Krueger skrev om drömmar igår och hur det påverkar honom på tok för mycket. Det är samma här. Det är exakt det som har hänt.
Klockan är halv sex på morgonen. Jag har nyss drömt värsta drömmen och jag kan inte somna om. Jag har bara fått för mig att jag måste göra något åt saken.
Det finns en kille som jag jobbade ihop med för några år sen på Vivo. Det här är inte som ni nu tror, så snälla lägg ner. Han är inte en kille-kille, bara en jävligt skön person som råkar vara kille, jag råkar vara tjej, och så vitt jag vet är vi båda straight, men det har absolut inget med saken att göra.
Jag drömde om honom och jag insåg att jag saknar honom som fan. Vi hade egentligen ingen annan relation en kille-på-lagret/tjej-i-kassan-behöver-hjälp-relation men jag blev alltid, alltid på bra humör när han jobbade. Han hade ett sjukt skönt sätt mot kunderna och var enormt trevlig.
Nu till grejen. Jag har fått för mig att jag måste träffa honom igen. Och jag vill höra av mig, jag bara vet inte vad jag ska säga. Han skulle förmodligen bara bli as-förvånad. Han var den där supersociala människan som pratade med alla människor, jag var den där blyga tjejen som inte pratade med någon. Att det är just jag som hör av mig från Vivo skulle förmodligen vara en chock. Om han ens kommer ihåg mig.
Jag tittade precis på hitta.se. Han finns. Han har ett ovanligt namn så jag slipper ringa runt och göra bort mig. Men fuck jag vågar inte. Jag vill skicka ett mejl, så han hinner smälta chocken. Så han hinner fundera på vem Linda Cull..Culli..Cull-Cull är. Fast jag har ju inte hans e-mejladress. Och vad fan skulle jag skriva.
Hej. Jag tyckte du var skitrolig när du stod på lagret och kastade kartonger. Vill du fika när du kommer upp till Stockholm någon dag? Hoppas allt är bra med din tjej, för jag är nämligen inte intresserad av sex med dig.
Ja den kontentan, fast med andra ord kanske. Men som sagt, hans emajladress lyser med sin frånvaro. Samtidigt får man ju lov att undra, kan jag verkligen göra det så lätt för mig. Säga att fuck, han har ingen emajl, aja jag går väl och käkar en macka så kanske jag somnar om sen.
Jag har ju klagat på att jag har människor omkring mig som inte fattar mig… och nu när jag mitt i natten kommit på att det kanske eventuellt finns en till som fattar mig… kan jag bara släppa det?
Å andra, eller tredje sidan eller whatever så har jag haft den där åh-jag-måste-ha-kontakt-med-den-där-kollegan-känslan-förut, men utanför jobbet har man inte ett skit att säga.
Å femte (?) sidan så ringde jag modigt nog en kompis i höstas som jag inte hade snackat med på tre år. Vi tjafsade över en sjukt korkad sak, eller det var nog mest mitt fel ska jag erkänna, och hon var en utav mina bästa kompisar. Jag ringde upp, vi snackade och allt var som vanligt just like that, efter tre år.
Det är det bästa jag gjort. (Love you V). Så jaha.. vad händer nu? Har jag svamlat klart? Nej just det. Kan man vara så lat och hoppas på att den här killen bara råkar läsa just min blogg och ringer mig och säger: vet du, jag tänkte exakt samma sak.
Jag menar om man kan skriva på bloggen att man inte hittar sin mobil, och blir uppringd 3 minuter senare borde väl det här funka. Så jag kanske ska skriva hans initialer. K.G. om du ser det här… så ja det är dig det handlar om.
Jag tror jag sitter och drömmer fortfarande. Fattar inte vad jag håller på med, tror jag ska lägga mig igen.
