BitterBloggen

Jag gick in i bröllopsbutiken med bestämda steg. Tredje gången gillt. Jag har lärt mig att inte göra några missar. Tog av skorna och gick målmedvetet in i den djupa skogen. Jag menar butiken. Förklarade i bröllopstermer vilken slöja jag skulle ha.

Sen kommer det:

-Ivory eller vitt?*

-Jag vill titta på båda.

-Meh! Vilken färg är klänningen?

(Här tänkte jag skämta att jag inte har någon klänning och ville börja med att köpa slöjan, men blev för rädd).

Jag började stamma om att den är jättevit liksom, kritvit, asså jättevit.

-Meh! Då MÅSTE du ju ha vitt!

Så jag fick inte ens titta på Ivory. Vem han nu än är.

Fandå. Jag hör inte hemma i en bröllopsbutik.

* Ordlista för normala personer. Ivory =benvit, typ äggskalsgul eller va man ska säga. Vitt means kritvitt.

Okej, jag har fått samma jobb som jag förlorade… det börjar i mitten av november, då de har nytt utbildningstillfälle. Så hejdå arbetslöshet. De betalar sjukt bra också, så det är ett stort plus.

Men jag kommer fortsätta gå på intervjuer om något bättre dyker upp. Idag t.ex., har jag en väldigt spännande sådan.

Vidare har jag hittat två hotell med jacuzzi på rummet. Väntar på prisbesked, men jag tror vi lär ta nåt av dem oavsett. Bara råkade nämna igår för killen (en strategisk nämning) att det existerar rum med jacuzzi på rummet, så nu kan ingen av oss släppa tanken. Vi gillar att bada.

Sedan har jag fått tag på en mysig vigselförättare. Hon ska återkomma till oss i helgen med definitivt besked om hon är ledig på vårat speciella datum. Hon sa att hon kunde läsa engelska från ett papper… låter lovande?? Men det är sjukt svårt att få ut vigselförättare till själva platsen där man ska gifta sig. Och utan det, faller ju hela bröllopet, för våran del i alla fall.

Fixar, fixar och trixar…

Håller på och försöker ordna vigselförrättare. Och också hotell som vi kan sova på den natten vi gifter oss.

Sen är alla grejer bokade tror jag, tamejfan.

Allt stort i alla fall, mat och kläder fixar vi ju på egen hand. Sen är det massa pappersmeck, men ingen stress över att boka grejer.

Är sjukt uttråkad. Somebody give me a job now.

Ahh, det där med båtbröllop var en fin idé. Men jäääävligt dyrt. Nån som har en båt för 20 pers och vill hyra den till mig nästa sommar?

Trodde väl inte det.

Över en natt blev alla engagerade i bröllopet. Det är klänning, tårta (båda hemmagjorda) och båt på G. Killens vänner vill ordna mat.

Det känns inte som om jag pratar om mig själv när jag skriver detta. Det är som att jag planerar åt någon annan.

Jag undrar när allt det här kommer slå mig i huvudet. Paff!

Tack till Sara för alla bröllopstips.

Ju mer jag tänker på det, desto klarare blir det.

Jag lär ändra mig hundra gånger, men såhär känner jag just nu.

Let´s be honest. Jag gillar inte bröllop. Jag gillar inte att stå i centrum, jag vill inte att folk ska säga wow, jag vill inte ha sånt dära spektakel. Ni kan behålla presenterna och falska lyckönskningar för er själva.

Jag vill gifta mig, ja. Men bröllop I´ve never been fan of.

Jag vill ha en repris av vår förlovning. Det var bara jag och han. Vi sa våra förlvoningslöften i lugn och ro vid en vacker damm i Bergianska Trädgården. No stress. Och det var gudomligt vackert. Bästa dagen i mitt liv.

Så vill jag ha igen.

Idag fick jag titta på bröllopsbilder (ni vet att jag var på bröllop nån gång i juni). Mitt allra första. Någonting hände just nu. En polett trilla ner, någon pusselbit föll på plats, jag fick en insikt.

Jag vet att jag har snackat om det här förut, att jag ska minsann inte gifta mig och blablabla, upprorsmakare som jag är. Och nu sitter jag och tittar på bilderna och önskar att det där var… jag.

Det som är ännu mer sjukt är att jag skulle kunna tänka mig att resa utanför tunnelbanelinjen. Värmeslag? Tillfällig sinnesförvirring? Jag tror inte det, det är det som är det sjuka. Den skyddande muren har rasat, just like that.

Jag kommer ihåg en gammal kollegas ord så väl, när vi hade en äktenskapsdiskussion och jag körde med mitt gamla vanliga nä-jag-är-minsann-inte-så-dum-att-jag-skulle-gifta-mig-är-jag-född-igår-eller-all-statistik-visar-att-det-går åt-helvete-argument.

Det gör inget om det går åt helvete Linda. Det kanske går åt helvete till slut, men gå in i det och TRO på det.

Jag kanske bara måste erkänna för mig själv att det är okej att satsa och att det inte är farligt om man inte lyckas. Eller hur?

Jag skulle behöva en bekräftande klapp på huvudet nu.

Ingen kommentar, jag hänvisar till detta inlägg.

Ni som har hängt med sedan tidigare vet vad jag tycker om bröllop och äktenskap. (Inte populärt hos mig).

Jag har en känsla av att jag kommer ändra uppfattning efter idag, bli alldeles tagen och vara den som jagar brudbuketten allra ivrigast i hopp om att bli gift snart.

Det skulle vara typiskt mig att ändra uppfattning så totalt. Allt eller inget.

Ska på bröllop imorgon. Första gången.

Hittade just en jättefin klänning i garderoben. Ni vet en sån där som man har köpt ifall att man skulle gå på någon fin fest någon gång.

Den var verkligen ett kap.

Varför blir vissa tjejer helt tokiga inför ett bröllop och vill ha det så påkostat som möjligt? (Syftar på Bridezilla på tv).

Det är som att de tror att deras perfekta bröllop speglar deras kärlek. Spara pengarna till äktenskapsrådgivning istället, ni lär ju behöva det.