligt med barn som får jack i huvudet?

Ja, låt eleverna få vila. Första gången jag hör KD göra något rätt, fast jag är ju inte så insatt heller.

Vuxna kan ta friår, välja att vara arbetslösa, fejk-sjukskriva sig för att någon är lite halvtaskig på jobbet.

Var är barnens rätt? Ge dem rätt att fly!

Förresten, ni som läser min blogg mycket och har koll på mina åsikter.. är det någon som vet vad jag borde rösta på, jag har noll koll nämligen?

Jag tycker att de som nu väljer att gifta sig, ska gifta sig efter att de har skaffat barn. Då vet man ju ändå att man är fast för alltid.

Varför gifta sig innan? Då blir det bara massa problem, särskilt just runt barnskaffandet… var när hur varför? Och så kommer skilsmässan.

Asså snacka om att man får ångest när folk omkring en i samma ålder börjar ploppa ut barn.

Jag vill också. Jag lovar att jag kan ge upp bloggandet för en sån sak…

Dokument ska avslöja att Jacko inte är farsa till sina barn. Finns det ens nån som tror ATT han är det?

Jacko och hans gener är svarta. Ungarna är blonda och vita.

Blonda, vita barn/2 föräldrar= 2 vita föräldrar

Svart förälder + vit förälder= mulattbarn

Enkel matematik. Linda har löst problemet.

Hur kan man slänga ett nyfött barn på en soptip? Som sedan får ansiktet uppätet av hundar…

Såna här historier gör ont i Bitterhjärtat.

Hamnade i ett Sosse-tält vid brasan. De var de enda som var där faktiskt.

Såg en jävligt bra sak: förslag om att barn ska få flextid i skolan. Ja tack!

Jag skolkade igenom heeeela gymnasiet. Jag hade ändå bäst betyg i min klass och fick stipendium för det. Av de ämnena som jag behöver söka med till högskolan har jag MVG i allt utom ett ämne som jag har VG i.

Det här är vad man kan göra under en hel dag 8-17 i skolan, och jag underdriver inte: 3 mattetal, formulera en diskussionsfråga, fundera på vad man ska skriva om i ett arbete till veckan därpå.

Ineffektivt! Det var därför jag skolkade. Jag gick och tjänade pengar (satt i kassan på Vivo) och gjorde uppgifterna sen när jag hade lust. Lämnade allt i tid självklart.  

Kan dock slå vad om att nästan ingen förälder skulle orka med att ha barnen hemma, man vill gärna skicka iväg barnen.

Jag ska uppmuntra mina kidz till att skolka. Och jag kommer bli en bra mamma.

Skriver man ner något här är det på något sätt oåterkalleligt. Dels för att det är nedskrivet och dels för att så många människor har bevittnat det. Så därför ska jag skriva ner mina drömmar i livet:

Jag vill jobba med att skriva på ett eller annat sätt. Jag vill kunna flexa, och jobba hemifrån med mitt skrivande. Det behöver inte vara ett heltidsjobb, jag vill bara få tillräckligt pengar för att klara mig. Lagom alltså, får jag för mycket pengar är det slöseri med tid. Då kunde jag ha gjort annat istället.

Jag vill ha barn. Minst tre.

Nu när jag har skrivit det känns det inte så ouppnåeligt. Detta ska jag sträva mot de närmsta 10 åren. Känns bra.

Det verkar som om alla bloggar om barn och hur det är att vara mamma eller pappa.

Men mest är det mammor som bloggar. Så klart.