BitterBloggen

Eftersom min fästman än så länge är borta i veckorna då han jobbar i en annan stad, har jag snabbt fått anpassa mig till los neus situazion.

Jag har hållit i olika sladdar och kopplat och sådära. Det har gått bra, vet ni det? Och jag är beredd på att döda äckliga insekter alldeles själv.

Nästa fredag har jag en tid i tvättstugan. Ujujuj undrar hur det kommer att gå! Jag har ingen aning om hur man gör. Vad fan är mangla?

Jag har aldrig manglat i hela mitt liv, däremot har jag minglat en hel del. Men det är en helt annan sak.

nr ett: att jag måste omkoppla datorn tre gånger per dag för att internet ska funka.

nr två: jag har fortfarande två kylskåp mitt i vardagsrummet.

Något roligt är att jag ska få mitt första besök nu: brorsan kommer hit nu och ska fixa datan. Jippi! Jag har saknat honom som fan.

Är jag ensam om detta? Jag blir mer ledsen om någon tröstar mig.

Fast jag är inte ledsen alls, jag bara kom att tänka på det. Imorse vaknade jag, i min nya lägenhet på Kungsholmen. Tog två minuter att gå till t-banan. Jag behöver inte ens kolla någon tidtabell och inte passa något tåg. Det tog fem minuter till jobbet. Och jag säger som Calle Schulman:

Inga konstigheter med det.

Det är inte alls dåligt att bo på Kungsholmen, men jag letar efter fel. Varför? Jo, för alla gillar Kungsholmen, och då måste jag vara rebelisk. Jag har en sådan ådra i mig nämligen. Mina förfäder kämpade mot kommunismen. Jag har det bra här i Sverige, ingen tar mina saker, jag måste kämpa mot annat förstår ni. Jag kämpar mot Kungsholmen.

Glad var jag i alla fall och nynnade på den där låten och trodde på allvar att det handlade om mig:

O-uh, ain´t nothing wrong being a rebel like me, it ain´t nothing wrong,

o-uh being a rebel, being a rebel, a rebel like me!

Jag har en krönika ute i senaste Du coh jobbet. Finns ej ute på nätet, för tillfället i alla fall.

Annars är jag redo att berätta om traumatiska saker som har hänt under flytten:

• Först och främst. BlatteLinda kan inte för sitt liv bestämma sig om det heter: Jag bor vid Fridhemsplan, Jag bor i Fridhemsplan eller Jag bor på Fridhemsplan. Jag har massa intervjuer på G, så säg det till mig innan tack!
• Jag är friggin livrädd för jävla gasspisen. Det har redan smällt två gånger när man ska använda ungnen, så jag kommer låta bli. Så min man kan glömma att få god lagad mat som jag hade lovat honom. Jag använder aldrig plattor, men får väl lära mig.
• Jag har två kylskåp mitt i vardagsrummet. Till en början fungerade inget (lånekylskåpet funkar inte, tack så mycket). Ska in i köket förhoppningsvis denna vecka.
• Jag grät två gånger under flytten. Ena gången för att kartongen med alla mina cdskivor gick sönder. Och de är hur många som helst, förut var de sorterade i bokstavsordning. Riktig bokstavsordning, inte som i affärerna där de lägger alla artister som börjar på A under A. Utan Aaliyah kommer före Aron Carter osv.. Nu vet jag inte vart någonting är, så man kan lika gärna kasta alltihopa.  
• Ingenting som går genom USB:n funkar. No cam, no högtalare, no mp3, no nothing.
• Jag känner mig sjuuuukt ensam just nu. Och ingen kommer vara här på flera dagar.
• Jag har blivit så rädd för allting (igen). Jag har kommit fram till att det är för att jag är jättelycklig. Och är rädd för alla hot som kan förstöra detta. Förut var jag aldrig rädd för att gå igenom en mörk park, för jag brydde mig inte om mig själv. Men nu vet jag ju att jag är allt för någon och han är allt för mig. Inga mörka parker eller nåt för förstöra det. Ska försöka jobba bort rädslan.

Sen har jag en mycket spännande intervju på torsdag. Jobbet verkar asnice, men det verkar ju alltid det. De ljuger lika mycket i sina annonser, som man själv ljuger i CV:n.

Och fuck, säger inte det allting?

Jodå, flytten har gått fint, utom vissa detaljer som jag inte orkar ta upp.

Just nu: min sambo håller på och sätter eld på en tandborste.

Och jag vill inte störa. Don´t ask.

Fan, en flyttplan sprack precis.

Jag känner mig som nån jävla projketledare för den här flytten.

Och det är inte roligt, ska jag säga.

Imorgon ska vi ju flytta. Min morbror ska hjälpa till, vilket kommer leda till hans första möte med min fästman.

Jag sätter på mig mina kultur-krock-kuddar nu.

Sen ska han introduceras för resten av släkten. Jag ser framemot att höra swahili vs. bulgariska. Ingen kommer förstå nånting. Jag kommer få vara tolk. Fast jag kan ju varken swahili eller bulgariska.

Happy times!

Ikväll är det sista natten i lägenheten. Det känns… jag vet inte. Flytten kom plötsligt och oväntat, likt det mesta i mitt liv.

Jag dissar orten. För stan. Fast det var inte meningen egentligen. Jag sökte efter tak över våra huvuden. Och så blev det Fridhemsplan. Två stationer från mitt jobb, mindre pengar till SL och kortare restider överlag.

Så jag lämnar brorsan för killen. Fast brorsan är jätteglad. Han vill inte ha mig hära alls och jag undrar ens om jag får hälsa på. Nycklarna får han tillbaka imorgon.

Det ska bli skönt att få slippa den här lägenheten på ett sätt. Jag flyttade hit under tragiska omständigheter, och jag har mycket dåliga minnen här.

Nu ska jag flytta till en etta, som jag ska fylla med lyckliga minnen, och lämna all negativitet bakom mig.

Det känns jättebra faktiskt. Det kommer bli bra, det kommer bli bra….

Jag har ont i hela kroppen. Är klar med packningen. Säg inte åt mig att inte stressa och ”se det löser sig”.

Det löser sig för att jag stressar och löser det! Simple as that. Hade jag varit en av de som sa ”äsch det löser sig” hade jag aldrig flyttat från första början. För lägenheten hade ju kommit av sig själv, right? Och vårat förhållande hade säääkert klarat att vi inte har någonstans att bo.

Nu ska jag ta ett jävligt långt bad. Så ring fan inte och stör.

Hejdå.

Jahapp. Typ två scarfar och en keps. Så var en till bananlåda full.

Ekvationen om min flytt går inte ihop i mitt huvud alls. Jag vill vara någon annanstans just nu. Någonstans där det växer kokosnötter helt naturligt.

Jag var på ikea och köpte följande:

Lakan för dubbelsäng.

2 tomma kartonger

en blå ikea-påse för tvätt.

Det var dyrt och min rasande ekonomi fortsätter att falla utan fallskärm.

I don´t feel good. Jag som har tusen saker att packa ner. Men det är just det, too much stress lately. På tisdag börjar jag jobba igen.

Detta har jag hunnit med under min treveckorssemester:

förlovat mig, varit på workshop i Norge, varit i Karlstad en vecka och fixat en andrahandslägenhet i Fridhemsplan.

I´m the shit.

Fast nu är jag då sjuk, så att jag är bara shit, utan the framför.

Killen tänkte köra hit idag i fyra timmar, säga hej, kolla hur jag mår, pussas lite och sedan köra hem i fyra timmar. Men det är ju vansinne, så det satte jag stopp för. (Fast, det hade varit sjukt mysigt).

Jag skulle träffat Krueger idag och dumpat allt gammalt smink, men jag har inte hunnit packa ner eller rensa eller nånting. Imorrn Krueger, snälla säg att du har tid imorgon?? Du måste ta emot mitt junk imorrn!!

Flyttar 15 september.

I can´t believe I´m really doing this.

Fridhemsplan. Vem av er blir våra nya grannar, tro?

Tacka vettja Google. Den framkallar smärtan. En nostalgisk smärta.

Man kan googla fram bilder på väldigt specifika ställen. Den här bilden håller på och tar sönder mig. Jag har inte varit i Fazana (pyttepyttelitenort i Kroatien) på många år.

Jag har bott i närheten. På den där gatan har jag vandrat så många gånger efter skolan med mina kompisar. Där har vi jagat herrelösa hundar och katter.  

I ena hörnet fanns tidigare en post med en telefonkiosk (10 min resa med bil). Ända dit fick vi åka för att ringa hem till Sverige.

Ser ni den där kiosken där det står Tisak (= tidningar)? Där har jag handlat så många gånger. Bredvid den finns en glasskiosk (syns inte) som vi också var ganska duktiga på att handla från. Bakom kioskerna finns det salta vattnet och båtarna med ett skal av gröna alger.

Ser ni kyrktornet som sticker fram? Där är jag döpt. Jag kände i princip alla som bodde på den där gatan. Jag kan säga att Miroslav bodde ovanför posten.

Den bilden betyder kanske inget för dig. Men den symboliserar det liv jag en gång haft.

Vi borde aldrig ha flyttat tillbaka till Sverige. Aldrig.